2011-11-27

Klimatförändringar?

När stormen rasar över Sverige och växthuseffektdebatten ligger precis under ytan i väntan på att bryta ut igen, så gör visar Aktuellt ett reportage om Liberia. I Liberia, påstår Aktuellt, har en 400 meter bred kuststräcka försvunnit på grund av stigande havsnivåer. Låter allvarligt, eller hur?

Problemet är bara att av reportagets bilder så framgår tydligt att det är erosion som tagit detta kustband, inte stigande havsnivåer. Att 400 meter mark skulle tas av stigande havsnivåer kräver antingen ett väldigt stor höjning av havsnivån, eller att landet var så platt och låglänt att det ändå knappt inte hade kunnat räknas som land, utan som en kuststräcka som regelbundet blev översvämmad av tidvattnet.

Denna erosion kan givetvis ha påskyndats av klimatförändringar, så det är fullt sannolikt att detta erosionsproblem till stor del är en följd av utsläppen av växthusgaser. Problemet är bara att "klimatskeptikerna" kommer att använda det ovetenskapliga reportaget som ännu ett argument att växthuseffekten är en bluff och att rapporteringen om den är djupt vinklad. Vilket såklart är ett rejält självmål av de journalister som ville uppmärksamma problemet.

DN1, DN2, DN3, DN4, DN5
SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, SvD5
Exp

2011-11-25

Bankernas fondbluff

Att börsen idag gick upp ger stora rubriker. Det säger rätt mycket om de tider vi lever i...

Din bank försöker förstås ändå övertala dig om att börsen trots allt är en bra investering, att den alltid går upp på sikt och att du skall behålla dina fonder. Du skall till och med, säger banken, passa på att investera mer pengar i fonder, eftersom de är extra billiga att köpa just nu.

Well, börsen har historiskt varit en bra investering, tack vare den höga tillväxten och tillgången till billig olja. Idag är oljeproduktionen nära att nå sin topp - enligt vissa har vi redan passerat den - och USA och stora delar av Europa är på väg mot statsbankrutt. Utöver det så har fonder varit en historiskt dålig investering i över ett decennium.

Den dag Europa och USA är skuldfria, gigantiska nya oljefyndigheter har gjorts och vi har svart på vitt att Kinas bankväsende står på solid grund, den dagen kan du börja tro på bankernas försäkringar om att fonder är en bra investering igen. I väntan på denna dag gör du klokt att inte tro på ett ord de säger.

DN, SvD1, SvD2, SvD3

2011-11-23

Om ekar och ekorrar

Ekonomin kollapsar runt omkring oss, 125 skattebetalarmiljoner har slösats bort för att städa upp efter Banverkets pajasupphandling, vårdskandalen sprider sig och Egypten går mot en ny revolt. Men vad är det som som dag efter dag dominerar nyheterna? Jo...

... en ek som skall fällas, i något som av 68-nostalgiska journalister utmålas som en ny Almstrid.

... några infantila ekorrar, som gömmer sig någonstans i ett Sverige dränkt av plastigt julpynt. Julpynt, märk väl, uppsatt redan i november, i förhoppningen att vi skuldkrisen till trots ändå som vanligt skall sätta rekord i att köpa onödiga prylar. Prylar som sedan kommer gömmas undan i någon skrubb nånstans, efter att ha används en eller två gånger. Några dagar senare får de sällskap av de där blinkande och tjutande enerverande leksakerna som barnen hade tröttnat på eller förstört redan på juldagen.

Granskande journalistik när den är som bäst, helt enkelt.

DN1, DN2, DN3
SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, SvD5

Waidelichs vanföreställning

Tommy Waidelich är inte imponerad av Anders Borgs utmärkelse till EU:s bäste finansminister. Waidelich menar att konkurrensen inte är så hård just nu, och att Sveriges finanser är bra tack vare Göran Persson.

Att konkurrensen inte är särskilt hård är förvisso helt sant, men kopplingen till Göran Persson är inte lika självklar. Göran Persson såg på sin tid till att Sveriges finanser sköttes ordentligt både som finans- och som statsminister, men det har gått fem år sedan har var någotdera. Dessutom avgick han i en högkonjunktur, Borg å sin sida har redan fått slåss mot två djupa lågkonjunkturer.

Nåväl, det intressanta i sammanhanget är att Waidelich sedan fräckt nog säger sig utgå från att han själv hade vunnit utmärkelsen som EU:s bästa finansminister, hade han själv innehaft posten istället för Borg.

Det... är det nog inte så många andra som tror.

2011-11-22

Potomacträskets ankdamm

Det finns i Washington DC en rörande enighet om att budgetunderskottet måste minskas. När det kommer till hur, däremot, så är enigheten som bortblåst.

Demokraterna vill ha högre skatter, Republikanerna vill ha nedskärningar. Demokraterna kan inte tänka sig några som helst nedskärningar och Republikanerna kan inte tänka sig en enda höjd skatt. Positionerna är fullständigt låsta och kompromissviljan obefintlig. Sanningen är det amerikanska budgetunderskottet är så svindlande att både skattehöjningar och nedskärningar behövs, annars kommer USA bli nästa Italien fortare än någon kunde tro.

När kongressen tidigare i år i sista sekund bestämde sig för att öka skuldtaket, så villkorades detta med att ett så kallat superutskott skulle bildas, som skulle ha i uppdrag att utarbeta en kompromiss för att sänka budgetunderskottet. Om inte detta utskott skulle komma överens så skulle nedskärningar på 1200 miljarder dollar automatiskt träda i kraft. Well, föga förvånande så har nu utskottet just misslyckats, och vad händer? Jo, Obama utlovar ett veto mot de automatiska nedskärningarna.

De automatiska nedskärningarna var en bra idé. Kongressens demokrater hade säkert föredragit automatiska skattehöjningar istället, men det spelar egentligen ingen roll, det viktiga för den amerikanska - och den globala - ekonomin är att budgeten kommer i balans, de nackdelar skattehöjningar eller nedskärningar innebär idag är ingenting mot de apokalyptiska följder som kommer framöver om ingenting görs.

De automatiska nedskärningarna var såväl ett incitament för politikerna uppnå en balanserad budget som en garanti för att en sådan skulle nås, åtminstone delvis. Nu sätter Obama hela mekanismen ur spel, i ännu ett utspel i den politiska tuppfäktning som totalt har kommit att förlama den amerikanska politiken. Under tiden fortsätter den statsskuld som framtida generationer av amerikaner förväntas betala bara att öka...

SvD1, SvD2, DN, GP, Exp

2011-11-21

Ställ din bank mot väggen

Nordea hånar sina kunder genom att skicka ut tepåsar till dem. Räntan på kundernas pengar behåller bankerna dock förstås själva, samtidigt som de låter differansen mellan ut- och inlåningsräntorna öka. Det senare framställer de som en god gärning, som kyler av bostadsmarknaden. Det där låter troligt, inte sant? Precis som de var angelägna att kyla av kreditmarknaden i Baltikum, kanske?

Ställ din bank mot väggen! Idag erbjuder faktiskt många banker konton med ränta, även på konton med fria uttag. Det har såklart inte brytt sig om att informera dig om detta eftersom de tjänar mer på att du behåller dem på ditt vanliga skitkonto utan ränta, men de finns. Och överväg för guds skull att avsluta dina fonder och kapitalförsäkringar! De har inte varit en bra sparform på evigheter, och med skuldkrisen hängande över oss så är det inte särskilt sannolikt att de kommer bli det framöver heller.

Många ledande ekonomer (framför allt ekonomer av det slag som förutspådde finans- som skuldkriserna, när alla andra skrattade åt dem) rekommenderar idag att sälja innehaven, och har talande nog även gjort det själva. Din bankkontakt kommer säkert prisa fondernas lov om du tar upp ämnet, men det beror på att han eller hon tjänar pengar på att du sparar dina pengar där, ingenting annat. Om din bankkontakt framhärdar så skadar det ju förstås inte att fråga hur han eller hon sparar sina egna pengar!

Försöker de med Östros nästa gång?

Statsvetaren Ulf Bjereld tolkar det som att Thomas Östros vill "flyta fram sina egna positioner" efter att Östros i gårdagens Agenda vägrat svara på frågan om han har förtroende för Juholt. Östros fick efter att ha undvikit frågan chansen att förtydliga sitt svar, men han svarade att det inte var hans sak att yttra sig om detta, och uttalade istället sitt stöd för partiets verkställande utskott.

Om Östros hade förtronde för Juhult eller vill helt enkelt bara ville visa upp en enad fasad inför TV-tittarna så hade han givetvis svarat ja. Svaret kan endast tolkas som att han, kanske inte helt förvånande, inte har förtroende för Juholt. Och samtidigt finns det alltså de som tolkar det som att Östros på samma gång vill positionera sig själv inför ett framtida partiledarval.

Östros som partiledare vore ett intressant val. På Göran Perssons tid hade Socialdemokraterna respekt och förtroende, även bland de väljare som aldrig skulle kunna tänka sig att rösta på partiet Efter två misslyckade partiledarval på raken så är läget ett helt annat. Hade Östros blivit Perssons efterträdare så hade han setts som ett svagt val. Karisma är så att säga inte Östros starkaste sida, han är dessutom ingen bra debattör och har knappast heller gjort sig känd för sitt knivskarpa intellekt. Men efter Juholt så skulle antagligen Östros framstå som både förtroendeingivande och en garant för stabilitet. Vilket kanske säger mer om Socialdemokraternas utveckling sedan 2006 än om Östros.

SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, SvD5, SvD6, SvD7, SvD8
DN1, DN2, DN3, DN4

2011-11-20

Köttindustri med skygglappar

Köttfria måndagar löser inga problem skriver LRF-ordföranden Helena Johnsson i en debattartikel. Detta resonemang utvecklas med att svenskt kött är mer miljövänligt än utländskt och att det är viktigare att se till att minska mängden slängd mat. Denna mängd är enligt Johnsson 15 %, dvs i fallet med kött en siffra fullt jämförbar med den individuella minskning på 14,3 % som skulle nås då en köttätare började med köttfria måndagar.

Svensk köttproduktion ligger väldigt bra till ur klimatsynpunkt, bland annat tack vare hög effektivitet och god djurhälsa. Alltså borde den svenska produktionskapaciteten av kött nyttjas bättre, och vi borde producera en större andel av världens köttkonsumtion skriver Johnsson vidare. Problemet är bara att det i första hand inte är köttproduktionen som belastar miljön, utan odlingen av den mat som djuren utfordras med. Och denna odling kräver antingen enorma mängder konstgödsel, eller att avsevärt större odlingsarealer än idag tas i anspråk, med högre köttpriser och mer nedhuggen naturlig vegetation till följd. Och en stor del av fodret som de svenska djuren blir uppfödda med importeras.

En rapport från Jordbruksverket visar att utsläppen från nötkött faktiskt skulle kunna minska till nästan noll genom att till exempel kombinera bete och trädplantering på gammal åkermark skriver Johnsson vidare. Detta innebär att för varje kilo kött som produceras måste träd planteras på en viss yta åkermark, träd som sedan aldrig fick huggas ned och för att upplåta marken till annan användning. Detta skulle såklart innebära att mängden åkerareal snabbt minskade, vilket går stick i stäv med det faktum att ju mer kött som produceras, ju mer åkermark måste användas till odling av foder. Därtill är mängden åkermark som kan planteras med träd begränsad, när all åkermark - eller för den delen, hela jorden - har planterats med träd, vad skall vi göra då?

Sanningen är att jorden inte klarar av att producera kött åt sju miljarder människor. Om vi för enkelhetens skull förutsätter att andelen av dessa sju miljarder som vegetarianer är försumbar, så skulle köttfria lördagar kunna innebära att jorden i praktiken bara behövde producera kött åt sex miljarder. Det är definitivt ingen lösning på problemet, men det vore ett stort steg i rätt riktning.

E175 eller Om att äta guld

Priset på guld stiger kraftigt i skuldprisens spår, när innehav av såväl pengar, obligationer och aktier framstår som alltmer osäkra.

Det är någonting särskilt med guld, genom hela mänsklighetens historia tycks vi ha värderat denna metall högt. Vad mer är, samma fascination tycks ha uppstått i alla kulturer, även när de varit totalt isolerade från varandra. Guld är helt enkelt... guld. Eller?

Well. Guld är en sällsynt metall, som glimrar förförisk och som har en färg unik bland metallerna. Men vad kan den egentligen användas till? Det finns industriella användningsområden förstås, men dessa är begränsade och motsvarar inte alls värdet på, eller utvinningen av, denna förtrollande metall. Guld tycks helt enkelt slå an något djupt i vårt psyke, vi gillar smycken av guld och förgyllda tavelramar och kupoler. Men allt detta faller under kategorin lyx man kan kosta på sig efter att de grundläggande behoven är uppfyllda. Guld i sig mättar inte.

Föreställ dig två byar i ett postapokalyptiskt samhälle. Den ena har en guldgruva, den andra har åkrar och spannmålsmagasin. Vilken tror du att alla krigsherrar vill åt först? Det går förvisso att äta guld, det har till och med ett e-nummer - E175 för att vara exakt. Problemet är bara att, när saker och ting ställs på sin spets, så är näringsinnehållet ytterst begränsat.

... väljer vi istället att hålla oss på den här sidan Apokalypsen, så kan vi nöja oss med att konstatera följande: Runt 1980 låg guldpriset också på historiskt höga nivåer, men några år senare hade det fallit dramatiskt. Bankernas usla fonder framstår plötsligt som ett likvärdigt alternativ.


Klicka på diagrammet för en större version

Släkten Silfverstierts stigma

Adelsklubben Riddarhuset har satt i system att överklaga ansökningar om byte till nya efternamn som låter adliga. Riddarhuset - numera är en förening som alla andra - vill värna om de adliga efternamnen. Det här är naturligtvis ett bekymmer för oss. För att de här namnen en gång gavs med ensamrätt säger Eriks Tersmeden från Riddarhuset.

Vad Tersmeden egentligen menar är att om pöbeln tillåts ta sig namn innehållande led som "silfver", "svärd" och "schiöld" så kommer det gå inflation i klangen av deras egna namn, vilket på sikt skulle hota deras medfödda status i överklassens finsalonger. Så kan vi givetvis inte ha det, det är illa nog att adeln ej längre har lagstadgade privilegier och att deras fideikommisser ifrågasätts, nu försöker ofrälset dessutom lägga beslag på deras efternamn!

Det handlar nog oftast om fåfänga avfärdar Tersmeden uppkomlingarnas försök att ta sig fina efternamn. Han har naturligtvis helt rätt i detta. Men fåfänga är också anledningen till att Tersmeden & co vill behålla dem för sig själva.

"Det kan inte hända här"

När spanjorerna idag går till valurnorna så spås den regering som hade vakten då en stor byggbubbla blåstes upp, skapade välstånd och sedan sprack med massarbetslöshet som följd, röstas bort. När valet dessutom hålls lagom till att Spaniens räntor både har kommit ikapp och sprungit förbi de italienska - något orättvist kan tyckas, då Spanien är i betydligt "bättre" skick än Italien - så ser ännu ett europeiskt land ut att ha gått ned sig i en djup kris, som riskerar att hålla det i sin grepp i årtionden framöver.

I sådana tider kan det kännas bra att bo i Sverige, landet med en förhållandevis låg statsskuld och en budget i balans. Men verkligheten är som vanligt lite mer komplicerad än den förefaller vara. Sverige har en stor banksektor, aktiv även utanför landets gränser, vilket utgör en stor risk i tider som dessa. Går någon av de svenska storbankerna omkull så är det inte Björn Wahlroos eller Christian Clausen som får betala, kopplingen mellan bankens resultat och deras privatekonomier gäller nämligen bara så länge banken går bra. Går någon av de svenska storbankerna omkull - vilket för övrigt nästan var vad som hände för ett par år sedan - så blir det den svenska staten som får gå in och rädda dagen, och plötsligt så är Sverige i samma sits som Irland. Säg hejdå till den låga statsskulden och den balanserade statsbudgeten.

Bakom den låga statsskulden gömmer sig dessutom det faktum att de svenska hushållens skulder inte bara är väldigt höga, de ökar dessutom snabbast i hela Europa. Anledningen till detta är den bostadsbubbla som råder, som dels tvingar hushållen att ta höga lån för att kunna köpa en bostad, dels tillåter hushållen att öka belåningen på sina bostäder för att möjliggöra köp av fler iPhones, hemmabioanläggningar, köksöar i borstat aluminium med oljade ekskivor, et cetera. När denna bostadsbubbla spricker så kommer plötsligt de bostäder som utgjort säkerheter för lånen vara värda mindre än samma lån, och såväl "ägarna" till bostäderna som bankerna som lånat ut pengarna befinner sig plötsligt i en väldigt besvärlig situation. I värsta fall får mängder av familjer lämna sina hem, samtidigt som bankerna förblöder och tvingas söka statlig hjälp.

När Andreas Cervenka idag föreslår en omstart av hela vår börsrobotstyrda ekonomi, vem kan då egentligen komma på ett enda argument emot?

2011-11-19

Odell och verklighetens folk

Kristdemokraterna har den i särklass bästa partiledaren av alla svenska partier. Göran Hägglund är en karismatisk politiker, alltid med glimten i ögat, redo att bjuda på sig själv, och ett engagemang som känns äkta snarare än uppdrivet på någon politisk plantskola. Och ändå har Kd problem; partiet lyfter aldrig riktigt och Hägglund ifrågasätts nu dessutom internt.

Mats Odell går nu hårt för att försöka lansera sig själv som en ny partiledare. Han föreslår till exempel ett "svenskt FBI". Riktigt vad som vore meningen med en svensk federal polis är oklart, då Sverige till skillnad från USA inte är en federal stat med olika lagar i olika län/delstater, men det låter onekligen bra. Välklädda stiliga "specialagenter" som åker runt i landet och får saker gjorda. Precis som på TV!

Vad Mats Odell och hans anhängare antagligen inte förstår är att den typiske väljaren ser Mats Odell som en grå, tråkig, oengagerad och okarismatisk revisorstyp som helt enkelt inte lockar i valbåset. Vad Odell & co inte tycks förstå är att Sverige är ett av världens mest sekulariserade länder, där ett parti med en religiös profil helt enkelt inte går hem.

Kd är helt enkelt ett parti som i bästa fall fyra procent av väljarkåren sympatiserar med, övriga röster de kan tänkas få är taktikröster. Det enda som - marginellt - kan lyfta partiet över denna nivå är en duktig partiledare. Göran Hägglund är en sådan, Alf Svensson var en sådan men Mats Odell lär aldrig bli en. Många som drömmer om en storhetstid för Kd projicerar i desperation sina förhoppningar på Odell, men det handlar bara om önskedrömmar, inget mer.

SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, SvD5
DN1, DN2
Exp1

2011-11-18

All heder åt Bodström!

DN fortsätter rapportera om politikerpensionerna. Ett stort antal före detta statsråd lever gott på dem. "Jag följer de regler som finns" tycks vara orden för dagen. Lite som "jag följde bara order".

