2013-01-16

Bluffen som inte synades

Medierna rapporterade om dem. Politikerna talade om dem. Oppositionsledaren gjorde dem till sitt paradnummer. De 250 000 barn som levde i fattigdom - "barnfattigdom" blev snabbt ett etablerat begrepp - blev till politiskt sprängstoff. Det fanns bara ett problem, de existerade inte.

Att Röda korset, Rädda barnen, BRIS och Majblomman likväl använde de icke-existerande barnen som slagträ i debatten är inte särskilt förvånande. Dessa organisationer drivs förvisso på markplanet av ideellt och oavlönat engagemang, men i toppen sitter det personer vilkas karriärer och överklasslivsstil är helt beroende av att pengarna strömmar in.

Dessa organisationer - en gång i tiden grundade med de bästa av föresatser - har på många sätt och som så mycket annat i samhället blivit till självändamål, starka intressen är helt enkelt av rent privatekonomiska orsaker beroende av att pengarna fortsätter att rulla in. I ett sådant sammanhang är berättelsen om barnen som går till sängs hungriga, som inte har råd att åka med på skolutflykten och som inte får några glasögon guld. En sådan historia skapar engagemang, indignation, skamkänslor och framför allt en vilja att skänka pengar.

Vad som däremot är förvånande är att det tog så lång tid innan bluffen avslöjades. Media svalde historien med hull och hår, journalisterna skrev tårdrypande berättelser, ämnet blev sprängstoff i riksdagsdebatter och Håkan Juholt gjorde barnfattigdomen till sin hjärtefråga. Ingen ifrågasatte denna verklighetsbeskrivning, i flera år levde det officiella Sverige med vetskapen om att de hungriga barnen fanns. Ända tills Janne Josefsson bestämde sig för att rapportera om dem - och fann att de inte existerade.

Att de mediala och politiska eliterna på detta sätt lät sig bli grundlurade i flera år, fastän all fakta fanns tillgänglig, är en skandal av sällan skådat slag, ett totalt underkännande av våra politikers och vår journalistkårs yrkeskompetens. Det är inte utan att man undrar på vilka fler områden de kan ha lika fel som de hade här.



Fotnot: "Uppdrag granskning borde läst på" skriver journalisten Malin Krutmeijer i Aftonbladet. Krutmeijers slutsats är att det är Uppdrag granskning som är ute och cyklar, eftersom hon kan påvisa att den "relativa fattigdomen" i Sverige faktiskt ökar. Krutmeijer har såklart helt rätt i sak - den relativa fattigdomen i Sverige ökar eftersom invandringen helat tiden ökar.

111 000 personer invandrade till Sverige år 2012 vilket är den största invandringen i västvärlden. Alldeles oavsett vad man i sak tycker om detta är det fullständigt självklart för varje tänkande människa att dessa människor inte direkt kliver in i en medelklasstillvaro, utan i regel får inleda sin vistelse i Sverige i arbetslöshet, med allt vad det innebär. Det innebär inte att den sociala politiken i Sverige har blivit sämre, det är bara en fullständigt naturlig följd av den förda invandringspolitiken.



Fotnot 2: "Åhå, mamman kan inte vara fattig, för HON RÖKER!! Fuck you, Janne Testosteron Josefsson. FUCK YOU VERY MUCH" kommenterar Ali Esbati programmet. Även om man bortser från det faktum att referensen till könshormoner knappast skulle accepteras om det var östrogen eller progesteron Ali Esbati refererade till, är kommentaren minst sagt vulgär.

Ja, Janne påpekar i programmet det orimliga att en förälder som inte anser sig kunna avvara 200 kronor per halvår till barnets skolresor ändå anser sig ha råd att röka. Som förälder har man ett ansvar för de barn man valt att sätta till världen, ett ansvar som väger avsevärt tyngre än rätten till att röka. Att Esbati inte kan erkänna detta säger rätt mycker om dennes vulgära samhällsåskådning.
SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, SvD5, SvD6, SvD7, SvD8, SvD9, SvD10, SvD11, SvD12, SvD13, SvD14, SvD15, SvD16, SvD17, GP1, GP2, GP3, GP4, Ab1, Ab2, DN1, DN2

4 kommentarer:

  1. "Det är inte utan att man undrar på vilka fler områden de kan ha lika fel som de hade här." Global uppvärmning!

