2015-06-03

Om tokhögern, klokvänstern och den skeva självbilden

Med orden "Tokhögern är inga oberoende experter" avfärdade Aftonbladets Karin Pettersson tidigare i veckan Expressens Anna Dahlberg som en foliehatt. Detta efter att Dahlberg i en ledare problematiserat hur en snäv åsiktskorridor lett till en postmodern samhällsdebatt, i vilken fakta och expertutlåtanden lättvindigt avfärdas.

Mot denna "tokhöger" som i sin enfald både problematiserar terrorism och haveristiskt hävdar att utgifter inte är inkomster står, får man förmoda, i Petterssons värld en klokvänster. En klokvänster som, likt Petterssons egen ledarsida, inte drar sig för att både hylla och försvara odemokratiska metoder.

En av denna klokvänsters tunga ideologer är en professor som hävdar att mäktiga manliga nätverk i stor skala ritualmördar barn. Denna klokvänster representeras därtill av samma tunga politiker som vill belöna mördare, våldtäktsmän och slavhandlare med bland annat förtur i bostadskön. Denna klokvänster representeras i riksdagen av ledamöter som betonar vikten av att samma mördare, våldtäktsmän och slavhandlare "inte stigmatiseras".

Denna klokvänster representeras av en populistisk statsminister som utlovar någonting så totalt orealistiskt som EU:s lägsta arbetslöshet 2020. Denna klokvänster representeras av fackpampar som för lånade pengar vill möta dagens problem med gårdagens lösningar. Denna klokvänster representeras också av kultursidan på Petterssons egen tidning, en kultursida som gjort sig känd bland annat för sina hyllningar av Röda armén och för sitt försvar av Lenin, Stalin och Putin.

Den klokvänster Pettersson representerar har hunnit med att hylla allt från Che Guevara till Mao och Pol Pot. Den klokvänster Pettersson representerar ser inga problem i att romantisera kommunister med miljoner liv på sitt samvete, samtidigt som man inom samma klokvänster finner det totalt oacceptabelt om någon så mycket som hyser förståelse för något av allt det Pinochet gjorde under sin tid vid makten.

Inom den klokvänster Pettersson representerar säger man sig, likt Petterssons ledarredaktionskollega Daniel Swedin, vara "imponerad" av extremt grova rasismanklagelser riktade mot eldsjälar som lagt oändligt mycket mer energi än Swedin och Pettersson själva på att integrera somalier i det svenska samhället.

När Pettersson insinuerar att den egna sidan är klok, samtidigt som hon hävdar att de forskare Dahlberg nämner utgör en "tokhöger" och att Dahlberg själv har tagit på sig en foliehatt, då känner hyckleriet inga gränser. Detta tyckte uppenbarligen även Dahlberg själv, varför hon igår valde att skriva ett mycket uppfriskande svar på Petterssons demagogiska text.

Anna Dahlberg inleder med att konstatera att Karin Pettersson har "bildat skola" när det kommer till att "släpa människor i smutsen". Hon konstaterar därefter att Sverige står inför flera stora problem som politikerna idag inte vågar ta tag i, trots att flera framstående akademiker, journalister, poliser och politiker i förtroende berättat för henne att de är oroliga över vad som sker.

Dahlberg ger därefter en delförklaring till att det förhåller sig på det sättet, en delförklaring till att vi har fått ett samhällsklimat som omöjliggör en konstruktiv politik. "Aftonbladets ledarsida i allmänhet, och Karin Pettersson i synnerhet, bär en stor skuld till att svensk debatt befinner sig i dagens kramptillstånd", konstaterar Dahlberg.

Det är en befriande uppriktighet från Dahlbergs sida. Hon har i och med denna artikel med allra största sannolikhet bidragit till att sprickorna i den krackelerande åsiktskorridoren vuxit sig betydligt större.
DN, Ab, SR