På frågan "Är det rimligt att en som arbetar och har 57.000 kronor i månaden plus utskottsarvode ska ha pension på 17.000 kronor?" svarar till exempel Ylva Johansson följande: Det är inte rimligt om man har en pension som inte avräknas. Jag följer de regler som finns. Hon svarar således inte på frågan, men passar istället på att antyda att hon gör en uppoffring som låter sin nuvarande lön räknas av från pensionen, istället för göra som till exempel Annika Billström.

Thomas Bodström å sin sida har aldrig plockat ut någon statsrådspension. Han har aktivt gått in och stoppat utbetalningarna, gissningsvis för att han till skillnad från sina gamla kollegor inte anser sig behöva dem. Om Bodström och hans tid som minister finns det mycket att säga, men den här gången så är han ett föredöme. Han passar också på att ge hela systemet en känga genom att påpeka det självklara:

Det är skattebetalarnas pengar som går rakt ner i politikernas fickor. Det var absurt att man var tvungen att hitta på egna lösningar för en pension man inte vill ha. Det var likadant när jag lämnade riksdagen. Jag är mitt i arbetande ålder, jag är ingen pensionär.

2011-11-17

Slottsfruns bostadsbidrag

TV4 avslöjar idag att Walburga Habsburg Douglas (M) och Susanne Eberstein (S) också ha tagit ut för hög bostadsersättning av riksdagen.

Walburga Habsburg Douglas är dotter till Österrike-Ungerns siste kronprins Otto von Habsburg, som fram till sin död tidigare i år var en väldigt inflytelserik politiker, och så klart väldigt rik. Hon är därtill gift med en greve och bor på ett slott.

Hur en människa med den samhällspositionen har mage att alls ta ut bostadsbidrag övergår allt förstånd. Att hon sedan har plockat ut mer än hon haft rätt till är kan bara beskrivas... i formuleringar som inte passar sig här.

Skuldkrisen når Nordpolen

Tjära tomten!

I år vill ja att alla mina skullder ska fösvinna. Ja vill ochså ha en svimming pol, en Lego Megahyper Technotronixx 5000, en stuttsmatta, en modäll järn väg och en ny iPhone.

Med vänliga hellsningar
GREKLAND

DN1, DN2, DN3, DN4, DN5, DN6, SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, SvD5, Exp, SydSv1, SydSv2

Et in America ego

Den amerikanska statsskulden nådde på onsdagen 15 biljoner dollar. Statsskulden har växt stadigt sedan 2 augusti då kongressen beslutade att höja skuldtaket från 14,3 biljoner dollar till 15,2 biljoner dollar, skriver TT.

Statsskulden har alltså växt från 14,3 till 15 biljoner dollar sedan augusti, eller med andra ord med fem procent på fyra månader.

Det finns i USA, även bland ledande ekonomer, en tendens att betrakta skuldkrisen som ett europeiskt problem som inte berör dem, annat än genom möjliga spridningseffekter. Men när man har en statsskuld på italiensk nivå, noll politisk vilja att minska den och därtill har ökat den med fem procent de senaste fyra månaderna så har man problem, stora problem. Det ögonblick finansmarknaderna inser detta så kommer nuvarande skuldkris framstå som den gamla goda tiden.

2011-11-16

Rätt att hudflänga politiker som inte lever som de lär

Ordet fritt fall har använts många gånger för att beskriva Socialdemokraterna på sistone. Men ett fritt fall kan inte bli mer fritt än det redan är, likväl så tycks historien Juholt bara bli värre för varje dag. Gårdagens SMS-sågning komletteras idag av kritik från Socialdemokraternas riksdagskansli där tjänstemännen sägs uppleva att de får klä skott för Juholts misstag och nya avgångskrav kommer var och varannan dag.

Juholt har helt enkelt kommit in i en ond spiral där inget har säger eller gör spelar någon roll längre, allt blir fel ändå. När Skolverket ger Juholt mothugg för han sagt om skolsegregationen i Sverige blir även detta till krigsrubriker, trots att det är ett misstag av en sort som många politiker har begått före honom. Det finns helt enkelt inget förtroende kvar. Tiden med den på sin tid hårt kritiserade Mona Sahlin framstår plötsligt som en era av stabilitet i partiets historia.

Juholt har förtjänat detta, men han är inte ensam. Tobias Billström blev minister i en ny regering som värnade "arbetslinjen", men något av det första han gjorde som minister var att sjukskriva sig för obetald TV-avgift. Riksdagsledamöterna Betty Malmberg (M), Anne Marie Brodén (M), Emil Källström (C) och Erik A Eriksson (C) har också tagit ut högre lägenhetsbidrag än de hade rätt till. S-toppar som kämpade politiskt mot rut-avdraget drog sig inte ett ögonblick för att själva använda det själva så fort tillfället gavs.

Därtill finns det före detta politiker som Annika Billström med flera, som ser till att plocka ut varenda öre av sin garantipension. I Billströms fall betyder detta 54 000 kr i månaden utöver en vanlig lön, som hon dock plockar ut i form av aktiebolagsvinst för att inte få sin garantipension sänkt. Det finns den möjligheten, jag följer regelverket försvarar Annika Billström sig.

Men det handlar inte bara om vad som är tillåtet enligt regelboken eller vilka möjligheter som finns. Det handlar om vad du säger och vad du gör. Förespråkar du arbetslinjen och vikten av att följa lagen så håller det inte att sjukskriva sig för det icke-sjukdomsrelaterade tillståndet obetald TV-avgift. Förespråkar du solidaritet och fördelningspolitik så håller det inte att plocka ut tiotusentals kronor i månaden i löneförmåner av skattebetalare varav de flesta bara kan drömma om din inkomst och dina förmåner.

Det är mänskligt att fela, men det är inte hederligt att inte leva som man lär. Som politiker är det att spotta väljarna i ansiktet.

A Rock and a Hard Place

Såväl Angela Merkel som Herman van Rompuy förespråkar nu mer överstatlighet inom EU för att komma rätta med skuldkrisen. På andra sidan finns deras kritiker som talar om hot mot demokratin och att Grekland och Italien nu har förvandlats till protektorat, vars ledare utses av Berlin och Paris.

Kritikerna har såklart en viktig poäng. De missar dock en annan viktig aspekt av hela cirkusen. Hela världsekonomin hänger på en skör tråd just nu, och efter att både Grekland och Italien gått i bräschen för att orsaka denna kris så förmådde samma länders svaga regeringar inte hantera situationen. Hela Europas öde hängde helt enkelt på att Aten och Rom klarade av att göra rätt för sig - betala sina egna skulder - och ingen av regeringarna var mogna att axla ansvaret.

Valet stod mellan att Grekland och Italien avgjorde Europas öde eller att Europa avgjorde Grekland och Italiens öde. Ett val mellan två väldigt odemokratiska alternativ såklart, men fundera ett ögonblick på vilket av dem som är mest odemokratiskt?

Dubbla måttstockar

Azerbadzjan har plötsligt hamnat i hetluften. Anledningen är att Exportrådet tillsammans med UD arrangerar en delegation av svenska företag till landet.

Detta trots att Azerbadzjan är en diktatur, att yttrandefriheten är begränsad, att pressen inte är fri, att landet har politiska fångar och att korruptionen frodas. Svenska staten ska inte legitimera odemokratiska regimer genom att hjälpa svenska bolag att göra affärer med dem och vi ska inte använda svenska politiker till att öppna dörrar i sådana här ofria och korrumperade länder. Staten ska inte smutsa ner sig så här sammanfattar riksdagsledamoten Bodil Ceballos (MP) det hela, samtidigt som Amnesty också går ut och kritiserar delegationens resa.

Well, en korrupt diktatur som kör över de mänskliga rättigheterna, med fängelserna fulla av samvetsfångar. Låter det som något annat land vi handlar med? Kina, till exempel? När hörde vi senast kritik mot den handeln på liknande grunder? Samma Kina som för övrigt säkert är mer än villigt att ta över rollen som handelspartner om väst drar sig ut. Samma Kina som till skillnad från Azerbadzjan tillämpar dödsstraffet.

Är det kanske så att i ivern att köpa billig skit och den senaste häftiga Prylen så blir kanske till och med idealisten en pragmatiker? Är det kanske som så att när hela världsekonomin hänger på handeln med Kina, så blir det plötsligt frestande även för dem som sitter på de högsta av höga hästar att istället se det hela som "en möjlighet till dialog"?

Att skjuta Warhol i bröstet och sig själv i foten

Hot, inklusive mordhot riktade mot en skådespelare, har framförts mot Turteatern som just nu spelar upp Valerie Solanas Scummanifest.

Att hot och mordhot är oacceptabelt är såklart självklart och behöver ingen djupare motivering. Vad Scumteatern vill åstadkomma är däremot en öppen fråga. Själva skulle de antagligen besvara denna fråga med någonting som innehåller formuleringar som "provocera" och "väcka debatt". Personligen misstänker jag att det enda resultatet är att de två lägren gräver ned sig ännu djupare i sina skyttegravar, på den konstruktiva debattens bekostnad.

Att sedan feministerna glorifierar en person som Valerie Solanas som för det första var mansfientlig och för det andra sköt en man (Andy Warhol närmare bestämt, av alla tänkbara kandidater) är förstås intressant. Föreställ dig att en antifeministisk grupp skulle sätta upp en misogyn pjäs av en författare som dessutom dessutom hade skjutit en kvinna. Reaktionerna skulle knappast ha låtit vänta på sig...

2011-11-15

¿Spanien nästa?

Efter Grekland och Italien så spås nu Spanien bli nästa europeiska land att drabbas av finansiell härdsmälta. Att Spaniens ekonomi motsvarar ungefär 70 % av den italienska ger en fingervisning om vad konsekvenserna av detta skulle bli.