    Ängelholmare

    SvaraRadera
  2. Jag har själv aldrig rökt en cigg i mitt liv men jag vet ändå att det för många inte är så lätt att sluta röka. De allra flesta som försöker misslyckas. Och de allra flesta rökare försöker, många gånger.

    Min flickvän har försökt sluta i ett år nu. Hon är 100% övertygad, 100% motiverad, 100% engagerad, hon är också väldigt insatt, hon studerar medicin och vet hur beroende fungerar, hon har läst hjälplitteratur, hon har helt okej sociala förutsättningar osv. Ändå har hon ännu inte lyckats. Fast hon kommer lyckas snart, det är jag övertygad om. Men det är verkligen inte lätt, nikotin är tungt som heroin och vissa människor har väldigt lätt att bli starkt beroende - av allehanda skäl.

    Men min mamma t.ex. kommer aldrig klara sluta. Det vet jag. Och jag vet att hon kommer dö av det, det vet hon också. Hon har redan KOL och varit nära på att dö. Men hon kan bara inte sluta. Hon har helt enkelt inte styrkan och de förutsättningar som krävs. Det är inget att moralisera över.

    Det är egentligen helt sjukt att nikotin är en lagligt drog när den är så starkt beroendeframkallande och så farlig. Och för den delen att det inte finns rehabkliniker (men det gör det ju knappt för andra missbruk heller). Men det jag vill säga är bara att man inte kan moralisera över att folk röker och få det att låta som att det är jätteoansvarigt och att de därför inte alls har det svårt med ekonomin. För rökning är inte ett val utan ett beroende.


    Sen fattigdom. Jag vet inte hur många procent som är fattiga. Men jag vet att det är väldigt många individer. Jag är själv uppväxt rätt fattigt, ätit massa vitkolrätter och bara åkt utomlands en gång osv. Men så värst begränsad var jag inte. Min halvbror däremot har ju aldrig rest någon stans eller haft råd med någonting roligt i hela sitt liv. Sen har han ju inte svält men ändå. Vi är båda infödda svenskar ska tilläggas, inte flyktingbarn eller så om det spelar någon roll.

    Jag har också vänner som varit hemlösa och sådär. Men då handlar det mest om att de hamnat mellan stolarna. Soc har ju verkligen noll hjälp att ge numera, de är en ren kontrollmyndighet och ingen välfärdsmyndighet i dag.

    Jag har inte sett programmet men jag blir ändå oerhört förbannad på Uppdrag Granskning. Jag vet inte om deras program är dåligt vinklad eller om den är tämligen saklig, men vad blir konsekvenserna? Jo, att de som inte bryr sig om fattigdom får vatten på sin kran. Det betyder i praktiken att ännu fler människor kommer behöva lida ännu mer ännu längre. För att ännu fler människor (som själv har det gott ställt och aldrig skulle tänka sig att leva på den nivå de tycker att andra gott kan leva på, hycklarasen!) får en ursäkt att vifta bort de problem som ändå finns.

    Man kan granska miljoner saker och avslöjsa miljoner sanningar. Men varför väljer man att göra en granskning vars resultat bidrar till ont istället för gott? För att det ger tittarsiffror? Jag fattar inte.

    SvaraRadera
  3. @Alex. UGs program hade inte haft en sådan genomslagskraft om de tre omnämnda organisationerna hade låtit bli att vinkla så starkt om barnfattigdom. Det är helt sant att åtminstone en försökte få det till att låta som 250 000 barn kunde gå hungriga (varje dag).

    Dina ursäkter för nikotinberoende är det nog inte många som instämmer med. I alla fall i de lägen som Josefsson påtalade. Det finns mycket litet i pengar i familjen, men någon förälder RÖKER! Ett halvt paket om dagen, 25 kr är vad en snåljåp kan laga billig mat för för en hel dag.

    All heder till de föräldrar som trots lite pengar lyckas få det att gå runt. Missbrukare av något slag som sätter sina egna behov före barnen är ett kapitel jag inte tänker gå in på (blir för långt)

    Och ditt gnäll på soc ....den institutionen tillkom som det sista skyddsnätet då folk pga omständigheter hamnade i kris. Det var inte tänkt att folk skulle leva år ut och år in på det. Så blev det dock, mycket pga missbrukare. Att utgifterna ökar starkt idag och vet vi alla vad det beror på. Och vilkas fel det är. Politikernas.

