tag:blogger.com,1999:blog-4548493781605685132024-03-08T20:12:35.143+01:00Fnordspotting<small>Kan nås på <i>fnordspotting [at] gmail.com</i>.</small>Fnordspotterhttp://www.blogger.com/profile/09005873565735207454noreply@blogger.comBlogger1775125tag:blogger.com,1999:blog-454849378160568513.post-277601065198164112023-08-29T20:31:00.010+02:002023-08-29T21:52:53.707+02:00Den postmoderna högern<p style="text-align: center; margin-bottom: 2em;">
<img src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhNZJuGSWQ1FFJ9abb0fqVP5YHnjLX_QkwQfi-b_6tYzm6tl5q8RrCwhcXR1TCNtR_wkesL-1Cf5jh2O6W-99kcROt1aJ4uGsm2A4pZA3Z7oII2uhkWbuW3cAGyzSknNt2-Y5uW4dk7akANQiUvHAbVSseOLcRZ3QL_q4h_UJh0RFskdyvKCn1zw0oWG6WP/s480/city-7091720_1280.jpg" style="border: 0px none #ffffff; padding: 0px; spacing: 0px; box-shadow: 0px 0px 0px transparent;" />
</p>
<p>Mina nihilister:</p>
<p>Situationen i Ukraina rymmer, trots vad som ofta påstås, moraliska gråzoner. Det finns till exempel moraliska gråzoner kring vad som <i>föregick</i> det krig som nu pågår, det finns betydande moraliska gråzoner bakom den tillrättalagda bild av en närmast fläckfri ukrainsk demokrati som mediekonsumenter under många år matats med, det finns moraliska gråzoner gällande vilka företag som bör och inte bör bojkottas även när de hamnat på den ena eller "svarta listan" och det finns definitivt moraliska gråzoner kring de avvägningar mellan principer och pragmatik omvärlden måste göra i en värld med kärnvapen, et cetera. Vad som däremot <i>inte</i> finns är några moraliska gråzoner gällande det krig som nu råder som sådant – varje människa med ett uns av empati och moralisk kompass kan instinktivt och omedelbart identifiera det ryska agerandet som barbariskt. Trots detta väljer ett icke försumbart antal röster att antingen relativisera sönder denna i grunden väldigt svartvita konflikt eller att rentav aktivt ta Rysslands sida. Varför förhåller det sig då, givet vad vi precis konstaterat, så?</p>
<p>Dessa röster kan, grovt räknat, sorteras in i två grupper. Den första gruppen består av revolutionsromantiska 68-boomers som mentalt aldrig lämnat de gapiga och dysfunktionella stormöten på vilka ingen perifer fråga var för obetydlig för att bli föremål för arbetarklasslajvande människor med övre medelklass-sociolekt och främre sje-ljuds ändlösa och navelskådande analyser om exakt vari den renläriga marxist-leninistiska, maoistiska eller hoxhanska hållningen bestod. Den andra gruppen är emellertid höger, och även om förvisso också denna rymmer ett komiskt högt antal förment "baserade" praktboomers, är medelåldern här betydligt lägre. Då den senare gruppen därtill är ett betydligt både nyare och mindre utforskat fenomen än den förra, kan det vara värt att titta lite närmare på denna.</p>
<p>Den senare gruppens inställning, jargong och attityd är nihilistisk. Den betraktar kriget närmast som en urspårad Flashback-tråd eller pubertal Twitch-kanal. För denna grupp fungerar en pervers (och därmed också för omgivningen chockerande) hållning som såväl adelsmärke som ingruppsmarkör. Denna grupp präglas också ofta av vad man med hippiejargong skulle kunna kalla för dåliga vibrationer – bitterheten ligger inte sällan precis under ytan, och bakom den ryssvänliga hållningen kan man ofta utan större svårigheter spåra en i sak mycket befogad bevikelse över samhällets utveckling och likaledes befogad misstro mot mediala narrativ, som nu av en eller annan anledning kanaliseras i form av en konträr syn på Ukrainakriget. Sist men inte minst står det idag också, givet vilka röster och föreställningar som citeras och sprids, klart att det är ett i grunden i allra högsta grad <i>amerikanskt</i> narrativ den senare gruppen ironiskt nog ansluter sig till när den berömmer sig för att göra uppror mot den amerikanska hegemonin.</p>
<p>Vad den senare gruppen gör är med andra ord att göra sig skyldig till så gott som allt det som högern (inklusive medlemmarna i den senare gruppen själva) föraktfullt beskyller den postmoderna vänstern för. Den låter sig drivas av ressentiment, den dekonstruerar villigt sönder allt som är heligt ända tills bara ett depraverat gungfly återstår, den betraktar avmätt och genom modernitetsskadade ögon sin omvärld som om vore den ett datorspel, den har gjort nihilismen till sin livsluft och för säkerhets skull hemfaller den därtill till amerikanska narrativ som, trots att dessa är <a href="https://fnordspotting.blogspot.com/2023/03/om-falska-amerikanska-oppositionella.html">utformade för en synnerligen amerikansk publik</a>, direktimporterats utan att ens en pliktskyldig ansats till att översätta dem till lokala förhållanden först gjorts.</p>
<p>Om detta finns mycket att säga, men här och nu nöjer vi oss med att konstatera dels att det som, måhända något slarvigt, ofta kallas för postmodernismen bevisligen vinner mark även högerut, dels att om det "metapolitiska" målet är att stöta bort den breda massan så torde strategin vara framgångsrik.</p>Fnordspotterhttp://www.blogger.com/profile/09005873565735207454noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-454849378160568513.post-56718569856495066612023-07-02T20:19:00.004+02:002023-07-03T09:35:14.303+02:00Urverksuniversumet och den lovecraftianska feberdrömmen<p style="text-align: center; margin-bottom: 2em;">
<img src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhg-wJCLrCptelHcRcahWGL6weYvirqpMO5mvP7glSgcR2mbJoRSXvCPwWkgmEfHGttZC3blrc9SvJJXG2y2b_awVZBVsrOzw4t6dz6owpFbbO6K6-tJu1fVRn32E__yt8l1vlPK0hBjr9dW304-GRgSxvvRi_LIJ7Me3TuSIrw2n56y2CiHyH1dnVgVYh2/s504/H._P._Lovecraft,_June_1934.jpg" style="border: 0px none #ffffff; padding: 0px; spacing: 0px; box-shadow: 0px 0px 0px transparent;" />
</p>
<p>Mina svårdomesticerade shoggother:</p>
<p>Exakt <i>när</i> människan först upptäckte universums sanna natur är oklart. Vissa skulle säga någon gång under 1900-talet, andra skulle peka på tidpunkter både ett och två århundraden tidigare, men studerar man urkunderna finner man snart att både den katolska kyrkan och dess föregångare i allt väsentligt känt till sanningen under tusentals år, och konsulterar man mytologin står det också snart klart att allt faktiskt hela tiden funnits där, om än måhända ibland sett genom något snäva ontologiska glasögon. En mer relevant fråga än när vi först upptäckte universums sanna natur blir därför när vi först <i>glömde</i>. Det går förmodligen inte att identifiera något exakt datum; glömskan kom gradvis, först genom renässansen och därefter genom dennas fortsättning i form av upplysningen och reformationen. Klart står hur som helst dock att när mänskligheten äntrade det nittonde århundradet hade vi förträngt universums sanna natur, det vill säga den som lovecraftiansk feberdröm, och i stället intalat oss själva att vi levde i ett välordnat och begripligt urverksuniversum. Denna illusion var så betryggande att vi för en tid obekymrat kunde göra oss hemmastadda i denna.</p>
<p>Det första tecknet på att någonting var i grunden fel kom med <a href="https://en.wikipedia.org/wiki/Length_contraction">Lorentz</a> och Einstein, och vad som med tiden skulle utvecklas till den allmänna relativitetsteorin. Den högra hjärnhalvan med sin fäbless för mysticism hade vaknat igen, och med detta uppvaknande började urverksuniversumet knaka i fogarna. Med Max Planck och kvantmekaniken förvärrades situationen ytterligare, men efter att den första chocken hade lagt sig intalade vi oss ändå att vår omhuldade urverkstillvaro kunde räddas, bara vi utökade den med några undantag, i vilka de vederstyggelser Lorentz och Planck hade snubblat över ikläddes det mest sterila matematiska språk vi bara kunde uppbåda, så att vi omsorgsfullt kunde undvika att påminnas alltför mycket om de mycket olustiga ontologiska implikationerna av dem.</p>
<p>Strategin fungerade – för en tid. Exakt när nådastöten utdelades är, som så mycket annat i denna historia, heller inte helt klart, åtminstone inte för den som bara har de allmänt tillgängliga källorna att förlita sig till, men halvannan vecka efter midsommar 1947 damp någonting ned i New Mexicos brända halvöken som, om inte förr, tvingade de aktörer som drog i trådarna att göra något. Den undersökning som följde gjorde nämligen inte bara en gång för alla klart att den lovecraftianska feberdrömmen var på riktigt, utan också att den inte längre kunde ignoreras. Och vem vet, kanske fann man också, när man omsorgsfullt utredde implikationerna, att stora delar av 1900-talet inte hade varit vad det synts vara så länge som man betraktade det genom urverksuniversumets glasögon...</p>
<p>Det lovecraftianska kaoset, insåg man, trängde sig in genom <a href="https://fnordspotting.blogspot.com/2020/08/sensommarintermezzo-sprickorna-i-vaggen.html">sprickorna i väggarna</a>, och det förmenta urverksuniversumets väggar var, såg man nu till sin förfäran, fulla av sprickor. Vetenskapen, yttrandefriheten, den oreglerade religionen och kulturen var inte bara sprickor, utan regelrätta autostrador, genom vilka nästan vad som helst kunde tränga sig in. Vad värre var, efter att renässansens, upplysningens och reformationens tankegods under århundraden fått härja fritt i memrymden saknade befolkningen nu helt de verktyg som krävdes för att faktiskt navigera en lovecraftiansk feberdröm. Människan hade funnit sig tillrätta i det urverksuniversum som när allt kom till kritan aldrig hade varit, och skulle inte klara den ontologiska chock det hade inneburit att förlika sig med universums sanna natur. Någonting radikalt behövde göras.</p>
<p>Den världsbild, de institutioner, de narrativ, den historia och till och med den så kallade konst vi levt med allt sedan kriget speglar idag alla på olika sätt denna grundläggande omständighet. Världen har omsorgsfullt <i>kurerats</i> för att upprätthålla bilden av att den vänstra hjärnhalvans urverksuniversum fortfarande är intakt. Vetenskapen har satts under strikt ideologisk tvångsförvaltning så att den inte skall förvilla in sig på några förbjudna områden, arkitekturen, konsten och kulturen har underställts taumaturgisk funktionsprövning i syfte att hindra den högra hjärnhalvan att löpa amok, och på så sätt åter öppna de portaler som makten gjort allt för att hålla stängda, demokratin har omsorgsfullt monterats ned, fast under former så subtila att alla dess institutioner för ett otränat öga förefaller fungera precis som de alltid har gjort. Et cetera.</p>
<p>Processen har präglats av korruption, maktmissbruk, skenande ändamålsglidning och grova övertramp. Vad mer är, i det att man ansett sig arbeta för ett högre mål, fast ett sådant som måste hållas hemligt för allmänheten, har planens utförande kommit att präglas av såväl galopperande hybris som inbilskhet. Det hela har åtskilliga gånger slagit över i regelrätt fundamentalism, grova felbedömningar har gett upphov till ohyggligt lidande, många som började med de bästa av avsikter har inte kunnat motstå de oräkneliga frestelser att berika sig själva som öppnat sig, och Nietzsches maxim att den som blickar för länge ned i avgrunden till slut själv blir iakttagen av samma avgrund har gång på gång visat sig sannare än till och med avsändaren själv förstod. Och likväl...</p>
<p>Någonstans måste man inte desto mindre, och trots att blotta tanken är ytterst motbjudande, fråga sig om grundansatsen, oaktat alla oräkneliga missförhållanden, ändå inte var riktig. Att kritisera urverksuniversumets idévärld är enkelt, att på allvar förlika sig med den lovecraftianska feberdrömmen däremot svårt. Ett konkret exempel på exakt <i>hur</i> svårt finner vi i omständigheten att nya sprickor på senare år uppstått, stora sprickor och därtill <a href="https://thedebrief.org/intelligence-officials-say-u-s-has-retrieved-non-human-craft/">regelrätta hål</a> genom vilka vem som helst tydligt kan se den lovecraftianska feberdrömmens osminkade anlete <i>om vederbörande faktiskt vill</i>. En del modiga själar har också nyfiket samlats vid dessa sprickor och hål, men trots att samma sprickor och hål nu i många fall vuxit sig för stora för att lagas väljer de allra flesta ändå ytterst målmedvetet att fästa blicken någon helt annanstans, och konsensusverkligheten har i och med detta också på många sätt delat sig i två, så att det nu blivit upp till var och en om man vill leva i urverksuniversumet eller den lovecraftianska feberdrömmen. Ställda inför detta val står det inte bara klart att de allra flesta föredrar det förstnämnda alternativet, utan också att den minoritet som väljer det senare i regel gör detta utan att riktigt förstå vad de faktiskt är på väg att göra.</p>Fnordspotterhttp://www.blogger.com/profile/09005873565735207454noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-454849378160568513.post-42779843060086620992023-03-05T11:17:00.004+01:002023-03-05T15:05:48.798+01:00Om falska amerikanska oppositionella vänner<p style="text-align: center; margin-bottom: 2em;">
<img src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiFWzqWc9fY9vVXhahevGJLCVKQOvgj8z9Bd4-pyzVDUZFMgycwnnHd2TI_eY5CeKkqpEur6teq10YwHVZPEiVzTgykpHmEjYTF56dCGaZjzJCax12yM1X25bjdqr2OPbZLF4Hv8tYq0s9xd9G3oczIjct43-yf0xKxnxJjg1ctnZo7ZLNNZt84JCVydQ/s480/American_Progress_%28John_Gast_painting%29.jpg" style="border: 0px none #ffffff; padding: 0px; spacing: 0px; box-shadow: 0px 0px 0px transparent;" />
</p>
<p>Mina Dallaspoliser i vita hattar:</p>
<p>Amerikanska isolationister kan, ur ett högerperspektiv, lätt framstå som både sympatiska och naturliga allierade. De vill – åtminstone enligt egen utsago – bli befriade från rollen som världspolis, slippa betala för en gigantisk militär, sköta sig själva och lämna andra i fred. För oppositionella som ser progressiv amerikansk ideologiproduktion som källan till det mesta som gått fel i vår egen tid förefaller budskapet ofta vara såväl klokt som välvilligt, och de amerikaner som sprider det som åsiktsfränder. Innan man gör gemensam sak med dem bör man dock vara på det klara med att det inte finns någon som helst motsägelse mellan detta budskap och att Europa går under. Det står så klart amerikaner fritt att förhålla sig likgiltiga till en sådan utveckling, och man kan därtill med fördel argumentera för att det är upp till européer själva att säkra sin kontinents framtid, men det ger inte desto mindre en första fingervisning om att dessa amerikaners agenda inte automatiskt är vår, och att den därmed inte heller speglar någon västerländsk intressegemenskap, utan tvärtom är ett uttryck för amerikansk rotlöshet, och att de glömt varför språket de talar heter <i>engelska</i> snarare än "amerikanska". Det egentliga problemet med deras hållning går dock betydligt djupare än så, och består i att den vilar på två motsägelser.</p>
<p>Den första av dessa motsägelser består i det faktum att amerikansk isolationism hade varit utmärkt för Europa <i>om</i> den hade varit ett faktum allt sedan <a href="https://en.wikipedia.org/wiki/United_States_in_World_War_I">1917</a>, men att så inte är fallet. Det amerikanska kavalleriet lade sig i Det stora kriget, vilket inte bara ledde till att Amerika snabbt började närma sig hegemonisk ställning, utan därtill att Europa försvagades kraftigt på den förlorade sonens bekostnad. Vad mer är, efter det amerikanska stödet till Sovjet såväl under mellankrigstiden som under det andra världskrig som blev resultatet av den amerikanska inblandningen i det första, fick Europa ett gigantiskt nytt säkerhetshot i öst på halsen. Efter att deras hegemoniska ställning 1945 slutligen hade cementerats började amerikanerna, såsom under Suezkrisen, göra väldigt klart att deras mål var att Europa skulle hållas svagt, vilket allt sedan dess också varit fallet. Om de <i>i detta läge</i> abrupt skulle dra sig tillbaka skulle inte skadan från 1917 göras ogjord, utan vad som tvärtom skulle hända vore att ett gigantiskt och mycket farligt säkerhetspolitiskt vakuum uppstod. Rent praktiskt innebär detta att ett <i>abrupt</i> amerikanskt tillbakadragande inte ligger i Europas intresse, eftersom ett återupprättande av europeisk suveränitet skulle ta tid, och därför måste ske gradvis. Det innebär också att de amerikanska isolationister som många europeiska oppositionella misstar för naturliga allierade saknar varje moralisk grund för sina indignerade resonemang om att de tvingas betala för försvaret av européer som åker snålskjuts på dem, eftersom Amerika självt och mycket målmedvetet försatt Europa i dess nuvarande säkerhetspolitiska situation.</p>
<p>Anklagelserna om européer som åker snålskjuts leder oss dock vidare till den materialistiska analys av situationen i vilken vi finner nästa fundamentala motsägelse. Med isolationism menar de amerikanska "vännerna" nämligen underförstått en tillvaro i vilken de åtnjuter en lika hög (eller rättare sagt högre, eftersom de förväntar sig besparingar) levnadsstandard som idag. Den levnadsstandard de åtnjuter idag är dock helt beroende av petrodollarn, och petrodollarn är i sin tur en direkt konsekvens av det nordamerikanska imperiets militära makt. Om den amerikanska <i>dalern</i> skulle förlora sin särställning bland världens valutor skulle också de amerikanska konsumenternas köpkraft minska drastiskt, och detta skulle ofrånkomligen leda till att de amerikanska "dissidenterna" inte bara utbrast i en mycket högre klagosång än idag, utan därtill att de högljutt började kräva att den gamla ordningen återställdes. Rent konkret innebär detta att de faktiskt inte vill ha isolationism, även om de till följd av okunskap måhända tror det, och att de, väl införstådda med konsekvenserna, mangrant skulle välja status quo framför faktisk förändring.</p>
<p>Med andra ord betyder de amerikanska isolationisternas ord precis ingenting, eftersom de själva när det kommer till kritan inte vill ha den värld de förespråkar. Vad mer är, även om de faktiskt skulle vilja det, så vore detta i så fall en hållning baserad på vad som (de trodde var) bra för dem, men på (i bästa fall) likgiltighet inför oss. Ett sådant budskap kan (om man bortser från att det vilar på en felaktig analys) vara både fullt förståeligt och rentav sympatiskt ur ett <i>amerikanskt</i> perspektiv, men är ingenting européer har att hämta någonting från, annat än möjligtvis ur ett antropologiskt perspektiv. Att många europeiska oppositionella trots detta både lyssnar på och värdesätter dessa amerikanska isolationisters högst motsägelsefulla budskap, är ironiskt nog bara ännu ett utslag av amerikansk kulturimperialism. I den mån de faktiskt vill bli relevanta behöver de dock formulera ett eget budskap, som till skillnad från de amerikanska kontradiktioner de likt papegojor upprepar idag faktiskt speglar en europeisk agenda.</p>Fnordspotterhttp://www.blogger.com/profile/09005873565735207454noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-454849378160568513.post-49123947251250725462022-08-08T18:31:00.000+02:002022-08-08T18:31:32.703+02:00Om paranormalitet som modelleringsfel<p style="text-align: center; margin-bottom: 2em;">
<img src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgVyEPUIucAweQh7RX8CWymmCryUuD4yHPAZjqi7v630CU71RbhLVctOXEF3TszOSoLp43pARqnry1KTnvVlsJMda8DGE6UFBhYnfNlO6VS77QIcoHGzZp9UJ40Isr-y4gnlEXNr8pD6SWjdYA-h0MFZJQ2t7UmqrY7MMijQsfpVi_FPrnfW7T2AkxMrg/s480/ufo-1265186_1280.jpg" style="border: 0px none #ffffff; padding: 0px; spacing: 0px; box-shadow: 0px 0px 0px transparent;" />
</p>
<p>Mina trenne Dallasluffare:</p>
<p>Enligt kognitionsvetaren <a href="https://www.youtube.com/watch?v=CmieNQH7Q4w">Donald Hoffman</a> äger vår inre bild av omvärlden så gott som ingenting gemensamt med den faktiska verkligheten, någonting som Hoffman också menar går att bevisa rent matematiskt på evolutionära grunder. Vår inre bild av omvärlden bör i stället, menar han, förstår som ett gränssnitt, vars funktion är att, precis som skrivbordsgränssnittet hos en dator, utgöra en grovt förenklad <i>men användbar</i> abstraktion av yttervärlden, och som därigenom är till nytta för "användaren", om än till priset av att vad som presenteras döljer vad som faktiskt pågår. Kort sagt, vår inre bild av till exempel ett "äpple" är, åtminstone om man får tro Hoffman, en abstraktion som har lika lite med det faktiska objektet att göra som en visuell representation av en "fil" i en "mapp" på en dator säger oss om de ettor, nollor och processorinstruktioner som den ytterst motsvarar.</p>
<p>I det faktum att detta gränssnitt tillhandahåller abstraktioner som inte bara är användbara för oss, utan i regel också lånar sig till långtgående generaliseringar utan att detta leder till några självmotsägelser, finner vi visserligen en tydlig indikation på att någon sorts approximativ homomorfism råder mellan gränssnittet och den verklighet det representerar, men vi känner också till fall då denna generaliserbarhet bryter samman, varför det också står klar att gränssnittet inte utgör en fullständig homomorfism. Den stora frågan är med andra ord inte om två olika människors respektive intryck av färgen röd är identiska med varandra, utan om det rum i vilket ett rött objekt befinner sig över huvud taget är ett rum, snarare än en abstraktion i vilken ett kontinuum av lineärkombinationer av tre för oss helt okända (men potentiellt högst icke-geometriska) distinkta (eller åtminstone i normalfallet approximativt distinkta) storheter tämligen godtyckligt <i>representeras</i> som ett sådant.</p>
<p>Vad händer då i de fall när gränssnittet faktiskt inte förmår representera verkligheten? Först och främst är det värt att notera att människan under den absoluta merparten av sin tid på jorden i stort sett aldrig råkat ut för detta, eftersom evolutionen har utformat gränssnittet för att fungera mycket väl för de situationer hon faktiskt haft att hantera. Ett av de tidigaste tecknen på att någonting var fel fick vi först under 1600-talet, då Newton och Huygens på var sitt håll men <i>inom ramet för gränssnittet</i> formulerade två av varandra oberoende teorier om ljusets natur, som båda å ena sidan snabbt visade sig vara högst användbara, men som å den andra stod i <a href="https://en.wikipedia.org/wiki/Wave%E2%80%93particle_duality#Classical_particle_and_wave_theories_of_light">direkt motsägelse</a> till varandra. Under 1900-talet förvärrades läget ytterligare, då såväl relativitsteorin som kvantfysiken blev allmänt vedertagna, trots att de båda var omöjliga att förena med den verklighetsbild som följde av gränssnittet. Eftersom de nya grenarna av fysiken inte desto mindre levererade högst användbara resultat, stod det dock också klart att det var gränssnittet som var felaktigt (eller rättare sagt, bröt samman när man försökte tillämpa det på situationer så extrema att evolutionen inte hade kunnat förbereda människan på dem).</p>
