2014-02-23

Kretsen kring Proletären & KPML(r)

I en ledare går DN idag till hård attack mot Nordkorea. I första meningen kallas ledargarnityret för "vår tids nazister". Även Kommunistiska partiet – mer kända under namnet KPML(r) – får sig en släng av sleven för sitt trogna stöd till den nordkoreanska regimen, men man betonar också dessas marginella inflytande:

'Kretsen kring tidningen Proletären och Kommunistiska partiet, vars hejaramsor för diktaturen nyligen uppmärksammades av Sanna Rayman i SvD, är så liten att den kan betraktas som betydligt närmare underhållning än hot.'

Problemet är bara att denna krets inte är fullt så marginaliserad som den osignerade DN-ledaren antyder. Barnläkaren Henry Ascher är en aktiv medlem i partiet. DN har inte bara vid ett flertal tillfällen låtit publicera Aschers debattartiklar (se här och här), man har även upprepade gånger anlitat honom som "expert" (se här och här).

En annan person i "kretsen kring tidningen Proletären och Kommunistiska partiet" är processrättsprofessorn Christian Diesen. Även denne har figurerat i DN som såväl debattör (se här) som expert (se här, här och här).

Utöver dessa två högst tvivelaktiva – men av DN flitigt anlitade – namn, återfinns bland tidningens medarbetare "kulturskribenten" Kajsa Ekis Ekman. Även Ekis Ekman har samarbetat med just Kommunistiska partiet.

"Kretsen kring tidningen Proletären och Kommunistiska partiet" är med andra ord inte en marginaliserad klick. Bland deras företrädare återfinns tunga namn i den svenska samhällsdebatten, och den okritiska respekt Diesen och Ascher åtnjuter har sannolikt fått som konsekvens att deras åsikter kommit att påverka såväl lagstiftning som myndighetsutövning i Sverige.

Om DN nu tycker att Nordkorea är "vår tids nazister", varför är de i så fall så villiga att låta "nazisternas" vänner uttala sig i tidningen? De skulle knappast vara lika välvilligt inställda om Diesen och Ascher istället var engagerade i ett parti som försvarade riktiga nazister med samma frenesi.

I en annan ledare i samma tidning – denna gång signerad – skriver Peter Wolodarski för övrigt om "hur Moskva och Kiev systematiskt missbrukat fascism som slagord – och hur det vilselett en del välvilliga betraktare i väst". Detta kanske kan vara värt för tidningen att ha i åtanke, inte bara då man anlitar personer som Ascher och Diesen, utan kanske ännu mer med tanke på hur ofta man anlitar sig av Henrik Arnstad.