2015-09-02

En förpestad atmosfär

Igår, ungefär samtidigt som Niklas Orrenius blev föremål för trakasserier och mordhot, spreds en bild på Twitter som påstods visa hur en känd vänsterdebattör kastade ägg på en barnvagn. Att det var omöjligt att urskilja någonting sådant på bilden tycktes inte spela någon roll. Den delades ändå, inklusive av namnkunniga debattörer som borde ha vetat bättre.

Det är tragiskt och rent ut sagt för djävlig att vi har fått ett debattklimat där rykten, osäkra uppgifter och partsinlagor inte bara okritiskt delas och tas för sanning, utan därtill leder till trakasserier och mordhot. Orsakerna till att det ser ut på det sättet är emellertid betydligt mer komplexa än vad många av de debattörer som de senaste dagarna fördömt Julia Caesar förmår att ta in.

Den förpestade atmosfären beror inte bara på rasister och näthatare. Att atmosfären i Sverige på kort tid har kunnat bli så förpestad som den blivit beror även på att många helt andra, inte sällan uppburna, personer är mer än villiga att dra sitt strå till stacken.

Atmosfären förpestas när socialliberala opinionsbildare påstår att en debattör som Johan Ingerö "bekräftar haveristers världsbild". Atmosfären förpestas när skribenter på röda ledarsidor gång på gång inte bara ägnar sig åt personangrepp, utan därtill anklagar sina kollegor på Svenska Dagbladet, Expressen och Dagens Industri för att vara rasister eller att gå rasisters ärenden.

Atmosfären förpestas när alarmisters påståenden om att Sverigedemokraterna är fascister och "Sveriges mest aktiva terrororganisation" upphöjs till sanning av respekterade tidningar och ledande politiker. Atmosfären förpestas när Expressen och Aftonbladet inleder samarbeten med organisationer sprungna ur våldsvänstern. Atmosfären förpestas också när landets största tidning på ledarplats försvarar sabotage mot demokratin.

De välartikulerade men ytterst plumpa anklagelser som namnkunniga debattörer idag i allt högre omfattning slänger sig med problematiseras sällan. De är emellertid inte sällan precis lika osakliga och illvilliga som många av de påhopp som ryms under benämningen "näthat". De är förvisso mer sofistikerade, men de kan vara lika nedbrytande, lika okonstruktiva och göra precis lika ont. Båda sorter spär på hatet och ilskan. Båda sorter får de inblandade att gräva sig allt djupare ned i skyttegravarna.

Idag valde Expressen att röja Julia Caesars identitet. Det hade måhända varit ett rimligt beslut om tidningen konsekvent hade stått för konsekvensneutralitet och om någon annan än en av de personer som varit måltavla för Caesars vrede hade undertecknat artikeln i fråga.

I stället lär emellertid många dra slutsatsen att Expressens avslöjande handlade om en regelrätt hämndaktion. Vad mer är, många av Julia Caesars läsare lär nu dra slutsatsen att den tes Caesar framförde i sin paranoida krönika var helt korrekt.

Under tiden har Magasinet Neo, Göterborgs-Posten och borgerliga ledarsidor i största allmänhet anklagats för att vara medskyldiga till de avskyvärda trakasserier som Orrenius och Hamrud har fått utstå. Ett stort antal debattörer har därmed ännu en gång visat sig villiga att, medelst illvilliga och plumpa anklagelser, helt i onödan bidra till att förpesta atmosfären ytterligare.

(Och nej, jag jämför givetvis inte de vidriga mordhot som riktats mot Niklas Orrenius med vad Karin Pettersson sagt om Anna Dahlberg. Vad jag däremot vill ha sagt är att ogrundade anklagelser om rasism kan vara precis lika nedriga som anonyma e-brev med invektiv och könsord.)

Läs även:
Bubbavel
Re1, SvD1, Ex1, Ab1