<p>Det hela ledde inte bara till att de nya fysiska landvinningarna inledningsvis uppfattades som kontroversiella, utan också till att de än idag omgärdas av en aura av mystik, samt att det inte sällan krävs en hel del kognitiv dissonans även från garvade fysikers sida för att faktiskt kunna använda sig av dem. Vad mer är, när den särskilda relativitetsteorin 1905 såg dagens ljus hade de <a href="https://en.wikipedia.org/wiki/Length_contraction">förutsättningar</a> som av matematisk nödvändighet leder till den redan varit kända relativt länge, varför även någon med endast gymnasiekunskaper i matematik och fysik utan vidare hade kunnat förekomma Einstein med över tio år. Att så inte blev fallet var inte resultatet av att det var svårt att omsätta de mätvärden man erhållit i en ny fysisk teori, utan att gränssnittet utgjorde en kraftig <i>mental barriär</i> för att göra detta. Idag råder med andra ord en tydlig konfliktsituation mellan gränssnittet och fysiken, vilket sannolikt i hög utsträckning också förklarar varför de stora genombrotten allt sedan 1930-talet lyser med sin frånvaro. Historiskt har gränssnittet varit till stor hjälp för de fysiker som försökt förstå världen, men där fysikens tämligen stillastående frontlinjer står idag är samma gränssnitt snarare ett hinder.</p>
<p>Vad har då detta med de frågeställningar som avhandlas av den esoteriska tankesmedjan <i>Fnordspotting</i> att göra? Svaret är så klart UFO:n. Få har fortfarande detta klart för sig, men Pentagon har idag erkänt att UFO:n är på riktigt, stridspiloter står idag närmast på kö för att offentligt <a href="https://www.youtube.com/watch?v=aB8zcAttP1E">berätta om sina möten med dem</a>, tunga Stanfordprofessorer <a href="https://www.youtube.com/watch?v=u7cKhIJnTpo">berättar</a> numera utan att oroa sig för sina karriärer om vad de lärt sig i egenskap av insiders, den amerikanska kongressen <a href="https://www.liberationtimes.com/home/revisiting-1947-the-inside-story-on-new-congressional-language-which-could-reshape-history-as-concerns-persist-over-continued-involvement-of-lue-elizondos-former-office">stiftar</a> <a href="https://www.liberationtimes.com/home/the-senates-intelligence-committee-criticises-pentagon-as-ufos-exponentially-increase-whilst-making-clear-that-new-office-will-not-investigate-man-made-objects">lagar</a> med syftet att tvinga det militärindustriella komplexet att berätta vad det vet om såväl krascher som vrak, och <a href="https://www.nytimes.com/2017/12/16/us/politics/pentagon-program-ufo-harry-reid.html">New York Times</a> (det vill säga etablissemangets narrativpolis framför alla andra) har sedan några år tillbaka gett det hela sin välsignelse. Medialt sker det hela dock under väldigt diskreta och nedtonade former, varför den breda majoriteten inte bara förblivit i okunskap, utan också <i>kan välja</i> att även fortsättningsvis förbli i okunskap och därmed slippa få sin världsbild rubbad, men i den mån ens faustiska nyfikenhet däremot trumfar ens behov av ontologisk trygghet finns samtidigt idag inte bara information att tillgå, utan också bekräftelse att få. Med etablissemangets välsignelse går det därför idag att själv välja om man vill bo i en värld med officiellt bekräftade UFO:n eller ej, men då dessa båda världar är så socialt separerade tenderar de också att aldrig mötas, varför vad som är ett tungt argument i en av dem väger mycket lätt i den andra, med följden att den majoritet som inte vill släppa taget inte heller behöver riskera att få sin invanda världsåskådning utmanad. Se det som ett hypermodernt experiment i mjuktotalitär narrativkontroll om du vill, därtill ett sådant så lyckat att vi sannolikt kommer få se denna officiellt sanktionerade tudelning av "sanningen" upprepas på fler områden framöver.</p>
<p>Vad som därmed <i>inte</i> står klart är att det är utomjordingar vi har att göra med, vilket knappt någon egentligen heller har påstått, men som likväl i egenskap av halmdocka är vad den som vill slippa få sin världsbild utmanad alltid faller tillbaka på som sin första försvarslinje. En på många sätt mer intressant hypotes i sammanhanget är den som <a href="https://fnordspotting.blogspot.com/2022/07/om-jacques-vallee-ann-arbor-och.html">Jacques Vallée</a> länge argumenterat för, nämligen att det är oknytt vi har med att göra. Det är också här som gränssnittet kommer in i bilden, då existensen av detta mycket väl kan tänkas ha mycket långtgående implikationer i sammanhanget. Om Fenomenet är ett sådant som gränssnittet – likt våg-partikeldualiteten, Lorentzkontraktionen och superpositionen – <i>inte</i> är utformat för att hantera, och därtill ett sådant som uppträder såväl på makronivå som i referensramar i vilka människan är aktiv, kommer nämligen resultatet bli att gränssnittet, då det matas med indata från samma Fenomen, börjar producera felaktiga utdata, det vill säga nonsens, absurditeter eller, med ett begrepp lånat från J Allen Hynek, <i>high strangeness</i>.</p>
<p>Det finns dock ett uppenbart problem med resonemanget, nämligen att oknytt – i den mån det faktiskt är sådana vi har att göra med – är någonting som varit med oss länge, och därför till synes också borde vara någonting gränssnittet kunde hantera bättre. Detta långvariga förhållande avslöjas inte bara av existensen av ordet "oknytt" som sådant, utan även av det faktum att tidigare generationer lämnat efter sig åtskilliga begrepp (gudar, demoner, änglar, alver...) och koncept (tricksters) för att beskriva Fenomenet. I viss mån var allt detta någonting mycket mer naturligt för våra förfäder än oss, vilket <i>kan</i> tolkas som att gränssnittet, till följd av det evolutionstryck som rått sedan renässansen och upplysningen, i åtminstone viss utsträckning offrat vår förmåga till interaktion med Fenomenet för annat som i en alltmer teknologisk och kapitalistisk värld varit till större nytta för oss. Av allt att döma tyckte dock även våra förfäder att Fenomenet var både märkligt, skrämmande och/eller spektakulärt, varför det faktum att deras förmåga att förhålla sig till det tycks ha varit mer välutvecklad än vår egen måhända i första hand förklaras av kulturella faktorer. Deras värld var trots allt rent allmänt mycket mer gåtfull för dem än vår egen är för oss, varför de också kan antas ha intagit en betydligt mer fatalistisk inställning till Fenomenet än vad vi själva kan kosta på oss, och mest sett det hela som bara ännu ett utslag av samma obegripliga krafter som skapade månförmörkelser, missväxt och farsoter. Jämfört med många av dessa fenomen var Fenomenet rentav relativt oskyldigt, varför dess evolutionära inverkan i själva verket kan tänkas ha varit anmärkningsvärt ringa.</p>
<p>Enligt en annan och utbredd uppfattning är Fenomenet dock i stället någonting nytt, varför gränssnittet i så fall skulle ha fungerat utmärkt långt in på 1900-talet, och problemen uppstått först efter detta. Såväl religionen som vad många idag skulle avfärda som "lantlig vidskepelse" var dock ofta högst levande faktorer långt in på 1900-talet, varför vi också långt in i så kallad modern tid hade tankesystem på plats för att hantera det faktum att världen är gåtfull. Vad som är nytt är därför kanske inte Fenomenet som sådant, utan omständigheten att vi först på senare år på allvar trätt in i ett paradigm som saknar förmågan att relatera till det. Föreställningen att Fenomenet är någonting nytt stöds dock av en annan omständighet, nämligen det faktum att den moderna UFO-erans startpunkt sammanfaller med en annan vändning i människans utveckling, närmare bestämt atomeran i allmänhet och Bombens tillkomst i synnerhet. Kanske är därför också Fenomenet i åtminstone viss mån en direkt följd av att ungefär samtidigt som vi slutligen ansåg oss kunna kosta på oss att ignorera oknyttet, insåg oknyttet att det inte längre kunde kosta på sig att ignorera oss.</p>Fnordspotterhttp://www.blogger.com/profile/09005873565735207454noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-454849378160568513.post-79296567854503993412022-07-31T23:05:00.006+02:002022-08-01T09:27:41.307+02:00Om Jacques Vallée, Ann Arbor och sprickorna i väggen<p style="text-align: center; margin-bottom: 2em;">
<img src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj64jbCf1mpaqim-u-7cKfHR-8ZPCshZOKm2PgoFuym5DBI-PuSm4WeFTYxWdpDizxXCsjI3pF1MOZLpXfzGYnM_730FgeO-MbVpSwpO1XZPMXl8SApAORfwhE8BsV9BnFkG1ng1zPYYjtM_pjhLYuV7qb7p5VjT1vuThPZjDVdW8ANtGWAVRZKjH1zbw/s480/Will-o-the-wisp_and_snake_by_Hermann_Hendrich_1823%20%281%29.jpg" style="border: 0px none #ffffff; padding: 0px; spacing: 0px; box-shadow: 0px 0px 0px transparent;" />
</p>
<p>Mina konspirerande CIA-infiltratörer:</p>
<p>Mitt under de subversiva upplopp som 1968 skakade västvärlden satt den fransk-amerikanske tänkaren Jacques Vallée¹ i Paris och slipade på sin bok <i>Passport to Magonia</i>, i vilken hade lade fram tesen att vad han kallade för "ufonauterna" <i>inte</i> var utomjordingar, utan vad man med ett förnämligt svenskt ord kan kalla för oknytt. Boken var något av författarens uppgörelse med sin tidigare bild av saken, och skulle med tiden följas av flera andra på besläktade teman, varav en av de mer klassiska är <i>Messengers of Deception</i>. I den senare luftar Vallée sina misstankar om att UFO-frågan omgärdas av vad vi idag skulle kalla för påverkansoperationer. Huruvida det var ufonauterna själva, sektledare eller statliga aktörer som låg bakom dessa påverkansoperationer lämnade Vallée visserligen öppet, men vad han däremot gjorde klart var att vad som utspelade sig påverkade kulturen och samhället, och detta på ett sätt som enligt honom var destruktivt. De exempel han gav på detta var företrädesvis sektrelaterade², men kombinerar man de båda böckernas budskap öppnar sig också andra intressanta implikationer.</p>
<p>Till de mest kända vågorna av UFO-observationer hör nämligen en sådan som utspelade sig 1966-1968, det vill säga ungefär samtidigt som Vallée författade just <i>Passport to Magonia</i>. Mycket få är idag på det klara med detta, men denna våg gjorde (liksom sina föregångare 1947 och <a href="https://en.wikipedia.org/wiki/1952_Washington,_D.C.,_UFO_incident">1952</a>) mycket stora avtryck i såväl nyhetsrapporteringen som det allmänna medvetandet, och när denna våg yttrade sig i form av ett stort antal observationer i Michigan, som i sin tur närmast utmynnade i panik, skickade <i>Project Blue Book</i> J. Allen Hynek³ till delstaten för att gjuta olja på vågorna. Väl framme skulle Hynek, under en <a href="https://www.youtube.com/watch?v=Z0HUmaWexAU">ökänd presskonferens</a>, föreslå att vad Michiganborna i småstaden Dexter hade iakttagit kunde förklaras med sumpgas. Uttalandet sågs allmänt som ett desperat försök att bortförklara vad människor hade sett, varför det såväl drastiskt skadade förtroendet för flygvapnet som ledde till utfrågningar i kongressen. Ironiskt nog skulle med tiden det händelseförlopp som därmed sattes i rullning sluta i en <a href="https://en.wikipedia.org/wiki/Condon_Committee">historisk propagandaseger</a> för flygvapnet, men detta är också välkänt, och har redan avhandlats av många andra. Vad få däremot noterat är att Dexter ligger alldeles intill Ann Arbor, det vill University of Michigans hemort, där <a href="https://en.wikipedia.org/wiki/Weather_Underground"><i>The Weathermen</i></a> snart skulle uppstå, och därefter bli en central aktör när västvärldens självförtroende – på många sätt permanent – <a href="https://fnordspotting.blogspot.com/2022/06/den-memetiska-sotens-patient-noll.html">smulades sönder</a> under 1970-talet⁴.</p>
<p>Kort sagt, om man läser Vallées två böcker som en enhet, och därefter applicerar den kombinerade analysen på verkligheten, öppnar sig möjligheten att den påverkansoperation som omnämns går långt mycket djupare än de undergångs- och självmordssekter som författaren nöjer sig med att varna för. Vad Vallée tyckte sig kunna skönja konturerna av under det sena 60-talet och årtiondet som följde var med andra ord måhända i själva verket någonting avsevärt mer olycksbådande än vad han själv då, <a href="https://fnordspotting.blogspot.com/2022/07/p-som-i-paverkansoperation.html">mitt uppe i skeendet</a> som han var, kunde se. Man kan naturligtvis avfärda Ann Arbor-kopplingen som ett sammanträffande eller en produkt av att plocka russinen ur den statistiska kakan, men även om man bortser från Ann Arbor är det faktum att en omfattande våg sammanföll med ett mycket känsligt historiskt skeende i sig värt att notera, och för det andra är detta exempel inte det enda. En slående parallell finner vi i Vallées hemland, där en <a href="https://www.youtube.com/watch?v=l9DtIdw-eiE">omfattande och bisarr UFO-våg</a> i slutet av 1954 förebådade en mycket <a href="https://en.wikipedia.org/wiki/Algerian_War">traumatisk och spänd epok</a> i landets historia, som precis som i fallet med den amerikanska Vietnamerfarenheten fick landet att slitas sönder av inre spänningar, och var på väg att leda till inbördeskrig då den 1958 i stället avslutades med vad som i all praktisk bemärkelse var <a href="https://en.wikipedia.org/wiki/May_1958_crisis_in_France">en militärkupp</a>.</p>
<p>Värt att notera i sammanhanget är också att en idag märkligt bortglömd våg av <a href="https://en.wikipedia.org/wiki/Ghost_rockets">spökraketer</a> över Sverige skapade stor uppmärksamhet inte bara lokalt, utan även i Pentagon, under åren mellan krigsslutet och Kenneth Arnolds ikoniska (och memetiskt epokgörande) <a href="https://en.wikipedia.org/wiki/Kenneth_Arnold">flygtur</a> över Mount Rainier, och att denna i tid sammanföll med att en memetisk trojan på allvar började <a href="https://fnordspotting.blogspot.com/2021/04/om-aristokratisk-och-egalitar.html">kortsluta det skandinaviska kynnet</a>, och därmed kasta ut Sverige på en ny tidslinje. I den mån man är paranoid går det också att spekulera kring huruvida det mycket stora antal bisarra UFO-observationer i Argentina och Brasilien under efterkrigstiden haft ett samband med att dessa en gång så välmående länder under 1900-talet i stället blivit kroniskt dysfunktionella. I de amerikanska och franska exemplen finner vi oavsett vilket någonting som saknas i de övriga, nämligen att de förmenta påverkansoperationerna sammanfallit med och kanske också växelverkat med andra epokgörande och uppslitande skiften, och därför också mycket väl kan tänkas ha verkat med dessa som kamouflage. Någonting mycket subversivt, tycks det, trängde sig in genom <a href="https://fnordspotting.blogspot.com/2020/08/sensommarintermezzo-sprickorna-i-vaggen.html">sprickorna i väggen</a>.</p>
<p>Det finns naturligtvis högst konventionella historiematerialistiska och geopolitiska drivkrafter bakom det mesta som skedde under 1900-talet, och oknytt eller ej bör ingen någonsin glömma att ställa sig frågan <i>cui bono?</i> i sammanhanget. Vad Hynek kallade för "high strangeness" gjorde sig under århundradet i överförd bemärkelse dock gällande även i <a href="https://fnordspotting.blogspot.com/2022/06/det-memetiska-1900-talet.html">kulturen och politiken</a>, och den som studerar sitt 1900-tal tenderar att gång på gång drabbas av den gäckande känslan att en konventionell analys inte når ända fram. I en jämförelse mellan de historiematerialistiska modellerna och den faktiska kartan finner man inte bara en avvikelse, utan också att denna avvikelse har en tendens att komma i form av ett oknyttformat hål. Kanske är det när allt kommer omkring till just Vallée vi måste vända oss för att finna förklaringen till detta.</p>
<div style="border-top: thin solid #cccccc;">
<small>
<p>¹ I stort sett allt vi vet om Vallée tyder på att han är en mycket sympatisk man med mycket intressant att säga. Det faktum att han årtionde efter årtionde befunnit sig i händelsernas centrum, varit aktiv i många av den amerikanska statens mer ljusskygga projekt, haft många såväl väldigt mäktiga som minst sagt underliga figurer i sina nätverk, stundom kombinerar extrem skepsis med en övertygelse om att till exempel sädesfältscirklar orsakas av hemliga brittiska vapen samt gissningsvis vet betydligt mer än vad han berättar, föranleder dock att ett visst mått av misstänksamhet till vad han säger kan vara på sin plats.</p>
<p>² Vallées skeptiska inställning till sekter blir i sig intressant i ljuset av att han enligt egen utsago privat gärna umgås med alltifrån polyamorösa nyhedningar till satanister som Anton Szandor LaVey.</p>
<p>³ Hynek befann sig vid denna tid någonstans mittemellan den tidige Hynek som avfärdade alla förmenta UFO:n som planeten Venus och den <a href="https://www.youtube.com/watch?v=W6HeW3GxRa0&t=71s">senare Hynek</a> som gjorde sig ett namn genom att hävda att ämnet var någonting att ta på väldigt stort allvar.</p>
<p>⁴ Organisationens göranden har i <a href="https://en.wikipedia.org/wiki/Chesa_Boudin">Chesa Boudin</a> och dennes politiska karriär även en nära koppling till de senaste årens drastiska förslumning av San Francisco.</p>
</small>
</div>Fnordspotterhttp://www.blogger.com/profile/09005873565735207454noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-454849378160568513.post-10071848640324424552022-07-28T18:39:00.005+02:002022-07-31T23:06:20.122+02:00D som i desinformation<p style="text-align: center; margin-bottom: 2em;">
<img src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhDO8jixXYUnCmvdCQ-_5CTN6nYcYJoFIqrsRWOHKRydyRuD0S-OzKijMGKAmcRj--Vuy3__hHtcyhMiSdNqI_HnRus2KQ_lsNu04mdKfmblF-1XxDQPlAfMP2CZcH4HlwtdkfTdA52K141PWI6-1zdqWu5qMxZWwXrNRMvzijsdLx6smhlrSVFmjoWcg/s480/bundle-1853667_1920.jpg" style="border: 0px none #ffffff; padding: 0px; spacing: 0px; box-shadow: 0px 0px 0px transparent;" />
</p>
<p>Mina drabanter:</p>
<p>Sedan en tid tillbaka <i>vet</i> vi att det på Wuhans virologiska institut pågick <a href="https://unherd.com/2021/09/is-this-proof-of-a-lab-leak-cover-up/">experiment med fladdermusvirus från Yunnan</a>, mycket lika dem som WHO i ett uppenbart utslag av lismande för Kina gav den byråkratiska benämningen "covid-19". Vad vi idag också vet är att denna forskning <a href="https://www.washingtonpost.com/politics/2021/10/29/repeated-claim-that-fauci-lied-congress-about-gain-of-function-research/">backades upp ekonomiskt</a> av namnkunniga västerländska aktörer, bland vilka man återfinner namnen på flera <a href="https://en.wikipedia.org/wiki/Peter_Daszak">spelare</a> som utmärkt sig för en synnerligen hög svansföring i pandemifrågan. Givet denna bakgrund är det visserligen fullt teoretiskt möjligt att det var en ren slump att Kinaviruspandemin först bröt ut just i Wuhan, men sannolikheten för detta får sägas vara tämligen försumbar. Vad mer är, givet denna bakgrund är det också fullt teoretiskt möjligt att aktörer som Peter Daszak endast haft sanningen för ögonen när de mycket aggressivt avfärdat alla utspel om att pandemin skulle ha varit resultatet av en laboratorieläcka som falska, men i detta fall torde sannolikheten inte bara vara försumbar, utan astronomiskt liten. Inte desto kunde man så sent som igår via flera förment oförvitlig nyhetskällor ta del av <a href="https://archive.ph/x7Gme">"nyheten"</a> att "forskare" nu en gång för alla slagit fast att någon laboratorieläcka inte har skett.</p>
<p>Huruvida de journalister och medier som okritiskt förmedlade denna "nyhet" faktiskt agerade i god tro eller ej kan diskuteras; i många fall är deras solidaritet med och förtroende för det system de är en del av gissningsvis så stark och internaliserad att de faktiskt genuint trodde på vad de själva skrev. Klart står dock att "nyheten" även i bästa fall är extremt tvivelaktig. Rent teoretiskt <i>kan</i> den så klart vara sann, men sannolikheten för detta är så låg, och antalet höga makthavare och viktiga institutioner som har extremt mycket att förlora på kritiska reportage i ämnet så stort, att den oavsett vilket inte borde publicerats utan motbilder och en medföljande kritisk analys. Så skedde dock inte, utan saken utmålades som slutgiltigt utagerad, och för säkerhets skull kryddade man dessutom narrativet med ett alibi i form av Scripps-professorn Kristian Andersens plötsliga omvändelse i frågan.</p>
<p>Vi har med andra ord å ena sidan vad som med till visshet gränsande sannolikhet är en laboratorieläcka med tillhörande misskött pandemi, galopperande inflation och ett stort antal höga makthavare med fingrarna i syltburken, och å andra sidan en journalistkår som lojalt rapporterar att inga fel har begåtts, och att det därför inte heller finns någon att ställa till svars. Om att världens makthavare finner denna utveckling mycket välkommen behöver knappast påpekas, mer intressant är dock det faktum att detta inte leder till någon reaktion hos den breda allmänheten. Människor är, tycks det, idag så passiviserade och domesticerade att det går bra att mata dem även med extremt dubiösa narrativ utan att knappt någon reagerar, och intressant nog tar knappt heller någon av de många vetenskapsmän som naturligtvis vet att vad som serveras är humbug bladet från munnen. 1800-talets "totalitära despoter" hade aldrig kommit undan med detta, men det hela går bevisligen utmärkt i förment fria och demokratiska samhällen med grundlagsskyddade yttrande- och tryckfriheter år 2022.</p>
<p>Vad Kinavirusnarrativet visar är i själva verket att makthavare i vårt eget samhälle utvecklat konsten att dupera medborgarna medelst desinformation, distraktioner och lögner till en konstform. Sanningen återfinns visserligen i öppen dager för alla att se, men genom att begrava den under oräkneliga lager av brus, genom att alla journalister, akademiker och andra auktoriteter ges incitament att basunera ut samma förljugna budskap, och genom hård politisk kontroll av den forskning som av journalister och politiker beskrivs som "fri", förblir de allra flesta ovetande. På detta sätt kommer man inte bara undan med att genom vårdslöshet starta pandemier, man kommer också undan med att förstöra elevers skolgång, med att tvinga gråtande barn att månad efter månad bära munskydd, med att slå ut enorma mängder småföretag samtidigt som globala storföretag fyller det vakuum de lämnar efter sig samt med att, genom inflation, omfördela gigantiska belopp från vanliga människor till världens rikaste.</p>
