2016-05-29

"Brexit: The Movie" är väl värd en timme av din tid



Tidigare i maj släpptes den crowdfundade dokumentären Brexit: The Movie. Filmen är mycket sevärd, även för alla oss som inte är berättigade att delta folkomröstningen 23 juni.

Brexit: The Movie givetvis en partsinlaga, och i egenskap av en sådan tar den måhända vid några tillfällen i för mycket. Som en 71 minuter lång snabbkurs i ekonomi, historia och samhällskunskap är den inte desto mindre såväl pedagogisk som kärnfull.

Filmen redogör ingående för hur den centralstyrning och regleringsiver som dominerade den brittiska politiken under årtiondena efter krigsslutet allvarligt skadade landets ekonomi. Parallellt med detta redogörs för hur avregleringar på rekordtid möjliggjorde Västtysklands förvandling från rykande ruinhög till en ekonomisk stormakt.

Detta skulle måhända kunna tas till intyg för det riktiga att stanna i den union i vilken Tyskland är en tongivande medlem, men som dokumentären konstaterar är bilden idag en helt annan. Den av många så avskydda Margaret Thatcher nämns taktiskt nog inte vid namn i dokumentären, men det var de avregleringar hon drev igenom som till slut möjliggjorde för den brittiska ekonomin att repa sig igen.

Den omfattande och klåfingriga regleringsiver som nu återigen hotar den brittiska ekonomin kommer inte från London. Den ständigt expanderande flora av regleringar som idag ännu en gång är på väg att sätta den brittiska marknaden ur spel utgår som dekret från Bryssel, där de – vilket dokumentären utförligt redogör för – ofta avgörs under allt annat än demokratiska omständigheter.

Denna i grund och botten väldigt franska regleringstradition har i kombination med subventioner och med ett totalfiasko till valutaunion fått den europeiska ekonomin att stagnera. I många länder hade dessa regleringar naturligtvis varit ett faktum även utan EU, men i och med medlemskapet har de enskilda länderna inte längre något alternativ till att sakta men säkert bli sönderreglerade.

Borde då inte detta få näringslivet att sparka bakut? Inte nödvändigtvis. Som dokumentären mycket riktigt påpekar utgör de omfattande regleringarna inget större problem för de stora och befintliga företagen. De har till exempel råd med alla de advokater som krävs för att leva upp till all detaljreglering, samtidigt som de potentiella uppstickarna ofta inte har det. Därmed skyddas de gamla, stora och tongivande företagen från konkurrens, vilket passar dem utmärkt.

Detta förefaller måhända irrelevant för alla som ändå inte överväger en framtid som entreprenör, men det är det inte. Den uteblivna konkurrensen leder till ekonomisk stagnation, vilket i längden gör oss såväl fattigare som mer sårbara för utomeuropeisk konkurrens. Som av en händelse är detta de senaste årtiondena också precis vad har hänt med den europeiska ekonomin.

Den ofta upprepade kritiken mot marknaden och kraven på regleringar bottnar i grund och botten på okunskap om vad marknaden är. Huruvida man vill ha en välfärdsstat eller inte är i slutändan en värderingsfråga, men att en fri marknad skapar välstånd som i längden kommer alla till del är när det kommer till kritan fakta.

Av denna anledning är Brexit: The Movie väl värd en dryg timme av din tid, alldeles oavsett vad du faktiskt anser om EU idag. Den lyfter ett flertal väldigt viktiga frågor som är sorgligt frånvarande i den svenska debatten.

3 kommentarer:

  1. Det bästa är beskrivningen av europeiska företag vs "a pesky Asian competitor". "They've got lab coats! And look how good they are at math!" Jämfört med den europeiska la la företagskulturen som bara kan sälja på old world charm.

    SvaraRadera
  2. Som det klokt citeras i SvD idag, i frågan,
    Ja till Europa (men vilket EU?)

    Det EU som vi röstade ja till, är inte det EU som det blivit, och hade vi vetat om detta, hade vi röstat nej, därför är EU-projektet dömt att misslyckas, det har ett för stort demokratiskt underskott, och det som återstår är att emigrera bort från eländet :(om det utvecklas i fel riktning), vilket alltså är vad som kommer att ske, immigration till EU och mer EU-integration för Sydeuropa, som bara kan vinna på en fullständig fiskal union, och alla i norra Europa, som vill ha något att säga till om vem och hur mycket skatt som ska ta sut, ja de kommer att flytta.

