2012-06-28

Därför spricker euron

Ännu ett toppmöte skall hållas för att rädda euron. Olyckligtvis är konceptet dödfött, för eurokrisen kan inte stävjas med toppmöten. Eurokrisen kan heller inte stävjas med högridliga deklarationer, stabilitetspakter eller stödpaket, och den kan definitivt inte stävjas med fler lån. Det är nämligen just lån som är problemet.

Det var billiga lån som tillät en kleptokratisk grekisk politisk elit att under ett årtionde köpa sig folkets röster med välfärd och tillväxt för lånade pengar. Det var billiga lån som blåste upp fastighetsbubblor i Irland och Grekland som, då de kollapsade, drog ländernas ekonomi med sig i fallet. Och det var för den delen billiga lån som tillät USA och Japan att hamna i ett läge där ländernas budgetunderskott är ofattbara 40 respektive 60 procent. Detta brör inte Europa - än, det vill säga - men den dag marknaden inser det orimliga i detta kommer världsekonomin drabbas av ännu en käftsmäll.

Det enda sättet på vilket eurokrisen kan lösas är genom att skulderna - nationernas, företagens och hushållens - återbetalas. Med dagens valutapolitik i eurozonen är kostnaden för att betala av dessa skulder dessvärre så hög att ingen politiker någonsin kommer att bli vald på att göra detta, och den som försöker kommer att möta ett övermäktigt parlamentariskt och opinionsmässigt motstånd. Det kommer, kort sagt, inte att ske.

Den enda väg som återstår är därför att överge den europeiska centralbankens strikta valutapolitik. En hög inflation i eurozonen skulle neutralisera räntekostnaderna och äta upp skulderna, och de krisdrabbade länderna skulle få en chans att bli skuldfria. Men inflation är, som alla andra fria luncher, inte gratis.

Inflation äter upp hushållens besparingar. Inflation är därför förenklat uttryckt en dold skatt på sparat kapital, som används för att betala av statliga skulder. En valutapolitik där inflationen är hög innebär således att låta de skötsamma amortera de slarvigas skulder. Sydeuropéer är vana vid detta, i dessa länder växlades vid tiden för valutareformen de gamla valutorna till euro till kurser i storleksordningen hundratusentals till en. För nordeuropéerna är emellertid detta inte en tänkbar lösning

Att prestigeprojektet euron offrades på pragmatismens altare skulle lösa eurozonens problem. Att europadollarn tilläts bli en europapesetas skulle lösa de eurozonens avgrundsdjupa problem, men det skulle ske till priset av att de tyska, nederlänska och finländska hushållen förlorade sina besparingar. Dessa länders väljare kommer dock aldrig acceptera en sådan utveckling, och därför är euron död. Antingen kommer de skötsamma länderna att lämna valutan eller så tvingas de sydeuropeiska länderna göra detsamma, men resultatet kommer att bli detsamma - euron spricker. Sprickan som går mellan de sydliga och nordliga euroländerna är idag alldeles för stor för att kunna överbringas.
SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, SvD5, SvD6, SvD7, DN1, DN2, DN3, DN4, SR1, SR2, SR3, GP1,

Romneys omtanke om de svaga

Obamacare, som Mitt Romney konsekvent benämner Obamas sjukvårdsreform, är skadlig för de hårt trängda vanliga amerikanerna, säger den republikanske presidentkandidaten. Den hotar fattiga amerikaners valfrihet, fortsätter han, och kostar dessutom alldeles för mycket.

Sjukvårdsreformen hotar hårt trängda och fattiga amerikaners val mellan ingen sjukförsäkring alls, å anda sidan, och en sjukförsäkring de inte har råd med eller får teckna å den andra. Så långt har Romney rätt.

När Romney utvecklar sitt resonemang med att tala om kostnaden för reformen är han till synes också någonting på spåren. Det amerikanska underskottet är 40 - jag upprepar, fyrtio - procent, och med en grekisk ekonomi av detta slag framstår ökade utgifter såklart som en lyx det konkursfärdiga landet inte har råd med.

Till saken hör dock att det enorma amerikanska underskottet till största delen är orsakat av de skattesänkningar George W Bush införde under sin tid vid makten. Dessa är till sin natur tidsbegränsade, men Romney och hans parti kämpar med näbbar och klor för en förlängning, trots att den amerikanska statskassan blöder och trots att skattesänkningarna främst berör människor som definitivt inte skulle lida någon ekonomisk nöd om de fick betala högre skatter.

Dessa ohållbara skattesänkningar finner Romney således vara en hållbar och ansvarsfull ekonomisk politik. En allmän sjukförsäkring är däremot, enligt Romney, inte bara för dyr, den skulle också drabba landets fattiga. Ett annat sätt att uttrycka det hela är att Romney, sin mormonska leende skenhelighet till trots, är full av skit.
DN1, DN2, DN3, DN4, DN5, DN6, DN7, DN8, SvD1, SvD2, SvD3, SR1, SR2, SR3, GP1

När blev vi fartblinda?

Miljöpartiet har idag slutit en överenskommelse med regeringen, vilken skall ge dem som vistas illegalt i Sverige rätt till vård, subventionerad medicin och skolgång.

När de svenska politikerna inte ens kan stå för att de personer Migrationsverket har bestämt skall utvisas skall utvisas, när samhällets ena hand aktivt skall gå in och motverka vad den andra gör, har någonting gått fel. När tidningarnas rapportering om detta beslut - som inte ens större delen av regeringen egentligen ville ha - flyttas långt ned i nyhetsflödet och kommentarer och bloggar lättvindigt tas bort så fort de abuseanmäls efter att inte gett överenskommelsen sitt stöd, så har det blivit väldigt lågt i tak.

Det är bra och önskvärt att samhällets auktoriteter tar ställning mot nazister och uttrycker sin avsky för mördare och terrorister som Ausonius, Mangs och Breivik. Men när detta engagemang mynnar ut i missvisande nyhetsrapportering, klappjakt på kritiska röster och ett slentrianmässigt kategoriserande av kritiker som "näthatare" och "rasister" vilka man automatiskt klumpar ihop med Breivik och hans illdåd, gör man sig skyldig till exakt samma sorts intolerans man ville ta avstånd från - och de vackra talen om yttrandefrihet, tolerans och om att "gilla olika" börjar klinga väldigt ihåligt.
DN, SvD1, SvD2, SR, GP, Ab

2012-06-27

En seger för anständigheten

En tysk domstol har fastslagit att omskärelse av småpojkar innebär att tillfoga dem "allvarlig kroppsskada".