<p>Det hela gäller dock inte på något sätt bara Kinaviruset och den politik detta gett upphov till. Det gäller vad skolelever får "lära" sig om demokrati och korruption, det gäller den propaganda om invandringens och globalismens välsignelser vi under årtionden matats med, det gäller vad människor i gemen tror sig veta om allt från 90-talskrisen till många "konspirationsteorier", det gäller den keynesianska penningspolitiken, och så vidare. Vi får visserligen ständigt höra att vi skall lyssna på "experter" och lita på "vetenskapen", och vi får visserligen höra om faran med såväl "falska nyheter" som "alternativa fakta", men bakom dessa paroller gömmer sig en helt annan verklighet, nämligen att knappast någon tidigare härskarkast genom världshistorien haft ett lika flexibelt förhållande till sanningen som dagens. Den bild av världen som förmedlas av etablissemanget idag är en förljugen machiavellisk fiktion, mycket fjärran från verkligheten, som mycket omsorgsfullt utformats och optimerats för att maximalt gynna en mycket korrupt härskarsklass intressen. På sitt sätt är det hela en mycket imponerande prestation, men det hela har absolut inget med vare sig fakta eller sanning att göra.</p>Fnordspotterhttp://www.blogger.com/profile/09005873565735207454noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-454849378160568513.post-4308016304293601402022-07-26T16:02:00.010+02:002022-07-31T23:06:10.875+02:00P som i påverkansoperation<p style="text-align: center; margin-bottom: 2em;">
<img src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEijxtmZznsr1B4LIYaazxR9vfQaX1uYOQyP66vwIT1d2WQpkvUVF7BacWLAlOXUSD-enfLdAEsvwoir1yTgz3He38TPm1ky9Vu5a9hj0xZx-rOQk9k61t51vsnXCOdtKer4ETYN9_-w5njKszNqLTP2m7UbJjk6p1mhcPZkUbqiSc5uGmVz_cmvKNtsCQ/s480/pinwheels-6535595_1920.jpg" style="border: 0px none #ffffff; padding: 0px; spacing: 0px; box-shadow: 0px 0px 0px transparent;" />
</p>
<p>Mina demonstrerande holländare:</p>
<p>I den mån man skulle vilja utöka talesättet om att inte se skogen för alla träd till ett ordstäv giltigt för fyra dimensioner snarare än tre, skulle detta kunna formuleras i form av en observation om att inte se historien för alla händelser. <i>In medias res</i> ter sig lätt vad som för eftervärlden framstår som epokgörande bara som en sekvens av händelser i mängden, och vår egen samtid är med allra största sannolikhet ett skolboksexempel på detta. Vi lever sedan några år tillbaka nämligen mitt i en mycket omfattande och framgångsrik påverkansoperation, men den allmänna medvetenheten om detta får sägas vara i stort sett obefintlig. Exakt vem som ligger bakom denna påverkansoperation är inte helt klart (finanssektorn, <a href="https://fnordspotting.blogspot.com/2019/09/om-den-nya-klassen-och-dess-branschorgan.html">den nya klassen</a>, <a href="https://fnordspotting.blogspot.com/search/label/Managers">managerkasten</a>, WEF, <a href="https://fnordspotting.blogspot.com/2022/01/om-nyliberaler-och-deras-grunda.html">Kina</a>, <a href="https://fnordspotting.blogspot.com/2021/07/oknytt-eller-katt-mot-laserpekare.html">oknyttet</a> och/eller <a href="https://fnordspotting.blogspot.com/2022/07/om-utbrytarcivilisationer-och-franvaron.html">vissa andra aktörer som inte ryms i marginalen</a> får dock sägas höra till de huvudmisstänkta), men klart är att vad som nu sker är till <a href="https://fnordspotting.blogspot.com/2020/07/grispaketet.html">ekonomisk</a> nackdel för flertalet, till <a href="https://fnordspotting.blogspot.com/2022/07/om-det-progressiva-samhallet-och-dess.html">extremt stor nytta</a> för ett fåtal samt att det hela lämnar <a href="https://fnordspotting.blogspot.com/2022/06/den-memetiska-sotens-patient-noll.html">en strid ström av trasiga människor</a>, och då i synnerhet <a href="https://fnordspotting.blogspot.com/2022/06/om-fysiognomik-och-den-memetiske.html">unga sådana</a>, bakom sig.</p>
<p>Påverkansoperationen i fråga gömmer sig bakom vad som i tidningarna kallas för "klimatnödläget". Innan vi går vidare kan det här vara värt att poängtera att det <i>är</i> vårdslöst att experimentera med atmosfärens sammansättning, att det <i>är</i> dumt att göra sig beroende av oljeproducerande länder som definitivt inte vill oss väl, att det är <a href="https://fnordspotting.blogspot.com/2019/09/om-arbetskraftsinvandringen-och-dess.html">degenererad nyliberalism</a> att maximera sin profit genom att dumpa sina negativa externaliteter på andra samt att det är högst tveksamt om den som inte finner ett stort och andligt egenvärde i såväl kulturlandskap som orörda vidder kan kalla sig för höger. Det narrativ som påverkansoperationen gömmer sig bakom är med andra ord varken godtyckligt eller förryckt, och den som kategoriskt avfärdar det riskerar därför att göra sig åt en nyttig idiot för krafter nästan lika ljusskygga som dem bakom påverkansoperation som sådan, men skrapar man lite på ytan finner man snabbt att ingenting är vad det vid första anblick synes vara. Det finns tre omständigheter värda att vara särskilt uppmärksam på i sammanhanget.</p>
<p>Den första av dessa omständigheter är hur plötsligt, välregisserat och framgångsrikt ett nytt narrativ fick fäste. Att koldioxid är en växthusgas¹ har varit känt sedan länge, och många har genom åren därför också varnat för utsläppen av just denna gas. Det klimatnarrativ som idag dominerar medströmsjournalistiken har dock inte successivt vuxit fram ur dessa varningar, utan äntrade tvärtom den mediala arenan bokstavligt talat över en natt. Ett kändisbarn med en historia av psykisk ohälsa och ett budskap om "klimatet" gick från totalt okänd till rikskänd på några veckor, och därefter till världskänd på några månader. Precis samma makthavare som ena dagen tyckte det mest progressiva man som chic och medveten vänsterdebattör kunde göra var att åka på weekendresor till en kosmopolitisk storstad på andra sidan Atlanten (det vill säga New York) eller andra sidan Nordsjön (det vill säga London) började dagen efter predika "flygskam" (åtminstone för andra, själva fortsatte de inte sällan att flyga till New York och London).</p>
<p>I samband med detta började också inte bara varje trendkänslig journalist beskriva en situation som inte förändrats annat än marginellt de senaste tio åren som ett plötsligt uppblossande "klimatnödläge", utan skattesubventionerna började också flöda till de kallhamrade globala storföretag som ville sälja undermåliga energilösningar med förevändningen att de värnade mer om "klimatet" än sin profit. Vad mer är, till de nya yrkestitlar som tillkom hörde inte bara "klimatpsykologer" och "klimatkorrespondenter", utan även allehanda varianter av "hållbarhetsansvariga" med skyhöga löner och rollen att aggressivt bilda opinion <i>mot</i> den högbeskattade pöbel som önskade lägre bränslepriser, men <i>för</i> ständigt ökande skattesubventioner till de multinationella företag som visste att slå mynt av klimatnarrativet. Kort sagt, det fanns absolut ingenting organiskt över vad som hände, utan bara en massa kända ansikten som plötsligt och synkroniserat började basunera ut samma budskap, samtidigt som stora mängder skattepengar började flöda.</p>
<p>Den andra omständigheten man bör förhålla sig ytterst misstänksam till är att de insatser som nu görs för "klimatet", ehuru mycket kostsamma, i regel är värdelösa. I många fall består de helt enkelt i att flytta produktion till Kina, vilket visserligen sänker den andel av utsläppen som västländer <i>på pappret</i> står för, men utöver detta inte bara sker till priset av att människor blir arbetslösa, utan sannolikt också till priset av att de <i>totala</i> utsläppen ökar snarare än minskar. Vad mer är, mitt under brinnande "klimatkris" har ett stort antal kärnkraftverk som med alla sina fel och brister till syvende och sist var fossilfria lagts ned. En bråkdel av deras produktion har visserligen ersatts av opålitliga vindkraftverk, men en ännu större del har behövt täckas av fossila bränslen, antingen direkt genom import från Östeuropa, eller indirekt genom att produktionen som tidigare påpekats flyttat till Kina, och därmed till fabriker som försörjs av kolkraftverk. Vad mer är, parallellt med denna (ur miljösynpunkt) kontraproduktiva politik har man inte bara påbörjat <a href="https://www.energi.se/artiklar/2021/december-2021/darfor-avvecklar-skelleftea-kraft-tre-vattenkraftverk/">nedläggning av vattenkraftverk</a>, utan utbyggnaden av vindkraften har i många fall därtill röjt en närmast gränslös beredvillighet att <a href="https://www.svt.se/nyheter/lokalt/dalarna/vindkraften-fortfarande-debatt-i-malung-salens-kommun">skövla höga naturvärden</a>, även från de innerstadsbaserade förmenta miljöorganisationernas sida.</p>
<p>Den sista av de tre omständigheterna man bör förhålla sig misstänksam till är det faktum att klimatnarrativet ofta fungerar som en trojansk häst. "Klimatet" åberopas inte bara som ett argument för att ytterligare <a href="https://sverigesradio.se/avsnitt/1345662">begränsa pöbelns möjligheter att påverka samhällsutvecklingen</a>, och därigenom göra det lättare för etablissemanget att påtvinga majoriteten sin vilja även i helt orelaterade frågor, utan narrativet är också tätt sammanvävt med den berättelse om "falska nyheter" och "alternativa fakta" som världen över använts för att skapa legitimitet åt allt från massinvandring till verkningslösa men drakoniska "pandemiåtgärder". Som tidigare påpekats är klimatnarrativet även nära sammanvävt med den politik med vilken man marginaliserar arbetarna och i tilltagande grad även den produktiva medelklassen genom att flytta deras jobb utomlands, och när makthavarna i ett viktigt jordbruksland som Nederländerna mitt i en livsmedelskris på politisk väg vill <a href="https://lantbruksnytt.se/nederlanderna-lagger-ned-jordbruk-for-25-miljarder-euro/">minska landets jordbruksproduktion drastiskt</a>, med allt vad detta innebär för risk för svält och migrantströmmar, sker även detta med hänvisning till förmenta miljöhänsyn.</p>
<p>Resultatet av denna påverkansoperation har i många fall blivit att de redan rika skamlöst kunnat berika sig ännu mer på de hederliga och produktivas bekostnad, men i många fall har konsekvensen också blivit en kapitalförstörning som drabbat <i>alla</i>. En kanske ännu viktigare konsekvens är dock den ångest som piskats upp hos många unga vilkas psykiska hälsa redan varit mycket skör till följd av modernitetens och vuxenvärldens svek. Klart står med andra ord att vad vi har att göra med faktiskt är en mycket långtgående påverkansoperation, att dess miljöbudskap är falskt och att krafterna bakom den alldeles uppenbart vill oss illa. Om att det finns konventionella historiematerialistiska incitament bakom dessa illasinnade krafter råder inga tvivel, men kanske finns där också någonting större än så. Sist men inte minst är det värt att notera att såväl de debattörer som brukar tala om påverkansoperationer som de tjänstemän som får betalt för att vara uppmärksamma på dem i bästa fall är helt omedvetna om vad som pågår, och i värsta fall själva en aktiv del av påverkansoperationen i fråga.</p>
<div style="border-top: thin solid #cccccc;">
<small>
<p>¹ Det kan här vara värt att notera att krafterna bakom påverkansoperationen av en eller annan anledning helt övergett ord som "växthuseffekten" för att i stället konsekvent använda prefixet "klimat-". Exakt vad som är anledningen till detta är oklart, men allt tyder på att det är synnerligen både genomtänkt och välorkestrerat.</p>
</small>
</div>Fnordspotterhttp://www.blogger.com/profile/09005873565735207454noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-454849378160568513.post-35939961749543619832022-07-24T14:11:00.003+02:002022-07-25T10:19:34.522+02:00Om Fältet och dess ontologiska implikationer<p style="text-align: center; margin-bottom: 2em;">
<img src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiEHb6Ry4ACw2MnQz1DUYWqXvjf9XbyFayl_HK1zLlqPqy3HDmLrIg58bY0Kgi_w1sHWrJWnWK0jcNqZ3ShLbVPKaJXyhAqZqLpdQS9zNWJcZHpnTLSgyJ8wtEs2uuHN_6TTKSZ_s5MQDK5vLHAbpZk9Thg4Xpw-JC9ZfVt-lHta_86o2bNFdGLOYyRPw/s480/banner-1711714_1920.jpg" style="border: 0px none #ffffff; padding: 0px; spacing: 0px; box-shadow: 0px 0px 0px transparent;" />
</p>
<p>Mina solblekta djupstatshippies:</p>
<p>I den mån människor över huvud taget funderar på vad för effekt psykedelika har på den mänskliga hjärnan, kokar dessa funderingar sannolikt i allmänhet ned till att denna effekt består i ökad hjärnaktivitet. Givet den gängse synen på hjärnan är detta ett mycket naturligt antagande; när människor plötsligt börjar erfara sådant som normalt inte är tillgängligt för dem, när de plötsligt drabbas av nya insikter, och när de börjar se samband (verkliga eller fiktiva) de tidigare inte sett, blir det för någon med en materialistisk världsåskådning också mycket naturligt att utgå från att detta orsakas av ett förhöjt informationsflöde i hjärnan. Problemet med slutsatsen är bara att den är felaktig, psykedelika får nämligen inte hjärnaktiviteten att öka, utan att <i>minska</i>. Hur då förklara denna till synes paradoxala situation?</p>
<p>Föreställ dig ett allestädes närvarande fält. Du kan kalla det för <a href="https://www.youtube.com/watch?v=EKu7TYWNxqA"><i>Kraften</i></a> om du vill, och du kan givetvis också till ljudet av fysiker som gnisslar tänder ogenerat hemfalla åt pseudovetenskapliga spekulationer om kvantfysik eller mörk energi, men ingenting av detta spelar egentligen någon större roll, åtminstone inte inom ramen för denna text. Ponera i stället att <i>Fältet</i> representerar en central aspekt av världsalltet, kanske till och med i någon mening grunden för världsalltet som sådant – exakt vari dess exakta natur består kan diskuteras, men oavsett vilket finns det där redan från början, eller så lyder åtminstone vår premiss. När därefter liv så småningom uppstår i universum sker detta – åtminstone på makronivå – helt oberoende av nämnda fält, men när de självreplikerande molekylerna med tiden både blir mer komplexa och börjar bygga kolonier, finner vissa av dem i Fältet någonting som ger dem en överlevnadsfördel. Kanske upptäcker de ett sätt att med hjälp av Fältet undvika sina fiender eller hitta föda, och kanske lär de sig rentav att med hjälp av Fältet söka evolutionära genvägar mellan generationerna, men oavsett detaljerna äntrar en sekvens av baspar som på ett eller annat sätt låter organismer tappa Fältet på någonting som är till fördel för dem genpoolen. Sekvensen muterar med tiden till oräkneliga versioner, av vilka många är varianter på samma tema, men varav vissa åtskilliga generationer senare också börjar fylla funktioner väsensskilda från den ursprungliga.</p>
<p>En av dessa mutationer kommer några miljarder år senare göra sig gällande i form av det centrala nervsystemet. Till detta systems viktigaste funktioner hör att filtrera ut och skärma av en närmast skrattretande liten bråkdel av Fältet, och fokusera detta avledda flöde i form av någonting vi grovt förenklat kan kalla för egot. Detta fokus ger uppenbara överlevnadsfördelar i form av förmåga till uppmärksamhet och planering, men skapar också en på en och samma gång både artificiell och högst påtaglig gräns mellan aktiviteten i den brännpunkt vi känner som egot och resten av universum. I den mån denna gräns av en eller annan anledning luckras upp, kommer därför upplevelsen av individuell existens försvagas och successivt övergå i erfarenheten av samhörighet med resten av världsalltet. Vad mer är, när detta sker får (den försvagade) individen också tillgång till information som i normalfallet hade befunnit sig utom räckhåll. I takt med att gränsen mellan individen och världsalltet luckras upp blir därför å ena sidan alltmer avlägsna delar av universum åtkomliga, men å andra sidan minskar i motsvarande grad mängden kvarvarande individ som kan tänkas ha nytta av den information som på detta sätt tillgängliggörs.</p>
<p>Rent konkret innebär detta att i takt med att gränsen mellan yttre och inre luckras upp, avtar också såväl förmågan som motivationen att vårda den kropp som bär organismens gener. Den som hellre hör galaxerna sjunga än fokuserar på vad som med en konvention ofta benämns som "här och nu", glömmer också lätt bort att såväl äta som vara på sin vakt för rovdjur. Huruvida detta är någonting bra eller dåligt kan diskuteras, men klart är att det minskar sannolikheten för <i>kroppslig</i> överlevnad, och att de gener som kodar för ett sådant sinnelag därför inte kommer stå sig särskilt väl i konkurrensen. Här finns givetvis ett utrymme för såväl kulturella som individuella variationer, och vi kan därtill med olika medel – varav vissa är lagliga och andra inte – i viss mån påverka hur skarp gränsen mellan oss själva och resten av världsalltet är, men till syvende och sist är vår benägenhet att leva som individer snarare än i endräkt med universum evolutionärt betingad, och den ringa storleken på vårt fokus ett resultat av oräkneliga generationer av optimering. Detta innebär inte att individen måste bli vid sin ontologiska läst, och det är i sig inte heller någon särskilt god grund för moralism, men det säger oss däremot kanske någonting om vilka vi är, och om varför vi är det. I förlängningen säger oss dock också hypotesen om Fältet, åtminstone i den mån vi väljer att tro på den, betydligt mer än så, då den potentiellt erbjuder oss nycklar till alling från livet och döden till hemsökelser, <a href="https://fnordspotting.blogspot.com/2021/07/oknytt-eller-katt-mot-laserpekare.html">oknytt</a>, <a href="https://fnordspotting.blogspot.com/2022/06/om-fysiognomik-och-den-memetiske.html">demoner</a> och <a href="https://www.youtube.com/watch?v=y1VX_W32mNM">fjärrsyn</a>. Samtidigt noterar så klart här varje vän av ordning att hypotesen även i bästa fall bara ersätter en serie gudomliga ingripanden med ett annat, varför man också kan hävda att den ytterst inte säger oss någonting alls.</p>Fnordspotterhttp://www.blogger.com/profile/09005873565735207454noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-454849378160568513.post-46807780537461676692022-07-16T18:42:00.001+02:002022-07-31T23:06:54.057+02:00En uppskattning av memetiksituationen<p style="text-align: center; margin-bottom: 2em;">
<img src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhvUll_evWvzCUEaK4MlX1d52lGdqeyF-WiF3MSO6Gzpdp12i1JNmy0NLPtjFygtHU2VcmaiHNHLkspB_C9nl-KOJqKXRGSdK5lvTrN2p1qeasT0TB3H8KjnjgVNCk-9YdoHVxQNWlLWfIzu7IpHspe4emUSO36JR1Zzo0zUJ9G2VwJx15rA30cvRQHlA/s480/hacker-g7c72c3a9f_1920.jpg" style="border: 0px none #ffffff; padding: 0px; spacing: 0px; box-shadow: 0px 0px 0px transparent;" />
</p>
<p>Mina replikanter:</p>
<p>Hur undviker man som galen vetenskapsman egentligen bäst att ens armé av mördarrobotar vänder sig mot sin skapare? Svaret på frågan är enkelt, man utformar mördarrobotarnas mjukvara på ett sådant sätt att de håller sig i schack, närmare bestämt på ett sådant sätt att de inte tänker fler egna tankar än absolut nödvändigt, älskar sin skapare även när detta går emot deras intressen samt inte distraheras av sådant som galna vetenskapsmän anser vara irrelevant för mördarrobotars funktion. Denna problematik, om än till synes akademisk, är i själva verket någonting som makten inte bara varit synnerligen medveten om länge, utan som i modern tid dessutom blivit föremål för långtgående optimeringsstudier. Ur det progressiva samhällets härskarkasts perspektiv utgör nämligen <i>pöbeln</i> mördarrobotar som, ehuru på många sätt oumbärliga, i vilket ögonblick som helst kan löpa amok i form av att, till exempel, kräva ett samhälle som tillvaratar allmänhetens intressen snarare än <a href="https://fnordspotting.blogspot.com/2022/07/om-det-progressiva-samhallet-och-dess.html">maktens</a>.</p>
<p>Sett ur detta perspektiv är det inte särskilt konstigt vare sig att det progressiva samhället är som besatt av vilka memkomplex som exekveras på den mänskliga våtvaran eller att omfattande övervaknings- och kontrollmekanismer har tagits fram för att kartlägga och reglera dessa. Den övergripande analys som ligger bakom alla dessa ansträngningar genomsyras av det outtalade antagandet att den skönhet och rikedom som <a href="https://fnordspotting.blogspot.com/2022/06/det-memetiska-1900-talet.html">producerades på 1800-talet</a> hänförde människan så till den grad att hon, som i ett rus, vandrade okontrollerat rakt mot det stup vi idag känner under samlingsbegreppet "världskrigen". Vad mer är, till detta kommer den i sak mycket riktiga analysen att världen till följd av vetenskapliga framsteg idag är <a href="https://fnordspotting.blogspot.com/2022/07/om-utbrytarcivilisationer-och-franvaron.html">oerhört mycket farligare</a> än vad den var 1848. Pöbeln måste därför inte bara, lyder analysen, indoktrineras till att tro att makten vill den väl, utan också passiviseras. Lidelse och hänförelse är farligt, visioner, innovationer, känslor och tankar är farliga, och så vidare, lyder den underförstådda premiss som visserligen aldrig uttrycks explicit, men vars konturer inte desto mindre tydligt framträder varje gång etablissemangets teoretiker uttalar sig om saken.</p>
<p>Mot denna bakgrund blir inte bara varje vacker byggnad till ett hot, utan också varje hänryckande <a href="https://en.wikipedia.org/wiki/Arnolfini_Portrait">konstverk</a> och <a href="https://www.youtube.com/watch?v=jVDKMN_NhuM">symfoni</a>. Människor matas därför med konst så motbjudande att de vänder bort sina ögon, samtidigt som inte bara alla nya byggnader som uppförs är fula, utan de återstående vackra dessutom <a href="https://www.svt.se/nyheter/lokalt/vasternorrland/sekelskiftesvillor-pa-vag-mot-nya-mal">successivt elimineras</a>. Slutmålet är ett lobotomerat samhälle där ingen längre känner någonting och där ingenting distraherar människan från sin drönartillvaro; ett samhälle kliniskt rent från alla ting och sammanhang som kan förleda någon till visioner om någonting bättre, större eller sannare. De akademiker som för bara några årtionden sedan ofta var både karismatiska och högst intelligenta har ersatts av debila testuggande fanatiker oförmögna att säga någonting intressant, och de sanktionerade nöjen och glädjeämnen som alltjämt finns kommer i form av snabba fixar, som visserligen ger en kort stunds hedonistisk njutning, men vilkas bestående effekt alltid blir en upplevelse av hunger och oupfyllda löften. I ljuset av detta blir även maktens kulturkrig mot folket högst logiskt, då detta likt ett machiavelliskt Kinderägg på en och samma gång både demoraliserar, distraherar och stjäl mördarrobotarnas energi.</p>
<p>Annorlunda uttryckt, vad som kanske mer än någonting annat kännetecknar moderniteten är dess strävan efter memetisk kontroll, och det faktum att överheten dag efter dag låter den memetiska motsvarigheten till brandbomber regna över civilbefolkningen. Samtidigt kan vi i själva formerna för denna krigföring många gånger skönja de memkomplex som definierar härskarkasten som sådan.
