2014-06-24

Om alkoholförsäljning och migrationspolitik

Säga vad man vill om den svenska mediedramaturgin, men förutsägbar är den. I DN återfinns idag en artikel med rubriken "Efter tio års väntan – nu börjar livet". Rubriker av det här slaget handlar så gott som alltid om människor som får uppehållstillstånd i Sverige på ytterst tveksamma grunder, och Ulrika Bys artikel är inget undantag.

"Nu är deras exil i de papperslösas ingenmansland över" kan man läsa i ingressen, men anledningen till detta är inte att familjen har asylskäl. Den enda skäl till familjens flytt från Algeriet till Sverige som framförs i artikeln är att pappan "drev en butik där han bland annat sålde alkohol", vilket "gjorde deras liv svårt".

Nej, istället är det familjens yngste son som är anledningen till att hela familjen får stanna. Han är nämligen snart åtta år och född i Sverige, vilket har fått som konsekvens att Migrationsverket kommit fram till att det föreligger "synnerligen ömmande omständigheter" att bevilja honom uppehållstillstånd. Detta betyder i sin tur att resterande sex familjemedlemmar också får stanna.

Att utvisa ett snart åttaårigt barn som bott hela sitt liv i Sverige framstår såklart som hjärtlöst, men problemet är att detta bara är ena sidan av myntet. Familjen kom till Sverige för tio år sedan, men saknade asylskäl. Det är inte någon långsökt gissning att föräldrarna var helt på det klara med detta. Det hindrade dem emellertid inte bara från att överklaga de återkommande negativa beskeden under sju års tid, de valde dessutom att sätta ett femte barn till världen under tiden.

När det slutgiltiga avslaget till slut kom för tre år sedan valde familjen enligt artikeln att "gå under jorden och leva som papperslösa", vilket i klartext betyder att de valde att ignorera avslaget och istället fortsatta att vistas i Sverige illegalt. Deras yngste son var då inte snart åtta år, han var bara fyra eller fem år gammal. Efter att ha levt i Sverige fick därefter familjen – efter en uppgörelse mellan regeringen och Miljöpartiet – uppehållstillstånd, tack vare en pojke som över huvud taget inte var född då familjens ursprungliga asylansökan lämnades in.

Det är inte värdigt en rättsstat att uppehållstillstånd delas ut på dessa grunder. Det är så klart lovvärt att se till barnperspektivet, men med risk för att upprepa mig, sonen i fråga var inte ens född då familjen sökte asyl i Sverige. Att familjen valde att såväl överklaga under sju års tid som att sätta ett barn till världen under tiden, och att därefter vistas tre år i Sverige illegalt, var föräldrarnas eget val. Ansvaret för att situationen blivit som den blivit vilar tungt på deras axlar.

Därmed inte sagt att de svenska myndigheterna inte begått fel. Att en familj utan asylskäl kan hålla liv i sin asylprocess under sju års tid är ingenting som borde kunna ske i en rättsstat. Att familjens val att därefter fortsätta vistas illegalt i Sverige nu belönas med uppehållstillstånd är inte bara uppenbart fel, det sänder dessutom ut helt fel signaler. Vad Sverige signalerar med besked som detta är att systemet belönar den som bryter mot lagen och bestraffar den som följer den.

Sverige ger fler positiva asylbesked än något annat EU-land. Detta är i sig högst anmärkningsvärt, inte minst då vi parallellt med detta har OECD-ländernas största sysselsättningsgap mellan infödda och invandrare. Att utöver detta dela ut uppehållstillstånd på så tveksamma grunder som Ulrika Bys artikel ger ett exempel på är direkt surrealistiskt.

Det är inte kritikerna av den här politiken som är extremister. Vad som är extremistiskt i sammanhanget är hur en ytterlighetsposition blivit den enda rumsrena.


För övrigt: Ulrika By har i en intervju med Timbro Medieinstitut argumenterat för att journalistiken inte bör sträva efter "konsekvensneutralitet" – med vilket hon menar "objektivitet" – med följande motivering:
"Jag tycker rakt av att journalistiken ska sträva efter att inte spä på främlingsfientlighet och det är uppenbart att vi ofta faktiskt går runt katten kring het gröt när vi kommer till så kallad förortsproblematik."
Hennes artikel om den algeriska familjen som efter tio år i Sverige utan asylskäl nu fått uppehållstillstånd tyder på att detta är en inställning som hon inte funnit anledning att omvärdera
Ab1, DN1, DN2, DN3, DN4, DN5, DN6, DN7, DN8, DN9, DN10, Ex1, Ex2, Ex3, Dag1, Dag2, Dag3, Dag4, Re1, Sk1, SMP1, SMP2, SR1, SR2, SvD1, SvD2