Nyhetsnotisen är märkligt nedtonad i samtliga stora nyhetskanaler. DN har i vanlig ordning spärrat såväl blogglänkar som kommentarer, ifall någon skulle säga någonting som inte är förenligt med den liberala yttrandefrihetsfilosofi som DN vanligen berömmer sig för att värdera så högt.

Det krävs ingen större fantasi för att förutsäga hur kommentarerna kommer att lyda. "Religionsfriheten hotas" är en säker häst, någonting som innehåller orden "Auschwitz" och "historiska paralleller" är en annan. Den som tar av sig de ideologiska glasögon för en stund kommer däremot kunna se det uppenbara. Att irreversibelt avlägsna en del av ett nyfötts barns kropp - därtill en del med många nervändar - är ett smärtsamt ingrepp som just innebär att tillfoga en "allvarlig kroppsskada".

Detta hade aldrig accepterats i Sverige om det inte kunde motiveras med religiösa skäl. När det kommer till religion så upphör dock all logik att gälla, även att tillfoga ett nyfött barn en "allvarlig kroppsskada" blir fullt acceptabelt bara du kan hänvisa till ord ur en "helig" bok. Ansvariga ministrar går därför som katten kring het gröt, beställer utredningar och kommer fram till att "det är ju inte så farligt".

Den tyska domslutet förväntas bli prejudicerande. Det är därför en seger för det sunda förnuftet och en förlust för alla som, i vidskepelsens namn, vill gå loss på nyfödda barns genitalier med en skalpell.

... och den som inte kan se skillnad på detta och rasism är antingen korkad eller ryggradslös.
DN, SR, SvD

2012-06-24

Assange och de rosa kaninerna

Julian Assange har nu i två år befunnit sig i Storbritannien. I Storbritannien har Assange känt sig säker, trots att landet har gjort sig känt som den lydigaste och mest trogna av Amerikas knähundar.

Assanges skräck har varit att bli utlämnad till Sverige. Sverige kommer i sin tur att utlämna honom till USA, tror sig Assange veta, och väl där kommer han att bli avrättad.

Om Assanges nästa utspel går ut på att han är förföljd av rosa telepatiska kaniner från yttre rymden med hypnosblick, så kommer åtminstone inte jag bli särskilt förvånad.
DN1, DN2, DN3, DN4, DN5, DN6, SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, SR1, SR2, SR3, SR4, GP1, GP2

2012-06-23

En söndagsskolefrökens förfäran

I Uruguay förebereds en cannabisreform. Syftet med denna är att staten skall tillhandahålla drogen till brukarna istället för att låta den organiserade brottsligheten sköta verksamheten.

Det krävs inget större mått av fantasi för att lista ut vad Maria Larsson & co kommer att säga om detta. "Cannabis är en inkörsport till tyngre droger" kommer det med indignerad och förfärad röst att låta, "samhället får aldrig kapitulera inför drogerna", "alla droger är precis lika farliga" och så vidare.

Att samhället redan har kapitulerat inför två droger som är såväl mer skadliga som beroendeframkallande än cannabis - det vill säga alkohol och tobak - kommer Larsson & co ignorera så länge ingen tar upp frågan. Om något däremot gör det kommer de att säga att detta är illa nog, och att det inte är någon anledning att tillåta fler.

Under tiden som söndagsskolefröken Larsson dogmatiskt avfärdar den forskning som finns i frågan, eller åtminstone den förkrossande majoritet av den som inte stödjer hennes moralistiska tes, så kommer folk fortsätta använda droger. De tunga missbrukarnas dödlighet kommer att förbli avsevärt högre i Sverige än i andra länder där skadebekämpning snarare än moralism är ledstjärnan i narkotikapolitiken. Och den organiserade brottsligheten kommer såklart fortsätta tjäna enorma och obeskattade summor, med gängkrig, skottlossningar och sönderfallande länder som följd.

I Uruguay har man bestämt sig för att inte kriga mot de fem procenten av befolkningen som använder cannabis. Maria Larsson däremot känner sig säkert som en god och principfast människa då hon släpar människor inför domstol för att de haft en trevlig kväll.
SvD, DN, Ab, SR

2012-06-21

Kött, kön och elfenbenstorn

"Jag äter ekologisk bröd bakat på surdeg och dinkelmjöl. Jag har läst 500 poäng humaniora, kan stava till Nietzsche, citera Simone de Beauvoir i sömnen men behöver personlig assistent för att lämna universitetsområdet."

Ja, det vore bra om folk åt mindre kött. Ja, samhället är färgat av sociala - och biologiska - könsroller som bland annat bottnar i att det historiskt vanligen har varit männen som stått för jakten och kvinnorna för hushållsarbetet.

Fine! Men att utgå från 10 gram självklarheter, krydda dem med citat och annan akademika, och därefter koka upp dem i 10 liter sektliknande och hyperideologisk radikalfeministisk retorik behöver inte tillföra debatten någonting alls.

Det imponerar säkert på de redan frälsta, men för de 99 övriga procenten blir effekten en helt annan. Bilden av världsfrånvända och elitistiska akademiker, som verkar i elfenbenstorn långt ovanför människors vardag, lär förstärkas ytterligare några steg.
DN

2012-06-20

Samaras - en makthungrig kleptokrat

2009 hölls det val ett val i Grekland som med bred marginal vanns av socialdemokratiska PASOK. Snart efter den tillträdde meddelade denna regering att statens finanser var i betydligt sämre skick än vad som tidigare regeringar hade låtit påskina. Denna regering, ledd av Georgios Papandreou, lyckades under sin regeringstid egentligen inte göra särskilt mycket rätt, men den hade åtminstone modet att göra slut på en långa tradition av att å det grövsta frisera den ekonomiska redovisningen.

Tanken var att denna regering skulle sitta till 2013, men dess parlamenterariska underlag krympte stadigt då parlamentsledamot efter parlamentsledamot - mer mån om sin egen politiska framtid än landets - hoppade av i protest mot besparingarna. En samlingsregering med det största oppositionspartiet Ny demokrati bildades därför - men det fanns en hake. Ny demokrati krävde att ett nyval skulle hållas för att gå med på att stödja en samlingsregering.

Nyvalet hölls i maj 2012 och resultatet blev att ingen regering kunde formas. Ytterligare ett nyval hölls därför en månad senare, och denna gång gick det lite bättre. Ny demokrati blev största parti, och kunde med stöd av PASOK bilda en ny regering.

Ny demokrati forcerade med andra ord fram det första nyvalet, och därmed indirekt också det andra. Motiveringarna till detta var förstås ädla. "Folket skulle få säga sitt" och alla de gamla klassiska klyschorna. Men vad blev egentligen resultatet?