En mycket avslöjande ledtråd finner vi i det faktum att makten å ena sidan <a href="https://www.nbcnews.com/tech/tech-news/youtube-announces-it-will-no-longer-recommend-conspiracy-videos-n969856">förklarat krig</a> mot den så påfallande oskyldiga (för att inte säga ur överhetens perspektiv direkt nyttiga) föreställningen att jorden är platt, men att den på pappret långt mycket mer explosiva föreställningen att mordet på John F Kennedy inte gick till som Warrenkommissionen påstod å andra sidan inte blir föremål för sådan censur. Det fanns på 1970-talet nämligen <i>inte någon</i> i den motkulturella rörelsen som trodde på den officiella versionen av vad som hände i Dallas den 22 november 1963, och när dessa motkulturella krafter under årtiondena som följde installerade sig som en ny härskarkast skulle med tiden visserligen deras nya paroll skrattretande nog bli att man <i>skulle</i> lita på CIA, att man <i>skulle</i> betrakta de multinationella företagen som sina vänner och att man <i>inte</i> skulle lita på oberoende journalister, men någonstans glömde de inte heller helt varifrån de kom. Skulle man fråga dem om saken idag skulle de visserligen sannolikt pliktskyldigt hänvisa till Warrenkommissionens famösa rapport, men detta helt utan såväl glöd som vilja att ta strid om saken.</p>
<p>I själva verket låter sig de flesta officiella narrativ som präglar vår egen tid spåras till just ett <a href="https://fnordspotting.blogspot.com/2022/06/den-memetiska-sotens-patient-noll.html">elakartat viralt memkomplex</a> som fick fäste under 60- och 70-talen. I den mån den mänskliga våtvaran är sårbar för sådana memkomplex, finner vi därför ironiskt nog det bästa exemplet på detta i just den progressiva härskarkast som så uppenbart är livrädd för sådana. I ljuset av detta får också det faktum att denna är så rädd för alla livskraftiga idéer, uttryck och visioner en mycket naturlig förklaring. När det kommer till kritan är det idag inte längre i första hand risken för att hänförda människor skall löpa amok den fruktar, utan <i>rivaler</i>. Det memkomplex som det progressiva samhället ytterst är en manifestation av är ett sådant som var livskraftigt under de unika förutsättningar som rådde under 60- och 70-talen. Idag, när dessa förutsättningar inte längre finns, är vad det fruktar mer än någonting annat därför konkurrens. Det vet av egen erfarenhet hur lätt det är för ett konkurrerande memkomplex att få fäste när myllan är bördig, och det är smärtsamt medvetet om att jordmånen 2022 har förändrats till någonting som inte alls längre gynnar dess egna rötter. Därav inte bara dess idoga försök att hålla "ogräset" borta, utan också dess frenetiska försök att i grunden omstöpa jordmånen – eller om man så vill, den aggregerade våtvaran – som sådan.</p>Fnordspotterhttp://www.blogger.com/profile/09005873565735207454noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-454849378160568513.post-10000930564306828252022-07-12T14:25:00.001+02:002022-07-12T14:31:58.940+02:00Om det progressiva samhället och dess korruption<p style="text-align: center; margin-bottom: 2em;">
<img src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgyfZ5SI7YwMF6R_hYwuxnXGd5qgppmywP97EzVkOp50V98rSaqnCPWoMCIShgpJsaaQ8OXS20Sr3xEGZ9PokvNPpKsWzUEP9k9VDNH6clDQHW3Vz_CcbTTM0TFz25MU_4alrV2JYkZqKdtu9vbwvZx090cbV3jiqOZGHuKw-AD3tp94ROmGPXtwasglQ/s480/Secretary_of_Defense_Donald_Rumsfeld_at_his_office_in_The_Pentagon.jpg" style="border: 0px none #ffffff; padding: 0px; spacing: 0px; box-shadow: 0px 0px 0px transparent;" />
</p>
<p>Mina charlataner och bondfångare:</p>
<p>Den 10 september 2001 höll USA:s dåvarande "försvarsminister" Donald Rumsfeld <a href="https://www.youtube.com/watch?v=4FWFAs9ffGk">ett tal</a>, i vilket han medgav att 2,3 biljoner dollar hade försvunnit i den nordamerikanska krigsbyråkratin. Då summan vid denna tidpunkt motsvarade över en femtedel av landets bruttonationalprodukt <i>borde</i> detta ha gjort väldigt stora avtryck i nyhetsflödet och samhällsdebatten, man en dag senare <a href="https://fnordspotting.blogspot.com/2022/06/det-memetiska-1900-talet.html">förändrades världen i grunden</a>, och vad som borde blivit en praktskandal hamnade i stället i nyhetsskugga. Någon som dock inte glömde bort vad Rumsfeld hade sagt var en tidigare minister i George Bush den äldres regering vid namn Catherine Austin Fitts. Austin Fitts hade nämligen redan före Rumsfelds uttalande räknat på saken, och kommit fram till ännu högre summor.</p>
<p>När hennes beräkningar 2017 visade att totalt 6,5 biljoner dollar saknades fick en ekonomiprofessor vid namn <a href="https://en.wikipedia.org/wiki/Mark_Skidmore_(economist)">Mark Skidmore</a> höra talas om saken, men denne tyckte beloppet lät så orimligt högt att han utgick från att Austin Fitts hade blandat ihop biljoner och miljarder, och att siffran därför bara var en tusendel av vad den före detta ministern påstod. Skidmore blev dock tillräckligt nyfiken för att personligen kontrollera uppgifterna, och fann i samband med detta till sin egen förvåning att Austin Fitts hade fog för sina påståenden. Han satte därför några av sina studenter på att gräva i statliga dokument, och fann snart att Austin Fitts om något snarare underskattat beloppet. I själva verket var det <a href="https://msutoday.msu.edu/news/2017/msu-scholars-find-21-trillion-in-unauthorized-government-spending-defense-department-to-conduct">21 biljoner dollar</a> som saknades, det vill säga en siffra som med god marginal <a href="https://www.thebalance.com/us-gdp-by-year-3305543">översteg den amerikanska bruttonationalprodukten</a>. Efter att Skidmore redovisat sina siffror skulle denna gång nyheten göra ett <a href="https://www.forbes.com/sites/kotlikoff/2019/01/09/holding-u-s-treasuries-beware-uncle-sam-cant-account-for-21-trillion/">visst avtryck</a>, och Pentagon tvingades utlova en <a href="https://www.defense.gov/News/News-Stories/Article/Article/1391471/officials-announce-first-DoD-wide-audit-call-for-budget-certainty/">revision</a>, men efter detta hände mycket lite, och trots att en journalistkår som faktiskt gjorde vad varje journalistkår <i>påstår</i> sig göra hade kastat sig över de skyldiga likt ett stim uthungrade pirayor, är frågan idag i all praktisk bemärkelse helt bortglömd.</p>
<p>Här inflikar måhända någon att detta visserligen är intressant, men att det har väldigt lite med svenska och europeiska förhållanden att göra. Så hade kanske också varit fallet om det hela inträffat 100 år tidigare, men idag är läget väldigt annorlunda. För det första gör dollarns <a href="https://en.wikipedia.org/wiki/Petrodollar_recycling">exceptionella ställning</a> att det inte bara är amerikaner som tvingas bekosta denna korruption, utan också människor världen över. För det andra utgör de människor (av vilka för övrigt långtifrån alla är amerikaner) i vilkas fickor dessa pengar till slut hamnar inte bara en amerikansk härskarkast, utan en global sådan. Det är dessa människor som formar de narrativ som dominerar hela västvärlden, det är dessa människor som tystar, deplattformerar och demonetariserar dig, det är dessa människor som avlyssnar dig och det är dessa människor som tar ifrån dig den ena rättigheten efter den andra. Det är dessa människor som påstår att dina åsikter är unkna och din människosyn dålig. Det är dessa människor som bestämmer att ditt jobb skall flytta till Kina. Det är dessa människor som hänger ut dig som en dålig människa om du inte tycker att skottlossningar, förnedringsrån, inbrott och en kaotisk skola har gjort ditt liv rikare, och det är dessa människor som berömmer sig själva för att utgöra de goda och solidariska krafterna i samhället.</p>
<p>Vad som ytterst gör att denna korruption kan fortgå ostört är den aktiva mytbildning som etablissemanget så länge och så ogenerat ägnat sig åt. Varje skolelev får idag lära sig att världen <i>förr i tiden</i> var korrupt, men att moderniteten utrotat korruptionen och att det inte längre finns någon härskarkast som skor sig på den breda allmänheten. I själva verket förhåller det sig precis tvärtom, då de summor som Austin Fitts och Skidmore grävt fram både i absoluta och relativa tal mätt speglar en grad av girighet som skulle göra även den mest hjärtlöse av medeltida feodalherrar stum av förfäran.</p>Fnordspotterhttp://www.blogger.com/profile/09005873565735207454noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-454849378160568513.post-78077591402171739032022-07-09T15:21:00.003+02:002022-07-11T18:45:30.644+02:00Om utbrytarcivilisationer och frånvaron av flygande bilar<p style="text-align: center; margin-bottom: 2em;">
<img src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjjQ9Pi2f2_We6tWX4nfME9byHg7-u8Q76QXKEr-WqdCjSAbvoed80W53T9x6om8z0SoPAKSiNeZPBNvBUO-X0Cs9OrdNWSuelAbt9fhJpmfcTme3C3cxOQ72pV7UdMJoiMXUbA2eqrtrWxsmS7mOsw8TvXHLGC2ZhhFCXVvvsIyOAWgDVDocxUGfq2XQ/s480/ConvairCar_Model_118.jpg" style="border: 0px none #ffffff; padding: 0px; spacing: 0px; box-shadow: 0px 0px 0px transparent;" />
</p>
<p>Mina arkonter:</p>
<p>Enligt en ofta upprepad hypotes, vars kanske första och främsta iteration återfinns i form av den brittiske försvarsjournalisten Nick Cooks bok <i>The Hunt For Zero Point</i>, åstadkom mänskligheten (i form av det amerikanska militärindustriella komplexet) på 50- eller 60-talet ett stort vetenskapligt genombrott i form av antigravitation. Oavsett om detta faktiskt stämmer eller ej är det värt att notera att påståendet inte är taget ur luften, utan att det tvärtom bottnar i en serie högst offentliga uttalanden från högst namnkunniga aktörer. Under några år talade företrädare för det militärindustriella komplexet nämligen vitt och brett om den antigravimetriska forskning de ägnade sig, och om att ett stort genombrott stod för dörren. Efter några år av detta skulle dock den tidigare så strida strömmen av dylika uttalanden abrupt tystna, varpå forskningsfältet inte bara kom att betraktas som stendött, utan därtill som ett påfallande tabuomgärdat sådant.</p>
<p>Kombinationen av löften om ett nära förestående genombrott, och den kompakta tystnad som följde på dem, har av många tolkats som ett tecken på att genombrottet faktiskt skedde, men därefter omedelbart tystades ned av ett militärindustriellt komplex som inte ville dela sin upptäckt med vare sig allmänheten eller sina fiender. Just denna plötsliga tystnad skulle med tiden få <a href="https://www.youtube.com/user/RichardMDolan">Richard Dolan</a> att formulera ännu en hypotes, nämligen den om en <i>utbrytarcivilisation</i>. Enligt vissa av hypotesens mer radikala uttolkare utgörs utbrytarcivilisationen av en elit som lämnade resten av mänskligheten i sticket för att i stället bosätta sig någon annanstans, som till exempel på månens baksida. Vad Dolan själv avsåg med begreppet var dock ett extremt hemligstämplat forskningsprojekt som finansieras av de amerikanska skattebetalarna, men som utövas i stort sett helt utanför konstitutionell tillsyn, och som sannolikt sker inom ramen för den <a href="https://en.wikipedia.org/wiki/Lockheed_Martin">privata försvarssektorn</a>. Utbrytarcivilisationen och de människor som utgör den är med andra ord inte bara en del av den vanliga ekonomin, utan därtill också högst beroende av denna. Vad som särskiljer dem är de hemligheter de bär på, och det kunskapsövertag de har visavi inte bara den breda allmänheten, utan därtill de personer som har den formella makten.</p>
<p>Någonstans här blir dock alla vidare försök att gräva i frågan om det eventuella antigravimetriska genombrottets vara eller inte vara mycket förrädiska, till följd av oräkneliga villospår i form av desinformation, mytologisering, konspirationsteorier och överlappning med ufo-frågan. Mången grävande journalist har dragit slutsatsen att det definitivt finns <i>någonting</i> mycket spektakulärt begravt här, men att frågan om exakt <i>vari</i> detta någonting består är så förrädisk att försöken att en gång för alla besvara den är behäftade med en betydande risk för att fullständigt tappa fotfästet. Innebär då detta att man – precis som man får anta att många mäktiga spelare sannolikt kallt räknar med – bör ge upp alla försök att bringa klarhet i situationen? På den faustiska tankesmedjan <i>Fnordspotting</i> skulle det aldrig föresväva oss att uppmuntra till en sådan defaitistisk inställning, men alldeles oavsett hur man ser på detta framtäder här, bland det brus som omger materialet, en <i>annan</i> signal, som inte bara framträder tydligare än den som bruset är avsett att begrava, utan också är värd att utforska helt på egna meriter.</p>
<p>Denna alternativa men högst urskiljbara signal är att efterkrigsvärlden är farlig, och att makten är synnerligen medveten om detta. Före det andra världskriget var det relativt oskyldigt att leka med tändstickor även i maktens korridorer, men upptäckten av Bomben förändrar drastiskt ekvationen. I den värld i vilken Bomben är en realitet kan inte bara varje litet felsteg eller missförstånd leda till jordens omedelbara undergång, utan där håller också varje X-faktor som kan förändra spelreglerna makten sömnlös. Ett antigravimetriskt genombrott utgör med besked en sådan X-faktor, och i själva verket är det inte dess eventuella hemlighållande som är det anmärkningsvärda i sammanhanget, utan det faktum att Nordamerikas militärindustriella högdjur så länge uttalade sig så påfallande sorglöst om saken. Antigravitationens tämjande skulle inte bara möjliggöra helt nya sätt att leverera massförstörelsevapen till sina tilltänkta mål, utan också drastiskt underlätta för den drivne privatperson som helt på egen hand ville iscensätta jordens undergång. I en värld med <i>både</i> bomben och antigravitation skulle varje dag utgöra en vandring på äggskal, och framtidsutsikterna vara allmänt deprimerande.</p>
<p>Att allt tal om antigravitation så plötsligt tystnade var med andra ord, och alldeles oavsett de faktiska orsakerna till detta, praktiskt. Talet om antigravitation var en komplikation som en värld som redan fasade för atomkrig inte behövde, och när spekulationerna om ett genombrott på området inte bara tystnade, utan dessutom blev tabubelagda, blev det kalla krigets ekvationer direkt något lättare att lösa. Lyfter vi blicken en aning finner vi också att någonting liknande kan sägas om nästan <i>alla</i> de tekniska genombrott som 50- och 60-talens populärkultur förutspådde skulle forma framtiden. Den vision av framtiden som skisserades i bland annat <a href="https://en.wikipedia.org/wiki/The_Jetsons"><i>The Jetsons</i></a> svarade i själva verket mot en mycket farlig värld, där tekniska framsteg hade lett till att potentiella massförstörelsevapen återfanns i praktiskt taget varje hushåll. Den klassiska frågan om vad som hände med de flygande bilarna har därför kanske ett mycket mer konkret svar än de människor som genom åren till synes retoriskt yttrat den någonsin föreställt sig, nämligen att de vetenskapliga genombrott som möjliggjorde dem hölls hemliga för allmänheten.</p>
<p>Mot bakgrund av de tekniska landvinningar som 1945 redan var ett faktum, var i praktiken <i>all</i> vidare teknisk utveckling farlig. Vad som låg i tangentens riktning var idel innovationer som, förutom att utlova bekvämlighet och lyx, även råkade göra det möjligt för vilken förgrämd eller psykiskt instabil medborgare som helst att återuppfinna sig själv som vred hämnargud. Mot denna bakgrund är det inte bara högst intressant att notera det faktum att nämnda innovationer <i>inte</i> infann sig, utan därtill också att atomenergin, efter några årtionden av <a href="https://en.wikipedia.org/wiki/Nuclear_thermal_rocket">mycket löftesrika experiment</a>, fick se sig reducerad till en <a href="https://en.wikipedia.org/wiki/Energy_in_the_United_States#Electricity_generation_by_source">anmärkningsvärt perifer roll</a>, trots såväl ett flertal energikriser som det faktum att just energiförsörjningen alltid utgjort den främsta tekniska flaskhalsen även i goda tider. I själva verket har den vetenskapliga utvecklingen under efterkrigstiden präglats av stagnation, och det egentligen enda område som faktiskt utvecklats i linje med prognoserna efter kriget har varit det digitala, och det är i sammanhanget värt att notera att detta, åtminstone så länge som det inte fanns något internet som gjorde det möjligt för människor att börja utbyta information med varandra utan att behöva gå omvägen via etablissemangets grindvakter, framstod som relativt ofarligt.</p>
<p>Den mänskliga innovationskraften är dock en urkraft, som inte utan vidare låter sig stoppas. I den mån ett antal stora vetenskapliga landvinningar faktiskt stod för dörren efter kriget skulle det, för att kväsa, hemlighålla och/eller kontrollera dessa, därför också krävas ett omfattande kontrollsystem. Man skulle behöva hålla fritänkare kort, man skulle behöva kontrollera informationsflödet, man skulle behöva väldigt mäktiga säkerhetstjänster, man skulle behöva tillse att hela forskningsområden omgärdades såväl av ett löjets skimmer som regelrätta tabun, man skulle behöva utöva stark politisk styrning över forskningen, man skulle behöva undanhålla allmänheten de största hjärnorna och man skulle behöva knyta de stora teknikföretagen väldigt nära den politiska makten. Som av en händelse är det också precis en sådan utveckling vi faktiskt ser under efterkrigstiden. För en tid sätter visserligen ovan nämnda internet käppar i hjulet, men makten inser snart sitt misstag, och efter några år av en informationsfrihet som ironiskt nog överträffar någonting mänskligheten tidigare upplevt återtar grindvakterna kontrollen över informationsspridningen.</p>
<p>Utgör då detta ett bevis för att det faktiskt finns en utbrytarcivilisation som drar i trådarna? Dolan själv betonar att vad han formulerat är just en <i>hypotes</i>, och att den, även om han lutar åt att den är sann, mycket väl kan vara felaktig. Om vi för ett ögonblick ponerar att den är riktig, finner vi dock inte bara att vad vi med egna ögon kan se omkring oss plötsligt blir fullt logiskt i ljuset av detta, utan också att dess motiv inte utan vidare kan avfärdas. En värld där antigravitation är var mans egendom och tillgången till energi obegränsad är inte bara en värld där ditt liv varje sekund är i akut fara, utan därtill också en värld som med allra största sannolikhet inte skulle bli särskilt långvarig. Vad mer är, i just det faktum att det lilla och strikt socialt kontrollerade elitsamhälle som utgör utbrytarcivilisationen som sådan skulle behöva omfattande resurser för att i lönndom utveckla sina egna projekt, finner vi också en förklaring till varför detta, även om det på många sätt skulla passa dess syften, inte <i>helt</i> kan stoppa teknikutvecklingen i världen utanför. En rikedomsgenererande och blomstrande öppen IT-sektor i vad som i övrigt är en teknologiskt stagnerad värld blir i detta läge, åtminstone sedan det en gång så subversiva internet gjorts ofarligt, en perfekt kompromiss. Att samma IT-sektor därtill utmålas som ett bevis på hur snabbt teknikutvecklingen går framåt, snarare än som ett mycket belysande undantag som accentuerar hur snabbt den i övrigt <i>inte</i> går, kan i sin tur ses som ett pedagogiskt exempel på hur man formar offentliga narrativ.</p>Fnordspotterhttp://www.blogger.com/profile/09005873565735207454noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-454849378160568513.post-27029571213727923552022-06-22T21:39:00.012+02:002022-07-31T23:06:27.219+02:00Den memetiska sotens patient noll<p style="text-align: center; margin-bottom: 2em;">
<img src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgXR4S7wgpoxxudfA0kEEaUDrdFyg4EkCC4j3P90RmI6acCE9Mj6l31krB9QBMQFqG0KhEfrp_FerCedAWYkk1VuNka954zPbemjuGaK2cT5VDR4nVAyszOs5CsiC6E1U2X5nLhVLGbvFmw6uS0yMscD_FABd3HC2Fx_neeiLHHVKfzPIavvcFw2vHIlw/s480/deadvlei-gaef5f44cd_1920.jpg" style="border: 0px none #ffffff; padding: 0px; spacing: 0px; box-shadow: 0px 0px 0px transparent;" />
</p>
<p title="Kosh & Ulkesh">Mina okroppsliga ambassadörer inbegripna i dödlig envig:</p>
<p>Enligt <a href="https://fnordspotting.blogspot.com/2020/08/framstegsmyten-och-dess-funktion.html">whighistoriker</a> utgör mänsklighetens resa genom en tiden en resa bort från <a href="https://fnordspotting.blogspot.com/2019/10/om-liberal-och-islamisk.html">oupplyst barbari</a>, i riktning mot ständigt högre moraliska, kulturella och ontologiska insikter. Ur denna teoris axiom kan man med andra ord utan större svårigheter härleda såväl att ett flerfamiljshus i miljonprogramsstil är vackrare än en belle époque-byggnad, som att Lady Gaga är en större kompositör än Beethoven. Av premisserna följer med andra ord att teorin snabbt leder till <i>reductio ad absurdum</i>, och därför av logisk nödvändighet också måste förkastas. Av denna omständighet drar många inte bara slutsatsen att det whighistoriska synsättet är felaktigt, utan också att motsatsen måste vara sann. Resultatet blir ett <i>omvänt whighistoriskt synsätt</i>, enligt vilket allting i stället blir sämre med ökande tid. Som tumregel är det omvänt whighistoriska synsättet ofta högst användbart, men här finns också en gömd fälla, emedan synsättet i fråga oavsiktligt kan bidra till att osynliggöra andra högst centrala historiska mekanismer.</p>
<p>Ett exempel på detta finner vi i de skeenden som ofta går under namnet <a href="https://fnordspotting.blogspot.com/2022/05/mellan-nordamerikanskt-imperium-och.html">1968</a>. Med det omvänt whighistoriska synsättet förklaras dessa ofta som den logiska konsekvensen av tidigare historiska händelser som till exempel det första världskriget, eller, om man söker sig ännu längre tillbaka i tiden, den logiska konsekvensen av franska revolutionen, upplysningen eller reformationen, et cetera. 1900-talet präglades dock <a href="https://fnordspotting.blogspot.com/2022/06/det-memetiska-1900-talet.html">som vi tidigare sett</a> av tämligen abrupta svängningar mellan destruktiva och uppbyggliga strömningar, varför det omvänt whighistoriska synsättet, även om det finns mycket som talar för det, bevisligen inte kan rymma <i>hela</i> sanningen. Vad mer är, när vi studerar "1968" finner vi dessutom inte bara att vad som förknippas med det började långt tidigare, utan också att vad vi har att göra med är <i>två</i> strömningar. Dessa strömningar kan vara svåra att skilja från varandra då de ofta delar uttryck, paroller och (som i fallet med <a href="https://www.youtube.com/watch?v=8mc8DTJ1DUg">systrarna McGarrigle</a> och <a href="https://www.youtube.com/watch?v=uyEPxwsszmA">Marie Bergman</a>) melodier med varandra, men är trots detta inte bara högst distinkta, utan därtill manifestationer av krafter med diametralt motsatta förtecken; den ena kärleksfull och uppbygglig, den andra destruktiv och bitter.</p>
<p>En viktig ledtråd till hur denna situation uppstod finner vi i en protohippie vid namn <a href="https://en.wikipedia.org/wiki/Eden_ahbez"><i>eden ahbez</i></a> [sic!]. Den som gör en <a href="https://duckduckgo.com/?q=eden+ahbez&t=h_&iax=images&ia=images">bildsökning</a> på ahbez finner vid första anblick någon som förkroppsligade hippieidealet långt innan ordet "hippie" blev ett begrepp, och således också en god kandidat till titeln som rörelsens fader. Vad mer är, gräver man djupare finner man också att vad som inspirerade ahbez till att byta namn och anlägga en hippielook var <a href="https://en.wikipedia.org/wiki/Wandervogel">en tvättäkta romantisk strömning</a>. I ahbez finner vi med andra ord till synes någon som manifesterade någonting mycket positivt, sunt och geniunt. Granskar vi bilderna lite närmare finner vi dock att ahbez inte alls ustrålar någonting av detta, utan tvärtom ser likgiltig, oempatisk och andligt stympad ut. I denna dubbelhet finner vi en mycket anmärkningsvärd parallell till 1968, då vi i den kultur som förknippas med detta årtal å ena sidan finner mycket skönhet och kärlek, men också någonting mycket giftigt, nihilistiskt och själsdödande som mycket skickligt <i>maskerar</i> sig som skönhet och kärlek, och som när dammet lade sig också skulle visa sig bli hippieerans bestående arv.</p>
