Tänk att du lämnar din bostad - låt oss säga en bostadsrätt på Söder - efter att ha avnjutit din frukost - låt oss säga grönt te och ekologiskt dinkelbröd - och går till ditt journalistjobb. Du har ett scoop på gång, du skall snart publicera en historia om hur elaka mackägare diskriminerar vissa människor, eller kanske hur hotellpersonal eller butiksanställda gör detsamma.
På kvällen berättar du för dina helvita höginkomsttagarvänner över en flaska rödvin om vad du jobbar med. De skakar förfärat på sina huvuden och suckar över hur rasismen återigen sticker upp sitt fula tryne.
Varför butiks- och mackägare, ofta med små marginaler, skall göra stora förluster för att vara pionjärer för de idéer du själv håller dig med, men inte vill betala för eller leva i, slår dig liksom aldrig. I rättvisans namn har du kanske inte ens varit ute i verkligheten tillräckligt mycket för att faktiskt veta särskilt mycket om vissa typer av butiksstölder heller - du kanske genuint handlar i god tro. Men om du inte har brytt dig om att gå ut i verkligheten för att se efter hur det faktiskt ser ut, bör du kanske även vänta lite med att plocka fram pekpinnarna.
Din Söderindignation är säkert klädsam bland dina vänner, men i samma ögonblick som du lämnar ditt klädsamt miljöpartistiska vita rikemansreservat kommer den krassa verkligheten att frontalkrocka med dina goda intentioner.
SvD1, SvD2, GP