Före de båda nyvalen regerades landet med parlamentariskt stöd av PASOK och Ny demokrati. Efter nyvalen regeras nu landet med - ja just det - parlamentariskt stöd av PASOK och Ny demokrati. I princip har med andra ord ingenting ändrats.

Skillnaden är att efter nyvalen är det Antonis Samaras - partiledaren för Ny demokrati - som är premiärminister. Då opinionsstödet för PASOK vid tiden för samlingsregeringens bildande hade sjunkit dramatiskt, är det därför inte heller särskilt svårt att förstå varför Ny demokrati forcerade fram ett nyval. Det fanns i grund och botten en bred parlamentarisk majoritet för den förda politiken, men Ny demokrati såg chansen att lägga beslag på premiärministerposten. Och efter två nyval lyckades de också.

De två onödiga valen kostade sammanlagt ungefär en miljard svenska kronor. Tiden av politisk förlamning då landet stod utan regering kostade förmodligen långt mycket mer. Detta har gissningsvis inte grumlat Samaras glädje det minsta. Han lyckades ju trots allt med vad han hade föresatt sig.

Greklands problem är resultatet av decennier av ekonomisk vanskötsel. Ny demokrati och PASOK har växelvis regerat landet under dessa år, och båda partierna har därför en enorm skuld i den avgrundsdjupa kris landet idag befinner sig i. Men av de två är det Ny demokrati som kanske stått för de värsta excesserna, medan det till slut var PASOK som gjorde slut på den dubbla bokföringen. Att den makthungriga ledaren för det parti som har störst skuld i att läget är som det är idag är en katastrof för Grekland. Att valutgången ändå allmänt ses som positiv beror endast på att den enda kvarvarande alternativet - Syriza - sågs som ännu värre.

Mer läsning: Johan Hakelius svarar Kajsa Ekis Ekman.
DN1, DN2, DN3, DN4, DN5, DN6, DN7, SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, SvD5, SR1, SR2, SR3, SR4, SR5, SR6, Ab

2012-06-17

Ett val mellan två charlataner

Det är i skrivande stund ännu oklart vilket parti som blir störst i det grekiska valet, och därmed tar hem de förmodligen avgörande 50 bonusmandaten. Klart står däremot att det blir något av partierna Ny demokrati eller Syriza.

Ny demokrati är det parti som mer än något annat har orsakat krisen till att börja med. Det är också partiet vars ledare, på grund av personliga motsättningar med den socialdemokratiske ledaren, tvingade fram det nyval som förra månaden lämnade landet utan regering mitt under rådande avgrundsdjupa kris.

Syriza är å sin sida partiet som lovar att grekerna både skall få äta äta kakan och ha den kvar. Grekland skall, enligt Syrizaretoriken, ignorera sina förpliktelser till omvärlden, öka de offentliga utgifterna men ändå behålla den i Grekland populära euron. Att landets - lånade - pengar tar slut om en månad och därmed omöjliggör ytterligare statliga utgifter, ökande eller inte, tycks inte bekomma partiet. Partiets slogan om att "Åtstramningspolitiken fungerar inte" upprepas nu flitigt av den grekiska allmänheten, som därmed funnit det till synes perfekta sättet att rättfärdiga denna strutspolitik inför sig själva.

Det spelar inte så stor roll vilket av partierna som vinner, det kommer sluta med katastof ändå. Grekland har trots år av krispolitik inte ens klarat av att börja driva in sina skatter eller få en budget i balans ens utan att man räknat in de astronomiska räntekostnaderna. Att opinionen därtill klamrar sig fast vid den euro som landet bevisligen inte är mogen, utan snarare i kombination med interninflation skapat en stor del av problemen genom att undergräva landets konkurrentskraft, gör inte direkt saken bättre.

Räkna kallt med fortsatt kaos och ytterligare börsfall. Och bli inte förvånad om Tyskland snart tröttnar.


Uppdatering: Ny demokrati har utropat sig till segrare och Syriza har erkänt sig besegrade. I en presskonferens alldeles nyss beskrev Ny demokratis ledare Antonis Samaras sitt parti som det parti som är och har varit den ansvarsfulla kraften i grekisk politik. Yeah, right.
DN1, DN2, DN3, DN4, DN5, DN6, DN7, DN8, DN9, DN10, DN11, DN12, DN13, SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, SvD5, SvD6, SvD7, SvD8, SvD9, SvD10, SvD11, SvD12, SvD13, SR1, SR2, SR3, SR4, SR5, SR6, SR7, SR8, SR9, GP, Ab1, Ab2

Att spotta skattebetalarna i ansiktet

Skatter är ett intressant fenomen. Krasst uttryckt utgör de konfiskering av en del av den ersättning vi fått för att arbeta, och grunden för deras legitimitet är i mångt och mycket lagd under medeltidens feodalsamhällen då fogdar organiserat rånade småfolket på pengar. Inte så mycket för det gemensamma bästas skull som för att någon lokal småpåve skulle få fortsätta leva i sus och dus.

Idag är skatter grunden på vilket vårt moderna samhälle vilar, och oavsett vår partifärg är det förmodligen väldigt få av oss som vill ändra på den saken. Om var nivån på skatterna skall ligga finns det såklart väldigt skilda uppfattningar om, men få ifrågasätter dem nog som sådana. Men gissningsvis är en förkrossande majoritet eniga om att skattemedel skall gå till angelägna projekt och inte till... låt oss kalla det trams.

Försvarsindustrin är ett annat intressat fenomen. Branschen är genomrutten och korrupt och dess tentakler når ofta djupt in i maktens korridorer. Att Sverige envisas med att bygga egna stridsflygplan, trots att vi tycks vara tillräckligt anständiga att inte på allvar ge oss in de mutstrider som är förutsättningen för att få dem sålda, går inte att förklara utifrån logiska argument. Den som analyserar fenomenet i termer av arbetsmarknadsåtgärder för civilingenjörer och nationell prestige har däremot förmodligen betydligt bättre chanser att finna en förklaring...

Då Saudiskandalen blev offentlig blev svenska staten tagen på bar gärning med händerna djupt ned i syltburken. Såväl socialdemokratiska som borgerliga regeringar hade under flera år närt ett projekt där saudiska oljepengar skulle flöda ned i svenska fickor och hålla igång den konstgjorda andning som håller ett antal brukssamhällen vid liv ännu en tid. Att de vapen som Sverige skulle hjälpa saudierna tillverka skulle gå till att krossa uppror mot korrupta diktatoriska regimer i Saudiarabien, Bahrain och, får man förmoda, med tiden även andra länder i regionen vägde lätt mot de fördelar man på det här sättet hoppades skaffa sig.