2012 behöver Spanien låna upp 200 miljarder euro. När Spanien i veckan lånade upp i sammanhanget blygsamma 3,16 miljarder euro (ettåriga lån, gissningsvis för att kunna betala tillbaka andra ettåriga lån från förra året) så blev räntan över 5 %. Om landet även får betala denna ränta på de 200 miljarder som skall lånas upp nästa år så kommer alltså Spaniens skuld 2013 ha ökat med 10 miljarder euro eller i runda slängar 100 miljarder kronor, endast i räntekostnader för dessa lån. Låt oss se se vad som händer med dessa 200 miljarder när de förräntas, om ränteläget består:

2012: 200
2013: 210
2014: 221
2015: 232
2016: 243
2017: 255
2018: 268
2019: 281
2020: 295
2021: 310
2022: 326

Blir ränteläget istället på italiensk nivå, det vill säga 7%, så kommer skulden år 2022 istället ha nåt 393 miljarder, alltså närmare en fördubbling på 10 år. Hållbart? Skulle inte tro det. Än så länge har dock Spanien en i sammanhanget relativt hanterbar statsskuld på 60 % av BNP. Om de politiker som vinner valet på söndag väljer att rycka upp huvudet ur sanden så finns det fortfarande en chans.

Bloomberg och Wall Street

I morse slog New Yorkpolisen till mot och utrymde Zuccotti Park, där Occupy Wall Street-rörelsen i två månader hade demonstrerat.

Borgmästaren Michael Bloomberg motiverade polisaktionen med att platsen hade blivit en sanitär olägenhet, att platsen drog till sig våld och brott och att demonstrationen hotade den i första konstitutionstillägget stadgade demonstrationsfriheten(!) eftersom inte andra rörelser fick tillgång till platsen.

... att Bloomberg själv har tjänat 20 miljarder dollar på Wall Street hade givetvis ingenting med saken att göra.

Juholt från andra sidan

Dagens krigsrubriker handlar om Juholt. Igen. Denna gång handlar det emellertid inte om att Juholt har roffat åt sig några hundra tusen spänn eller vägrat delta i någon debatt. Nej, denna gång handlar det om ett SMS, och inte ett SMS skickat av Juholt utan av en Anders Johansson, ledamot av den socialdemokratiska partistyrelsen och kommunalråd i Sigtuna-det-vill-säga-Märsta.

Johansson tycker Juholt är dålig. Väldigt dålig till och med, vilket nog Johansson inte direkt är ensam om. Om Juholts svar i den numera smått berömda Lördagsintervjun på en fråga om statens överskott i hög- och lågkonjunktur har Johansson följande att säga:

"Jag förstod inte vad hans svar var. Och om inte jag, som är kommunalråd och sitter i partistyrelsen gör det, hur ska då väljarna göra det?"

Här kan man förstås ställa sig frågan om hur kommunalråd i allmänhets intelligens står sig i förhållande till allmänhetens. Måhända överskattar Johansson kommunalrådens en smula, och måhända underskattar han kanske också väljarnas.

Betydligt mer insiktsfullt säger han också att "vem kan som partiledare tro att man i dag kan läxa upp public service och SVT? Den tiden var förbi redan på Tage Erlanders tid. Det kan bara resultera i en sak, att SVT inte kan ändra sig på en enda punkt, för då skulle det uppfattas som påtryckning från ett parti".

I detta har han säkerligen helt rätt, och här är vi något intressant på spåren. Journalistkåren är kanske helt enkelt irriterade på Juholt, inte så mycket för de där 320 000 kronorna i bostadsbidrag, men för att han hade mage att ställa villkor på SVT, det vill säga klampa in på deras domäner! För vad som har hänt idag är trots allt att ett av Sveriges 290 kommunalråd (och för den delen även partistyrelseledamot, men det är många andra du aldrig hade hört talas om tidigare också, se själv) har skrivit ett SMS där han sågar Juholt, samma SMS har "läckt" ut och plötsligt är tidningarna fulla av krigsrubriker om att en "S-topp" sågar Juholt.

Uttrycket "storm i ett vattenglas" uppfanns för situationer som denna.

(Meanwhile passar Juholt i ännu en av sina berömda kovändningar på att meddela att han nu längre inte ångrar att han bad om ursäkt för hur han mjölkade Riksdagens bostadsbidrag. Undrar vad han kategoriserar detta som, solidaritet eller rättvisa?)

2011-11-14

IG för lärarkåren

När skolinspektionen kontrollrättade 70 000 nationella prov så visade det sig att vart nionde prov som av lärarna hade fått betyget MVG i själva verket förtjänade betyget IG.

Över tio procent av alla prov med betyget MVG hade alltså inte bara bedömts bara ett eller två betygssteg fel, utan TRE! Hur många prov som hade bedömts ett eller två steg fel framgår inte, men om mer än vart tionde prov hade bedömts tre betygssteg fel så är det inte särskilt orimligt att misstänka att det rörde sig om mer än hälften.

Detta innebär såklart att mängder av elever har fått en högskolebehörighet de inte borde fått, och gissningsvis även att mängder av elever har berövats på den behörighet de faktiskt hade förtjänat. Det går såklart att till viss del förklara detta med oklara betygskriterier och så vidare, men när lärarna vid mer än vart tionde rättningstillfälle inte klarar av att skilja IG från MVG handlar det inte längre om oklara kriterier utan om utbredd inkompetens i lärarkåren. Inte konstigt att lärarna till varje pris motsätter sig tanken att de själva skall betygssättas. De om några torde ju veta ju hur godtycklig betygsättning kan vara.


Sweeney Todd, Lärarförbundets ordförande

2011-11-13

Stolt men inte missnöjd

Berlusconi har avgått och en ny regering tycks vara på väg att bildas, till synes med en mer krismedveten agenda än Silvios. Berlusconi å sin sida låter meddela att han är "stolt över vad vi har lyckats åstadkomma under dessa tre och ett halvt år".

Frågan vad han är mest stolt över infinner sig osökt, den totala bristen på reformer, den närmast fullständiga bristen på krismedvetenhet, den ökande statsskulden eller bunga-bunga-festerna?

Gri... bonusfesten

Något otippat har en moderat ekonomijournalist seglat upp som en av de vassaste kritikerna av rådande ekonomiska världsordning. Andreas Cervenka skriver idag om elitens löner och analyserar den i termer av - även om Cervenka är för väluppfostrad för att använda det ordet - k**mätning.

Det finns ett annat skäl till att samma elits löner har ökat: börsen går dåligt och har så gjort i årtionden. Därtill är under rådande skuldkris varken värdet på aktieinnehav eller de egna företagen särskilt säkra längre. Inte konstigt således att eliten föredrar cold hard cash i form av höga löner och groteska bonusar, istället för de värdelösa fonder de försöker intala oss övriga idioter är en bra och säker investering.

Bonusarna kan i goda tider baseras på företagets resultat och i dåliga på besparingsåtgärder. En särskilt innovativ bonusform baseras på företagets vinst per anställd, det vill säga en summa som lätt kan höjas genom att sparka folk och istället hyra in svindyra konsulter.

Uppfinningsrikedomen är stor, och när det företag du jobbar för i slutändan går omkull så spelar det ingen roll, tack vare alla bonusutbetalningar har du ditt på det torra och tack vare aktiebolagslagen så är det Någon Annan som får ta hand om skulderna du lämnar efter dig.

Som en slutgiltig förolämpning av oss vanliga idioter har de sedan mage att gång på gång poängtera vikten av att våra löner inte skenar iväg och på så sätt försämrar konkurrenskraften. Helt riktigt i sak förstås, men själva har de uppenbarligen fått rollen av undantaget som bekräftar regeln.

Råttan i piz... Dammsugaren i reaktorn

Flera tidningar rapporterar idag om en brand "i en reaktor" på Ringhals. DN lägger dessutom för säkerhets skull till en värdeladdad skrivning om sju månaders "saneringsarbete". Men hade det förekommit en brand i en reaktor hade antagligen Varberg varit evakuerat nu, det hade åtminstone inte varit tal om att någonsin återuppta driften i reaktorn, vilket emellertid planeras ske den 17 december.

Istället handlade det om en brand i reaktorinneslutningen, vilket är någonting helt annat. Lite som att jämställa en brand i en bil (orsakad av en rökande förare) med en brand i bilens motor. Och det "saneringsarbete" som utförts visar sig handla om sotsanering. Något för journalistförbundets ordförande att ha i åtanke när han frågar sig varför journalister inte får den respekt de förtjänar, kanske?

Branden orsakades av en kvarglömd våtdammsugare ("dammsugaren hade glömts kvar i reaktorn") som fattade eld under ett tryckprov. Stoppet beräknas ha kostat 1,8 miljarder kr. Någon har antagligen gått omkring med en klump i magen sedan brandens orsaker klarlades. Huruvida Någon också fått sparken förtäljer inte historien.

Skatteverkets kärnverksamhet?

Ett par ville i samband med att de gifte sig ta mannens efternamn som mellannamn och kvinnans efternamn som nytt gemensamt efternamn. De ansökte på samma blankett, mannens namnbyte behandlades först och allting gick bra. Därefter behandlades kvinnans ansökan och då tog det stopp. Mannens efternamn som kvinnan ville ta som sitt nya mellannamn var nämligen inte längre mannens efternamn, efter att mannens namnbyte hade godkänts. Och därmed försvann också kvinnans rätt till namnbytet.

Kvinnan överklagade till förvaltningsrätten och fick rätt. Skatteverket kunde dock inte acceptera utan överklagade till kammarrätten. "Lagen är tydlig. Han har förvärvat hennes namn efter anmälan och därför kan hon inte ta hans namn" säger den nitiske byråkrat på Skatteverket som driver överklagandet. Istället informerar han förnumstigt att de borde ha utfört namnbytet i flera steg.