<p>Ännu mer intressant blir det när vi bekantar oss med ahbez musik. 1947 komponerade denne en sång vid namn <i>Nature Boy</i>, som snabbt blev mycket populär efter att ha spelats in av Nat "King" Cole. Kompositionen räknas inte bara som en klassiker, utan betraktas vanligtvis också som romantisk, vacker och ett verk av kärlek. Den som med observanta ögon studerar <a href="https://www.youtube.com/watch?v=Iq0XJCJ1Srw">den alvisk-skälmske Cole framföra ahbez sång</a> blir dock snabbt också varse att någonting är i grunden fel. Det som tas för romantiskt är i själva verket någonting skevt, det som tas för vackert är i själva verket någonting kusligt och det som tas för kärlek är i själva verket någonting som andas avmätt nihilism. Sakta men säkert börjar en misstanke om att det är en mycket skickligt kamouflerad påverkansoperation vi har att göra med här; att vad vi bevittnar är en massiv deponering av subversiva idékomplex i memrymden, en demonisk intervention i en värld vars psykiska hälsa för närvarande är anmärkningsvärt god. Kanske för god, enligt någons eller någontings syn på saken.</p>
<p>När ahbez 1960 <a href="https://www.youtube.com/watch?v=339UrDjHDio">själv spelar in sin komposition</a> har det memkomplex den är det kanske yttersta uttrycket för ännu inte gjort något större avtryck. När Leonard Nimoy nio år senare spelar in sin <a href="https://www.youtube.com/watch?v=JcBnCKMUZbY">både obehagliga och mycket bisarra version</a> av låten är dock inte bara John F Kennedy mördad, utan hans efterträdare har därtill eskalerat Vietnam till ett mycket varigt nationellt trauma. I spåren av detta har den mylla som tidigare varit påfallande motståndskraftig mot de ahbezska strömingarna förvandlats till en mycket bördig jordmån för dem, och ahbez-kloner sätter nu tonen för kulturen. Denna kultur, ehuru till synes monolitisk i sina uttryck, rymmer dock just den dubbelhet som skisserats ovan. Där <a href="https://www.youtube.com/watch?v=w6zPW7qA6RQ"><i>California Earthquake</i></a> av Mama Cass är en nästan(!) helt godartad yttring, ser vi någonting lite mer moraliskt tvetydigt (om än väldigt vackert) i Paul Kantners <a href="https://www.youtube.com/watch?v=WaRlmClmEy8"><i>Have You Seen the Stars Tonite</i></a>. I The Electronic Holes <a href="https://www.youtube.com/watch?v=S5-Y-AlkMIo"><i>The Golden Hour I</i></a> är vad vi hör alltjämt vackert, men friktionen mellan goda och onda memkomplex börjar nu göra sig gällande i form av en begynnande men högst märkbar febrig känsla. I Kaleidoscopes <a href="https://www.youtube.com/watch?v=BV6nAaWwOhY"><i>I Found Out</i></a> möter vi någonting som å ena sidan utgör väldigt bra musik, men som å den andra andas så mycket nihilism att det också är uppenbart att vad vi har att göra med är destruktivt. En bit in i 1970-talet dominerar den senare tendensen fullständigt, och såväl det som var kärleksfullt som det som var vackert är nu i stort sett helt borta.</p>
<p>I ljuset av detta ser vi också den ahbezska strömningen för vad den är, nämligen en trojan. Den infektion för vilken eden ahbez – eller rättare sagt, George McGrew – fick den tvivelaktiga äran att bli patient noll, är ett memkomplex som tömmer tillvaron på mening, dränerar kulturen på ande och lämnar en strid ström av kylskåpskalla förbittrade människospillror efter sig, men det är ett sådant så skickligt maskerat som kärleksbudskap att det ofta – även för de mest observanta av iakttagare – varit svårt att skilja från den äkta varan. Värt att komma ihåg är dock att det aldrig på något sätt var självskrivet att denna trojan skulle få epidemisk spridning. Detta blev verklighet först sedan makten på 60-talet lät öppna de sprickor i väggen som den till slut på bred front kunde tränga sig in genom.</p>Fnordspotterhttp://www.blogger.com/profile/09005873565735207454noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-454849378160568513.post-11591548940842196282022-06-19T09:56:00.001+02:002022-06-20T16:54:20.311+02:00Den politiskt inkorrekte polisen som civilisationsbärare<p style="text-align: center; margin-bottom: 2em;">
<img src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiod56TL91rhvyg9CJ-Luegk-kYSXEMU0F-8N9ReFRw0SKcup_K6L5K-IsXM0N_iAzAawTRpq4wwhRK2HPyYWgYRGyXYKqJ_m--x6hQGRsDa4aPAcDai7zQNO2vqC2uOSpX1hC8yfPKOQ8zu4-zQS7TJxMeoBumziClahkZ8Rbet2CdHXNMCMTk-nSIVg/s480/police-gd55a997fd_1920.jpg" style="border: 0px none #ffffff; padding: 0px; spacing: 0px; box-shadow: 0px 0px 0px transparent;" />
</p>
<p>Mina hårt prövade Twin Peaks-poliser:</p>
<p>Enligt ett återkommande journalistiskt narrativ, som vanligtvis följs av drev och presskonferenser på vilka ryggradslösa karriärister låter kasta sina underlydande åt vargarna, är det ett stort problem när poliser talar nedsättande om kriminella, använder vissa förbjudna ord eller har en rå internjargong i största allmänhet. Mot detta invänder inte sällan de liberalkonservativa som till sina partiledares eller chefers förfäran har för vana att åtminstone protestera innan de låter sig bli överkörda av den icke-folkvalda institutionsvänster som styr det progressiva samhället, att man måste väga in att poliser har ett farligt och psykiskt påfrestande jobb, och att man därför också måste ha förståelse för hur de uttrycker sig (ehuru "mycket olämpligt"). Denna invändning är i sak inte felaktig, men den missar också poängen. Sanningen är nämligen att ett välfungerande samhälle i praktiken <i>kräver</i> en poliskår med rå och fördomsfull jargong.</p>
<p>Att arbeta som polis är inte att utföra ett arbete i mängden. Poliskåren är tvärtom vad som står mellan ett fredligt samhälle – och då <i>i synnerhet</i> ett sådant med hårda vapenlagar som berömmer sig för att sköta sin rättskipning institutionellt och rättssäkert, snarare än genom vendettor och lynchningar – och laglöst barbari. Polisvärvet är med andra ord ett hårt sådant som inte bara tarvar en tämligen resolut och osentimental inställning till kriminalitet i största allmänhet, utan också en krass människokännedom förankrad i verkligheten snarare än i de akademiska konstruktioner som andra och mjukare delar av samhället möjligtvis av ideologiska skäl kan kosta på sig att hålla för sanna. Som av en händelse finns också en tydlig korrelation mellan en sådan inställning och den jargong som, enligt aktivistiska journalister med radikala åsikter och våldsbejakande vänsterextrema vänner, är så djupt olämplig. Rent konkret innebär detta att poliskåren, för att fungera som den är tänkt att göra, måste präglas av en personlighetstyp som inte bara DN-läsande mellanchefer med välmanikyrerade naglar, utan även många högst genomsnittliga människor, finner relativt osympatisk.</p>
<p>Hur motbjudande vissa än må finna de människor som har vad som krävs för att bli goda poliser, svarar dessa i själva verket mot en människotyp som samhället <i>alltid</i> vänt sig till för sitt beskydd. Denna människotyp har, sin brist på förfining och oförmåga att leva upp till socialliberala ideal till trots, i själva verket visat sig ovärderlig genom historien, vilket inte minst det faktum att dess gener fortfarande cirkulerar i genpoolen är ett kvitto på. Ett annat bevis på samma sak ser vi i den mycket belysande omständigheten att inte ens de mest radikala av vänsterpolitiker för sitt personskydd vänder sig till känsliga sparrisar med ett brinnande intresse för poesi eller mode, utan till råbarkade muskulösa typer kapabla att blixtsnabbt tillgripa våld, med vilka de politiker som anlitar dem på ett personligt plan (åtminstone till synes) har mycket lite gemensamt.</p>
<p>Vad vi i själva verket ser här är ett exempel på är att olika yrken kräver olika personlighetstyper. Sjuksköterskor, allmänläkare och psykologer bör vara mycket empatiska personer med en långtgående människokärlek. Socialsekreterare och lärare bör, för att kunna göra ett bra jobb, på en och samma gång utmärka sig för såväl blödande hjärtan som en rejäl portion gatsmarthet. En kirurg behöver vara en tämligen cynisk och kall fisk för att med stadig hand kunna rädda livet på andra genom att karva i dem med skalpeller och bensågar. För att bli en framgångsrik programmerare, med allt vad detta innebär av förmåga till abstraktion och logiskt tänkande, är en autistisk ådra om inte ett krav så i alla fall till stor hjälp. Och så vidare. Kort sagt, olika människotyper har genom historien visat sig fylla olika nischer i samhället, och även om vissa av dessa människotyper måhända kan framstå som sådana man inte vill ha i den egna umgängeskretsen, har dessa inte desto mindre ofta visat sig oumbärliga för den gemensamma framgången eller överlevnaden. Den politiskt inkorrekte polisen är bara ett av många exempel på detta.</p>
<p>Den progressiva trosföreställningen att alla människor är i grunden lika, och att en och samma kultur därför också lämpar sig för alla arbetsplatser, utgör i ljuset av detta ett uppenbart problem. Föreställningen att en och samma kultur (och som av en händelse därtill en progressiv sådan) lämpar sig för alla arbetsplatser ger oss sämre sjukvård, en sämre skola och sämre mjukvara, fler konflikter på arbetsplatserna snarare än färre samt, sist men inte minst, ett betydligt farligare samhälle, eftersom den också får till konsekvens att poliskåren inte fungerar som den borde. En mjuk och "fördomsfri" poliskår förmår i själva verket inte att hantera de förhärdade antisociala element utan spärrar som alltid har funnits i alla samhällen (men som givetvis också blir ett ännu större problem när man på politiskt väg drastiskt ökar deras andel av befolkningen), men kommer däremot vara stark nog att ge sig på den som inte slår tillbaka. Som av en händelse passar den <a href="https://motpol.nu/oskorei/2015/05/23/anarko-tyranni/">anarkotyranni</a> som blir resultatet det progressiva samhällets härskarkast som hand i handske, varför dess framväxt ytterst inte bör förstås som en oönskad konsekvens av den förda politiken, utan som en, sett ur etablissemangets perspektiv, måhända oavsiktlig men inte desto mindre mycket lyckad sådan.</p>Fnordspotterhttp://www.blogger.com/profile/09005873565735207454noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-454849378160568513.post-45408603922137367662022-06-14T20:03:00.006+02:002022-07-31T23:06:36.061+02:00Det memetiska 1900-talet<p style="text-align: center; margin-bottom: 2em;">
<img src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjZZztszrjrtckvSxHN29YdHs3e67W1xLRXPZHSMxJGjVxwpdzrAyeWTK2VfxNBlZibTyIoeC2VpVMvRagt6RsoWHcNGEt2sSp-B2usQO9iIN6M73HvhdrVlWWycYaOTgZfGnoTHhf0xQaRvV_-QoUj98F4ayq8FMGCVFS05PMNFjB2TdcdJCoWId_OQQ/s480/Lyndon_B._Johnson_1972.jpg" style="border: 0px none #ffffff; padding: 0px; spacing: 0px; box-shadow: 0px 0px 0px transparent;" />
</p>
<p title="The History of the World (Part 1)">Mina amatörhistoriska brittiska postpunkare:</p>
<p>Att fotografier och inspelningar bevarar ett ögonblick eller sekvens i tiden för eftervärlden är välkänt. Mindre känt är att dessa frysta ögonblick och sekvenser inte bara låter oss återuppleva bilder och ljud, utan även andra aspekter av verkligheten, och då i synnerhet vad vi med ett begrepp hämtat från den preussiska filosofin kan sammanfatta som <i>der Zeitgeist</i>. I bilder och inspelningar – och i förlängningen ofta även i föremål och byggnader – från en viss tid, fångas nämligen inte sällan också precis hur samhället och tiden som producerade dem mådde. Det hela kan, med ännu en vinkning till den preussiska filosofin, sammanfattas med att om man skådar för länge in i ett tidsdokument, börjar till slut också tidsandan¹ skåda tillbaka. För de apolloniska och magiska civilisationerna utgör denna omständighet måhända ett varningstecken, men den faustiske läsaren låter sig inte avskräckas, utan ser här tvärtom instinktivt behovet av att respektlöst kliva rakt ned i det kaninhål som därmed öppnar sig.</p>
<p>Bilden ovan föreställer på pappret Lyndon B Johnson, några år efter att denne avgått som president utan att söka omval. Vad vi ser på bilden är dock inte i första hand Johnson, utan en personifiering av det 1970-tal som blev resultatet av hans tid i Vita huset. <i>Presidenten</i> Johnson var en reslig alfahanne som <a href="https://www.historyhit.com/president-johnson-treatment-explained/">projicerade så mycket makt</a> att knappt någon av hans fienders motståndvilja överlevde en audiens hos honom. Vad vi ser på bilden är dock i stället den misslyckade Vietnaminsatsen, stagflationen och det <a href="https://en.wikipedia.org/wiki/Nixon_shock">havererade valutasystemet</a>; ett samhälle splittrat av terrorism, generationsklyftor och en strid ström av kistor med kvarlevorna av pojkar som i stället för att leva den amerikanska drömmen beordrats att dö för en förlorad sydostasiatisk sak. Mot en fond av murriga 70-talsfärger ser vi en självdestruktiv Johnson som mot sina läkares inrådan återupptagit den kedjerökning han länge hade avhållit sig från efter en hjärtattack 1955. Med det långa grå håret och de prominenta grå polisongerna han lagt sig till med sedan flytten från Vita huset har han, ironiskt nog, själv börjat manifestera den arketyp som eftervärlden skulle lära känna som den plågade Vietnamveteranen som – med nervös blick och en lätt tendens till stamning – envist hävdade att De tillsatte något till vattnet. Mindre än ett halvår senare drabbas Johnson av en ny hjärtattack och avlider, 64 år gammal.</p>
<div style="text-align: center; margin-bottom: 1em; margin-top: 2em;">
<img src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhbUZBTdL5-hAiw---52SrAe-rGc94JnFsEJnK1SgCsOuHDfl7_-IEQb5bHeZXdKAxzYcQscEfJcDXnD9-J0Y1boGIukj08BLeEwLwxeG7hpTZcUmu60nHQkIa1SLawiKV6hM0XBqTgdeA3GYzzV9nPe6SaUK6m4hpk0ztYNK8OymTJkpEJNtefy8yHkg/s480/Olympiastadion_Stockholm_front.jpg" style="border: 0px none #ffffff; padding: 0px; spacing: 0px; box-shadow: 0px 0px 0px transparent;" />
<div style="text-align: right;">
<small><a target="_blank" href="https://commons.wikimedia.org/wiki/File:Olympiastadion_Stockholm_front.jpg">Bild: Derbeth</a></small>
</div>
</div>
<p>Efter att ha påbörjat vår odyssé <i>in medias res</i> finns det dock anledning att inta ett mer lineärt perspektiv, det vill säga börja från början, eller åtminstone vid 1900-talets början. 1900-talets inledning är i all praktisk bemärkelse en fortsättning på <a href="https://fnordspotting.blogspot.com/2020/10/om-1800-talet-och-den-alternativa.html">1800-talet</a>, och då i synnerhet vad man med eftertankens kranka blekhet senare skulle komma att kalla <i>la belle époque</i>. Epoken saknade inte på något sätt problem, och var definitivt inte lika <i>belle</i> för alla samhällsklasser, men vad den lämnade efter sig var bland annat många av de miljöer vi idag upplever som de allra mest attraktiva vi har. En del av högerns puritaner skulle hävda att dess formspråk är degenererat i jämförelse med gotiken eller klassicismen, men i det tidiga 1900-talets jugend och nationalromantik, med sin förening av skönhet och lekfullhet, finner vi (som i fallet med Olympiastadion ovan) en <i>mänsklighet</i> som varken tidigare eller senare epoker lyckats nå upp till. Vad vi ser är inte någonting som förebådar den besinningslösa slakt som komma skall, utan tvärtom någonting så långt bort från denna man över huvud taget bara kan komma. Den tidslinje som börjar i denna punkt leder till synes mot en lysande framtid, men i verkligheten är idyllens dagar räknade.</p>
<p style="text-align: center; margin-bottom: 2em; margin-top: 2em;">
<img src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiDvjNvH2XX3Q-BHBlKvjHKgtGE7EL9d2Ij7nCKliOTlJN5Bqv0QnimQzLGZQhOItfeGne12Cc7eT3iRNIVG_UvTWYRQju9NTmLYkPhAVo6tqigMPxnVyoKeJsLjvROpp_uZGUvjHRKNEImdGhRO5HG2v7ubrpw5ZtBSDhtEU6nuF7KDlbhBeG5hw2D6A/s480/Lunch_atop_a_Skyscraper_-_Charles_Clyde_Ebbets.jpg" style="border: 0px none #ffffff; padding: 0px; spacing: 0px; box-shadow: 0px 0px 0px transparent;" /></p>
<p>Mellankrigstiden kan studeras i allt från vackra byggnader till skottkärror med värdelösa <i>Papiermark</i>, men på många sätt gör det ikoniska (och i allra högsta grad arrangerade) fotografiet <a href="https://en.wikipedia.org/wiki/Lunch_atop_a_Skyscraper"><i>Lunch atop a Skyskraper</i></a> epoken mer rättvisa, och då inte bara för att det representerar den pågående tyngdpunktsförskjutningen <a href="https://fnordspotting.blogspot.com/2022/05/mellan-nordamerikanskt-imperium-och.html">västerut</a>, utan också för sin dubbelhet. I bilden ser vi å ena sidan ambitionen att bygga någonting nytt och storslaget efter kriget, men också en vårdslöshet som måhända i någon mån speglar en nihilism född i Flanderns skyttegravar. Vad mer är, i det <a href="https://en.wikipedia.org/wiki/Rockefeller_Center">Rockefeller Center</a> som arbetarna på bilden uppför syns någonting annat, nämligen hur den art déco som började som <a href="https://en.wikipedia.org/wiki/File:Th%C3%A9%C3%A2tre_des_Champs-%C3%89lys%C3%A9es_DSC09330.jpg">en variant av jugend</a> för varje år blir mer fyrkantig, avskalad och militaristisk, samtidigt som den blir mindre lekfull och mänsklig. Till skillnad från vad som var fallet under åren före första världskriget, vittnar denna gång alla tecken i tiden om vad som komma skall.</p>
<div style="text-align: center; margin-bottom: 1em; margin-top: 2em;">
<img src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgr8AiWk6k6E6lIaghc3KocuwDynv6nksOleMloZJWXzSTJPRsdnvKBzY-VaVF-AMTqhh5TOiRzVc0HpEWWlvZPX4zVmx5z67RF2bYEo1htmEi5EA9NH_xN5psRlqxTS1As66wHL0UrwB2HHbItK7lL6qs0Mifbx6tX_N8NXgNpYccYqucWPV5PTsf7hA/s480/1957_Ford_Thunderbird_%2828911503716%29_%28cropped%29.jpg" style="border: 0px none #ffffff; padding: 0px; spacing: 0px; box-shadow: 0px 0px 0px transparent;" />
<div style="text-align: right;">
<small><a target="_blank" href="https://en.wikipedia.org/wiki/File:1957_Ford_Thunderbird_(28911503716)_(cropped).jpg">Bild: Greg Gjerdingen</a></small>
</div>
</div>
<p>Precis som åren före det första världskriget präglades av helt andra stämningar än tiden före det andra, kommer även tiden <i>efter</i> kriget denna gång att präglas av helt andra tongångar. I bjärt kontrast till mellankrigstidens nihilism och tvivel, blir 50-talet väster om järnridån ett årtionde av optimism och tillförsikt, till och med i det besegrade och sönderbombade <a href="https://fnordspotting.blogspot.com/2021/06/pa-spaning-efter-det-vasttyskland-som.html">Tyskland</a>. Särskilt tydligt blir kanske detta i bilen, som vid denna tid är ett faustiskt konstverk som utstrålar självförtroende och livsglädje. I en Ford Thunderbird från 1957 syns inga spår av tvivel, neuroser, självhat eller asketism, utan bara kärlek till livet. I Europa är bilarna mindre, men även när de av efterkrigsekonomisk nödvändighet drivs av mopedmotorer <a href="https://horsesatelier.tumblr.com/post/106566412640/a-woman-surveys-a-treacherous-mountain-pass-in-the">vittnar även såväl dessa bilar som deras förare</a> om mycket av precis det vi ser i de amerikanska motsvarigheterna. Vad vi ser är ett samhälle som, trots att dess invånare har krigets fasor i färskt minne, bevisligen mår bra. Där finns givetvis fel och brister, men människor låter sig inte på något sätt förlamas av detta, och precis som under åren före första världskriget finns nu ännu en gång alla möjligheter till en ljus framtid.</p>
<p><iframe width="480" height="303" src="https://www.youtube.com/embed/mraW_m5V1Gk" title="YouTube video player" frameborder="0" allow="accelerometer; autoplay; clipboard-write; encrypted-media; gyroscope; picture-in-picture" allowfullscreen></iframe></p>
<p>Den som vill beskåda (och beskådas av) 60-talets tidsanda finner en portal till denna i Bonnie Dobsons <i>Morning Dew</i> (ursprungligen från 1962). Sången är en bitterljuv skildring av den rädsla för atomkrig som, likt en orm i paradiset, kommit att lägga sordin på 50-talsoptimismen, men också en mycket vacker sådan, i synnerhet sedan den mot slutet av årtiondet begåvats med ett glimrande och lätt psykedeliskt orkestralt arrangemang som för tankarna till Lee Hazlewood². Det faktum att <i>Morning Dew</i> skrevs <i>före</i> Kennedymordet blir dock tydligt när vi jämför den med ett annat tidsdokument från tiden <i>efter</i> samma mord. I The Shangri-Las <a href="https://www.youtube.com/watch?v=Q8UKf65NOzM"><i>Leader of the Pack</i></a> finner vi ett praktexempel på den klass och elegans som präglade 60-talet i dess bästa stunder, men tonen är, tuggimmiytan till trots, nu betydligt råare, självdestruktiv och nihilistisk, och som av en händelse släpptes låten bara månader efter att en "incident" vid Tonkinbukten fått det nordamerikanska imperiet att ta de första kliven mot ett mycket självdestruktivt sydostasiatisk äventyr som det aldrig riktigt skulle komma att återhämta sig från.</p>
<p style="text-align: center; margin-bottom: 2em; margin-top: 2em;">
<img src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEilUpok84euFPe5GRaRSUxoCWx04VMPDjG7JxGNJ_CdX9l_0jBsneQ2eUPKspzk3QeAdCBMZedifWumaz-rLXGRxlnhkIsWOM990DbIxVPqo7YKIOxssGRN9OpBuv0lUC3sK7-Tje45Ew6N5KT5TznYr2EX2ewA7C9VYn_GGhEUi7TERDdwIR1lGSxlXw/s480/Newman_Family.jpg" style="border: 0px none #ffffff; padding: 0px; spacing: 0px; box-shadow: 0px 0px 0px transparent;" />
</p>
<p>Redan i det inledande ackordet, och i de så ofta <a href="https://www.youtube.com/watch?v=TUxFQ5QBiYk">parodierade</a> orden <i>Is she really going out with him?</i>, står det klart att vi har gått in i en ny tid. Intressant nog finns även ögonblicket då detta skifte faktiskt inträffar fångat på bild. I ett <a href="https://en.wikipedia.org/wiki/File:Newman_Family.jpg">ikoniskt fotografi</a> från 22 november 1963 ser vi hur familjen Newman har kastat sig på marken för att skydda sig från kulorna som viner över deras huvuden, samt några förvirrade representanter för journalistkåren som börjat närma sig dem för att ställa frågor, samtidigt som John F Kennedy tar sina sista andetag på närbelägna Parkland Hospital. I den närmast patetiska scenen från en slänt som gått till historien som <i>Grassy Knoll</i>, och i det faktum att denna scen samtidigt så tydligt speglar den elegans och den klass som så ofta utmärkte 60-talet, ser vi också med närmast smärtsam tydlighet en värld som abrupt kastats in på en helt ny tidslinje. Där familjen Newman denna dag vaknade i en ganska okomplicerad värld, kommer de några timmar senare somna i en verklighet där Vietnamtraumat nu bara är en fråga om tid.</p>
<p><iframe width="480" height="270" src="https://www.youtube.com/embed/ODOGAEEXs9E" title="YouTube video player" frameborder="0" allow="accelerometer; autoplay; clipboard-write; encrypted-media; gyroscope; picture-in-picture" allowfullscreen></iframe></p>