Och vad göra när politiker och tjänstemän, betalda med skattemedel, på detta sätt blir påkomna med att bete sig riktigt grisigt? Jo, en PR-konsult anlitades för ännu mer skattepengar. PR-konsultens uppdrag var att, för Dina pengar, övertyga Dig om att ingen av de politiker eller tjänstemän som avlönas för Dina skattepengar har gjort fel. De kunde lika gärna ha spottat dig i ansiktet direkt. Effekten hade varit densamma men det hade åtminstone blivit mycket billigare.

SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, SvD5, SvD6, SvD7, DN, SR1, SR2, SR3, SR4, GP

2012-06-15

Om att sitta på höga hästar

Det rapporteras idag att Sverige, tillsammans med USA, skall ge stöd åt nätaktivister i ofria länder.

Detta rapporteras inte bara mot en bakgrund av datalagringsdirektiv och tilltagande Internetavlyssningshysteri i Sverige. Detta rapporteras dessutom samma dag som Simon Lundström med nöd och näppe och efter två års juridisk kamp friades för innehav av ett seriealbum, efter att först ha blivit fälld i två instanser.

Någon mer än jag som ser ironin i detta?

SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, SvD5, SvD6, DN1, DN2, DN3, DN4, DN5, DN6, DN7, DN8, Exp1, Exp2, Ab1, Ab2, GP1, GP2, SR1, SR2, SR3

När Kafka tar över rättsväsendet

I sin iver att vara progressiva stiftade våra politiker en ny barnpornografilag. I sin iver att visa sig på styva linan beslagtog polisen delar av en bokhyllas innehåll, och i sin iver att också visa sig på styva linan väckte en åklagare åtal.

Resultatet blev att Simon Lundström för ett japanskt seriealbums skull behövde genomlida år av kafkaistisk kamp mot rättsväsendet. Samtidigt som polisen underlät att utreda mängder av vardagsbrott och rättsväsendet rutinmässigt avskrev stora mängder grova brott för att effektivisera sin verksamhet, så sysselsattes mängder av jurister av att titta på manga och göra juridiska och anatomiska analyser av de bilder de såg.

Att Lundström nu friats i HD är självfallet väldigt positivt, inte bara för honom själv utan för alla som skall verka i det svenska samhället och i enlighet med dess lagar. Men Lundström blev först fälld i två lägre instanser och han fick sparken från sitt jobb, då Bonniers var för fega för att stå upp en anställds rättigheter. Förutom att han tvingades ägna två år åt att slåss mot ett kafkaistiskt rättsväsende, med allt vad det måste inneburit för hans psykiska välmående, finns det dessutom risk att Lundström framöver kan drabbas av problem vid till exempel utlandsresor.

Högsta domstolens friande dom var dessutom inte på något vis självklar. Deras grundinställning har varit att seriealbumet i grund och botten utgjorde barnpornografi men att yttrandefriheten, i det här fallet, vägde tyngre. Med andra ord så finns därför inga garantier för att fler människor slipper gå igenom samma sak som Lundström.

I Sverige är vi väldigt duktiga på att kritisera andra länders inställning i frihets- och demokratifrågor, för vi är ju trots allt det bästa landet i världen och är liksom auktoriteten när det kommer till att skilja rätt från fel. Men att en privatperson i vårt land har tvingats ägna två år åt att slåss mot ett stelt och byråkratiskt rättsväsende för ett seriealbums skull är kanske ett tecken på att vi borde stiga ned från våra höga hästar och sopa rent framför egen dörr istället.

SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, DN1, DN2, DN3, DN4, DN5, DN6, Exp1, Exp2, Ab1, Ab2, GP1, GP2, SR1, SR2, SR3

2012-06-14

Assange - vänsterns blinda fläck

John Pilger, Tariq Ali, Michael Moore, Naomi Klein med flera har tagit ställning i Assangefrågan. Assange, resonerar de, har gett USA en rejäl näsbränna. Alltså, fortsätter de sitt resonemang, måste Assange vara en god människa och därmed oskyldig till allting som han anklagas för. Att en god människa som Assange blir anklagat för ett brott är därför en internationell sammansvärjning orkestrerad av USA och/eller resultatet av en fullständing rättslöshet i Sverige i kombination med en svensk blindgalen statsfeminism.

Ja, vad säger man...?

Jag är själv väldigt kritisk mot den makt radikala feministiska grupper har fått över den svenska politiken. Jag tycker det svenska rättsväsendet har en del stora och väldigt obehagliga skönhetsfläckar. Och även jag anade ugglor i mossen då jag först hörde talas om anklagelserna som riktades mot Julian Assange. Men en närmare granskning visar att det knappast var en CIA-orkestrerad "honey trap" som försatte Assange i trubbel. En närmare granskning av det aktuella rättsfallet ger kraftiga indikationer på att Assange har betett sig ytterst tvivelaktigt. Och en närmare granskning av Assange ger snabbt ett intryck av en ytterst obehaglig och extremt narcissistisk person.

John Pilger & co är dock totalt ointresserade av en nyanserad bild. Assange är en hjälte och anklagelserna är falska, punkt. För att ge tyngd åt denna åsikt har de med hull och hår kastat sig in i en massiv förtalskampanj av det svenska rättsväsendet, där rykten om att man i Sverige kan anklagas för våldtäkt om en kondom har brustit under ett samlag flitigt och okritiskt förs fram i debatten.

Att Michael Moore och Naomi Klein kastar sig in i en sandlådedebatt av det här slaget är kanske inte helt förvånande. Michael Moore är förvisso en väldigt duktig dokumentärfilmare men har också blivit ökänd för att slira på sanningen, och Naomi Kleins litanior är förvisso populära med präglas av ytlighet och djup okunskap. Att däremot John Pilger och Tariq Ali i egenskap av två av vänsterintellektualismens jättar gör sig skyldiga till samma enögdhet är desto mer iögonfallande.

Att två av världens stora intellektuella tänkare på detta sätt sätter på sig skygglapparna och vägrar se omvärlden i några andra nyanser än svart och vitt säger en del om den mänskliga naturen. Även de mest bildade och högintelligenta av människor vill, när det kommer kommer till kritan, bara höra vad de redan "vet". Stämmer inte kartan med verkligheten är det verkligheten som får lov att ändra på sig.

SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, SvD5, SvD6, SvD7, DN1, DN2, DN3, DN4, DN5, DN6, DN7, DN8, DN9, DN10, DN11, SR1, SR2, SR3, SR4, SR5, SR6, SR7, SR8, SR9, SR10SR11, Ab1, Ab2, Exp1, GP1, GP2, SydSv, CS

2012-06-13

Tänk om det varit Reepalu

Sonja Abrahamsson har ställt med till en mindre skandal då hon skrivit om judar på Sveriges officiella Twitterkonto.