Skatteverket skall såklart följa reglerna. De kunde förstås tagit kontakt med paret när de såg vad konsekvenserna av att de ansökte på samma blankett blev, istället för att nitiskt ha börjat behandla ärendet trots att de var mycket väl medvetna om vad de oönskade konsekvenserna skulle bli. Hur som helst, när förvaltningsrätten gav paret rätt så hade Skatteverket en utmärkt chans att ställa allt till rätta. Den tog de inte, utan de överklagade istället.

Som medborgare är det detta förstås detta vi vill att våra myndigheter skall ägna tid åt. Som medborgare ligger det såklart i vårt intresse att det är viktiga ärenden som detta som binder upp vårt rättsväsende. Det är, kort sagt, denna typ av service vi betalar skatt för att få.

2011-11-12

Italian Twists

"Italien känner inte av någon kris. Restaurangerna är fullsatta, flygplanen fullbokade och turistorterna likaså" deklarerade Berlusconi så sent som förra veckan. Att han nu lovat att avgå har avgått skall antagligen ses i ljuset av att han i praktiken har förlorat sin parlamentariska majoritet, snarare än som ett tecken på att han erkänner att han hade fel och nu börjat sätta landets intressen före sina egna.

Genom att avgå när nöden är som störst (före den blir ännu värre, det vill säga) kan han likväl utmåla sitt beslut som just en altruistisk gest, och gå med hedern i behåll. Eller åtminstone intala sig detsamma - från folket på gatan kommer andra omdömen som till exempel "han har kört landet i botten, och skämt ut oss i omvärlden". Att han sedan blivit vald tre gånger är förstås en annan femma...

Vad den förlamade italienska politikerkåren inte lyckas åstadkomma på årtionden försöker man nu åstadkomma under en helg, med ett krispaket och en - tilltänkt - ny regering. Imponerade på sitt sätt, men antagligen för lite och för sent. Den föga demokratiske Vladimir Putin sörjer emellertid Berlusconis avgång, och föreslår dessutom en övergång till ett mer ryskt system för att "överbrygga klyftan mellan den styrande eliten och folket". Yeah!

Stackars Håkan

Juholt kommenterar i Ekots lördagsintervju de fallande opinionssiffrorna med följande ord:

"Det är självklart att folk påverkas efter en tid då både fakta och lögner om mig har beskrivits som sanningar."

Inte nog med att fakta har beskrivits som sanningar, det har alltså även spridits lögner. Man kan ana att Juholt, efter att ha blivit påkommen med att ha inkasserat 320 000 kr i bostadsbidrag på skattebetalarnas bekostnad, känner sig som ett offer här. Kanske för att han nu bara kommer att få behålla 160 000 kr?

"Jag betalar tillbaka på tisdag!"

Du vet kanske hur det är. Någon ber att få låna pengar och lovar att "du får tillbaka dem på tisdag".

Här inträffar plötsligt ett intressant socialt fenomen; den som vill låna pengar är plötsligt i överläge! Säger du ja så är en en schysst polare men svarar du nej så är det du som är the bad guy, för det hör liksom till sakens natur att det är underförstått att du skall svara ja. Nåväl, det spelar inte så stor roll. Du får ju tillbaka pengarna på tisdag, yes?

Well, tisdagen kommer och tisdagen går, utan att du hör så mycket som ett pip. Det är upp till dig att påminna. Det är upp till dig att tjata. Du som lånade ut pengarna är den själviske fan och dålige vän som vill ha dem tillbaka. Skäms!

Citronerna

Planerar du någon vansinneskörning i dagarna? Se i så fall till att dricka alkohol först, så får du lägre straff.

Någonstans i Sverige sitter en etikgrupp, en skyddad verkstad av akademiker för fina att bege sig ut i verkligheten, och finner detta helt i sin ordning. När de upprörda kommentarerna börjar strömma in, så kommer medlemmarna i samma etikgrupp anlägga miner som hade de bitit i varsin citron, och med förakt i rösten göra ett uttalande om populism, vilda västern-mentalitet och lynchmobbar.

De vet - såklart - vad som är bäst för dig.

2011-11-11

Incidenten

Förhöjda värden av radioaktiv jod uppmäts för närvarande i Tjeckien, Polen, Österrike, Ungern, Danmark och Sverige.

Vi har alltså å ena sidan förhöjd radioaktivitet i östra Europa och å andra sidan en kompakt tystnad från kärnanläggningarnas sida. Min kvalificerade gissning är att det någonstans i ett vulgärt inrett styrelserum i Ryssland eller Ukraina sitter ett gäng feta sovjetskolade byråkrater med vaxdockeuppsyn och diskuterar "incidenten" som har inträffat. De når snabbt en samsyn:

- Ingen anledning att oroa folket i onedan.
- Allt er onder kantrål.

Meanwhile in Western Europe så kommer apotekens lager av jodtabletter antagligen snabbt att tömmas. Igen.

Julian Blancmange - Living on the Ceiling

Mannen med de många frisyrerna, Julian Assange, anlitar nu en PR-byrå för att bevisa sin oskuld för det svenska rättsväsendet. Att satsa på juristhjälp är uppenbarligen inte tillräckligt för Assange, kanske beroende på hans skräck för att bli utlämnad till USA.

Fallet Julian Assange torde vara en julafton för världens psykologer, få personligheter äger förmågan att få människor att se världen i en så svartvitt färgskala. För påfallande många som är positivt inställda till Wikileaks finns möjligheten att Assange är någonting annat än en perfekt människa överhuvudtaget inte på kartan. För John Pilger, Michael Moore, Tariq Ali och många andra med dem tycks sak och person vara samma sak, och anklagelserna förklaras med konspirationsteorier om att det svenska rättsväsendet går CIA:s ärenden.

Sist men inte minns tycks konsensus bland jurister vara att om Assange infinner sig på en svensk polisstation kommer ärendet att avskrivas direkt, varför såväl Assanges övertygelse om att en utlämning till USA väntar som den enorma juridiska apparat som gått igång i Storbritannien blir smått tragikomiska.


Assanges brittiske advokat anklagar Sverige för att planera en utlämning till USA med flygande tefat

När obetalt arbete blev till service

Hela bankidén står och faller med att bankernas kunder sätter in pengar på banken. Utan pengar in, inga pengar att låna ut, inga pengar att investera i italienska statsobligationer. Man skulle därför kunna tro att bankerna är tacksamma för sina kunder. Men så är uppenbarligen inte fallet. Att vi inte längre får någon ränta har vi börjat vänja oss vid det här laget, men Swedbank tar inte bara betalt för att deras kunder sätter in sina pengar hos dem, nu höjer de dessutom avgiften.

Swedbank försvarar sig antagligen med att det faktiskt är gratis att sätta in pengar hos dem, det är Internetbank och Visakort som kostar pengar. Och det är helt rätt i sak. Men vem klarar sig utan Internetbank och Visa dessa dagar? Internetbanken presenteras såklart som en "service" för kunderna, men vad det egentligen handlar om är att tvinga kunderna att göra bankens jobb så att banken slipper göra det själv, och på så sätt kan tjäna ännu mer pengar genom att stänga ned bankkontor och slimma de som blir kvar. Vad korten beträffar så ligger även detta i bankernas intresse, på så sätt sparar de pengar genom att de slipper hantera värdetransporter med alla risker och utgifter det medför. Men det hindrar såklart inte banken att ta betalt både av kortinnehavare och affärer för denna "service".

Poppy Day

De många ettorna har uppmärksammats stort idag. Men det finns en betydligt mindre lustigt etta med i bilden också: första världskriget.

Klockan 11 den elfte november 1918 tog första värlskriget slut. Inte i formell mening, men i den enda mening som räknas - krigshandlingarna upphörde. Under de fyra år som föregick detta datum hade miljoner unga män - inte alltid ens 18 år fyllda - tvingats ut i en helvetisk, lerig, kall mardrömstillvaro i krigets skyttegravar. 10 miljoner var döda, miljoner andra lemlästade eller psykiskt märkta för livet. Många soldater med allvarlig posttraumatisk stress - psykiska vrak - hade blivit avrättade då de vägrat återvända till skyttegravarna.

För allt detta beskylls vanligtvis Tyskland. I England och Frankrike däremot har man byggt mängder av monument över sin insats, man odlar nationella myter om sin tappra kamp för friheten och man rannsakar väldigt sällan sin egen skuld i det hela.

1870 såg det dock annorlunda ut. Frankrike hade under lång till brett ut sig på grannländernas bekostnad, man hade lagt spanska, italienska, tyska och flamländska områden under sig, och utanför Europa hade man byggt upp ett kolonialvälde. Därtill hade såklart Frankrikes grannländer fortfarande Napoleonkrigen i färskt minne. Det var Frankrike som på många håll, inte minst i de tyska staterna, sågs som en farlig och krigisk nation. När Tyskland var på väg att enas sågs inte detta med blida ögon i Paris, och det slutade med att Frankrike förklarade Preussen krig. Enligt den gängse historieskrivningen så manipulerades den narcissistiske Napoleon III härtill av Bismarck, men i slutändan så var det just Frankrike som förklarade krig. Och det var Frankrike som förlorade kriget.

Tysklands krigsbyte blev Elsass-Lothringen (Alsace-Lorraine), ett traditionellt tyskt område som Frankrike hade lagt under sig under trettioåriga kriget. Detta var mer än den franska nationalkänslan tålde, Frankrike ville ha revansch. Under följande årtionden steg spänningen stadigt och i början av 1900-talet så förväntade sig alla ett krig, det var inte om utan när det skulle bryta ut som var den stora frågan. Det skulle visa sig att svaret var 1914.

