2013-01-18

Köp dig fri!

Dick Erixon sade i SVT:s "Debatt" det kanske allra mest intelligenta av alla i debatten om barnfattigdomen, nämligen att det inte handlar om pengar.

Mamman som rökte för 200 kronor i veckan, men "inte hade råd" med några hundralappar till sonens skolresa, har blivit ett flitigt använt slagträ i debatten. Från vänsterhåll hörs den avgrundsdjupa indignationen över de "moralister" som vill förbjuda henne att röka, över hjärtlösheten i att förvägra henne den tröst som cigaretterna erbjuder. På så sätt lyckas man ännu en gång i debatten fullständigt undgå att tala om vad den egentligen skulle handla om, för att istället låta den urarta i ren pajkastning och tävling i vem som egentligen är godast.

Men problemet är att om mamman har råd att köpa cigaretter för 800 kronor så har hon också råd att betala barnets skolresa. Mamman kanske behöver sin tröst, hon har kanske försökt att sluta röka flera gånger och misslyckats, hon mår kanske sämre än någon förtjänar att må - men det är inte pengarna som saknas! Lösningen på problemet är därför naturligtvis inte att ge henne mer pengar. Kan man inte minska rökandet med en cigarett eller två om dagen för att skrapa ihop till sitt barns skolresa, skulle det säkerligen inte hjälpa med 400 kronor mer i månaden heller. När skolresan skulle betalas vore med allra största sannolikhet de extra 400 kronorna också slut.

Detta är inte samma sak som att påstå att problemen inte existerar. Problemen finns och samhället bör göra vad det kan för att åtgärda dem, men lösningen ligger inte att betala ut mer pengar. I det aktuella fallet vore det kanske mer rimligt att göra skolresorna gratis, minska socialbidraget med motsvarande belopp samt att betala ut den del av socialbidraget som skall gå till mat i rena matkuponger, så att de inte kan användas till annat.

På motsvarande sätt finns det i Sverige regler om vilken standard som skall finnas på ålderdomshem. En kokvrå måste till exempel finnas på varje rum, trots att de sällan används. I Danmark kostar åldringsvården betydligt mindre per boende i Sverige, bland annat därför att man inte har så många krav av den typen. Ändå är de gamla i Danmark lyckligare, eftersom man fokuserar verksamheten på de äldres faktiska och sociala behov, snarare än formella krav på materiell standard.

Denna fixering vid pengar går igen överallt i det svenska välfärdstänkandet. Ju mer någonting kostar desto bättre är det* - vilken nytta som pengarna faktiskt gör, vilken kvalitet som erhålls på verksamheten, är av underordnad betydelse så länge som budgeten är generöst tilltagen. Och efter att vi köpt oss fria så kan vi känna att våra samveten är rena och fortsätta våra latteliv, utan att bekymra oss för de sociala problemen eller att besöka våra gamla oftare än vi kan komma undan med.


För övrigt (1): En slutsats som tycks ha utkristalliserats i debatten är att vi skall tala om "relativ fattigdom istället". Detta är såklart ett betydligt bättre angreppssätt än att tala om "barn som inte får äta sig mätta", men en annan återkommande punkt har formulerats ungefär som att "detta är inte värdig ett rikt land som Sverige". Till den relativa fattigdomens natur hör dock att den per definition finns i alla länder, oavsett hur rika eller fattiga de är. Talet om att det inte borde förekomma i ett rikt land blir därför meningslöst.

För övrigt (2): Invandringen till Sverige ökar år för år, och nådde i fjol siffran 111 000 personer. Dessa människor kommer så gott som alltid leva på bidrag under sin första tid i Sverige, av vilket följer att så länge som invandringen ökar, så ökar också antalet personer och familjer som lever på bidrag. Detta måste man ta höjd för när man talar om en ökning av den relativa fattigdomen, det enda sättet att ta bort denna effekt är antingen att stoppa invandringen eller att öka bidragen till samma nivå som en svensk medellön. Den som anser att den relativa fattigdomen skall utrotas måste därför fråga sig vilket av alternativen vederbörande föredrar.


* Och ju färre krav som ställs, desto humanare är det.
SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, SvD5, SvD6, SvD7, SvD8, SvD9, SvD10, SvD11, SvD12, SvD13, SvD14, SvD15GP1, GP2, GP3, GP4, GP5, Ab1, Ab2, Ab3, Ab4, DN

2 kommentarer:

  1. "Dessa människor kommer så gott som alltid leva på bidrag under sin första tid i Sverige, av vilket följer att så länge som invandringen ökar, så ökar också antalet personer och familjer som lever på bidrag. "

    Driver du med oss eller spelar du efterbliven för att vigga sympati? Över hälften av dem är ju Arbetskraftsinvandrare, fri rörlighet inom ESS, studerande, anhöriga till arbetskraftsinvandrare och studenter, osv. Snälla, rara, söta, kolla fakta innan du skämmer ut dig: http://www.migrationsverket.se/download/18.43648b4513b902d42692f3a/Beviljade+uppeh%C3%A5llstillst%C3%A5nd+och+registrerade+uppeh%C3%A5llsr%C3%A4tter+2012.pdf

    SvaraRadera
  2. Det är nog du som spelar efterbliven. Men låt oss säga att du har rätt, att hälften är arbetskraftsinvandrare. Likväl gäller följande; av de 111000 är 42 % (~ 47000 personer) från Afganistan, Syrien och Somalia. Bland dessa grupper kan du räkna med att arbetslösheten är skyhög även efter de omtalade sju åren.

    Om denna grupp ökar i storlek för varje år bidrar den således med en ständigt ökande grupp från dessa länder som lever på bidrag. Ganska enkel matematik för en ingenjör.

    Om vi optimistiskt räknar med att en sjundedel får jobb per år, så har vi alltså 470000 personer som inte jobbar (inkluderar såklart även barn i skola och pensionärer) efter det första året. Efter det andra (räknat med en nolltillväxt) så har vi 47000 + (6/7)*47000 = ~87000. Och så vidare. Det behövs ingen ingenjörsmatematik för att räcka ut, gymnasiekurserna räcker gott.

    SvaraRadera

Kommentarsfältet modereras med varierande regelbundenhet och ett stort mått av godtycke. Kommentarer löper stor risk att gå direkt ned i papperskorgen om de är sossiga, progressiva, grötmyndiga, ignoranta, deprimerande förutsägbara, överdrivet långa eller trollande. Blogginnehavaren är fullständigt ointresserad av debatt med personer som förfäktar förkastliga ståndpunkter. Kommentarer i vilka direkta felaktigheter framförs kommer i regel inte publiceras, såvida inte blogginnehavaren råkar ha lust att lägga tid på att skriva ett dräpande svar.

Gå ur PKU-registret innan det är för sent!

Regeringen vill göra PKU-registret – i vilket de flesta svenskar födda 1975 eller senares DNA finns lagrat – tillgängligt för polisen. Du har fortfarande möjligheten att gå ur detta register, vilket du också bör göra:

  • För att du under en vanlig dag lämnar spår av ditt DNA över stora områden, inklusive på platser där brott senare kan begås.
  • För att din kropp och ditt DNA tillhör dig, inte staten.
  • För att din uppfattning om vad som bör vara lagligt respektive olagligt förmodligen emellanåt skiljer sig markant från statens.
  • För att du är oskyldig tills motsatsen bevisats, inte det omvända.
  • För att register alltid kommer att missbrukas.
Använd denna blankett för att skydda ditt eget DNA och denna blankett för att skydda dina barns.