Låt oss alla åtminstone vara tacksamma över att det inte var Malmös starke man - socialdemokraten Ilmar Reepalu - som tilläts tänka högt i Sveriges namn. Det hade tagit UD flera år av hårt arbete att reparera skadorna...
DN1, DN2, DN3, SvD1, SvD2, Resumé1, Resumé2, Resumé3

På måndag störtdyker börserna

På söndag kommer Grekland hålla nyval. Valet kommer få en av följande två utgångar:

1) Det parlamententariska läget förblir lika låst som idag.
2) De populistpartier som försöker låtsas som att den uppkomna situationen varken är Greklands fel eller problem kommer vinna en parlamentarisk majoritet. Jonas Sjöstedt skriver en därefter en debattartikel i vilken samma politiker hyllas.

För marknaden kommer valresultatet - vilket av de två alternativen det än blir - av någon obegriplig anledning komma som en oväntad och obehaglig överraskning, varpå börskurserna runt om i världen kommer störtdyka.

Vad som därefter sker framträder inte helt tydligt i kristallkulan. EU kan välja att ställa in utbetalningarna av nödlånsmiljarder till Grekland. EU kan också i brist på bättre alternativ tänkas betala ut dem ändå, så att den grekiska regeringen - oavsett den är Syrizaledd eller en expeditionsministär - kan fortsätta att köpa försvarsmateriel, undlåta att kräva in skatter och bättra på regeringsmedlemmarnas personliga saldon.

Kristallkulan är däremot väldigt tydlig på följande punkt: Eurokrisen kommer förvärras ännu en bit. Spattigheten på världens finansmarknader kommer fortsätta, krisländernas räntor kommer stiga och förtroendet för Europa och EMU kommer sjunka till nya bottennivåer. Toppmöten kommer hållas där högtidliga utfästelser och löften proklameras, samtidigt som den slutgiltiga eurokollapsen kommer allt närmare det datum som den kommer bli ihågkommen för.

SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, SvD5, SvD6, SvD7, SvD8, SvD9, SvD10, SvD11, SvD12, SvD13, SvD14, SvD15, SvD16, SvD17, SvD18, SvD19, SvD20, SvD21, SvD22, SvD23, SvD24, SvD25, SvD26, DN1, DN2, DN3, DN4, DN5, DN6, DN7, DN8, DN9, DN10, DN11, DN12, DN13, DN14, DN15, DN16, DN17, DN18, DN19, DN20, DN21, DN22, DN23, DN24, SR1, SR2, SR3, SR4, SR5, SR6, SR7

2012-06-12

Det skruvas besvärat på sig

Folkpartiet har idag gjort ett utspel i invandringsdebatten. Debatten lär de närmaste dagarna präglas av uttryck som "en fadd eftersmak", "fiska i grumliga vatten", "tveksamma motiv" och "värdegrund". Folkpartiets utspel kommer att bli föremål för en intensiv diskussion, men vad som knappt kommer att tas upp i denna diskussion är vad Folkpartiet faktiskt har sagt.

Jag har hittills undvikit att kommentera invandringsfrågor på denna blogg. Ämnet är minst sagt infekterat och den som ger sig in i debatten kan väldigt lätt bli rejält bränd och stämplad. På Facebook har människor som påstår sig vara 99 procent - även om 5,6 procent förmodligen ligger närmare sanningen - startat gruppen Vita kränkta män, där de flesta som inte delar deras åsikter reduceras till löjeväckande halmdockor. När någon påpekar att de aldrig bemöter några argument så finner de snabbt råd. Inte genom att börja bemöta argument, utan genom att uppfinna en ny halmdocka som klagar över att de aldrig bemöter några argument. Argumentationsteknik på hög nivå.

Låt det vara hur det vill med den saken. Men att föreslå språktest för medborgarskap behöver inte vara rasism eller att fiska i grumliga vatten. Det behöver inte vara att behandla vissa grupper som andra klassens människor. Att hjälpligt kunna språket är en förutsättning för att kunna delta i den svenska samhällsdebatten, att bilda sig en välunderbyggd åsikt inför val och en stor hjälp för att ta sig in på arbetsmarknaden. Att så många svenskar idag besvärat skruvar på sig, håller inne med sin åsikt och får höra ordet "kontroversiellt" nämnas väldigt många gånger är kanske ett tecken på att någonting inte står riktigt rätt till med den svenska offentliga debatten.

Fotnot: http://admin.twingly.com/UserPages/Abuse.aspx har varit här och tittat. Såklart. Det sker närmast systematiskt varje gång jag bloggar om något som avviker det minsta från den offentliga debattens comfort zone. Vilket är lite ironiskt, då det också ganska väl belyser poängen med detta inlägg.
DN1, DN2, SvD1, SvD2, SvD3, SR1, SR2

2012-06-11

Det blev ett fiasko - igen

Efter att Spanien ansökte om nödlån steg börserna kraftigt och kostnaden för att försäkra sig mot en spansk statsbankrutt sjönk kraftigt. Några timmar det vill säga, sedan föll börserna igen, spanska banker fick sina kreditbetyg sänkta, röster började höjas för att tusen miljarder euro var ett för litet(!) belopp och kostnaden för att försäkra sig mot en spansk statsbankrutt steg igen. Steg, det vill säga, till en högre kostnad än före tillkännagivandet om nödlånet:



Nej, Eurokrisen är inte löst den här gången heller. Vad som däremot har skett är att Europas skattebetalare i samma ögonblick räddningspaketet betalas ut kommer bli ännu mer skuldsatta, att även de ej krisande länderas ekonomier blir allt mer skuldtynga. Samtidigt så ser Spaniens möjligheter att inom en nära framtid få bukt med sitt stora underskott mörka ut. Att landet precis som Grekland därför kommer att behöva fler nödlån ter sig därför ganska sannolikt. Och för varje nytt nödlån som tas utan att statsbudgeten kommit i balans kommer allt högre belopp behövas, för att täcka räntorna för de tidigare lånen.

Euron har dessvärre blivit en "helvetesmaskin som EU inte klarar att stänga av" som vissa har formulerat det hela, och alla försök som görs för att lösa problemen går ut på att större och större skuldberg byggs upp, att skattebetalarna blir fast med ännu fler "giftiga tillgångar" - i förhoppningen att en framtida tillväxt skall få problemen att försvinna. Men tillväxten kommer inte komma förrän grundproblemen är lösta, så eurozonen är fast i moment 22.