Tysklands skuld för den tragedi som följde var den största, men detta friar inte på något sätt Frankrike och England från ansvar. Frankrike såg i mångt och mycket det hela som ett tillfälle att igen för gammal ost. England gick med på Frankrikes sida i första hand för att försvara sina egna koloniala intressen i Afrika. Bakom alla fina ord som har fällts så gömmer sig den fula sanningen att ledarna för alla tre länderna såg kriget sågs som en möjlighet till makt, landerövringar och nationell prestige, inte något som låg i medborgarnas intressen. Och på så sätt slaktades, för dessa politikers ambitioners skull, en hel generation av unga män.



I Storbritannien högtidlighåller man därför Remembrance Day (Poppy Day) den elfte september, och det är tradition att runt detta datum bära en vallmobrosch för att minnas de som dött i krig. Men underförstått, till minne av de britter som dödats av utländsk aggression, inte till minne av de britter som offrades av sin egen regering i första världskriget för att försvara ett kolonialimperium. Och sedan finns ju förstås kopplingen mellan vallmo och opium, och minnet av alla kineser som dödades av britterna då Kina försökte hävda sin rätt att bestämma över sig självt och inte tvingas importera opium från (det av Storbritannien ockuperade) Indien. Vallmo som symbol för brittiska uppoffringar i frihetens namn framstår plötsligt som lite smaklöst.

2011-11-10

The Shape of Things to Come

Standard & Poor's råkade idag av misstag meddela att Frankrikes kreditbetyg hade sänkts. Ett, får man förmoda, såväl sårat som ilsket Frankrike var inte sent med att kräva en utredning av incidenten.


Frågan är väl bara om ett land med en skuld på 83,5 % av BNP, en lång historia av budgetunderskott och en allmänhet som är ökänd för att gå ut i paralyserande strejker varje gång besparingar kommer på tal förtjänar ett AAA-betyg. Särskilt i dessa dagar då landet i praktiken dessutom även skall bidra till att stå som garant för Grekland och Italiens upplåning. Kanske dagens incident på Standard & Poor's snarare skall ses som the shape of things to come.

Respekt!

Juholt kräver respekt!



"Behandlar de inte Socialdemokraterna med respekt kan de köra programmen utan oss" säger Juholt om SVT i en intervju med SR, till synes fortfarande trumpen över att han inte själv fick välja var i studion han skulle stå under partiledardebatten.

Juholt å sin sida tycker uppenbarligen det är att visa väljarna respekt, när någon med en årslön på 1,8 miljoner kr dessutom lyfter 80 000 kr om året i bostadsbidrag på väljarnas bekostnad. Det kan förstås tänkas att en och annan väljare tänker någonting i stil med att "behandlar inte Socialdemokraterna mig med respekt kan de försöka vinna valet utan min röst".

Sverige och söndagsskolan

Det tycks inte bli någon gårdsförsäljning av alkohol den här gången heller. "Jag tycker att det skulle vara väldigt svårt att göra det", säger Kristdemokraternas chefsmoralist Maria Larsson om förslaget.

Ja, det är svårt att låta folk göra sitt jobb. Det är svårt att bidra till en levande landsbygd genom att låta bli att bakbinda dess invånare. Det är svårt att acceptera att Sverige inte är en söndagsskoleklass någonstans i mörkaste Småland. Det är svårt att föreställa sig att de produkter som skulle vara aktuella för gårdsförsäljning knappast är vad den genomsnittlige alkoholisten är ute efter. Och det är svårt, tycks det, att inse att det går alldeles utmärkt att underhålla sin alkoholism på vad Systembolaget har att erbjuda. Eller för den delen vad som smugglas in i landet.

Folkpartiet liberalerna tycks också vara inne på samma linje. Det tycks vara varje sann liberals skyldighet att skydda folk från sig själva. Cykelhjälmstvång nästa - men självfallet kombinerat med en cykelhjälmspeng så den liberala principen om valfrihet upprätthålls!

Dagens nyspråk

Tvärtemot utfästelser om motsatsen, så fortsätter förtidspensionerna att öka. Även begreppet förtidspension har pensionerats, och istället ersatts av det mer positivt laddade "aktivitetsersättning".

Aktivitetsersättning indeed. Borde det inte heta inaktivitetsersättning? Hur var det nu? Krig är fred, frihet är slaveri, inaktivitet är aktivitet?

Eurokrisen - ingen eurokris

Under finanskrisen - the credit crunch 2008 - så var det det bristande förtroendet på kreditmarknaden som angavs som orsak till krisen. Under denna kris så började problemen i Sydeuropa pyra för att utvecklas till det vi idag kallar eurokrisen. Båda dessa kriser - som i mångt och mycket nog får sägas vara en och samma kris - har emellertid en mycket djupare liggande orsak än förtroende eller euro. Denna orsak är galopperande skuldsättning.

Krediternas vikt för världsekonomin har stadigt ökat praktiskt taget ända sedan den industriella revolutionen, men det är de senaste årtiondena den tagit fart på allvar. En milstolpe var då Nixon, i spåren av ökande kostnader för Vietnamkriget, skrotade Bretton Woodssystemet, i vilket dollarns värde garanterades av att den kunde lösas in i en fix mängd guld. När detta system avskaffades var dollarns värde plötsligt bara... en dollar, och det psykologiska värde en dollar stod för. Papperspengarnas tid var här; pengar som kunde tryckas och lånas upp utan den verklighetsförankring som kopplingen till guld tidigare hade utgjort.

En annan milstolpe var då Alan Greenspan i sviterna efter den spruckna dotcom-bubblan försökte blåsa liv i konjunkturen igen. Den på den tiden så geniförklarade Greenspan beslöt sig att blåsa upp en ny bubbla, en fastighetsbubbla för att vara exakt. Resultatet var över all förväntan, miljontals fattiga amerikaner fick plötsligt råd att skaffa hus tack vare så kallade subprimelån, och då husen ständigt ökade i värde så kunde de öka belåningen på sina hus och på så sätt öka sin konsumtion. Konjunkturen nådde nya höjder och alla var glada. Det vill säga, tills någon kom på att fordringarna på husägarna var värdelösa, att husen var kraftigt övervärderade och att fordringarna hade paketerats om, getts AAA-betyg och nu utgjorde en stor del av bankernas tillgångar. Finanskrisen var ett faktum.

Det är emellertid inte bara husägare som lånat mer än de borde. En stor del av västvärldens stater har under de senaste årtiondena slentrianmässigt låtit ekonomin gå med underskott, i dåliga tider såväl som goda. Samtidigt har statsobligationer, precis som en gång subprimefordringarna, setts som säkra investeringar, varför banker köpt på sig stora mängder. Men investeringar som, då marken gungar under Grekland och Italien, plötsligt inte längre framstår som så säkra längre, vilket får förtroendet för bankerna att svikta snabbt. Och då våra moderna banker i allmänhet är skyldiga sina kunder betydligt mer pengar än de faktiskt har, så är förtroende A och O. Sviktar förtroendet för en bank, och dess kunder börjar plocka ut sina pengar, så är samma banks undergång inte långt borta.

Så, vad gör vi åt problemet. Enkelt - fler krediter! Krediter till stimulanspaket som skall få fart på ekonomin igen. Statliga krediter för att garanterar bankkundernas tillgångar. Statliga lån för att i värsta fall (tänk Irland) låna upp de pengar som krävs för att kompensera de kraschade bankernas kunder. Lån som tas i - well, andra banker till exempel. Andra banker vars tillgångar på detta sätt i allt högre grad blir bundna i fordringar på allt svajigare stater. Och när staterna är på väg att falla så kan de i sin tur bara räddas av krediter från andra, större och rikare stater. Och när de större och rikare staterna är på väg att falla? Beats me! Imperial Bank of Alpha Centauri, kanske? Kom ihåg att den amerikanska statsskulden är i paritet med Italiens, och en gnagande misstanke säger mig att USA:s kreditbetyg är högt mest av slentrian (och för att alternativet är för hemskt att föreställa sig), snarare än på grund av den genuina tron på landets politiska vilja att göra något åt situationen.

Och tro för all del inte att ruttna huslån är ett inhemskt amerikanskt fenomen. I Sverige har låga räntor och det nya fenomenet "amorteringsfria lån" fått huspriserna att stiga långt mycket snabbare än ekonomin i övrigt. Bostadsägare tror sig såklart göra ett klipp, särskilt när det är dags att sälja. Problemet är bara att försäljningen i allmänhet följs av ett nytt - och dyrare - köp, och skulden ökar igen. Den dag bubblan spricker så sitter miljoner svenskar med bostadslån på avsevärt högre belopp än bostadens värde, och således finns inte heller längre några säkerheter på lånen. Och om de inte klarar av att betala? Tänk bankchefer som hoppar ut genom kontorsfönstren. (Eller förrsten, tänk bankchefer som plockade ut sina tillgångar i god tid, som äter gåslever i skärgården nånstans. Eller på Östermalm.)

Den ökade skuldsättningen har en annan, ofta förbisedd, effekt - den driver på behovet av tillväxt. Tillväxt som behövs för att stater, privatpersoner och företag skall kunna klara de ständigt ökade räntekostnaderna. Hur uppnår man denna dopade tillväxt? Ja, du gissade rätt - med mer kredit. Det vill säga ökade räntekostnader. Det vill säga större tillväxtbehov. Det vill säga mer kredit. Det vill säga... well, you get the picture.

DN 1, 2, 3, 4, 5
SvD 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8
Expressen 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8

Chris Martensons Crash Course
Al Bartlett om exponentiell tillväxt

2011-11-09

Den sista sovjetstaten

Över Svinesundsbron flödar enorma mängder alkohol, kött och annat som Harry Norman har varit och köpt på MaxiMat och Systembolaget i Strömstad. Norska tullen bötfäller hoppfulla hemresande på löpande band.

