2014-06-26

En dag i dårhuset #2

Varför, o varför, måste allting vara så obeskrivligt tramsigt i Sverige?

Vi har blivit till EU:s största asylland, Migrationsverket tycks i dagarna ha att hantera 500 asylansökningar per dag (vilket på årsbasis motsvarar 180 000), men fastän detta står i direkt konflikt med den svenska modellen blir detta inte till mer än några TT-notiser i nyhetsflödet.

Vad får vi då läsa istället? Vad diskuteras egentligen i det offentliga rummet under ett valår? Well, Feministiskt initiativ vill diskutera guld. Detta eftersom utvinningen av guld är ett problem, de resurser som används till guldutvinning skulle ju istället kunnat gå till välfärd.

Om, det vill säga, det privata kapital som idag går till att investera i guldutvinning på något sätt istället först skulle övergå till den offentliga sektorn. Om, det vill säga, vi hade arbetskraftsbrist i Sverige så att gruvarbetarna istället kunde jobba inom andra branscher så som Feministiskt initiativ föreslår. Om, det vill säga, ekonomin bara hade fungerat på det sätt som två postmodernistiska röster från den akademiska vänsterns intellektuella midvinter tror att den fungerar.

Statsminister Fredrik Reinfeldt å sin sida vill inte tala om marknadshyror. Reinfeldt vet såklart att Sverige behöver marknadshyror, idag mer än någonsin dessutom, med tanke på den rekordstora invandringen. I Sverige går det emellertid inte att säga det som varje ekonom vet för, som Klas Eklund en gång konstaterade, hyresregleringen är svensk politiks Särimner: "Den slaktas av ekonomerna varenda dag, men återupplivas av politikerna nästa morgon."

DN, å sin sida, låter till slut brandmännen i Boden få komma till tals efter att de karaktärsmördats av samma tidning. DN beklagar felen, men anser fortfarande publiceringen vara relevant i egenskap av "exempel på främlingsfientlig jargong". Att någon någon gång kanske sade något dumt, tycks för DN vara en så god indikator på rasismen i Sverige som någon.

Eli Göndör gör ett tappert försökt att hyfsa debatten, genom att sätta den av intersektionalisterna till religiös doktrin upphöjda identitetspolitiken i ett historiskt sammanhang. Föga förvånande får han snabbt mothugg av Seher Yilmaz som, förvisso artigt, svarar med en text om "vita cis-män". Vad Yilmaz däremot inte nämner är att andelen transsexuella i befolkningen som mest mäts i promille, vilket rimligtvis också gör det faktum att transsexuella styrelseledamöter är sällsynta rätt naturligt. En kvalificerad gissning är att det snarare finns en överrepresentation i sammanhanget.

Yilmaz text är emellertid intressant som en samtidsmarkör av tre anledningar. För det första för att hennes resonemang om just vita män ansluter sig till vår samtida tradition att utmåla just denna grupp som särskilt naturvidrig i ett nordeuropeiskt land, samtidigt som vita kvinnor till synes helt undslipper vithetens stigma.

För det andra därför att hon på precis samma sätt som hon talar om vita män talar om cismän, inte cispersoner. Det är de män som har fräckheten att inte vara transsexuella det tycks vara något fel på, inte de icke-transsexuella kvinnorna.

För det tredje är hennes text intressant som samtidsmarkör eftersom hon skriver följande:
"CIS är en benämning på personer vars biologiska, juridiska och politiska könsidentitet stämmer överens, vilket brukar uppfattas som normen i samhället"
Att formuleringen antyder att normen är felaktig är ganska iögonfallande, då de som avviker från samma norm som tidigare nämnts mäts i promille. Man kan givetvis hävda att normtänkandet borde skrotas, men antyder man att den som ser 99,9 % som en norm har fel, tar man också på sig en ganska tung bevisbörda.

Det är emellertid inte denna aspekt jag främst reagerar på i Yilmaz förklaring. Yilmaz använder versaler då hon skriver "cis" och förklarar sedan för Göndör vad ordet betyder. Problemet är bara att "cis" inte är någon slags förkortning eller nyskapat ord, det är ett latinskt prefix som betyder ungefär "på den här sidan om" och är motsatsen till det mer kända prefixet "trans".

Före denna term adopterades av den postmodernistiska vänstern användes den vanligen i geografiska sammanhang, till exempel då områdena på de bägge sidorna av vattendragen Kei, Jordanfloden och Leitha delades in i Ciskei/Transkei, Cisjordanien/Transjordanien respektive Cisleithanien/Transleithanien.

Detta vet naturligtvis en äkta intellektuell som Göndör. En kvalificerad gissning är inte bara att han känt till ordet sedan före Yilmaz föddes, utan att Yilmaz egen vokabulär dessutom endast inbegripit ordet under ett par, tre år.


DN1, DN2, Sk1, Sk2, Sk3, NSk1, NSk2, LT1, LT2, Ab, SMP1, SMP2, SvD1