2015-04-16

Ett miljöparti med hybris

Att regeringsplanet sedan maktskiftet vid sex tillfällen helt i onödan flugit de drygt fyra milen mellan Arlanda och Bromma är symptomatiskt. Det hela hade måhända inte varit någon stor sak om detta vore en isolerad företeelse, men så är inte fallet. Tvärtom har farsartade händelser av det här slaget har varit en återkommande, periodvis närmast daglig, företeelse allt sedan regeringen Löfven tillträdde.

Två saker sticker ut i sammanhanget. Dels att regeringen i allmänhet och Miljöpartiet i synnerhet hycklar. Dels den förvåning som präglar Miljöpartiet reaktioner då pressen faktiskt gör sitt jobb, och den pinsamma krishantering som följer på detta.

När Gustav Fridolin idag konfronterades med uppgifterna om att ett flygplan helt i onödan hade släppt ut stora mängder koldioxid för att han skulle slippa behöva ta sig till Arlanda på konventionellt vis, sade han inte någon av de många saker han hade kunnat säga om han hade velat komma undan med hedern i behåll. Istället valde han att skylla på Försvarsmakten.

Enligt Fridolin åkte han bara "dit Försvarsmakten sagt vid den tidpunkt som det var sagt". Av detta uttalande att döma skulle man kunna tro att Fridolin var en värnpliktig som blev beordrad ("jag lydde bara order") av sitt befäl. Gustav Fridolin är emellertid inte värnpliktig, han är minister i Sveriges regering. Det är han och hans kollegor som beordrar Försvarsmakten, inte tvärtom.

Det finns en intressant parallell mellan dagens avslöjande och höstens avslöjande att hans språkrörskollega Åsa Romson hade målat sin båt med förbjuden och miljöfarlig kopparfärg. Romson skyllde då inte bara (precis som Gustav Fridolin idag) aggressivt ifrån sig. Hon sade sig då också ha "gott samvete", något som hon bland annat motiverade med att hon inte ägde någon bil.

Strax efter dessa avslöjanden meddelades det att Åsa Romson hade anställt Yvonne Ruwaida som statssekreterare i Miljödepartementet. Även Ruwaida har genererat stora och onödiga koldioxidutsläpp genom att åka taxi på skattebetalarnas bekostnad för 275 000 kronor. Som om inte detta vore nog har hon därtill ringt privata samtal från sin tjänstetelefon för gigantiska belopp.

Gustav Fridolin, Åsa Romson och Yvonne Ruwaida är politiker som från väldigt höga hästar predikar moral i allmänhet och miljöhänsyn i synnerhet för andra. När det kommer till kritan har de emellertid inte bara svårt att leva som de lär, de tycks därtill själva utmärka sig för sin höga miljöbelastning. Som om inte detta vore nog tycks de totalt oförstående inför vilka signaler de i och med detta sänder ut.

När Gustav Fridolin och Yvonne Ruwaida helt i onödan bränner fossila bränslen på skattebetalarnas bekostnad, när Åsa Romson värmer upp sin båt med obeskattad diesel, så sker detta i ett sammanhang. Det sker samtidigt som Miljöpartiet tvingar på de redan hårt trängda svenskarna på landsbygden höjd bensinskatt. Det sker samtidigt som Åsa Romson låter meddela att en skatt på konstgödsel skall göra det ännu svårare för svenska bönder att hävda sig i den internationella konkurrensen Det sker samtidigt som storstadsmiljöpartister raljerar på Twitter över situationen på landsbygden.

Vad Miljöpartiet signalerar är att man drabbats av hybris. Vad Miljöpartiet signalerar är att man själva anser sig vara en elit som inte behöver göra de uppoffringar man vill påtvinga andra. Vad Miljöpartiet signalerar är att man är så uppfyllda av sin egen moraliska överlägsenhet, att man är så ovana vid att granskas, att man är så vana vid att inkassera ryggdunkningar, att man fullständigt upphört att idka någon form av självkritik över huvud taget.
Sk1, Sk2, NSk1, NSk2, NSk3, NSk4, SvD1, SvD2, SvD3, Ex1, Ex2, Ex3, Ab1, Ab2, Ab3