Kanske var innehållet i den ambulans som häromdagen försökte passera bron på väg till ett sjukhus blodigt, slamsigt och misstänkt likt "karbonadedeig" - köttfärs - för vid tullkontrollen tog det stopp.

En frustrerad Björn Rosengren utbrast en gång en gång att "Norge är den sista sovjetstaten". Kan någon förstå hur det var han tänkte?

2011-11-08

Min stora feta grekiska statsskuld

Det är kvaltider i ättika... Eh, nej, vi försöker igen.

Det är halvtid i Attika. Papa D tar över stafettpinnen från Papa N. Så, vi kan föreställa oss arbetsanteckningarna på den Hellenistiska Officiella Planen för Ekonomin (HOPE) i skrivande stund:

Alfa: Byt premiärminister - CHECK!
Beta: Trolla fram 330 miljarder euro - eh, vi jobbar på det!

Oärlighet varar... långt

Ännu en gång har skrupellösa personer blivit påkomnna med att lura skjortan av Försäkringskassan på skattebetalarnas bekostnad.

Inga siffror anges denna gång, men i ett annat fall nyligen handlade det om över 100 000 kr. I månaden. Dessa pengar gick som jag förstår det dessutom direkt till pappan för ersättning av vård av dottern, inte till en uppsättning falska vårdare eller någon annan konstruktion som åtminstone hade gjort upplägget och dess kostnader lite mer trovärdigt. Vilket osökt får mig att fundera på hur någon lyckas motivera ett månatligt belopp på över 100 000 kr för att täcka kostnaden för att EN person skall ta hand om EN annan person? Hade pappan måhända specialistkunskaper som motiverade en väldigt hög lön? Somehow I doubt it...

Det får mig också att fundera över hur naiva vissa av Försäkringskassans handläggare egentligen måste vara, för att inte tala om vilka usla rutiner, uppföljningar och kontrollmekanismer de måste ha för ärenden som dessa. En kostnad på över 100 000 kr per månad måste väl rimligtvis ringa en och annan varningsklocka? En ordentlig kontroll måste väl utföras före pengarna börjar betalas ut? Eller är jag bara naiv?

Det som göms i snö...

Regeringens hårdnackade motstånd mot att öppna upp det omtalade Stasiarkivet är väldigt svårt att inte tolka i ett konspiratoriskt ljus. Vilka medlemmar av etablissemangets namn figurerar egentligen i dessa ljusskygga papper? Vilka idag tongivande, mäktiga och respekterade svenskar vaknar med jämna mellanrum kallsvettiga upp mitt i natten med ett ryck, efter ännu en mardröm om att deras inblandning skall bli allmänt känd? Vilka karriärer är bara ett offentliggörande från att krossas?

Centerpartiet tycks nu, om än försiktigt, föreslå att den kompakta sekretessen åtminstone luckras upp, och Kd, S, Sd och V tycks vara inne på samma linje. Självklart kan det finnas en poäng med att hantera uppgifterna med viss varsamhet, det är fullt möjligt att oskyldiga felaktigt utpekas i dokumenten. Nuvarande försök att sopa det hela under mattan är dock direkt skadlig, dels på grund av alla implikationer detta antyder, dels på grund av att personer i höga positioner med ett Stasiförflutet öppnar för utpressning.

Därtill framgår av boken "Inte bara spioner..." av Birgitta Almgren (som har fått studera arkivet på villkor att hon inte under några som helst villkor offentliggör några namn) att dokumenten antyder såväl att Säpo själva samarbetade med Stasi, som ljusskygg vapen- och teknikexport via DDR. Detta måste givetvis utredas vidare.

Ärlighet varar... längst?

Ärlighet och rättframhet är sällan ord man förknippar med politiker. Men även dessa höga herrar har så klart ett liv när mikrofonerna är av. Eller, som det ibland visar sig, när de tror att mikrofonerna är av.

I tron om att de pratade ostört, så bekände Sarkozy på det kaotiska G20-mötet för sin amerikanske kollega att "Jag tål inte att se honom längre. Han är en lögnare", om Binyamin Netanyahu. Varpå Obama svarade "Ni kanske inte tål honom, men tänk på att jag har att göra med honom varje dag".

Sedan har vi ju förstås också kungen av Spanien, som för några år sedan fick nog av såväl Venezuelas som Nicaraguas statsöverhuvuden. Se Youtubeklippet här. Vår egen kungs etikettsbrott framstår plötsligt som ganska oskyldiga i jämförelse...

En smula hopp om mänskligheten kan ibland återfås, i det lilla. Den svenska politiker som vore så ärlig - avsiktligt eller oavsiktligt - skulle avsevärt stiga i åtminstone min aktning.

*

Frankrikes finansminister tycks också vara inne på det här med ärlighet, han säger insiktsfullt att Frankrike nu måste betala efter att ha levt på kredit i 30 år. Ingen väljarflört direkt, och där har vi kanske pudelns kärna. Budgetunderskott och lån är bra verktyg för den som vill vinna val, besparingar och skattehöjningar är det inte. Ändå så får det mig att undra över de politikers psykologiska profil, som pantsätter sina väljares barns framtid för att kunna köpa sig själva några extra år vid makten. Vad gick genom de grekiska ministrarnas huvuden, när de körde i 200 km/h rätt mot avgrunden, mörkade statistiken och intygade väljarna och världen att allting var bättre än någonsin?

*

Och, för att fördjupa oss ännu en smula i ämnet ärlighet, så har vi ju förstås också följetongen Victor Muller. Intrigerna i såpoperan Saab fortsätter, som om TV4 beslutat att producera ännu en säsong av serien Tre kronor, trots att alla invalid-, UFO-, politik-, new age- och svekteman var uttömda för flera år sedan. Att det finns en enda människa som överhuvudtaget vågar göra affärer med en så uppenbar solochvårare som Victor Muller är svårt att greppa. Själv skulle jag inte ens våga skaka hand med människan.

The Office på italienska

Il pajazzo i Rom klamrar sig fast vid makten med näbbar och klor. Rykten igår om att hans avgång var nära förestående fick börsen att ta glädjeskutt uppåt, vilket antyder att inte ens näringslivet vill ha honom kvar, eller tror det ligger i landets bästa intresse. Ingenting biter dock på teflonmannen Silvio: "Jag vill se dem som försöker förråda mig i ögonen" utbrister han istället melodramatiskt. Det här är personligt!

Berlusconi har i många år använt sin politiska plattform som ett medel att slippa undan rättvisan, och även om hans åtalsimmunitet numer är hävd så innebär hans position såklart ännu många personliga fördelar.

Berlusconi håller Italien - och EU, Europa, euron och världsekonomin - som gisslan. Berlusconi intresserar sig för vad som är bra för Berlusconi, inte vad som är bra för oss övriga. En förvisso såväl mänsklig som normal reaktion, men det är sällan som så här mycket ligger i vågskålen.

Det här är The Office - och Dilbert - på italienska. Och vad som hörs är definitivt ur synk med vad som syns.

Moralismen och verkligheten

SvD avslöjar föredömligt om hur polis och politiker bluffar om graffiti. I det aktuella fallet använder poliserna och de moralistiska politikerna de förfalskade uppgifterna som "bevis" för att Stockholms nolltoleranspolicy mot graffiti är sund och verklighetsförankrad.

Detta går igen, gång på gång. Beslutsfattare med inställningar som är baserade på moralism, snarare än forskning, logik och sanning. Beslutsfattare som, då verkligheten sviker deras moralistiska åsikter, väljer att bortse från verkligheten eller rentutav uppfinna en egen. Det gäller gäller eutanasi, det gäller drogpolitik och sprutbyten, det gäller genmodifiering - och det gäller uppenbarligen också graffiti.

Men verkligheten blir inte annorlunda bara för att man vill att den skall vara annorlunda. Tvärtom, ignorerar man vetenskapen så frånsäger man sig även ett av de viktigaste verktygen man har för att förändra den.

2011-11-07

Mambo Italiano

"Showmannen" Silvio Berlusconi är den ende italienske premiärminister som under efterkrigstiden lyckats med konststycket att sitta en hel mandatperiod. Det säger antagligen mer om kvaliteten på italienska politiker än om Berlusconi.

Italien och dess clown till premiärminister figurerar vilt i medierna dessa dagar, särskilt nu när vi för en tid kan intala oss själva att Grekland has got its sh*t together.

Italien har en stor statsskuld, men ett underskott "bara" på cirka tre procent. Därför är en spridning av eurokrisen väldigt enkel att undvika. Såhär gör man:

1) Man höjer skatten lite
2) Man stramar åt utgifterna lite

Och voilà: budgeten är i balans, inga nya lån behövs, skuldkrisen löst. Lite politisk vilja, lite djävlar anamma och lite mindre narcissism och pajaskonster är allt som behövs. Men nej, jag tror inte att det kommer att gå så heller.

Hör Silvio sjunga

SvD SvD SvD SvD SvD DN. DN.

Hopp om juridiskt tillnyktrande

Myndigheter har stor makt över våra liv. De kan expropriera vår egendom, de kan tvinga oss till vård som vi ej själva önskar, de har rätt att bruka våld mot oss, de hade fram till nyligen rätt att använda oss som slavar - "värnplikt" - och de kan döma oss till fängelse. Myndigheter har, kort sagt, makt att förstöra våra liv. Och med denna makt följer ett stort ansvar, och det är upp till oss medborgare att se till att samma myndigheter lever upp till detta ansvar. I det ögonblick de inte längre gör det så har de förlorat sin legitimitet.

En svensk serieöversättare har i två instanser dömts för innehav av barnpornografi - en väldigt stigmatiserande dom - på grund av innehav av tecknade bilder, ett seriealbum som inte vann kulturpolisens gillande. Inte fotografier eller fotorealistiska porträtt, utan några serierutor.

