Petter Carlsson Södergren samlar in pengar för att skapa en app som varnar för Reva-kontroller. "Egentligen tycker jag inte att det här skulle behövas, men när polisen tar till sådana här metoder för att hetsjaga papperslösa så kan jag inte stå bredvid och se på" motiverar han detta.
Polisen hamnar därför i samma artikel ännu en gång i den kafkaistiska situationen att man tvingas försvara sig för att man upprätthåller svensk lag. Anklagelser om "rasprofilering" framförs, även om artikeln också tillägger att "enligt Kristina Hallander Spångberg, chef för gränspolisen i Skåne, görs kontrollerna utifrån en sammanvägning av olika faktorer, till exempel om någon inte talar svenska, eller om någon inte kan identifiera sig vid en arbetsplatskontroll.".
Härmed ges ett par nya exempel på det ofriska debattklimat som råder i Sverige. Att invandrare som inte sökt asyl alls, eller sökt asyl men fått avslag i flera instanser, skall utvisas beskrivs av Carlsson Södergren som en "hetsjakt". En hetsjakt på "papperslösa", märk väl, inte på "illegala invandrare" som det faktiskt rör sig om.
Det faktum att Sveriges invandringspolitik är västvärldens mest generösa och tillåter 111 000 personer att invandra till Sverige om året är inte gott nog för Carlsson Södergren med flera. Det faktum att några av alla som saknar asylskäl inte heller ges asyl beskrivs istället som en "hetsjakt", och påståenden som dessa får i regel stå oemotsagda i svensk media idag.
Att polisen därefter beskylls för "rasprofilering" är betecknande för en annan strömning i den svenska debatten, nämligen att det inte går att tala om saker för vad de är. Allt tal om "svenskhet" som inte automatiskt inkluderar islam som en lika svensk religion som kristendom, som inte inkluderar falafel som en lika ursvensk rätt som sill, som indikerar att okunskap om svenska seder och en oförmåga att tala det svenska språket på något viss skulle göra någon till mindre svensk, brännmärks som "rasism" direkt.
Självklart skall vi vara inkluderande, men att inte kunna tala om det svenska på ett sätt som överensstämmer med svenskarnas upplevelse av vad svenskhet är, blir bara löjligt. Att påstå att alla som befinner sig i Sverige är lika svenska blir bisarrt. Den svensk som åker på semester till Mallorca känner sig förmodligen inte särskilt spansk. Den svensk som pluggar ett år i Amsterdam känner sig knappast som en holländare, eller för den delen, skulle knappast förvänta sig att bli behandlad som en. Och då talar vi ändå fortfarande ändå om relativt närbesläktade länder i vår egen världsdel.
Faktum är att de olika kulturerna skiljer sig åt, de olika språken skiljer sig åt och - hör och häpna - de olika utseendena skiljer sig åt. Att erkänna detta är inte att exkludera eller förminska någon, det är att se verkligheten för vad den är. Den som förnekar det och samtidigt bekänner sig till mångkulturens ideal säger snarare emot sig själv, för i så fall finns det ingen mångkultur att gilla.
Denna sorts motsägelser i kombination med markförhållanden som tagna ur svarta komedier* genomsyrar för övrigt de resonemang som vi matas med idag. Värst av allt är kanske att de som talar allra finast om allas lika värde är väldigt pigga på att ursäkta stenkastning mot brandbilar, rivna identitetshandlingar, lögner berättade för myndigheterna och vandaliseringar av asylboenden med utläggningar på temat "invandrarna förstår inte bättre". Det, om något, är en nedlåtande och rasistisk syn på invandrare.
Och parallellt med allt detta så ges de illegala invandrare som lagen å den ena sidan föreskriver skall utvisas å den andra allt större rättigheter till skattebetald samhällsservice. Att detta fick skattebetalande svenskar att tro att det var första april när det först meddelades förhindrade inte media att rapportera om det utan att särskilt många kritiska röster framfördes. Att det därtill sker i ett läge då konjunkturinstitutets generaldirektör gör klart att världens högsta skatter snart måste höjas för att täcka statens utgifter och talet om höjd pensionsålder lyfts allt oftare, kan inte beskrivas som något annat än att spotta det demoniserade och rasismbeskyllda svenska folket rakt i ansiktet.
* Till exempel den retroaktiva föräldrapenning som betalas ut till invandrade barnfamiljer, och som aktivt bidrar till att hålla invandrarkvinnor utanför arbetsmarknaden.
SvD1,
SvD2,
DN