2017-03-05

Om konservatismen och den progressiva påbudslibertarianismen (2/3)

Vad som kanske mer än något annat utmärker libertarianismen är att den är de negativa friheternas och rättigheternas ideologi. Enligt libertarianismen är du fri att göra precis vad du vill så länge detta inte skadar någon annan, men har i gengäld inte heller rätt till någonting på någon annans bekostnad.

Detta gör libertarianismen till socialismens och de andra progressiva ideologiernas motpol. Enligt dessa ideologier är det helt i sin ordning att den enskilde förbjuds att utföra åtskilliga handlingar, även när dessa inte skadar någon annan. Däremot betonar förespråkarna för dessa ideologier mer än gärna den enskildes rätt till omfattande förmåner på andras bekostnad.

Skillnaden mellan dessa bägge synsätt kokar ned till två helt olika sätt att betrakta individen. Enligt de progressiva ideologierna är individen närmast att betrakta som en byggsten i den sociala ingenjörskonstens samhällsbygge, och behöver därför styras och formas för att passa in. Enligt libertarianismen är däremot det enda krav det omgivande samhället har rätt att ställa på den enskilde att vederbörande ej inkräktar på sina medmänniskors (negativa) fri- och rättigheter.

Därmed finns det inte någon särskild libertarianskt livsstil. Så länge en libertarian respekterar andras fria val kan vederbörande vara såväl hedonist som asket, såväl puritan som frigjord, såväl djupt religiös som ateist och såväl cannabisbrukare som absolutist. Libertarianismen kan sägas vara den ideologiska motsvarigheten till sekularismen, nämligen ett system för den enskilde att fritt få utöva sin livsstil (religion) utan diktat ovanifrån.

Inte desto mindre försöker många kombinera libertarianismen med livsstilsnormer och positiva rättigheter. De fyller libertarianismbegreppet med progressiva idéer som inte har någonting där att göra. De kräver högljutt av sina medmänniskor att dessa utan vidare och i libertarianismens namn skall ställa sig bakom ungefär samma progressiva åskådningar som just nu är på modet i offentligheten i stort.

Detta är dock helt oförenligt med libertarianismens premisser. En libertarian blir inte en sämre libertarian av att vara vegan eller nykterist. Ej heller blir en libertarian en sämre libertarian av att vara familjekonservativ, gammaltestamentlig, heteronormativ eller ens fördomsfull eller kreationist. Så länge detta är åsikter man inte försöka påtvinga andra människor är de också till 100 procent förenliga med libertarianismen.

När det offentliga Sverige för några år sedan bestämde sig för att reprisera 1970-talets vänsterradikaliseringsvansinne drogs många libertarianer med. Det gjorde mig grymt besviken, och fick mig under flera år att vända libertarianismen ryggen. Jag hittade så småningom tillbaka, men på vägen dit blev jag varse om att det är bland högerkonservativa merparten av den klassiska liberalismens försvarare återfinns idag.

Fredagens inlägg var i mångt och mycket en produkt av detta. Libertiner finner måhända sina allierade bland socialister och den progressiva och rationalistiska libertarianismen finner måhända allierade bland centerpartister. Det är emellertid inte där den som tror på utveckling underifrån och på empirismens spontana ordning bör leta.

Tidigare i ämnet:
Något om Johan Norberg och konservatismen (1/3)

Uppföljning i ämnet:
Om libertarianism och migration (3/3)

4 kommentarer:

  1. Libertin: https://sv.wikipedia.org/wiki/Libertin "Libertin är ett från början franskt begrepp för en person som har en livsinställning inriktad på att bryta sig ut ur de sociala och moraliska normerna för samhället, och att vara fri från dess begränsningar.

    Under 1600-talet betecknade detta personer som ingick i katolicismen men som var skeptiska och ifrågasättande till en rad kyrkliga dogmer, och en förelöpare till upplysningen. Först under 1700-talet kom det att beteckna personer som var moraliskt eller erotiskt utsvävande.[1]

    John Wilmot och Markis de Sade är exempel på personer som setts som libertiner. I modern tid har libertinism associerats med nihilism, sadomasochism och fri kärleks-rörelser.

    Libertin var från början en nedsättande term, som Jean Calvin använde om sina politiska motståndare i Genève, Schweiz. Motståndarna, ledda av Ami Perrin, motsatte sig Calvins "övertygelse att kyrklig disciplin skulle utövas enhetligt gentemot alla medborgare i Genève"." :-P

    SvaraRadera
  2. Jag kallar mig själv "klassiskt liberal", "empirist" och så vidare. Har inga problem med vissa statliga inslag utöver nattväktarstaten: lite utbildning, lite sjukvård, lite fattigvård.

    Men jag måste medge att libertarianismen verkar vara ett av få lok som drar åt rätt håll. Slutstation? Riktning.

    "Följ efter den där bilen!"

    SvaraRadera
  3. Intressant. Hur kommer staten in, för visst måste det väl finnas en sådan med gränser också. Med en stat kommer också skatt som ska se till det basala. Vi ska kunna färdas på vägar, vara skyddade mot våld och skydda våra ägodelar. Vård?
    Skola? De som inte klarar av att ta hand om sig själva?
    Det vore intressant att få det här med libertarianismen förklarad mer i detalj. Jag har mest uppfattat den som något dionysiskt rumlande där ingen behöver bry sig om andra. Ungefär så. Men du skriver intressant och jag blir helt enkelt nyfiken.
    Må väl!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det finns olika åsikter om var den gränsen skall gå. :) Rent generellt sätter dock libertarianer betydligt större tro till att ta hand om varandra än socialister. Lokala gemenskaper gjorde mycket av det du beskriver på ideell basis innan Den Stora Staten kom och tog över. Resultatet blev bland annat att banden mellan människor klipptes sönder.

      Radera

Kommentarsfältet modereras med varierande regelbundenhet och ett stort mått av godtycklighet. Kommentarer löper stor risk att hamna i papperskorgen om de är sossiga, hätska, foliehattiga, besserwissriga, vilseledande, överdrivet långa, trollande eller faktamässigt tveksamma.

Gå ur PKU-registret innan det är för sent!

Regeringen vill göra PKU-registret – i vilket de flesta svenskar födda 1975 eller senares DNA finns lagrat – tillgängligt för polisen. Du har fortfarande möjligheten att gå ur detta register, vilket du också bör göra:

  • För att du under en vanlig dag lämnar spår av ditt DNA över stora områden, inklusive på platser där brott senare kan begås.
  • För att din kropp och ditt DNA tillhör dig, inte staten.
  • För att din uppfattning om vad som bör vara lagligt respektive olagligt förmodligen emellanåt skiljer sig markant från statens.
  • För att du är oskyldig tills motsatsen bevisats, inte det omvända.
  • För att register alltid kommer att missbrukas.
Använd denna blankett för att skydda ditt eget DNA och denna blankett för att skydda dina barns.