Räkna med att problemen blir långvariga. Räkna med att börsen - och fonder - förblir en värdelös investering en lång tid framöver. Och hoppas och kräv av Europas politiker att de snart gör vad som behövs för att lösa grundproblemet. Låna för allt i världen inte ut mer pengar till de grekiska politiker som inte ens försöker lösa landets problem och tro inte för en sekund på den franske presidenten då han lovar tillväxt, guld, gröna skogar och sänkt pensionsålder. Han vann i sann populistisk anda på att säga det folk ville höra, men han förde därmed också fört Europa flera steg närmare avgrunden.

DN1, DN2, DN3, DN4, DN5, DN6, DN7, DN8, DN9, DN10, DN11, DN12, DN13, DN14, SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, SvD5, SvD6, SvD7, SvD8, SvD9, SvD10, SvD11, SvD12, SvD13, SvD14, SvD15, GP1, GP2, GP3, GP4, SR1, SR2, SR3, SR4, SR5, AB

Green räcker ut tungan åt Alliansen

Monica Green har under sin karriär måhända inte gjort sig känd som det starkast lysande ljuset i den socialdemokratiska adventsljusstaken. Det finns en Flashbacktråd i vilken hennes förmåga till djupare analys diskuteras, hon har lanserat förslaget om hur en "IT-Titti" i Bosse bildoktorns anda skall lära svenskarna att se fördelarna med mobiler, surfplattor och intelligenta kylskåp. Dessutom har hon anklagat Göran Hägglund för att räcka ut tungan åt henne:



Hennes senaste utspel är riktat mot Alliansen, och går ut på att den inte fungerar. Hon baserar detta på att Moderaternas gröne partisekreterare Kent Persson nyligen lanserade en idé som, vid närmare granskning, visade sig vara någonting som redan är på väg att förverkligas.

Detta var såklart ett väldigt pinsamt misstag från Perssons sida, men han är ny på sitt jobb och kan knappast förväntas hålla reda på allting som pågår. Detta hindrar dock inte Green från att dra långtgående slutsatser av detta. Slutsatser som förmodligen ytterst få andra vore redo att dra.

Först broderar hon ut en lång utläggning kring att detta skulle handla om att Moderaterna planerar för en framtid utan Kristdemokraterna. Sedan tycks hon förkasta denna idé för att istället avsätta några stycken om sitt eget partis - ni vet, det som för inte så länge sedan leddes av Håkan Juholt - förträfflighet för att slutligen sätta in nådastöten: "Alliansen har krackelerat", förkunnar Green tvärsäkert varpå hon tillägger, "eller fungerar åtminstone inte just nu".

Jaha?

2012-06-10

Frankrike väljer den grekiska vägen

Fransmännen har nu röstat bort såväl sin president som sin parlamentariska majoritet. Anledningen till detta är inte i första hand en vänstervind, utan att François Hollande och hans parti har levererat ett roligare budskap.

Hollande har utlovat satsningar på tillväxt, sänkt pensionsålder och ökade statliga utgifter. Problemet är att Frankrike inte har råd med detta. Landets budgetar har gått back i årtionden och läget har nu blivit ännu värre på grund av lågkonjunkturen, ett sänkt kreditbetyg och stora åtaganden mot eurozonens krisländer.

När nu Frankrike väljer att stoppa huvudet i sanden, låtsas att problemen inte finns och rösta på den som lovar den mest rosenskimrande framtiden har man också valt att ansluta sig till Grekland, Italien och Spanien. Den tid då Frankrike tillsammans med Tyskland var ett av de länder som skulle garantera eurons framtid är därmed över, istället har man blivit en del av problemet. Den stora frågan nu är hur länge till tyskarna kommer acceptera denna utveckling...
SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, SvD5, DN1, DN2, DN3, DN4, DN5, GP1, GP2, SR1, SR2, SR3

Diagrammet som avslöjar börsen

SvD skriver idag om fondsparande. Artiklarna rekommenderar förvisso en viss försiktig, men framställer ändå fonder som en i grunden bra sparform. Följande diagram från Ekonomifakta visar dock på en helt annan verklighet. Vad diagrammet tydligt visar är att sedan år 2000 har alla former av börssparande varit ett hasardspel. Enorma fall har inträffat gång på gång, och även om uppgångar har skett så ligger den som investerade runt år 2000 fortfarande på minus.

Men börsen stiger ju alltid på lång sikt, eller? Ptja, så har det länge hetat, i synnerhet från de ekonomer som sjungit den ohållbara eviga tillväxtens lov. Det finns anledning att misstänka på att denna gyllene era går mot sitt slut, men jag tänkte inte ta upp det här.

Vad jag istället vill sätta fingret på är att även om vi förutsätter vad vi ser idag bara är ett hack i diagrammet, en period av instabilitet i en annars evigt uppåtpekande kurva, så är det idag sämsta möjliga tidpunkt att investera i fonder. Eurokrisen pågår fortfarande för fullt, de japanska och amerikanska ekonomierna lider av extrem vanskötsel och framtidsutsikterna för de närmaste åren ser allt annat än ljusa ut.

Att investera i fonder kanske en dag kan blir ett bra alternativ igen, men det kommer inte ske den närmaste tiden. Vi har fortfarande flera år av osäkerhet framför oss och under tiden lär instabiliteten på börsen fortsätta med oförminskad styrka. Börsen kommer måhända alltid stiga på lång sikt, men diagrammet visar tydligt att börsen är en värdelös investeringsform för den som vill investera pengar på fem eller tio års sikt. Risken för att förlora mycket pengar är lika stor som sannolikheten att göra en bra affär.

För den som sparar på längre sikt än tio år framtiden betydligt mer oviss, men att en investering skulle kunna löna sig på till exempel 20 år är inget otroligt scenario. Men före börsen börjar stiga igen kan spararen behöva genomlida många dåliga år i den ekonomiska krisens spår. Därför är det avsevärt klokare att i så fall vänta med investeringen till eurokrisen är löst. Det finns ingen anledning att betala fondavgifter till miljardärer som spelar bort våra pengar på börsen så länge krisen pågår.

SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, SvD5, SvD6, SvD7, SvD8, SvD9, SvD10, SvD11, SvD12, SvD13, DN1, DN2

Dags för Tyskland att lämna euron?

Hur lösa eurokrisen? Denna olösta fråga vilar tungt över Europas och världens beslutsfattare för närvarande. Hittills har lösningen varit att lösa problemen med skulder med fler och större skulder. Trots att det var den höga skuldsättningen som utlöste finanskrisen, och trots att försöken med att lösa skuldproblemen under denna med nya och högre lån under denna bidrog till att skapa den eurokris som vi dras med idag.

