2012-11-05

Önsketänkande om somalier

"Det är lättare för somalier att får jobb i USA än i Sverige", sägs i en av "Framtidskommissionen" beställd rapport som presenteras av Erik Ullenhag idag. Diskussionen handlar nu om vad Sverige kan lära av detta.

Tyvärr är diskussionen ett intellektuellt bedrägeri och ett rent spel för gallerierna. I USA är facken svaga och kollektivavtal någonting från en annan värld. I USA finns det gott om jobb för okvalificerad arbetskraft, men bara av den enkla anledningen att dessa jobb också är låglönejobb med ersättningar som de svenska fackföreningarna aldrig skulle acceptera.

Önskar vi ta efter USA:s påstådda framgång (som för övrigt kanske inte är så stor som det påstås) måste vi också ta efter den amerikanska arbetsmarknaden i övrigt. Om detta skrev Anna Dahlberg mycket klarsynt i Expressen för en tid sedan.

Utöver detta finns en annan aspekt som inte framgår av diskussionen. De som faktiskt har högre utbildning och utvandrar söker sig i långt mycket högre utsträckning till länder som USA och Kanada än till Sverige, eftersom detta också betyder betydligt bättre möjligheter till att tjäna mycket pengar. Således är det långtifrån säkert att somalierna i Nordamerika är en grupp jämförbar med den som kommit till Sverige. Detta kommer i så fall naturligtvis också avspegla sig i graden av sysselsättning.

Därtill kommer såklart det obekväma faktum att arbetslösheten för somalier även i de påstått framgångsrika länderna är 50 procent. Jag har svårt att komma på ett enda annat fall där det skulle räknas som en framgång.

Elefanten i rummet står kvar där den står, hur mycket de svenska politikerna än försöker att ignorera den.
SR1, SR2, SR3, GP, SvD, DN, Skånskan