    Brexit har redan bromsat pågående integration, och det klmmer inte att gå att inte dra på smilbanden och skadeglädjen om Britterna röstar för utträde, inte för att det kanske är så bra för Sverige, utan mer för att det kanske är moraliskt rätt, att några fria folk, som trots allt tror på demokrati, och vars politikerskrå inte är "köpta" faktiskt sätter ner foten. Ibland är ethos viktigare än mammon, och demokrati, dvs att medborgarens som låter sig beskattas för att få skydd, för sitt anletes svett och sina barns framtid, även i fortsättningen ska kunna rösta bort orättfärdiga despoter, är sas hela grejen, till varför EU i sin nuvarande form dels är korrupt, dels inte kommer att fungera, det är får många parasiter som som lever på att rida på andra ryggar.

    Frihet, i den egentliga innebörden, är att kunna rösta bort statsmakten och ersätta den med någon som förstår vem som är herre, det där har inte den nuvarande policyprofessionella klassen tagit in. EU ska tjäna medlemmarna, och det kan det bara, om varje medlem tar ansvar för sin egen balansräkning och sin egen beskattning, klarar man inte av det, så ska inte vi övriga borga, för inteckningar av framtiden. Det är dömt att misslyckas, just eftersom det inte går att utkräva ansvar, it´s the democracy stupid!

    Makten ställa snyltbagggen till ansvar, och byta ut snyltaren, om det visar sig att vederbörande intecknat vår liv, vårt arbete, vår egendom och vår rätt till suveränitet. EU kommer säkert krisa, och den där krisen, kand endera leda till ett fullständigt federativt EU, och då kommer många flytta, Schweiz, Norge, (eller England :-) eller så leder det till ett reformerat EU, där helheten består av delarna, och den del som inte följer protokollet, blir utvisad, så att demokratierna släpper fram politiker som tar ansvar. Sannolikt är det bästa för EU, på lång sikt att britterna röstar nej, för då måste de börja om från början :-) Det kommer inte gå att hålla sig från en Londonresa vid tiden, tänk att få uppleva ett nej (historiskt) och blir det ett tveksamt marginellt ja, så har ändå britterna, i sann demokratisk anda, slagit ordentligt med grus i maskineriet, för det kommer ju kunna gå att rösta om för ett utträde, enligt samma metod som federalisterna väntar någon tid, om något land slulle ha röstat del, Rule Britania.... S.W

    PS Frågan är så svår, att inlägget bara kan tolkas rätt, om det kan tänkas att spår av ironi och cynsisk skadeglädje kan förekomma, för att ge igen för alla köpta lobyister, som EU-heilar och utan att riktigt förstå att de i själva verket håller på att kasta allt över ända. DS

    SvaraRadera
  3. Hej.

    Korporativism sa Bill; byråkrat-stat sa Bull.

    Bilaterala handelsavtal mellan stater är endast beroende av de ingående parternas förhandlingar, ja?

    Statsövergripande byråkratier med exekutiv makt via nationella parlament är något annat, ja?

    Olika länder i Europa har olika tradition och kultur av hur man följer regler och regleringar, ja?

    Unionens existens är ett självändamål för unionen, ja?

    Så varför vara med mer än vi behöver? Tror någon att Gustavus Adolphus skall återuppstå om Sverige lämnar EU? Kommer det en ny Wilhelm Erövraren eller Edvard Bekännaren om Storbritannien lämnar EU? Rappakalja.

    Tror någon att handel genom Europa försvinner om EU förlorar makt? Kommer folk sluta flytta till andra länder för att arbeta där om ett modicum av gränskontroll införs?

    Det handlar om makt mellan ett lands folk och en frankofil superbyråkrati som vore den inspirerad av filmen 'Brazil'; benämningen EUSSR blir mer träffande för var dag som går.

    Vad har Sverige tjänat på EU som vi inte hade haft ändå?, och vad har vi förlorat som vi annars haft kvar?

    Kamratliga hälsningar,
    Rikard, lärare

    SvaraRadera

Kommentarsfältet modereras med varierande regelbundenhet och ett stort mått av godtycklighet. Kommentarer löper stor risk att hamna i papperskorgen om de är sossiga, hätska, foliehattiga, besserwissriga, vilseledande, överdrivet långa, trollande eller faktamässigt tveksamma.

Gå ur PKU-registret innan det är för sent!

Regeringen vill göra PKU-registret – i vilket de flesta svenskar födda 1975 eller senares DNA finns lagrat – tillgängligt för polisen. Du har fortfarande möjligheten att gå ur detta register, vilket du också bör göra:

  • För att du under en vanlig dag lämnar spår av ditt DNA över stora områden, inklusive på platser där brott senare kan begås.
  • För att din kropp och ditt DNA tillhör dig, inte staten.
  • För att din uppfattning om vad som bör vara lagligt respektive olagligt förmodligen emellanåt skiljer sig markant från statens.
  • För att du är oskyldig tills motsatsen bevisats, inte det omvända.
  • För att register alltid kommer att missbrukas.
Använd denna blankett för att skydda ditt eget DNA och denna blankett för att skydda dina barns.