    SvaraRadera
  4. I söndags såg jag ett TV-program om lobbying inom EU. Det Janne Josefsson visade i UG är att lobbying är en realitet i Sverige.
    För mig är det uppenbart att organisationer driver kampanjer för att finansiera försörjningen av sina förtroendevalda. UG visade hur felaktiga kampanjerna om barnfattigdomen är.
    För några år sedan såg jag ett TV-program som visade att våldet mot kvinnor var marginellt jämfört med våldet mot unga män. De visade detta bland annat genom att besöka akutmottagningar under typiska "våld mot närstående helger". Det de fann var våld mot unga män som var ute på stan för att hitta en ung kvinna.
    När det gäller invandringen så tror jag att den har så hög prioritet för att den berikar en mängd människor i branschen. Vi har först och främst flyktingsmugglarna som lever på andras drömmar. Sedan kommer hela det offentliga sverige som har fått byggas ut så att vi kan ta emot flyktingar som kommer hit. Det är så smart att alla kommuner skall ta emot flyktingar och på så sätt måste alla kommuner anställa folk som arbetar med flyktingmottagning. Vågar någon räkna ut hur många som försörjs på detta sätt? Sedan kommar alla entreprenörer som hyr ut bostäder åt flyktingar, startar tolkförmedlingar, utbildar flyktingar, etc. Sen har vi alla "frivilligorganisationer" som försörjer proffstyckare och insamlingsarbetare medan ofta oavlönad personal får hjälpa till i soppkök och liknande "synliga" aktiviteter. Sen har vi alla andra proffstyckare inom media, politik och andra organisationer som skulle få söka efter jobb om de inte arbetat med att skapa opinion kring flyktingmottagendet. När skall vi få se en någorlunda korrekt bild av den svenska flyktingindustrin?
    Låt oss sedan se på mobbing bland unga. Våra skolor lägger mycket pengar på ovetenskapliga anti-mobbingprogram. Varje gång det är dags att budgetera diskuteras mobbing i våra skolor och skolledare avsätter pengar till dyra anti-mobbingprogram. Dessa program tar resurser från annat exempel läromedel, lärares tid för undervisning och det avdelas personal bara för att driva dessa program. Men vem hjälper dessa program? Troligen bara de som berikar sig eller på annat sätt försörjer sig på anti-mobbingprogrammen. Det verkliga resultatet blir troligen att resurser tas från undervisningen och våra barn får inte lära sig det de behöver. Kanske skulle dessa pengar bättre kunnat användas till stödundervisning, skolbibliotek eller skolresor.
    Det finns säkerligen många fler exempel på hur lobbying inom SVerige används till att försörja de som arbetar med frågorna. Men finns det verkligen något behov?.

    SvaraRadera

Kommentarsfältet modereras med varierande regelbundenhet och ett stort mått av godtycke. Kommentarer löper stor risk att gå direkt ned i papperskorgen om de är sossiga, progressiva, grötmyndiga, ignoranta, deprimerande förutsägbara, överdrivet långa eller trollande. Blogginnehavaren är fullständigt ointresserad av debatt med personer som förfäktar förkastliga ståndpunkter. Kommentarer i vilka direkta felaktigheter framförs kommer i regel inte publiceras, såvida inte blogginnehavaren råkar ha lust att lägga tid på att skriva ett dräpande svar.

Gå ur PKU-registret innan det är för sent!

Regeringen vill göra PKU-registret – i vilket de flesta svenskar födda 1975 eller senares DNA finns lagrat – tillgängligt för polisen. Du har fortfarande möjligheten att gå ur detta register, vilket du också bör göra:

  • För att du under en vanlig dag lämnar spår av ditt DNA över stora områden, inklusive på platser där brott senare kan begås.
  • För att din kropp och ditt DNA tillhör dig, inte staten.
  • För att din uppfattning om vad som bör vara lagligt respektive olagligt förmodligen emellanåt skiljer sig markant från statens.
  • För att du är oskyldig tills motsatsen bevisats, inte det omvända.
  • För att register alltid kommer att missbrukas.
Använd denna blankett för att skydda ditt eget DNA och denna blankett för att skydda dina barns.