Bakom talet om en eurokris ligger i själva verket en bankkris. Bankerna har vårdslöst lånat ut enorma belopp till stater, privatpersoner och företag. Till stater i förvissningen om att "stater aldrig kan gå i konkurs", en devis som måhända hade stämt i några årtionden, men för vilken det historiska stödet är allt annat än starkt. Och till företag och privatpersoner med övervärderade fastigheter som säkerhet. En "säkerhet" som visade sig vara en ren osäkerhet, eftersom deras värde som alltid då bubblor spricker störtdök, varefter bankerna plötsligt stod på extremt osäker grund.

Bakom de vackra orden om brandväggar, krisfonder och stabilitetspakter så finns följande verklighet: Bankernas luftslott till fordringar på krisande stater, överbelånade kunder och krisande andra banker har överförts på Europas skattebetalare. Skattebetalarna har tvingats köpa alla osäkra fordringar av bankerna och om allting mot förmodan skulle gå bra får skattebetalarna tillbaka sina pengar. Om allting däremot inte går bra - någonting som är betydligt mer sannolikt - går bankerna skadelösa medan skattebetalarna förlorar sina pengar.

Detta är naturligtvis groteskt, inte minst då bankeliten tjänat enorma summor på att ta de vårdslösa risker som försatt oss i denna situation. Men alternativet har kanske ändå varit ännu värre, om en massdöd bland banker skulle inträffat så skulle väldigt många dras med i fallet. Men när bankerna fick denna sorts hjälp så borde avsevärt hårdare motvillkor ha ställts. Lönetak, bonusförbud, stopp för aktieutdelning, stenhårda kapitaliseringskrav och nya hårda regleringar, för att bara nämna några. Vissa krav har förvisso stälts, till exempel krav på något ökad kapitalisering. Men då regleringarna har varit halvhjärtade så är bankerna just nu i full fart med att uppfinna nya avgifter så att deras kunder få stå för kostnaderna. Bankvärldens fat cats har inga planer på att förändra sin livsstil...

Allt detta handlar oavsett vilket om akutåtgärder. En omedelbar kollaps är avvärjd men de grundläggande problemen består. Frågan återstår, hur lösa eurokrisen?

Ett förslag har varit att att Grekland med flera får lämna euron. Med en ny valuta skulle till exempel det grekiska näringslivet få en chans igen, då denna nya drachma skulle falla som en sten. Inte bara för att Grekland är i kris, utan för att grekiska löner och priser sedan eurons införande har ökat mycket högre än i övriga eurozonen. Landet har helt enkelt haft en mycket högre inflation än resten av eurozonen, den gemensamma valutan till trots. Den grekiska konkurrenskraften har därför urholkats högst betydligt.

Problemet är bara att Greklands skulder är i euro, så en fallande valuta skulle också innebära att det redan enorma skuldberget snabbt skulle bli ännu större än det är idag, vilket gör sannolikheten att långivarna någonsin får tillbaka sina pengar ännu mindre. Misstänksamma greker har av oro för detta scenario också fört över stora tillgångar utomlands, vilket dessutom skulle urholka nyttan med en valutareform. "Grexit" är därför en dålig lösning på problemet.

Ett annat förslag (särskilt populärt bland dem som har problem) är euroobligationer och en europeisk bankunion. Detta skulle i princip innebära att Grekland, Italien och Spanien får låna med Tyskland som säkerhet, samt att tyska banker garanterar de pengar som satts in i spanska. Att detta är en populär idé i Grekland är inte svårt att förstå, men det krävs inte heller någon större inlevelseförmåga för att förstå att Angela Merkel inte vill ta i den med tång.

Skall euron överleva i nuvarande form är dessvärre detta förmodligen den enda idé som kommer att fungera, men det finns förmodligen ingen politiker som någonsin skulle klara att sälja in den till de tyska väljarna. De tyska räntorna skulle skjuta i höjden och risken för inflationen skulle stiga kraftigt i samma ögonblick som europeiska centralbanken började använda sedelpressen för krishantering.

Så hur lösa eurokrisen? Well, det är kanske dags att vända på steken? Låta Tyskland, Nederländerna, Finland med flera lämna euron istället? ECB kan därefter flytta från Frankfurt till Paris (Frankrike har precis röstat för ökat budgetunderskott och sänkt pensionsålder), Madrid eller Aten och börja ge ut så mycket euroobligationer medlemsländerna vill. På så sätt slipper de skötsamma länderna höjda räntor, inflation och förpliktelser till länder som inte ens försöker lösa problemen de försatt sig i. Fordringarna på den sydliga eurozonen skulle såklart tappa i värde, men de skulle i alla fall bli återbetalda. En enorm politisk prestige skulle självfallet också gå förlorad, men det är ett lågt pris att betala i sammanhanget.

SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, SvD5, SvD6, SvD6, SvD7, SvD8, SvD9, SvD10, SvD11, SvD12, SvD13, SvD14, SvD15, SvD16, SvD17, SvD18, SvD19, SvD20, SvD21, SvD22, DN1, DN2, DN3, DN4, DN5, DN6, DN7, DN8, DN9, DN10, DN11, DN12, DN13, DN14, GP1, GP2, GP3, Ab, Exp1, Exp2, SR1, SR2, SR3, SR4, SR5, SydSv1, SydSv2

2012-06-08

Presidentens nya kläder

Obama uppmanar Europas politiker att snabbt och resolut lösa den ekonomiska krisen. Obama är orolig för att krisen annars skall spridas till länder utanför Europa. USA, till exempel.

Obama bävar måhända inför det ögonblick då den oroliga marknaden faktiskt inser att USA är ett land med ett budgetunderskott på bisarra 40 procent, ett land med en skenande statsskuld som redan passerat 100 procent av BNP. Den amerikanska ekonomin är i grund och botten långt mycket mer misskött än den spanska, och presidenten är lika naken som sagans kejsare.

När någon, likt barnet i sagan, till slut vågar göra resten av världen uppmärksam på detta riskerar skuldkrisen att nå helt nya nivåer. I historieskrivningen kanske vår nuvarande eurokris mest blir en parentes, en kort fotnot om lugnet före stormen.

DN, SvD, SVT, SR1, SR2

Du förlorar på stigande priser

Det finns en utbredd uppfattning - inte minst bland unga som gör bostadskarriär - att man skulle tjäna på stigande bostadspriser. Vid första anblick kan detta verka logiskt, man köper en bostad för en summa och säljer den därefter för en avsevärt högre summa. Mellanskillnaden är en ren vinst - eller?