<p>Såväl 70-talet som Vietnamkriget tar dock slut, och under det årtionde som följer tar väldigt annorlunda strömningar vid. Det ofta utskällda 80-talet saknar inte excesser, men dessa måste ytterst förstås som del av den läkningsprocess som följer på 70-talets trauman. Inte heller är 80-talet homogent, utan blir tvärtom markant mer plastigt och ytligt med tiden, men fokuserar man på dess första halva står det också klart vad årtiondet kanaliserar, nämligen en högromantisk strömning. I det å ena sidan tämligen okända men å den andra synnerligen representiva brittiska projektet Poeme Electroniques <i>The Echoes Fade</i> blir denna strömning så konkret att den nästan går att ta på. Precis som under 1800-talet ser vi här en kraftig motreaktion mot den otyglade rationalismen, och precis som under 1800-talet är grundackordet bitterljuvheten. Plötsligt är det ånyo de mänskliga krafterna som dominerar, men samtidigt vittnar det närmast totala synthesizerberoendet om att de nya romantikerna inte riktigt bottnar. Redan två år in på det nya årtiondet står det klart att det finns något artificiellt över det, och denna tendens kommer därefter bli svårare och svårare att värja sig mot för varje år som går.</p>
<p><iframe width="480" height="270" src="https://www.youtube.com/embed/IDB9pkvC274" title="YouTube video player" frameborder="0" allow="accelerometer; autoplay; clipboard-write; encrypted-media; gyroscope; picture-in-picture" allowfullscreen></iframe></p>
<p>Med murens fall går världen in i en ny era, och på många sätt tar det 1900-tal som började 1914 då också slut. 90-talet framstår för någon som blickar tillbaka på det från den här sidan millennieskiftet som påtagligt mer modernt och välbekant än årtiondet som föregick det, men med ett par decenniers perspektiv på det står det också klart att 80-talets strömningar inte dog 31 december 1989, utan att 80-talsromantiken tvärtom lämnade en <i>afterflow</i> efter sig som varar åtskilliga år in på det nya årtiondet. I TV-serien <i>Babylon 5</i> blir inte bara båda dessa aspekter tydliga, utan i det epos som skildras ser vi också en spegling av det faktum att framtiden efter det kalla krigets slut är ett väldigt oskrivet blad. Här finns en osäkerhet om vad som komma skall, men framför allt också den ganska naiva optimism som ger upphov till teser som den om <a href="https://en.wikipedia.org/wiki/The_End_of_History_and_the_Last_Man"><i>The End of History</i></a>. 90-talet utmärks till syvende och sist kanske i första hand för vad det <i>inte</i> är; det är inte ett årtionde präglat av romantik, det är inte ett årtionde präglat av kallt krig och det är inte heller ett årtionde präglat av stora infekterade konflikter som splittrar. Resultatet blir en måhända något steril epok, men också en sådan så okomplicerad att det fyller en nutida betraktare, ärrad av ett kulturkrig utan slut, med avund. Detta förändras inte inte heller när tideräkningens alla fyra siffror ändras samtidigt den 1 januari 2000, men det tar däremot abrupt slut den 11 september 2001.</p>
<p>1900-talet måste ytterst förstås som ett slagfält för olika memkomplex, varav vissa är välvilliga, andra illasinnade och ytterligare andra moraliskt mer komplexa än så. Olika memkomplex dominerar vid olika tidpunkter, och på deras kulturella frukter kan man ana deras konturer. Ibland är utvecklingen kontinuerlig, vilket gör att framtiden kan förutsägas genom att följa tangentens riktning, men andra gånger kastas historien brutalt in på nya spår i abrupta diskontinuiteter. Den betraktare som upplevde detta i realtid befann sig alldeles för nära händelsernas mitt för att då kunna se vad som <i>egentligen</i> pågick, men i efterhand kan vi, tack vare den rika skörd av fotografier, filmer och inspelningar 1900-talet lämnade efter sig, skönja den kosmiska maktkamp som formade det.</p>
<div style="border-top: thin solid #cccccc;">
<small>
<p>¹ En betydligt bättre översättning, ehuru också en sådan betydligt mer besvärande för den gudlösa reduktionistiska härskarkasten, hade varit <i>tidsanden</i>.</p>
<p>² Hazlewood var, precis som <a href="https://fnordspotting.blogspot.com/2022/06/om-fysiognomik-och-den-memetiske.html">John Keel</a>, en av de riktigt coola katterna.</p>
</small>
</div>
Fnordspotterhttp://www.blogger.com/profile/09005873565735207454noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-454849378160568513.post-21402205712052350252022-06-11T17:31:00.001+02:002022-06-11T17:45:44.219+02:00Om synkroniciteter och det gäckande meningsbegreppet<p style="text-align: center; margin-bottom: 2em;">
<img src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgyYowp-FyHc5APyJu9ST0Bkr10T63xM-lu9rrAQnwRfX5juvt-wXb1eWAU1SbsFucyPPPNlK47yroFf5PQmam3Fwg4XEZFcSxtJLHEf_jmhmKLrH456qGeaOitmBSl5bG1hAJ6xOsCqhb-DFQajhc-iPmxx-skRdVECFP-f-9dG7AzemV_O1Pyo303qw/s480/forest-g95ae92573_1920.jpg" style="border: 0px none #ffffff; padding: 0px; spacing: 0px; box-shadow: 0px 0px 0px transparent;" />
</p>
<p>Mina mordiska spioner i första världskrigets Staffordshire:</p>
<p>Enligt den svenske idéhistorikern Per Johansson utgör frekventa synkroniciteter ett kvitto på att anden bor i den som upplever dem, eller, annorlunda uttryckt, att vederbörande <i>är på rätt väg</i>. Just vägmetaforen är intressant, då synkroniciteter är nära kopplade till just de vägval vi gör. Av alla de tänkbara vägar som människan kan vandra mellan födsel och död finns det av kombinatorisk nödvändighet såväl sådana på vilka hon inte kommer erfara några synkroniciteter alls, som sådana på vilka samma synkroniciteter står som spön i backen. Alldeles oavsett vilken grad av medveten kontroll över förekomsten av synkroniciteter vi har, står det därmed klart att den frekvens med vilken vi blir föremål för dem ytterst är en funktion av de val vi gör.</p>
<p>I ljuset av detta kan Johanssons tes (åtminstone i den kursiverade varianten ovan) vid första anblick framstå som en truism, då den som till exempel väljer att fördjupa sig i ett fåtal ämnen oftare stöter på ett och samma begrepp eller namn än den som i stället väljer att fördjupa sig i ett flertal. Den germanofil som två gånger på en och samma dag möter namnet Otto von Bismarck i två olika källor kommer dock näppeligen tolka detta i termer av en synkronicitet, då han <i>förväntar</i> sig återkommande referenser till von Bismarck i samband med sådana studier. Vad han däremot skulle uppleva som en synkronicitet vore om han, efter att oplanerat och av en ren slump ha fördjupat sig i en given tysk historisk person (säg Alfred Bonaventura von Rauch) som han aldrig tidigare hört talas om, satte sig framför teven för en stunds avkoppling, bara för att direkt mötas av en dokumentär om von Rauch, som han inte hade en aning om skulle sändas.</p>
<p>Synkroniciteter upplevs, annorlunda uttryckt, bara som sådana om de sammanträffanden de svarar mot är både högst osannolika och spektakulära. I ljuset av detta finner vi också att Johanssons tes i själva verket inte alls är någon truism, utan tvärtom någonting som <i>inte</i> utan vidare låter sig återföras på enklare och välkända principer. Johanssons tes säger oss med andra ord (förutsatt att den är riktig) någonting nytt om världen. Vad frågan om huruvida den faktiskt också är riktig beträffar, är detta någonting som endast kan avgöras empiriskt, och då synkroniciteten är en synnerligen subjektiv upplevelse, är våra erfarenheter av sådan empiri någonting vi ytterst endast kan åberopa som bevis inför oss själva. Detta väl sagt är vi på den reaktionära publikationen <i>Fnordspotting</i> övertygade om att många av våra läsare har högst personliga erfarenheter av hur synkroniciteterna hopat sig i deras liv just i samband med att de upplevt sin tillvaro som särskilt meningsfull eller intressant. Har man sådana erfarenheter börjar man också förstå både varför Johanssons tes är riktig och, mot bakgrund av vad vi diskuterat ovan, varför den är högst intressant.</p>
<p>Vad vägmetaforen egentligen antyder tycks med andra ord vara att vi, när vi gör goda vägval, börjar frigöra oss från de sannolikhetsfunktioner som annars i hög grad skulle styra våra liv. När vi gör goda vägval trevar vi oss också, trots att vi till stor del famlar i blindo, fram mot en morgondag i vilken betydligt fler pusselbitar än vad konventionell sannolikhetslära menar är möjligt gång på gång faller på plats (vilket vi märker av i form av att vi upplever synkroniciteter). Anmärkningsvärt nog finns också en för den konventionella vetenskapen både känd och erkänd mekanism för att, låt vara under mer abstraherade former, uppnå påfallande snarlika utfall, nämligen <a href="https://en.wikipedia.org/wiki/Quantum_computing">kvantdatorn</a>. Vad som därtill finns är en Nobelpristagare i fysik vid namn Roger Penrose som, till många betydligt mindre intelligenta kollegors stora förtret, hävdar att företeelsen inspiration, och i förlängningen också det mänskliga medvetandet som sådant, <a href="https://en.wikipedia.org/wiki/The_Emperor%27s_New_Mind">kan spåras till</a> just denna sorts mekanismer.</p>
<p>Vissa kommer här invända att kvantmekaniska effekter av detta slag inte kan uppstå i en varm och våt omgivning som den mänskliga kroppen, vilket inte är helt osant, men inte heller helt sant. Av central betydelse här är dock det faktum att vi <i>vet</i> att vår förståelse av kvantfysiken är <a href="https://en.wikipedia.org/wiki/Quantum_gravity">ofullständig</a>, och att den teori vi har idag sannolikt som bäst bara fångar <i>begränsade</i> aspekter av det underliggande fenomenet. Vad mer är, även om kvantmekaniken idag är en integrerad del av fysiken innebar, som bland annat <a href="https://en.wikipedia.org/wiki/The_Master_and_His_Emissary">Iain McGilchrist</a> noterat, det tidiga 1900-talets fysiska genombrott att den kartesiska världsbilden tvingades till reträtt. Vetenskapen har dock i egentlig mening aldrig accepterat detta, utan reducerat kvantmekaniken till ett antal ekvationer som visserligen kan användas för att utföra högst användbara beräkningar, men varpå man i regel mycket omsorgsfullt undvikit att reflektera över de vidare ontologiska implikationerna.</p>
<p>Det kan här vara värt att jämföra med den särskilda relativitetsteorin, och det faktum att denna inte formulerades förrän år 1905, trots att den var en direkt matematisk konsekvens av någonting som då hade varit välkänt i över 15 år. Allt vetenskapen hade behövt göra var att lägga en timme eller två på att med hjälp av enkel högstadiematematik utforska implikationerna av <a href="https://en.wikipedia.org/wiki/Length_contraction">Lorentzkontraktionen</a>, varpå den teori som gjorde Einstein känd för världen hade manifesterat sig direkt. Att den särskilda relativitetsteorin trots detta skulle dröja berodde med andra ord inte på att genombrottet tarvade några djupare matematiska insikter, utan på att en <i>mental</i> barriär förhindrade vetenskapsmännen från att ta in vad det var de faktiskt hade upptäckt. I fallet med den i sammanhanget ganska beskedliga allmänna relativitetsteorin tog det över 15 år att överkomma denna barriär. I fallet med den betydligt mer bisarra kvantmekaniken har vi efter 100 år sannolikt fortfarande inte fullt ut förmått ta det mentala klivet ut i en ny (eller kanske rättare sagt nygammal) era.</p>
<p>Av denna anledning finns här fortfarande väldigt mycket kvar att upptäcka. Kanske är synkroniciteter vad vi erfar när vi på allvar blir något mer än summan av våra beståndsdelar; ett symptom på att vi på djupet börjar ta kontroll över vårt eget öde. Kanske är de också ett tecken på att världen är en betydligt rikare plats än den sterila öken befolkad av automater och maskiner som strikt följer sin programmering som materialister försöker reducera den till. Kanske är de stora uppfinnarna, författarna och konstnärerna på riktigt trollkarlar; taumaturger som blickar in i möjliga tidslinjer, och i dessa finner den inspiration som mänskligheten därefter nyttjat för att forma sin egen. Kanske har också biologin kommit att bemästra fenomenet, och lärt sig att söka sig mot högre komplexitet och mer fulländade former genom att <i>känna</i> sig fram till vilka stigar som leder till dem, snarare än genom den extremt ineffektiva brute force-metoden att invänta slumpvisa mutationer, och därefter låta selektionstrycket verka på dessa.</p>
<p>Till syvende och sist är kanske också den <i>mening</i> vi instinktivt erfar när vi drabbas av synkroniciteter inte en biprodukt av dem, utan tvärtom en fingervisning om vad det gäckande begreppet "mening" egentligen svarar mot. Kanske är känslan av mening ytterst vad vi upplever när vi kringgår sannolikhetsfunktionen, för att i stället framgångsrikt, och med hjälp av en superkraft vi själva inte ens vet om att vi besitter, instinktivt känna oss fram till just de stigar som leder till en bättre morgondag.</p>Fnordspotterhttp://www.blogger.com/profile/09005873565735207454noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-454849378160568513.post-61166870171381222192022-06-09T22:13:00.008+02:002022-07-31T23:06:43.867+02:00Om fysiognomik och den memetiske Djävulen<p style="text-align: center; margin-bottom: 2em;">
<img src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgkLsMJxpWhxxzZJVfVlU4xSFDSwhS6gMQQI0IFF3NGCJJs2VNS_Avw7VhfQ75LEF0Zs1oK71W4GZ6spWL681uJ-yUeafBaJT1HJUnE3TV4S-lzxzrsjQeNDpZB-oJyvJ4AzK3wJpn561Pfz0vt42VkWxySz00UTcCVB5pbtOV7YfnqPVGDR4i9u9z0LA/s480/fysiognomik.jpg" style="border: 0px none #ffffff; padding: 0px; spacing: 0px; box-shadow: 0px 0px 0px transparent;" />
</p>
<p>Mina tulpas beväpnade med hrönir:</p>
<p>
Sedan antikens dagar har måhända fysiognomiken tappat något i social prestige, men trots detta drabbas förr eller senare praktiskt taget alltid den som ägnar ett minimum av tid åt att identifiera mönster i sin omvärld av misstanken att det faktiskt finns någonting där. Ett synnerligen intressant perspektiv på företeelsen finner vi på oväntat håll, nämligen i en bok av John Keel¹. I <i>The Eighth Tower</i> gör den garvade och av synnerligen absurda händelser tämligen hårt prövade författaren, närmast i förbigående, och utan att därefter utveckla resonemanget vidare, följande fascinerande observation:</p>
<p style="padding-left: 1em; text-align: justify;">
<i>While interviewing hundreds of UFO contactees scattered throughout the country, I was impressed by a curious similarity in their physical appearances. If we could ever assemble all these people together in a single auditorium, it would look like some kind of family reunion. The majority of these percipients, both male and female, are slender, of medium height, and have lean faces with high cheekbones. A surprisingly large number of religious fanatics share these same characteristics.</i>
</p>
<p>I den mån läsaren kan överkomma sina eventuella <a href="https://en.wikipedia.org/wiki/Robertson_Panel">mentala blockeringar</a> kring det femte ordet i citatet, kan det här också tänkas att samma läsare, åtminstone i den mån vederbörande är en observant person, hajar till och tänker "hallå där, jag vet precis vad den här John Keel syftar på". Vad som beskrivs är nämligen den uppsyn som gång på gång manifesterar sig i anleten tillhörande bland annat konfirmandledare i frikyrkor, gravallvarliga grötmyndiga elevrådsaktiva gymnasister, eskatologiska aktivister samt medlemmar av politiska ungdomsförbund, företrädesvis progressiva² sådana. Kort sagt, den fenotyp Keel identifierar är vad vi på den reaktionära publikationen <i>Fnordspotting</i> tidigare, och måhända inte utan spår av sarkasm, omnämnt som <a href="https://fnordspotting.blogspot.com/2020/02/om-den-adla-alven-nathatet-och.html">"den ädla alven"</a>.</p>
<p>Har man väl sett det går det inte att ose igen. Verkligheten tillhandahåller tvärtom så många exempel – av båda könen – att mönstret, för den som en gång väl identifierat det, blir omöjligt att ignorera. Fenotypen lånar sig dock <i>inte</i> till hånfulla kommentarer om dåliga gener, emedan den ädla alvens utseende i regel upplevs som fördelaktigt snarare än motsatsen. Vad som inte desto mindre får fenotypen att omgärdas av en gäckande aura av obehag är det faktum att den så tydligt utstrålar fanatism. Den ädla alven ler med ett bländvitt Stomatol-leende och flitig användning av den nedre ansiktshalvans alla muskler, men leendet når inte ögonen. Ögonen beskådar i stället världen med en blick som vittnar om en omättlig hunger efter att få slå sönder precis allting befintligt så att det kan ersättas med någonting nytt, och denna så högst påtagliga dissonans mellan vad den undre respektive övre halvan av ansiktet säger sänder därför också ut en tydlig signal om att någonting är <i>fel</i>.</p>
<p>Utöver den ädla alven präglas det nutida etablissemanget även av en annan fysiognomisk fenotyp, som vi med fördel kan kalla för <i>puritanen</i>. I den mån läsaren inte instinktivt och omedelbart förstår vilken fenotyp som avses ger Grant Woods ikoniska konstverk <a href="https://en.wikipedia.org/wiki/American_Gothic"><i>American Gothic</i></a> (eller helt enkelt bara en bild på de två personer som utgör Miljöpartiets språkrör) en fingervisning. Puritanen är å ena sidan nära allierad med den ädla alven, men å den andra till utseendet påfallande olik. Puritanen ler aldrig om så ens bara med munnen, puritanens ansikte är i stället konstant sammanbitet och utstrålar bitterhet, ressentiment och i många fall också hat. Själv tror sig dock puritanen vara driven av kärlek och medkänsla, varför även denna fenotyp, och i en intressant parallell med vad vi ovan fann hos den ädla alven, präglas av dissonans. Puritanens förmenta kärleksbudskap dryper i själva verket av negativ energi och dåliga vibrationer, varför omgivningen, trots att moderniteten berövat den på de språkliga verktyg som krävs för att sätta fingret på exakt vad, även i mötet med denna fenotyp snabbt blir varse att någonting är i grunden fel.</p>
<p>Dessa två fenotyper är inte de enda som kan observeras, och inte sällan möter vi dessutom olika blandformer. Den ädla alven och puritanen är inte desto mindre centrala, då de tillsammans utgör modernitetens prästerskap. Det finns idag naturligtvis även många ledare som inte kan klassificeras under någon av dessa kategorier, men dessa, ehuru på intet sätt oviktiga, förstås bättre i termer av kameleonter eller spelare som följer minsta motståndets lag. Dessa har ingen egen agenda annan än makten och berömmelsen som sådan. För den ädla alven och puritanen är dock makten ett medel snarare än ett självändamål. Den förra är en fanatisk och mycket driven ideolog, medan den senare drivs till handling av sina synnerligen negativa känslor. Trots att de på många sätt är väldigt olika varandra avlöper deras samarbete därför inte bara friktionsfritt, utan i praktiken har de dessutom visat sig komplettera varandra mycket väl.</p>
<p>Hur bör då dessa två fysiognomiska fenotyper egentligen förstås? Korrelerar deras så särpräglade utseenden med gener som gör dem mottagliga för just de föreställningar som manifesteras i dem, eller handlar det tvärtom om att de världsåskådningar som slagit rot i dem är så potenta att de med tiden formar även deras uppsyn och hållning? Fenomenet är ännu alldeles för outforskat för att entydigt slå fast svaret på denna fråga, och kanske utgör frågan också ett kartesiskt villospår som, i egenskap av sådant, äger ett nära släktskap med den företeelse som diskuteras. Frågan om vad det faktiskt är vi har att göra med här lånar sig så klart också till esoteriska utläggningar, men det finns egentligen ingen anledning att direkt avskräcka läsaren med sådana. Låt oss i stället låna ett begrepp från ateismens, materialismens och reduktionismens överstepräst Richard Dawkins³, och analysera företeelsen i termer av memer⁴.</p>
<p>Vad den ädla alven och puritanen i ord och handling kanaliserar är nämligen just memer. Inom de båda kategorierna gör man detta på lite olika sätt, och eventuellt bör de ädla alverna förstås mer i termer av sändare medan puritanerna måhända specialiserat sig mer som signalrepeterare eller förstärkare. Det centrala här är dock att dessa memkomplex bevisligen är destruktiva, och inte bara för att de leder till <a href="https://fnordspotting.blogspot.com/2021/08/om-moderniteten-och-dess-diaboliska.html">kaos, samhälleligt förfall och splittring</a>, utan också för vad de får för konsekvenser för de infekterade själva. Det senare perspektivet är lätt att glömma, då de infekterade ofta hör till våra mest svurna motståndare, men varför inte desto mindre även denna aspekt är viktig att belysa förstår man när man studerar den uppväxande generationen. Många har med egna ögon i realtid bevittnat hur tonåringar (människor som givet hur de, helt i enlighet med tingens ordning, genomgår en period av aktivt sökande, är särskilt mottagliga för dylika memetiska infektioner) drabbas. Den drabbade börjar predika "kärlek" och "tolerans", men för omgivningen står det snart klart att budskapet blir mer aggressivt och förgrämt ju mer "kärlek" som predikas, och mer intolerant ju mer den drabbade förespråkar "tolerans". Vad mer är, snart står det också klart att den infekterade mår uppenbart dåligt.</p>
<p>Kort sagt, den utlovade kärleken och harmonin vägrar inte bara att infinna sig, utan tvärtom är det i form av vilsenhet, ilska, förvirring, ressentiment, psykisk ohälsa samt frånvaron av mening och sammanhang som memkomplexen yttrar sig. Forna tiders etablissemang hade inte haft några större problem att identifiera detta för vad det är, nämligen en diabolisk kraft som släppts lös i samhället. Vårt eget etablissemang, svårt infiltrerat av ädla alver och puritaner som det är, utmålar däremot denna kraft som någonting undergörande, och gör följaktligen också allt för att göda den. Precis som alla virus vill det illasinnade memkomplex som infekterat dem reproducera sig, och som av en händelse är detta också precis vad som blir frukten av deras subversiva agerande.</p>
<div style="border-top: thin solid #cccccc;">
<small>
<p>¹ Ehuru emellanåt måhända en författare med drag av opålitlig berättare över sig, så var John Keel en cool katt. En riktigt cool katt. Seriöst. Han kvalar in bland de riktigt stora coola katterna, såsom Orson Welles.</p>
<p>² På högerkanten finner vi en mycket intressant avvikelse från regeln i form av Ungsvenskarna, som dock inte avhandlas inom ramen för denna text.</p>
<p>³ En bildsökning ger snabbt vid handen att Dawkins som ung uppvisade <a href="https://external-preview.redd.it/-driVp6EbzzQ4_H9xb_oUQlCqb8LmaJsg4AGIiLbru0.png?width=640&crop=smart&auto=webp&s=b1dc0554fb5e065193cc439493e6436b858e82a1">alla den ädla alvens kännetecken</a>.</p>
<p>⁴ I begreppets ursprungliga bemärkelse, det vill säga <i>inte</i> i betydelsen "roliga bilder på nätet".</p>
</small>
</div>
Fnordspotterhttp://www.blogger.com/profile/09005873565735207454noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-454849378160568513.post-70335521261667446032022-06-06T21:05:00.014+02:002022-06-06T23:29:18.552+02:00Konspirationsteorins anatomi<p style="text-align: center; margin-bottom: 2em;">
<img src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjzjQtghxWnguhU0Bg8kbHHd1E1g6vOPGpSm716rqfDy9LH3ImWRlxdEYyIlquLuSSB-r1BlqSHQkIMeYY57Ntql2NLMGVOVSC4OVtQDjPLeTsroOrZuMZuNZDA8nAafZOF9YiGqAX69LCBOW_njNu7-4_5d_yYbPRWo40SSVisdNe6ahulblJ2HVncNw/s480/masonic-1676665_1920.jpg" style="border: 0px none #ffffff; padding: 0px; spacing: 0px; box-shadow: 0px 0px 0px transparent;" />
</p>
<p title="Adam Weishaupt/George Washington">Mina hampaodlande bayerska frimurare i den nya världen:</p>
