2013-01-10

Välfärdssamhällets död (del två)

Aftonbladets Lena Mellin skriver idag att "Centerprogrammet skulle kunnat vara det roligaste som hänt svensk politik på mycket länge. Det innehåller nämligen något det ofta råder brist på – idéer. Att den självklara reaktionen blir usch och fy är så förutsägbart att man nästan vissnar."

Vad säger man om detta? Ett gammalt svenskt parti med en strävsam landsbygdsbefolkning som sin väljarbas har kidnappats av en högljudd klick storstadsnyliberaler som, efter att de fått kontroll över partiledarposten, nu har formulerat ett ultranyliberalt idéprogram som befinner sig ljusår från kärnväljarnas värderingar. Det må vara fullt av nya idéer med det är till föga tröst eftersom idéerna inte är bra.

Stureplanscentern maskerar sin agenda i omsorg om landsbygden, talar om vad "vi inom Centern alltid har tyckt", men är i själva verket ett nytt inslag i partiet, utan anknytning till dess rötter och med en agenda som går tvärt emot kärnväljarnas intressen. På en ohotad förstaplats i avdelningen idioti kommer såklart idéprogrammets punkt om helt fri invandring till Sverige.

Om detta hade varit en politiskt företeelse på marginalen eller varit den satir - som det för vem som helst som inte har blivit luttrad av den svenska världsunika naivismen måste framstå som - så hade Lena Mellin kunnat få rätt i att det hela vore lite roligt och uppiggande. Men den bistra sanningen är att 111 000 personer invandrade till Sverige år 2012 - vilket i absoluta tal är den tredje största invandringen Europa och i relativa mått mätt mest i hela västvärlden.

Då invandringen främst sker från länder med låg utbildning, då den svenska arbetsmarknaden erbjuder få möjligheter till jobb för lågutbildade (ofta analfabeter), då det svenska samhället ställer få krav men erbjuder rikligt med generösa bidrag, då den svenska bostadsmarknadens hyresregleringar gör att byggandet inte på långa håller jämna steg med behovet av nya bostäder och boendekostnaderna därför stiger, är utvecklingen totalt oförenligt med den svenska modellen.

Detta vet Stureplanscentern om. De har till och med i en debattartikel skrivit om att det är dags att börja "ransonera välfärden" - i klartext införa egenavgifter för bland annat sjukvård och utbildning. Detta hindrar dem emellertid inte från att vilja släppa dagens rekordstora invandring helt fri istället, och man får vara direkt naiv för att inte misstänka att detta är någonting de förespråkar just för att en gång för alla skrota det svenska välfärdssamhället och istället få chansen att genomdriva sin nyliberala agenda.

Det kanske mest absurda av allt är att deras främsta allierade i denna kamp kommer från vänsterhållet. Vänstern har sedan länge propagerat för ökad invandring, trots att det är arbetarklassen som främst kommer att förlora på egenavgifter inom sjukvård och utbildning, på ökande boendekostnader och på ökande sociala spänningar. Där Stureplanscentern drivs av sin välfärdsfientliga agenda är arbetarklassens förespråkare istället förblindande av en tro på att de somaliska lågutbildade och/eller analfabetiska invandrarnas problem i Sverige skulle röra sig om någon sorts traditionell klassproblematik. Tillsammans är denna oheliga allians på väg att i snabb takt driva en påle genom hjärtat på det svenska välfärdssamhället.

Därför, Lena Mellin, hörs idag så många upprörda röster. En politisk kommentator på Aftonbladet - boende i ett område där inga bilar brinner på nätterna och som har sitt på det torra - kan säkert kosta på sig att tycka att det hela är roligt. Vi övriga har emellertid inga problem att hålla oss för skratt.
DN1, DN2, DN3, SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, SvD5, SvD6, SvD7, SvD8, Ab1, Ab2, SR1, SR2, SR3