Problemet med resonemanget är att det förutsätter att säljaren kommer att bo på gatan (eller åtminstone i en hyresrätt) efter försäljningen. Verkligheten är i regel den totalt motsatta, anledningen till att bostaden har sålts är att säljaren är på väg att flytta till en större och/eller mer attraktiv bostad.

Så låt oss göra ett enkelt räkneexempel för att se vad som händer då en familj flyttar från bostad A till bostad B. Antag att den gamla bostaden (bostad A) har köps för en miljon kronor. Mellan köpet och försäljningen av bostad A har bostadspriserna ökat med tio procent. Försäljningspriset blir därför 1 100 000 kronor, det vill säga en "vinst" med 100 000 kr.

Under samma tid tiden har värdet på bostad B också ökat i värde. Antag att värdet på bostad B var tre miljoner vid samma tid som familjen flyttade in i bostad A. Vid tidpunkten för flytten kommer bostad B då också ökat med tio procent i värde, det vill säga till 3 300 000 kr. Vad innebär då detta för familjen som flyttar från bostad A till bostad B?

Du anar kanske svaret? Familjen kommer att tjäna 100 000 kr på försäljningen av bostad A. Samtidigt kommer bostad B ha blivit 300 000 kr dyrare än om priserna hade stått stilla. Den vinst på 100 000 kr som familjen gladde sig åt kommer därför direkt att ätas upp av prisökningen på bostad B, med 200 000 kronor i mellanskillnad. Den imaginära vinst på 100 000 kr som familjen gladde sig åt visar därför vid närmare granskning i själva verket vara en förlust på 200 000 kr.

Vinnaren är såklart banken. Familjen får för varje steg uppåt i bostadskarriären ta större och större banklån. Om de dessutom väljer att inte amortera på lånet kan banken kallt räkna med att inkassera sköna räntor årtionde efter årtionde, utan att familjen någon gång får en rimlig chans att bli skuldfri.

DN1, DN2, DN3, DN4, SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, SvD5, SvD6, SvD7, SvD8, SvD9, SvD10, SvD11, SvD12GP1, GP2, SR, PA, SydSv

2012-06-06

Moralisterna ger sig inte

"En av tre tror att cannabis är ofarligt. I själva verket kan man drabbas av både cancer och schizofreni av drogen", rapporterar DN dramatiskt.

Cancerrisken motiveras med att "man gör kraftigare inandningar när man röker cannabiscigaretter än när man röker en vanlig cigarett". Detta är måhända ett argument som kan tillämpas på den som röker cannabis (i cigarettform) som en kedjerökare röker cigaretter, men dessa torde vara ganska få. Oavsett vilket är det inget argument mot cannabis som sådant.

Det går att röka cannabis i vattenpipa, det går att rökfritt inhalera förångad cannabis och sist men inte minst kan det brukas genom att ätas. Alternativen bör sammanfalla med en sjunkande cancerrisk som för det sista alternativer når noll. Sjunkande cannabisrelaterad cancerrisk, det vill säga, en av tre beräknas drabbas av cancer ändå. Och för många av dessa kunde säkerligen medicinsk cannabis vara ett utmärkt och humant sätt att lindra smärtor och ångest. Om de bara fick.

Den andra risken som tas upp är risken för schizofreni. Detta är ett argument som ständigt förs fram i dessa sammanhang, och till skillnad från mycket annat som sägs så är det faktiskt också sant. Vad som däremot sällan sägs - artikeln i DN är inget undantag - är att den ökade risken för schizofreni är väldigt liten, och främst rör de människor som redan ligger i riskzonen för att utveckla sjukdomen.

Vill man däremot peka på riskerna med alkohol, bilkörning, dålig kosthållning, bergsklättring eller andra fullt accepterade och lagliga aktiviteter behöver man inte gripa efter halmstrån. Riskerna är stora, välkända och ofta dödliga. Men de framkallar av någon anledning inte moralpanik bland dem som anser sig veta vad som är bäst för dig.

DN1, DN2

2012-06-02

Schyman - inte som kreti och pleti

DN rapporterar om hur Gudrun Schyman inte anser sig beröras av de regler på bostadsmarknaden som gäller för oss vanliga dödliga. Hennes överklagande till hyresnämnden har innebörden:

"Som politisk adel förväntar jag mig att inte bli behandlad som kreti och pleti, utan avser att åtnjuta de privilegier som kommer med min roll. Tanken att jag, som politisk adel, skulle nöja mig med en övernattningslägenhet i någon av Malmös mindre exklusiva områden som till exempel Rosengård är direkt skrattretande. Specialbehandling och ett åsidosättande av de gängse reglerna är således på sin plats."

DN, SR1, SR2, SMP, Exp
Fakta om invandringen
  • 111 000 personer fick uppehållstillstånd i Sverige 2012. [Källa]
  • Av de 111 000 uppehållstillstånden som delades ut 2012 var endast 50 st tidsbegränsade (TUT).
    Den högsta andelen av uppehållstillstånden som varit tidsbegränsade under ett år är cirka 1 procent (635 av 62 463 år 2005). [Källa]
  • Av alla världens i-länder har Sverige, sett till folkmängden, den största invandringen. [Källa]
  • 60 procent av socialbidragen går till invandrare. [Källa 1, 2]
  • 43 procent av de långtidsarbetslösa i Sverige är utrikesfödda. [Källa]
  • Nettokostnaden för invandringen uppskattas till mellan 40 och 90 miljarder kr årligen (8 600 - 19 400 kr per arbetande svensk och år). [Källa 1, 2, 3, 4]
    Jämför med maximalt jobbskatteavdrag, cirka 21 000 kr per person och år. [Källa]
  • Var fjärde invandrare från Nordafrika har tagits av polisen för brott. [Källa 1, 2]
  • Gärningsmännen vid samtliga överfallsvåldtäkter i Oslo under en femårsperiod visade visade sig vara invandrare. [Källa]
  • 90 procent av de asylsökande har inga eller icke godkända
    id-handlingar. [Källa 1, 2]
  • År 2012 stod Sverige för över 9 % av i-ländernas totala asylmottagande.
    Mätt i asylsökande per invånare var detta mer än något annat i-land förutom Malta. [Källa 1, 2]
  • Mer än hälften av somalierna och afghanerna är analfabeter. [Källa]
  • På Rosengårdsskolan går 72 procent av eleverna ut utan gymnasiebehörighet. [Källa]
  • Klyftorna i Sverige ökar mest i västvärlden. [Källa 1, 2]
  • Diagram över utdelade uppehållstillstånd mellan 1980 (12 669 st) och 2012 (111 090 st). [Källa]
  • 80 81 82 83 84 85 86 87 88 89 90 91 92 93 94 95 96 97 98 99 00 01 02 03 04 05 06 07 08 09 10 11 12