<p>Enligt ett ofta upprepat påstående faller alla så kallade konspirationsteorier på sin egen orimlighet, då det är omöjligt att hålla ett större och kontroversiellt åtagande som involverar ett betydande antal personer hemligt annat än under en ytterst kort tid. Vid första anblick kan argumentet framstå som övertygande, och föga förvånande upprepas det därför också ofta av såväl <a href="https://www.andreasekstrom.se/">progressiva solipsister med blå bockar</a> som de överstepräster som håller <a href="https://www.youtube.com/watch?v=_ZBKX-6Gz6A">TED-föreläsningar</a> inför inflygna potentater som nickar artigt och skrattar glädjelöst på precis de rätta ställena. Mot detta kan invändas att till exempel <a href="https://en.wikipedia.org/wiki/Manhattan_Project">Manhattanprojektet</a> omfattade lika många personer som det bor människor i Umeå kommun utan att någonting läckte ut till allmänheten, förrän det nyblivna <a href="https://fnordspotting.blogspot.com/2022/05/mellan-nordamerikanskt-imperium-och.html">nordamerikanska imperiet</a> självmant valde att faktiskt göra detta genom att jämna Hiroshima med marken. Till syvende och sist är problemet med argumentet i fråga dock ett helt annat.</p>
<p>Rent funktionellt utgör argumentet om att det är omöjligt att hålla ett större åtagande hemligt utan att någonting läcker ut ett trolleritrick; en utstuderad distraktion vars syfte är att förflytta publikens uppmärksamhet i precis det ögonblick man lurar den. Genom att upprepa sofismen om att läckor är ofrånkomliga förmedlar man någonting som till synes har bäring på det som avhandlas, men som inte har det. Oavsett vilken större konspirationsteori som avhandlas finner vi nämligen att det tenderar finnas gott om visselblåsare som bevisligen både haft mycket höga positioner på insidan (till exempel som <a href="https://en.wikipedia.org/wiki/Philip_J._Corso">högt uppsatt säkerhetsrådgivare</a> åt Dwight D. Eisenhower) och som hävdar att konspirationen i fråga är en realitet. Med andra ord är argumentet om att konspirationer är omöjliga eftersom någon förr eller senare kommer försäga sig eller läcka avgörande information om dem helt meningslöst, eftersom vi faktiskt <i>vet</i> att folk med till synes mycket övertygande meriter på löpande band också går i god för precis den sortens påståenden. Annorlunda uttryckt, argumentet om de stora konspirationernas omöjlighet behandlar hypotetiska situationer som <i>på ett avgörande vis skiljer sig åt</i> från dem vi faktiskt har att göra med, och därför också helt saknar bäring på dessa.</p>
<p>Innebär då detta att alla de stora konspirationsteorierna är sanna? Givetvis inte, då alla de stora konspirationsteorierna förekommer i flera olika varianter, varav många står i direkt motsättning till varandra, och därför per definition inte heller kan vara sanna samtidigt. Detta gäller också de läckor som åberopas för att bekräfta dem, och i själva verket vet vi att dessa förmenta läckor i många fall handlat om <a href="https://en.wikipedia.org/wiki/Mirage_Men">regelrätt och synnerligen utstuderad desinformation</a>. I denna omständighet finner vi i stället den <i>verkliga</i> anledningen till att man bör vara mycket försiktig med att okritiskt såväl omfamna som avfärda så kallade konspirationsteorier, nämligen att föremålen för dem är ett gungfly. Inte sällan gömmer sig på en och samma gång både sanningar bakom lögner och lögner bakom sanningar. Har en obekväm sanning väl läckt ut, eller om man är rädd för att den skall göra det, kan den tämligen enkelt oskadliggöras genom att få människor att instinktivt associera den med vad som är skrattretande och/eller bevisligen en lögn.</p>
<p>Rent praktiskt kan detta arrangeras genom att man som konspiratör låter "läcka" ett dokument som innehåller <i>både</i> sanningar och lögner. Så fort någon kan påvisa att någon av lögnerna i dokumentet utgör just en sådan, kommer därefter allmänheten utgå från att även vad som faktiskt är sant i dokumentet är felaktigt. Därefter kommer ingen människa med självaktning längre vilja bli förknippad med någonting av det som "läckt" ut, och på detta sätt kan även synnerligen obekväma sanningar gömmas i öppen dager, eller rättare sagt, i ett hav av brus. Av denna omständighet kan vi inte automatiskt sluta oss till att en given konspirationsteori är vare sig sann eller falsk, men vad vi däremot kan sluta oss till är att argumentet om att konspirationsteorier alltid faller på sin orimlighet är både djupt ohederligt och ett symptom på fåvitskhet och/eller illasinnade avsikter från avsändarens sida.</p>Fnordspotterhttp://www.blogger.com/profile/09005873565735207454noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-454849378160568513.post-31324150235648760572022-05-31T20:07:00.001+02:002022-06-01T21:51:09.144+02:00Mellan nordamerikanskt imperium och Nordamerika noir<p style="text-align: center; margin-bottom: 2em;">
<img src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEilUpok84euFPe5GRaRSUxoCWx04VMPDjG7JxGNJ_CdX9l_0jBsneQ2eUPKspzk3QeAdCBMZedifWumaz-rLXGRxlnhkIsWOM990DbIxVPqo7YKIOxssGRN9OpBuv0lUC3sK7-Tje45Ew6N5KT5TznYr2EX2ewA7C9VYn_GGhEUi7TERDdwIR1lGSxlXw/s480/Newman_Family.jpg" style="border: 0px none #ffffff; padding: 0px; spacing: 0px; box-shadow: 0px 0px 0px transparent;" />
</p>
<p>Mina cowboys och ranchägare:</p>
<p>Bland ideologiskt naiva hörs (eller hördes åtminstone förr om åren) ofta en kritik av det nordamerikanska imperiet från vänster, vilket i regel fått liberalkonservativa att i en instinktiv men inte alltid särskilt genomtänkt motreaktion okritiskt börja idealisera allting amerikanskt. Bland politiskt mer medvetna kritiseras i stället ofta det nordamerikanska imperiet <i>från höger</i>, emedan man i detta välde och dess världshegemoni ser en kaotisk kraft som undergräver hela västvärlden. Vad både den amerikakritiska högern och dito vänstern helt tenderar att missa är emellertid att det imperium som då andra världskrigets dimmor lättade stod som ny världshegemon, till skillnad från vad som ofta påstås i de inte sällan väl intellektuellt slöa och karikatyrartade sågningarna av det, hade klass.</p>
<p>I inspelningar av ledande amerikaner från årtiondena efter kriget blir detta särskilt tydligt. De människor vi möter är varken de religiösa fanatiker deras förfäder var eller de vulgära snabbmatsätare den late europén avfärdar dem som, utan en härskarkast som vet att fylla sina skor. De inte bara utstrålar värdighet och självförtroende, utan man kan därtill i deras blickar och på deras hållning se att de är högst medvetna om vilken särställning de tillkämpat sig på slagfältet. De äger inte bara alldeles oavsett vad man som europé råkar tycka om detta världen; de vet dessutom mycket väl om att de äger världen, varför de också för sig på ett sätt som anstår den som äger världen. Deras imperium är ofta korrupt, många gånger illasinnat och ägnar sig inte sällan öppet åt regelrätt plundring, men det är också ett imperium med stil, ett imperium som beundrar sina ledare och ett imperium vars soldater har rekryterats från såväl patricier- som plebejfamiljer.</p>
<p>Bortom de eviga diskussionerna om till vilken tidpunkt och plats Förfallet med stort f bör spåras, bortom de förvisso mycket intressanta diskussionerna om hur världen hade utvecklats om Amerika bara låtit bli att blanda sig i första världskriget, och bortom analyserna om huruvida Amerika till syvende och sist bör ses som höger eller vänster, återfinns här någonting på många sätt mycket mer intressant. I den klass vi ser amerikaner uppvisa efter kriget, och i det faktum att denna återfinns såväl bland ledare som bland de unga soldater som många gånger i allra högsta grad bevisligen hade <a href="https://en.wikipedia.org/wiki/Greatest_Generation">vuxit som människor</a> då de utkämpade det nordamerikanska imperiets stora krig, ser vi också förutsättningarna för en god världsordning. I den klass, i det självförtroende och i den faustiska utblick på världen som präglar det nordamerikanska imperiet efter kriget finner vi precis de mänskliga kvaliteter som alltid har präglat goda epoker, övriga tillkortakommanden till trots.</p>
<p>Dessa kvaliteter står emellertid i bjärt kontrast till dem som utmärker vår egen tid. De ledare som visste att föra sig har avlösts av infantila pappfigurer vilkas mentala utveckling helt tycks ha avstannat någonstans under de sena tonåren, och som visserligen försöker framställa sig som sina föregångares naturliga arvtagare, men som ständigt kapitalt misslyckas med detta. Det bestående intrycket blir inte bara det av <a href="https://fnordspotting.blogspot.com/2020/10/moderniteten-som-cargokult.html">barbarer</a> som helt i strid med de <a href="https://fnordspotting.blogspot.com/2020/08/framstegsmyten-och-dess-funktion.html">whighistoriska axiomen</a> flyttat in bland den fallna civilisationens ruiner, utan också att årtiondena efter kriget framstår som direkt anakronistiska. Å ena sidan krävde framställandet av ett fotografi en komplicerad process som innefattade ljuskänslig film, manuellt arbete, mörkrum och framkallningskemikalier, men å den andra fotograferade människor varandra på månens yta. Vad mer är, avbildade på dessa färgfotografier framställda med vad som vid första anblick framstår som stenåldersteknik ser vi eleganta, stolta och genuint glada människor omgivna av föremål som stundom är kusligt lika våra egna, stundom är skrattretande primitiva och stundom så vackra och genialiska att de får våra egna ägodelar att framstå som rena fattigdomsbevisen.</p>
<p>Alldeles oavsett hur man ser på den roll upplysningen, 1700-talets revolutioner och 1900-talets stora krig har spelat i att ta oss dit vi är idag, ser vi på dessa färgfotografier en värld som, med alla sina fel och brister, <i>borde</i> ha utvecklats till någonting oändligt mycket mer sunt än vad som faktiskt blev fallet. Vill man utröna varför vi trots detta befinner oss där vi befinner oss, och detta utan att obducera hela världshistorien, är det Vietnam man bör fokusera på. Det är när Vietnamkriget spårar ur som värdigheten och självförtroendet försvinner från makthavarnas hållning, och det är vid samma tid som stoltheten och glädjen försvinner från vanliga människors uppsyn. Vietnamkriget söndrar, förgiftar och tar successivt och med kirurgisk precision död på precis det som var bra med det nordamerikanska imperiets tidevarv. Det officiella USA förvandlas till ett <a href="https://en.wikipedia.org/wiki/File:Lyndon_B._Johnson_1972.jpg">Nordamerika noir</a>, samtidigt som ett memetiskt virus av okänt ursprung ohämmat härjar utanför maktens salonger, och visserligen ger oss både <a href="https://www.youtube.com/watch?v=w6zPW7qA6RQ">Mama Cass</a> och <a href="https://www.youtube.com/watch?v=46fOtLfYC4Q">George Carlin</a>, men framför allt någonting annat och mer bestående, och som i sin första iteration manifesterar sig under namn som <a href="https://en.wikipedia.org/wiki/Weather_Underground"><i>The Weathermen</i></a> och <a href="https://en.wikipedia.org/wiki/Symbionese_Liberation_Army"><i>Symbiotiska befrielsearmén</i></a>.</p>
<p>Även om både Vietnamkriget och 1970-talet med tiden tar slut, och avlöses av det många gånger närmast <a href="https://www.youtube.com/watch?v=ODOGAEEXs9E">högromantiska 1980-talet</a>, fortsätter det memetiska viruskomplexet sitt segertåg, om än nu under betydligt diskretare former. I tysthet tar de människor som infekterades under de föregående årtiondena plats i institutioner, parlamentariska församlingar, domstolar, regeringar och företagsstyrelser, vilka i sin tur blir till smittohärdar som garanterar fortsatt epidemisk spridning. Sakta men säkert skapas den värld vi lever i idag; en värld av kulisser, hologram, tomhet, ytlighet, infantilitet, själsligt armod och brist på mening. Vietnamkriget splittade, och genom de <a href="https://fnordspotting.blogspot.com/2020/08/sensommarintermezzo-sprickorna-i-vaggen.html">sprickor</a> som därmed uppstod tog sig någonting som under de årtionden som följde drastiskt kom att omskapa vår värld igenom. Som av en händelse är det idag inte heller knappt någon som ägnar någon tid alls åt att reflektera över vad detta någonting faktiskt var, trots att detta någonting har format vår värld mer än något annat skeende under efterkrigstiden.</p>Fnordspotterhttp://www.blogger.com/profile/09005873565735207454noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-454849378160568513.post-5858083205156491542022-01-17T17:05:00.009+01:002022-05-31T23:01:56.291+02:00Om nyliberaler och deras grunda förståelse av frihandel<p style="text-align: center; margin-bottom: 2em;">
<img src="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEjv1GIIcUN9FZJBkFK7Un7FLOFDCerSh1UWlrboeDWe3NAq20ZexDL9hn7lx_sdih9jgKtHYDtD5k5NlLxGK4h9dDw5J7QgwXSDYtPnh0rI8WSTcV6Ux0W6JUEBj-4O-iPcC9gznzanNVU1SBM2_6-UO0Tihg0uQDJobVur4jEaPQDIjx03ZU9409UqhA" style="border: 0px none #ffffff; padding: 0px; spacing: 0px; box-shadow: 0px 0px 0px transparent;" />
</p>
<p>Mina merkantilister:</p>
<p>Efter att Ivar Arpi i höstas ifrågasatte det kloka i att som civilisation frivilligt försätta sig i beroendeställning till Kina och detta lands ledning ryckte nyliberalismen i form av Timbrochefen Benjamin Dousa snabbt ut till <a href="https://twitter.com/BenjaminDousa/status/1450896331803926541">frihandelns och globalismens försvar</a>. Vad Arpi gav uttryck för, kontrade Timbrochefen med en ungdomsförbundsordförandes robotiska förutsägbarhet, var protektionism, och därför hade Arpi per definition fel. Frågan var därmed avgjord, och det faktum att Arpi var ute i ogjort ärende vetenskapligt fastslaget. Att frihandel är till gagn för alla inblandade parter bevisades trots allt redan av David Ricardo under det tidiga 1800-talet, och när Arpi 200 år senare började hota en upplyst värld som förväntade sig vetenskapliga analyser med experter som avsändare med protektionismens spöke gjorde han sig därför bara till åtlöje. Åtminstone om man fick tro den timbroitiska replikens uttalade och outtalade implikationer.</p>
<p>På den reaktionära tankesmedjan <i>Fnordspotting</i> är vi emellertid mer än väl bekanta med alla de tjocka och emellanåt också något träiga ekonomiska och ideologiska luntor som man på den nyliberala tankesmedjan Timbro å ena sidan gärna och ofta hyllar, men som man å den andra kan anta att någon som Dousa betydligt hellre hänvisar till än faktiskt läser, varför vi trots att dessa alltjämt utgör intellektuell hårdvaluta bland de nyliberaler som under det tidiga 90-talet var stammisar på svartklubben Tritnaha också kan se svagheterna i de argument som Timbrochefen framför. De argument dessa nyliberaler åberopar för sin sak är nämligen hämtade från klassiskt liberal teori, men eftersom dessa nyliberaler inte är klassiska liberaler utan tvärtom
hedonister med en för den klassiska liberalismen mycket främmande hypermodern, dekadent, nihilistisk och lättjefull världsåskådning förstår de inte det tankegods de hänvisar till eller det sammanhang i vilket detta en gång framfördes annat än på ett väldigt ytligt plan. Resultatet blir att de gör sig skyldiga till åtminstone tre kardinalfel då de försöker tillämpa detta på världen som denna ser ut anno 2021.</p>
<p>Det första av dessa kardinalfel består i att den guldmyntfot som rådde i de ekonomier Ricardo hänvisade till idag är ersatt av en penningpolitisk ordning i vilken pengarna inte längre backas upp av någonting alls. När Ricardo skrev om frihandel, gjorde han detta med det outtalade antagandet att en längre tid av negativ bytesbalans till slut skulle leda till brist på pengar (det vill säga brist på guld) i landet i fråga. Denna brist på guld skulle då leda till att guldets värde ökade, varför lönerna (mätt i guld) skulle pressas nedåt. När lönerna i ett land av denna anledning pressades nedåt, innebar dock detta att vad som producerades i landet plötsligt också blev mycket mer konkurrenskraftigt på de internationella marknaderna, varför exporten skulle öka. Den ökade exporten innebar i detta läge att guld började <i>strömma in</i> i landet igen, varför priset på guld skulle gå ned samtidigt som lönerna pressades uppåt, ända tills den positiva bytesbalansen återigen avlöstes av negativ sådan, och processen började om från början.</p>
<p>Kort sagt, med den guldmyntfot som låg till grund för Ricardos resonemang var systemet självreglerande. En längre tid av negativ bytesbalans var inte möjlig, utan brist på guld skulle med tiden leda till att handelsunderskottet avlöstes av en tid av handelsöverskott, varför mängden guld som strömmade ut ur ett land med tiden alltid skulle kompenseras av att en motsvarande mängd strömmade in igen. I en tid av papperspengar uppbackade av luft och politiska löften allena är detta dock inte längre sant, utan de handelsundeskott som uppstår täcks i stället av att politikerna lånar upp pengar, antingen utomlands eller av den egna centralbanken. Detta leder till inflation, skuldsättning, statskonkurser och nattmanglingar i Bryssel under vilka politiker utsatta för massivt grupptryck lovar att skänka bort enorma summor som de lånar upp med <a href="https://fnordspotting.blogspot.com/2020/07/grispaketet.html">sina landsmäns framtid som säkerhet</a>. För ett sådant upplägg går det inte att finna stöd hos den klassiska liberalismens filosofer, men i en tid då de personer som gör anspråk på att utgöra samhällets elit utmärks av en brist på bildning och intelligens oöverträffad i historien kan inte desto mindre Timbro och de förmågor denna organisation lyfter fram som stora nyliberala tänkare komma undan med detta.</p>
<p>Det andra kardinalfelet nyliberalerna gör i sammanhanget består i att de betraktar frågan om frihandelns vara eller icke vara som en fråga om ekonomi allena, vilket den inte är. För Kina är handel ofta ett medel för att uppnå militära och geopolitiska mål, och även om sådan handel skulle vara ekonomiskt mycket lönsam även för oss i Väst, finns det därför även säkerhetspolitiska aspekter som den som månar om sin suveränitet måste väga in i ekvationen. Då andra världskriget utgör något av en <a href="https://fnordspotting.blogspot.com/2019/10/om-liberal-och-islamisk.html">skapelsemyt</a> för nyliberaler och progressiva är det till exempel sannolikt få av dem som skulle argumentera för att det hade varit till det polska folkets fördel om Warszawa 1938 undertecknat ett frihandelsavtal med Berlin som möjliggjorde ökad export av stål och sprängmedel västerut. 2021 är det dock ironiskt nog just till ett <a href="https://en.wikipedia.org/wiki/Xinjiang_internment_camps">land med koncentrationsläger</a> som de med en ständigt tilltagande frenesi kräver att vi skall överföra våra jobb, fabriker och affärshemligheter, och därmed också göra oss helt beroende av. Att det hela utgör ett utslag av flagrant hyckleri är ett hanterbart problem i sammanhanget, vad som däremot gör agerandet skrämmande på riktigt är det faktum att det hela vittnar om en total frånvaro av självbevarelsedrift, samt en tydlig tendens till att i varje läge prioritera kortsiktiga ekonomiska vinster över sådant som är av direkt existentiell karaktär på lite längre sikt.</p>
<p>Det tredje och sista kardinalfelet nyliberaler begår när de försvarar frihandel med klassiskt liberala argument består i att de med frihandel avser någonting helt annat än Ricardo. För Ricardo och andra klassiskt liberala ekonomer bestod frihandel i att företag från land X konkurrerade med företag från land Y, och att den som till lägst pris framställde den bästa produkten blev den dominerande aktören. Underförstått i sammanhanget är att högteknologiska produkter produceras i högteknologiska länder, medan oförädlade råvaror produceras med hjälp av billig arbetskraft och genom lågteknologiska metoder i outvecklade länder. Vad som legat till grund för vårt importberoende av Kina är dock att <i>västerländska</i> företag flyttat sin produktion av <i>högteknologiska</i> produkter till ett outvecklat land med billig arbetskraft. En sådan utveckling var över huvud taget inte tänkbar för de tänkare som formulerade de klassiska liberala argumenteten för frihandel, varför dessa argument inte heller utan vidare kan tillämpas på dagens situation. Tvärtom har föreställningen att de mest högteknologiska produkterna skulle kunna tillverkas någon annanstans än i de rikaste och mest högteknologiska länderna bara några årtionden på nacken.</p>
<p>På kort sikt har denna utveckling (om än till ett högt socialt pris på hemmaplan) lett till att västerländska företag kunnat tjäna mycket pengar. På lång sikt ser ekvationen dock väldigt annorlunda ut. Mängden västerländska företagsnamn som möter konsumenter av högteknologiska varor minskar för varje dag, samtidigt som mängden motsvarande kinesiska varumärken ständigt ökar. Genom att ge kinesiska fabriker tillgång till allt sitt tekniska kunnande har västerländska företag i själva verket möjliggjort för kinesiska aktörer att konkurrera med dem utan att själva behöva stå för några utvecklingskostnader. Detta är en form av tvekamp de västerländska företagen med nuvarande affärsmodell i längden är dömda att gå förlorande ur. Där de västerländska företagen har nästa kvartalsrapport för ögonen, tänker i stället de kinesiska potentaterna med partibok 10, 20, 50 och rentav 100 år framåt. Att det är denna utveckling mannen som leder det svenska näringslivets mesta tankesmedja väljer att försvara med näbbar och klor hade varit väldigt ironiskt, vore det inte för att det samtidigt är så djupt symptomatiskt på ett Timbro som idag ser sig som en intresseorganisation för <a href="https://fnordspotting.blogspot.com/2020/01/om-centerpartiet-naringslivet-och.html">svågerkapitalister</a> som lever på att mjölka skattebetalarna på pengar indrivna av staten snarare än en sådan för företagare som faktiskt producerar värde.</p>
<p>Säkerhetspolitiska bedömare liknar allt oftare de tilltagande spänningarna mellan Väst och Kina vid ett nytt kallt krig. Under det kalla kriget rådde dock omfattande restriktioner gällande export av högteknologiska produkter till öst, av den enkla anledningen att man inte ville ge fienden tillgång till teknik som kunde vändas mot en. Idag är det i stället vi som självmant gjort oss beroende av importer, vilket gör allt tal om ett nytt kallt krig löjeväckande. Skulle Kina välja att strypa exporten av de varor vi är beroende av, skulle vi inte heller klara oss många dagar.</p>Fnordspotterhttp://www.blogger.com/profile/09005873565735207454noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-454849378160568513.post-58570083436753042932021-08-29T16:14:00.007+02:002021-08-29T20:20:29.828+02:00Rasismbegreppet som skuldförskjutning<p style="text-align: center; margin-bottom: 2em;">
<img src="https://1.bp.blogspot.com/-L3JWIfP8igQ/YSuVzgzsrCI/AAAAAAAADd0/l1091fgLuSEXaGnuFmsULCToxvaSyWmRQCLcBGAsYHQ/s480/index-315754_1280.jpg" style="border: 0px none #ffffff; padding: 0px; spacing: 0px; box-shadow: 0px 0px 0px transparent;" />
</p>
<p title="Finis Africae">Mina mordiska benediktinermunkar:</p>
<p>När <a href="https://nyheteridag.se/har-varnar-bras-utredare-hradilova-selin-for-bedrageribrott-erkanner-sjalv-bedragligt-beteende/">aktivistmyndigheten</a> med det missvisande namnet <i>Brottsförebyggande rådet</i> efter många års uppehåll i dagarna ånyo släppte en rapport om invandrares överrepresentation i brottslighet gav detta föga förvånande upphov till ett flertal såväl krystade som mycket märkliga nyhetsvinklingar, bland annat i form av en <a href="https://www.svt.se/nyheter/inrikes/ministern-framstall-inte-invandrare-som-samre">SVT-artikel</a> i vilken den kakistokratiska klassens egen bårhuskyl Morgan Johansson ger uttryck för spelad oro över att myndighetens rapport skulle kunna <i>"utnyttjas av rasister"</i>. Utspelet gav snabbt upphov till åtskilliga ilskna genmälen i vilka trötta självklarheter i vanlig ordning framfördes som om vore de djupsinniga analyser, men faktum är att vi i själva verket borde tacka Johansson och SVT för publiceringen, då få om något politiskt utspel genom historien så väl lyckats illustrera rasismbegreppets syfte och funktion som detta.</p>
