Det jäser inom Centerpartiet. Trots val av en ny partiledare - partiers standardlösning då opinionen tryter - och trots att man sitter i regeringsställning, så får man inte ökat förtroende från folket. Det muttras i leden om att avbryta allianssamarbetet, på så sätt hoppas man nå komma ut ur Moderaternas skugga och därmed också nå ut till fler väljare.
Men vänta lite nu? Är det inte regeringsmakten som är Centerns mål? Har inte partiets politiker blivit just politiker för att få en chans att påverka? Eller har jag missuppfattat någonting?
Well. Tongångarna inom Centern sätter kanske fingret på någonting skrämmande. Politiker gillar sina förmåner. Politiker gillar sina ofta höga löner och generösa politikerpensioner. Politiker gillar sina riksdagsplatser. Möjligheterna att påverka och förändra är förvisso trevliga och bra, men en garanterad och generöst tilltagen livstidsförsörjning smäller, tycks det, när det kommer till kritan trots allt högre.
Eller med andra ord - de flesta politiker är inte politiker av idealism eller för att de brinner för att göra din tillvaro lite bättre. De är politiker för att de gillar de förmåner det innebär att vara just politiker. Det är därför som småpartierna kämpar med näbbar och klor för att hålla sig ovanför riksdagsspärren. Det är därför som de mest vältaliga atruister efter att ha predikat solidaritetens evangelium genom en hel karriär när det kommer till kritan utnyttjar varenda kryphål för att maximera transfereringarna av skattemedel till sina egna konton. Det är därför som småpartierna, när de tvingas välja, väljer många riksdagsplatser före politiskt inflytande.
Det finns idag i Sverige ett stort antal småpartier och många av dem är eller har varit helt beroende av sympatiröster för att behålla sina platser i Riksdagen. När de sitter i regeringsställning eller motsvarande erbjuds de ett oproportionerligt stort inflytande över den förda politiken. Då de sitter i vågmästarställning kan de, trots sin litenhet, genomdriva en politik som är djupt impopulär i befolkningslager långt mycket bredare än sina väljarunderlag. Detta är såklart långt ifrån tanken med demokratin, men det är så det är. Den politiska klass som lever lyxliv för skattebetalarnas pengar skrattar såklart hela vägen till banken.
SvD1,
SvD2,
SvD3,
GP1,
GP2