Översättaren överklagade, efter att ha blivit fälld för andra gången, till högsta domstolen, men förhoppningarna att HD ens skulle ta upp fallet var små och justitieministern (ni vet, hon med de lila kuverten) lät meddela att "det finns många andra frågor som är mer angelägna". Det finns inget prejudikat i frågan och en person är på väg att på ett kafkaistiskt sätt få sitt namn draget i smutsen av de myndigheter som skall skydda honom, men det finns "andra frågor som är mer angelägna". Detta uttalande torde väl övertyga vem som helst om att när det är vederbörandes tur att ha med rättsväsendet att göra, då kommer allting gå rätt till!

Riksdagsmannen Per Hagwall kallar detta för nypuritanism i en debattartikel som får sägas vara modig, få andra höga representanter har uttalat sig i frågan. Rädslan för att bli pedofilstämplad sprider sig uppenbarligen även bland de som vet bättre.

Därför är det väldigt glädjande att HD nu trots allt kommer ta upp målet. Utgången är förvisso oviss, men det finns åtminstone återigen hopp om ett tillnyktrande.

En seger för vem?

Ortega ser ut att få en ny mandatperiod som Nicaraguas president. "Det här är en seger för kristendomen, socialismen och solidaritet" sammanfattar hans fru och talesperson det hela.

Vad hon glömde tillägga är att det är även en seger för diktatorer på flykt från rättvisan och en seger för Vladimir Putins aggressiva utrikespolitik.

Juholts fingertoppskänsla

Juholt fortsätter uppenbarligen vara ett sänke för Socialdemokraterna. Orättvist, tänker kanske Juholt efter sin förlåt-mig-turné land och rike runt (man får hoppas att han skött sina traktamenten och reseersättningar bättre på denna än vad han ibland gjort tidigare).

"Jag har varit säker på att jag gjort rätt" sade Juholt, när hela lägenhetsaffären exploderade i ansiktet på honom. Yeah, well, här har vi mannen som med pondus pratar om vikten av solidaritet och höjda skatter, men utan att blinka kvitterar ut 80 000 kr av skattebetalarnas pengar om året i bostadsbidrag, trots att han efter valet till partiledare tjänar närmare 1,8 miljoner kr om året. Och han är säker på att han gjort rätt! Solidaritet my a--!

Är någon förvånad över att han drar sitt parti med sig ned i avgrunden?


För övrigt:
40 000 av de där 80 000 årliga kronorna hade Juholt rent formellt rätt att kvittera ut (huruvida det sedan var lämpligt att göra det är en annan femma). TV-avgiften å sin sida är 2076 kr/år. De pengar som Juholt kvitterade ut utan att ha rätt till det motsvarar på årsbasis således närmare 20 TV-avgifter. Kan vara värt att hålla i åtanke när man jämför detta med andra politiska skandaler...

2011-11-06

Mormoner

I DN kan man i en (alldeles för) lång artikel läsa om Mitt Romney och mormonerna.

Religion är som alla vet en löjeväckande form av vidskepelse (om än en sådan som av någon anledning i regel anses vara finare än övriga former av vidskepelse), men just mormonerna får mig att verkligen se rött. Se det såhär:

"Hm, jag har funnit Gud, och jag gillar Jesus budskap. Men hm, vilket inriktning skall jag välja? Svenska kyrkan? Katolicismen? Syrisk-ortodox? Sjundedagsrättshaverist, så jag kan få förverkliga min gamla dröm om att fira söndag på lördag? Nej, vänta här nu, Jesu Kristi kyrka av sista dagars veliga kanske vore något?!"

I Mormons bok (ett hemmasnickrat tredje testamente, författat av en mytoman vid namn Joseph Smith) berättar mormonerna om hur några israeliter utvandrade till Amerika långt före Columbus. Där byggde de upp stora civilisationer, slogs med varandra och såklart, hade ett komplext förhållande till Gud, blev ovän med honom, kom krypande tillbaka, och till slut hade ihjäl varandra och dukade under.

Denna bok är det allra viktigaste i mormonernas trossystem och, vad mer är, den anses vara fullständigt historiskt korrekt! Indianer påstås vara de förvildade ättlingarna till dessa bibliska folk. Mormonska "arkeologer" har förtvivlat letat efter de ruiner - som ju måste finnas där någonstans - denna civilisation lämnade efter sig, och så vidare. Joseph Smith lyckades till och med lära sig denna fallna civilisations språk, eller åtminstone delar av det - han fick till exempel lära sig att "honungsbi" hette "deseret" på detta fabulerade språk, och försökte ge delstaten Utah detta namn. Delstaten Honungsbi - yeah, right.

Om man verkligen på fullaste allvar tror att allt det där är sant, är man då lämplig att bli president?

Det är synd om eliten?

Journalistförbundets ordförande håller ett brandtal till journalistens försvar i Svd. Om man för tillfället lämnar etiopiska rättegångar åt sidan, och istället studerar vad Ordförande Nordlings faktiskt skriver, så framträder en elitism och narcissism av sällan skådat slag. Inlägget genomsyras av självförhärligande meningar i stil med:

"Och dessvärre tycks alltför många behövas påminnas om att en fri och granskande journalistik krävs av varje demokratiskt samhälle" samt "Journalistiken är en basvara i en fungerande demokrati, lika självklar som skolor och rättsväsende".

Visst. Nyhetsrapportering är viktigt. Men är det journalisternas uppdrag att rapportera om sin egen kritiska betydelse för demokratins fortlevnad? Är det Yrsa Stenius uppdrag att offentligt oroa sig för att bloggande amatörer utan journalistutbildning äventyrar demokratin? Är det den samlade journalistkårens uppdrag att gå i taket när en kriminell journalist, precis som oss vanliga dödliga, får acceptera en polisutredning av sina förehavanden när han avviker från den smala vägen?

"Journalistik är inte sällan ett livsfarligt uppdrag. Under 2010 dödades minst 94 journalister i tjänsten." Journalistik i krigszoner och diktaturer är inte sällan ett livsfarligt uppdrag. Journalistik i Sverige är i allmänhet kändisfester, vernissager, snittar och rödvinspimplande. Låt oss inte tappa perspektiven här.

"Men om journalister inte fortsätter resa till de områden som UD avråder från är det en katastrof." Allting skall granskas. Makthavares skumma förehavanden skall granskas. Gerillors skumma förehavanden skall granskas. Men katastrof? Låt oss, som sagt, inte tappa perspektiven här. Situationen i ett område UD avråder från resor till är antagligen allt som oftast en katastrof. Den kommer fortsätta vara en katastrof även efter att några svenska journalister har varit på besök. Svenska journalisters närvaro i regionen är ett myggbett i sammanhanget.

Ordförande Nordling avslutar sedan, utan att med ett ord ha idkat någon som helst självkritik, med att "Jag är också allvarligt bekymrad över att något som närmast kan beskrivas som journalisthat nu bubblar fram här och var i vårt samhälle." Kan det måhända förhålla sig så att det finns ett samband mellan detta och nämnda narcissistiska hållning? Kan det måhända vara som så att smaskiga men faktamässigt väldigt dåligt underbyggda artiklar om "vampyrmord" har någonting med saken att göra? Skulle kanske journalisternas anseende vara lite bättre om de inte hade varit på de sörjande föräldrana som gamar? Kan det ha något med att göra att alla som någonsin blivit intervjuade av en tidning dagen efter ha fått se sig felciterade? Kan det ha något att göra med att alla som läst en artikel som behandlat deras eget expertisområde har flinat brett åt felaktigheterna?
Fakta om invandringen
  • 111 000 personer fick uppehållstillstånd i Sverige 2012. [Källa]
  • Av de 111 000 uppehållstillstånden som delades ut 2012 var endast 50 st tidsbegränsade (TUT).
    Den högsta andelen av uppehållstillstånden som varit tidsbegränsade under ett år är cirka 1 procent (635 av 62 463 år 2005). [Källa]
  • Av alla världens i-länder har Sverige, sett till folkmängden, den största invandringen. [Källa]
  • 60 procent av socialbidragen går till invandrare. [Källa 1, 2]
  • 43 procent av de långtidsarbetslösa i Sverige är utrikesfödda. [Källa]
  • Nettokostnaden för invandringen uppskattas till mellan 40 och 90 miljarder kr årligen (8 600 - 19 400 kr per arbetande svensk och år). [Källa 1, 2, 3, 4]
    Jämför med maximalt jobbskatteavdrag, cirka 21 000 kr per person och år. [Källa]
  • Var fjärde invandrare från Nordafrika har tagits av polisen för brott. [Källa 1, 2]
  • Gärningsmännen vid samtliga överfallsvåldtäkter i Oslo under en femårsperiod visade visade sig vara invandrare. [Källa]
  • 90 procent av de asylsökande har inga eller icke godkända
    id-handlingar. [Källa 1, 2]
  • År 2012 stod Sverige för över 9 % av i-ländernas totala asylmottagande.
    Mätt i asylsökande per invånare var detta mer än något annat i-land förutom Malta. [Källa 1, 2]
  • Mer än hälften av somalierna och afghanerna är analfabeter. [Källa]
  • På Rosengårdsskolan går 72 procent av eleverna ut utan gymnasiebehörighet. [Källa]
  • Klyftorna i Sverige ökar mest i västvärlden. [Källa 1, 2]
  • Diagram över utdelade uppehållstillstånd mellan 1980 (12 669 st) och 2012 (111 090 st). [Källa]
  • 80 81 82 83 84 85 86 87 88 89 90 91 92 93 94 95 96 97 98 99 00 01 02 03 04 05 06 07 08 09 10 11 12