<p>Vad Johansson kommenterade var ingenting annat än en situation som uppkommit först efter årtionden av en politik som inte bara varit usel och vårdslös, utan därtill ytterst resultatet av en <a href="https://fnordspotting.blogspot.com/2021/07/tabula-rasa-hypotesen.html">aggressiv progressiv mytproduktion</a>. Vad som gjorde det mångkulturella samhället till verklighet var nämligen det faktum att den förment både ateistiska och rationella härskarkasten bortsåg från årtusenden av dyrköpta mänskliga erfarenheter, för att i stället stjärnögt svälja sina egna upplysningsmyter om universella värden som trumfade både kultur och arv med hull och hår. När utfallen av de sociala experiment med hela Västerlandet som insats som progressiva rationalister, berusade av dylika föreställningar, inlett under efterkrigstiden inte blev de förväntade behövde samma progressiva (emedan de är mycket egenkära aktörer som varken har för avsikt att erkänna misstag, avgå eller ta ansvar) någon att skylla på, och i <i>Rasisten</i> fann de ett mycket praktiskt svar på frågan om vem denna någon var.</p>
<p>Den verklighet som kan skönjas bakom statisiken i Brå-rapporten är resultatet av fartblinda progressiva fanatikers fundamentala misstag och kallhamrade kleptokraters <a href="https://fnordspotting.blogspot.com/2021/08/invandring-som-keynesiansk.html">gränslösa girighet</a>. I ett hypotetiskt samhälle som var allt det den mycket självgoda så kallade demokratin <i>berömmer</i> sig för att vara skulle den politiska klassen tvingas betala ett mycket högt pris för ett sådant vårdslöst agerande, men i vårt eget samhälle utkrävs inget sådant ansvar utan de ansvariga kan tvärtom sitta kvar, och i den helt och hållet empatilöse maktspelaren Morgan Johanssons förmenta oro för att statistik skall utnyttjas av "rasister" finner vi en avgörande ledtråd till hur och varför. Varje hänvisning från etablissemangets sida till ordet "rasism" och dess avledningar bidrar nämligen till att förskjuta skulden för den uppkomna situationen <i>bort från</i> de makthavare som är direkt ansvariga för att samma situation uppstått, <i>till</i> den allmänhet som tvingas betala priset för etablissemangets felbedömningar och girighet.</p>
<p>Utan förmågan att generalisera hade människan varit ett djur bland andra, helt oförmögen att bygga en teknisk civilisation. Det är tack vare vår förmåga att generalisera vi fann de mönster i naturen som gjorde jordbruk möjligt, det är tack vare vår förmåga att generalisera vi kunde identifiera de naturlagar som ledde till den industriella revolutionen och det är tack vare vår förmåga att generalisera vi kunde uppfinna den logik all informationsbehandling bygger på. Vad som i etablissemangsdiskurs omnämns som "rasism" består i att makten valt ut några sådana generaliseringar, och på politisk väg laddat dem med en metafysisk ondska som trots de ständiga försäkringarna om att överhetens världsåskådning är helt och hållet rationell och <a href="https://fnordspotting.blogspot.com/2020/01/om-vetenskapsbegreppet-som-vapen-i-den.html">vetenskaplig</a> är direktimporterad från <a href="https://fnordspotting.blogspot.com/2020/08/den-problematiska-kristendomen.html">religionens värld</a>. Syftet med detta är precis det som progressiva livsstilsateister brukar anklaga religionen för, nämligen att kontrollera människor genom att göra dem livrädda för sådant de inte kan se och som det per definition inte heller går att leda i bevis.</p>
<p>När all kritik mot det laglösa, osäkra, nihilistiska och splittrade mångkulturella samhälle som blivit resultatet av den förda politiken möts med svepande påståenden om att allmänheten gör sig skyldig till "rasism" (det vill säga underförstått är kättare i en helt och hållet sekulär Djävuls sold) blir det plötsligt också allmänheten i stället för makhavarna som hamnar på de anklagades bänk. Rasismanklagelsen begränsar sig inte till en avledningsmanöver, utan möjliggör också en total moralisk inversion. Rasismbegreppet är inte bara den cyniske och totalt samvetslöse maktspelarens verktyg för att friskriva sig själv från ansvar för sina egna misstag och sin egen girighet, utan också det verktyg med vilket han mycket effektivt lyckas framställa det som att det är de människor han trampat på som nu har att förklara sig. Rasismbegreppet är en mekanism som gör skurkar till hjältar och offer till förövare. Rasismbegreppet är vad som möjliggör för en liten och på en och samma gång både fanatisk och mycket girig klick att påtvinga majoriteten i förmenta demokratier en mycket extrem och radikal politik som speglar en liten och aggressiv minoritets intressen. Rasismbegreppet är en lömsk etablissemangsuppfinning som gör det möjligt för personer som Morgan Johansson att vara dumdryga och välbetalda makthavare i stället för att behöva gå i landsflykt för att undkomma den uppretade folkmassans högafflar.</p>
<p>I en annan och mer civiliserad tidslinje hade måhända en seriös och djuplodande diskussion om rasism kunnat vara både möjlig och relevant, men i vår egen har vi för länge sedan passerat den gräns vid vilken vad etablissemanget kallar för rasism upphör att vara ett koncept värt att ta på allvar. I den maktpolitiska kontext vi själva har att navigera är varje referens till "rasism" en fälla, omsorgsfullt gillrad för att hederliga människor skall förlora och skupelfria maktspelare vinna. Ingen människa bör därför ta begreppet på allvar, och ingen bör heller låta det utöva någon som helst makt över sig.</p>Fnordspotterhttp://www.blogger.com/profile/09005873565735207454noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-454849378160568513.post-81471647860573598452021-08-22T17:42:00.002+02:002021-08-22T17:50:05.336+02:00Om whigkrigaren och hans metafysik<p style="text-align: center; margin-bottom: 2em;">
<img src="https://1.bp.blogspot.com/-rmO_r6BFVkE/YSJtR4bCWpI/AAAAAAAADds/_1Hm_Sjtpno6qk12f5fyxJHOp_oM8eNXgCLcBGAsYHQ/s480/Little_boy.jpg" style="border: 0px none #ffffff; padding: 0px; spacing: 0px; box-shadow: 0px 0px 0px transparent;" />
</p>
<p>Mina söndagsseglare:</p>
<p>När en demokratisk president precis dragit sig ur det land en av hans republikanska företrädare en gång invaderade kan det vid första anblick framstå som att allt är som vanligt. Att republikaner är hökar och demokrater duvor är inte bara en föreställning med gamla anor, utan också en uppfattning så utbredd att den allmänt tas för självklar. Historiskt är den också helt korrekt, emedan Republikanerna är det amerikanska parti som idag fyller funktionen av Tories, medan Demokraterna fyller funktionen av Whigs. Inom ramen för en liberal hegemoni har av hävd två av torypartiers <a href="https://fnordspotting.blogspot.com/2019/09/om-liberalism-och-konservatism-genom.html">primära funktioner</a> varit att dels rädda sina whigrivaler från sig själva när de (såsom de ofta blir) blir alltför radikala till och med för sitt eget bästa, dels att rädda nationen från yttre hot i tider av ofred, oro och instabilitet. Följaktligen hade alla whigpartiers moder mer eller mindre monopol på makten i Storbritannien under stora delar av det klassiskt liberala 1700-talet, <a href="https://en.wikipedia.org/wiki/List_of_prime_ministers_of_the_United_Kingdom">ända tills</a> den franska revolutionen bröt ut.</p>
<p>Förfärade över den attraktionskraft den jakobinska sirensången från kontinenten plötsligt visade sig utöva på ledande whigföreträdare tillsatte det brittiska folket en toryministär, som inte bara fick i uppdrag att värna arvet från 1688 års whigrevolution, utan också att leda de årtionden av krigföring mot först revolutionärernas och därefter Napoleons <a href="https://fnordspotting.blogspot.com/2020/09/om-krig-varnplikt-och.html">värnpliktsarméer</a> som följde, och det skulle ta närmare ett halvsekel¹ innan Whigs fick britternas förtroende att bilda regering igen. Mönstret höll i sig; under Krim- och boerkrigen skulle Storbritannien återigen komma att ledas av toryministärer. Första världskriget utbröt visserligen när en whigministär hade vakten, men denna visade sig snabbt inte vara uppgiften mogen, och tvingades därför alltmer förlita sig på torystöd. När det andra världskriget nalkades överlät britterna inte bara åt Tories att leda landet, utan den i deras ögon alldeles för veke Neville Chamberlain ersattes därtill snart av den aristokratiske ärketoryn Winston Churchill. När Argentina många år senare ockuperade Falklandsöarna var det likaså en toryledare som till vänsterns förfäran valde att gå i krig för att återerövra dem, någonting som starkt bidrog till att en impopulär och uträknad regering mycket oväntat vann folkets hjärtan och därmed kunde genomföra <a href="https://fnordspotting.blogspot.com/2019/12/om-thatcher-och-johnson.html">sitt program</a> för att ge ett av radikalt whigstyre² svårt sargat Storbritannien självförtroendet åter.</p>
<p>Att rollerna av Tories och Whigs i Amerika fylls av Republikanerna respektive Demokraterna gör det i ljuset av detta naturligt att utgå från att det är Republikanerna som är det mer krigiska av de båda partierna. Den gängse bilden av dem tycks som vi precis har sett bekräftas även av historien, men problemet med denna bild är bara att det bakomliggande statistiska underlaget begränsar sig till Ronald Reagan och George Bush den yngre. Sedan Franklin Delano Roosevelts revolution på 1930-talet är det i själva verket Demokraterna som övertagit rollen som det parti som med vapenmakt försvarar, främjar och expanderar det amerikanska imperiets intressen. Hade mönstret stått sig hade det amerikanska folket gett Roosevelt silkessnöret 1936 eller 1940, i syfte att låta Tories sköta den kraftmätning alla kunde se skulle komma. I stället fick inte bara FDR gång på gång förnyat förtroende, utan var därtill en mycket drivande kraft bakom den amerikanska inblandningen i kriget. Till detta kommer att det Manhattanprojekt som slutade med att två japanska städer förintades under svampmoln sett med historikerns glasögon var ett skolboksexempel på en toryoperation. Bortsett från, det vill säga, den lilla detaljen att atombomben från början till slut var en whigbaby.</p>
<p>Detta avsteg från tingens naturliga ordning upphörde inte i och med krigsslutet, utan tvärtom var både pax americana och Vietnamkriget whigfalangens projekt. När Kennedy kom till makten och hans minst sagt ljumma stöd för Eisenhoweradministrationens planerade invasion av Kuba ledde till att Grisbukten slutade med fiasko tog måhända visserligen många detta till intäkt för att den gamla ordningen nu var återställd, men när den nya whigregimen halvtannat år senare under Kubakrisen drev världen till randen av kärnvapenkrig blev det tydligt att så <i>inte</i> var fallet. När Vietnam utvecklades till ett amerikanskt trauma blev det den enligt whighistorieskrivningen så vårdslöse och hänsynslöse republikanen Richard Nixon som till slut fick göra slut på den så impopulära värnplikten och avsluta kriget, och det var ironiskt nog under Reagans tid vid makten som whigpresidenten Jimmy Carters <a href="https://en.wikipedia.org/wiki/Conscription_in_the_United_States#Post-1980_draft_registration">försök att återupprätta</a> en infrastruktur som vid behov skulle möjliggöra att värnplikten återupptogs förvandlades till en tandlös papperstiger. Annorlunda uttryckt, att 2016 års presidentval stod mellan en <a href="https://www.youtube.com/watch?v=mlz3-OzcExI">krigisk whigkandidat</a> och hennes isolationistiske toryrival var inte ett uttryck för någonting nytt, utan speglade tvärtom ett mönster som hade stått sig ända sedan det idag så famösa 1930-talet.</p>
<p>Vad förklarar då det faktum att varken Tories eller Whigs längre uppfyller sina historiska roller, och att ingenting därför längre är vad det synes vara? Svaret återfinns i 1932 års presidentval, och det faktum att amerikanerna då av skäl som hade betydligt mer med plånboksfrågor än geopolitiska spörsmål att göra röstade fram en ledare som bröt med alla konventioner och därför kom att leda världen in på en helt ny väg. Det demokratiska parti Franklin Delano Roosevelt tog över hade allt sedan inbördeskriget varit mycket marginaliserat och en plattform ingen opportunistisk maktspelare valde att göra till sin, men under hans rekordlånga tid vid makten skulle allt detta komma att förändras. Liksom Lincoln före honom kom Roosevelt att i grunden omdefiniera vad för sorts statsbildning Amerika faktiskt var. Demokraterna blev till det nya etablissemangspartiet, landet övertog Storbritanniens roll som världshegemon och utan att ett ord i den ändrades kom konstitutionen under hans tid vid makten att betyda någonting helt annat än vad som hade varit fallet under företrädaren Herbert Hoovers tid vid makten. När FDR dog var USA ett whigimperium för vilket ingenting mindre än världsherravälde var gott nog, och Demokraterna var nu det parti som hade till uppdrag att värna denna ordning. På senare år har även gamla torybastioner inom ramen för den djupa staten såsom <a href="https://www.lawenforcementtoday.com/oppose-biden-policies-homeland-security-says-youre-a-terror-threat/">säkerhetspolisen och underrättelsetjänsten</a> fallit i whigpartiernas händer, varför den rooseveltska revolutionen idag får sägas ha nått sin logiska slutpunkt.</p>
<p>1930-talet omgärdas av stora mängder hysteriskt brus vars syfte är att förvirra, skrämma och distrahera, men den som spetsar sina öron förmår emellanåt, när förhållandena i jonosfären är gynsamma, skönja en klar och tydlig äkta signal begravd under allt detta brus. Den <i>verkliga</i> läxan från 1930-talet är att det var då progressivismen tog på sig hårdhandskarna och med bred New York-dialekt utbrast <i>"No more Mr. Nice Guy!"</i> Den hänsynslöshet med vilken man skulle komma att bekämpa sina fiender under det krig som då var i annalkande skulle också bli den hänsynslöshet med vilken man i framtiden kom att bekämpa <i>alla</i> sina upplevda fiender, motståndare och rivaler, och detta alldeles oavsett hur lite eller mycket gemensamt dessa råkade ha med andra världskrigets axelmakter. Dessa har påfallande ofta haft väldigt lite gemensamt med de <i>faktiska</i> fienderna, men när tories och whigs inte längre håller sig till sina historiska roller, och när det är whigs som får till uppdrag att leda i orostider, finns det heller inte längre någon som kan rädda whigs från sig själva, varför det <a href="https://fnordspotting.blogspot.com/2019/01/om-vanstern-som-politisk-entropi.html">tilltagande kaos</a> som gömmer sig bakom den <a href="https://fnordspotting.blogspot.com/2020/08/framstegsmyten-och-dess-funktion.html">ockulta whighistoriska metafysiken</a> allt sedan den roosveltska revolutionen också kommit att breda ut sig snabbare än någonsin tidigare.</p>
<div style="border-top: thin solid #cccccc;">
<small>
<p>¹ Med undantag för <a href="https://en.wikipedia.org/wiki/William_Grenville,_1st_Baron_Grenville">ett enstaka år</a> av fiaskoartat whigstyre.
</p>
<p>² Ingen bör låta sig luras av det faktum att det brittiska whigpartiet vid denna tid formellt hette "Labour".
</p>
</small>
</div>Fnordspotterhttp://www.blogger.com/profile/09005873565735207454noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-454849378160568513.post-25043390617035832082021-08-20T19:39:00.006+02:002021-08-21T23:11:44.820+02:00Invandring som keynesiansk stimulansåtgärd<p style="text-align: center; margin-bottom: 2em;">
<img src="https://1.bp.blogspot.com/-wjk3mG8a7MU/YR7SQ75UX4I/AAAAAAAADdk/XYm-hYGXJsQGHM4vYnd6nOnuLt0fUoytgCLcBGAsYHQ/s480/glass-pane-1497227_1920.jpg" style="border: 0px none #ffffff; padding: 0px; spacing: 0px; box-shadow: 0px 0px 0px transparent;" />
</p>
<p>Mina fönsterkrossare:</p>
<p>Invandringsförespråkare kommer i många olika former. Vissa är fanatiska jakobiner uppfyllda av illusionen av att människor fungerar <a href="https://fnordspotting.blogspot.com/2021/07/tabula-rasa-hypotesen.html">ungefär som datorer</a>, en del är narcissister som berusas av tanken på frikostighet med andras pengar, ytterligare andra är kärl för <a href="https://fnordspotting.blogspot.com/2021/08/om-moderniteten-och-dess-diaboliska.html">demoniska krafter</a>, och så vidare. En helt annan – på en och samma gång både anmärkningsvärt förbisedd och väldigt mäktig – kategori invandringsförespråkare utgörs dock av de svågerkapitalister som, i en stagnerade och postindustriell <a href="https://fnordspotting.blogspot.com/2019/09/kapitalismen-som-feodal-liberal.html">managerekonomi</a>, alltmer kommit att dominera näringslivet. För dessa innebär de konsekvenser invandringen får för lokalsamhället, nationen, skolan, kulturen, sammanhållningen, institutionerna, framtiden och deras egna släktlinjers öden <a href="https://fnordspotting.blogspot.com/2020/11/rhodesia-och-naringslivet.html">ingenting</a>, då den enda konsekvens de har för ögonen är det regn av skattemedel samma invandring utlöser.</p>
<p>I principlösa företagares ögon är invandringen först och främst en keynesiansk stimulansåtgärd. För att bekosta invandringen lånar regeringar nämligen pengar av framtiden, så att de kan spendera dem idag. Exakt <i>vad</i> dessa pengar stulna från framtiden läggs på är ur svågerkapitalistens perspektiv på många sätt helt irrelevant. Dessa principlösa företagare hade varit lika glada om pengarna lades på lysenkoistiska jordbrukssatsningar, tillämpad flogistonteori eller rentav institutionell pyromani, då deras enda krav är att det är <i>stora</i> belopp som skall avsättas, samt att ändamålet skall vara kapitalförstörande så att termodynamikens andra huvudsats verkar till deras fördel; att skapa värden kräver nämligen intelligens och ansträngning, men att rasera vad andra byggt upp kan vilken idiot som helst göra. Sett mot denna bakgrund passar ett gigantiskt och aldrig sinande flöde av invandrare dem som hand i handske. Ur näringslivets perspektiv leder invandringen till vinster (eller åtminstone vad som kan bokföras som vinster) i praktiskt taget alla led. Handlare får fler kunder, byggföretag får i uppdrag att uppföra nya bostäder och skolor, mängder av serviceföretag anlitas, ägare till asylboenden skär guld med täljkniv, mängden <a href="https://fnordspotting.blogspot.com/2020/07/grispaketet.html">pengar som flödar genom banksystemet ökar</a>, hela nya branscher växer fram, et cetera.</p>
<p>Ingenting av detta drivs dock av att människor frivilligt lägger de pengar de tjänat in genom att arbeta på dessa företags produkter, utan det hela bekostas genom att pengar medelst statligt tvång flyttas bort från samhällsviktig och/eller värdeskapande verksamhet. Invandringen skapar därför ingenting av värde, utan innebär tvärtom att de medel som borde gått till investeringar i framtiden för det första förbrukas i nuet, för det andra används på ett sätt som ingen hederlig människa kommer ha nytta av och för det tredje spenderas på verksamheter med <a href="https://fnordspotting.blogspot.com/2019/09/om-arbetskraftsinvandringen-och-dess.html">gigantiska negativa externaliteter</a>. De företagare som är verksamma i invandringssvängen kommer visserligen tjäna stora pengar, men inte genom att tillhandahålla marknaden en produkt som konsumenterna eller väljarna efterfrågar, utan genom att makthavare med allt annat än allmänhetens bästa för ögonen fyller nämnda företagares bankkonton med skattemedel i utbyte mot att de undergräver den västliga civilisationen. Att sådana företagare ständigt belönas med branschpriser och utmålas som duktiga Entreprenörer™ inför en allmänhet med högst begränsade kunskaper i ekonomisk teori förändrar inte den saken.</p>
<p>Att näringslivets branschorganisationer idag lägger så mycket energi på att sjunga invandringens lov är en direkt konsekvens av detta. Näringsidkare är inte dumma, utan inser tvärtom att de genom att ge sig in i invandringsindustrin på kort tid kan tjäna långt mycket mer än vad det skulle ta den flitige och värdeskapande innovatören åratal av hårt slit att arbeta ihop. Ingen bör heller förvånas över att samma branschorganisationer kuppat sig till makten över det gamla Bondeförbundet och ombildat detta till ett politiskt parti som mycket aggressivt bejakar svågerkapitalisternas intressen; tvärtom, givet hur mycket pengar som invandringssvängen omsätter vore det närmast tjänstefel av dem att <i>inte</i> engagera sig politiskt för fortsatt massinvandring. Centerpartiet är idag ett parti som med näbbar och klor slåss för ökad invandring av det enkla skälet att invandringen utgör de svågerkapitalistiska intressen som ligger bakom partiets livsluft. Skulle det invandringspolitiska pengaregnet upphöra, skulle dessa företagare tvingas välja mellan att avveckla verksamheten och att börja förtjäna sina pengar genom hederligt arbete i stället. Varför inget av dessa båda alternativ ter sig attraktivt i jämförelse med den drömtillvaro svågerkapitalisten åtnjuter idag behöver knappast förklaras närmare.</p>
<p>Någon måste dock betala för detta, och denna någon är skattebetalarna, eller mer exakt, de skattebetalare som till skillnad från svågerkapitalisterna faktiskt producerar någonting av värde. Dessa skattebetalare hamnar därför per definition i antagonistisk ställning till svågerkapitalisterna, och i ljuset av detta finner vi också varför massinvandringen på en avgörande punkt trots allt skiljer sig från lysenkoistiska jordbrukssatsningar, tillämpad flogistonteori och institutionell pyromani. Att som en mycket välbetald lysenkoist, flogistonteoretiker eller pyroman utmåla sig själv som god skulle nämligen vara en pedagogisk övning som lätt blev även den mycket förhärdade demagogen övermäktig, men när den kapitalförstöring som utmynnar i svågerkapitalisternas gigantiska vinster i stället består i invandring kan verksamheten beskrivas som altruistisk, och det är också mot precis denna bakgrund man måste förstå rasismbegreppet som vi känner det.</p>
<p>Rasismbegreppet har nämligen inte bara gjort det möjligt för de lata och totalt samvetslösa svågerkapitalisterna att utmåla sig själva som goda altruister, utan låter dem dessutom utmåla de produktiva samhällsbärare de utan en tillstymmelse till dåligt samvete systematiskt skinnar på pengar som hänsynslösa egoister. För svågerkapitalisten är rasismbegreppet en gudagåva tack vare vilken plundraren kan utmålas som ett helgon och offret som en fähund. Att näringslivet och dess branschorganisationer både aggressivt idkar kulturkrig och jagar "rasister" med ljus och lykta blir därför – åtminstone efter man förmått ta in exakt hur totalt principlösa dessa organisationer är – fullt naturligt.</p>Fnordspotterhttp://www.blogger.com/profile/09005873565735207454noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-454849378160568513.post-963537410507499072021-08-15T18:04:00.002+02:002021-08-19T18:46:21.096+02:00Om moderniteten och dess diaboliska kärleksbudskap<p style="text-align: center; margin-bottom: 2em;">
<img src="https://1.bp.blogspot.com/-iM3-QF2jDX4/YRkd1_oYJSI/AAAAAAAADdQ/p7XXLXOoTvMMJgnuzTEvwA-JeC704B7NwCLcBGAsYHQ/s480/Le_Songe_de_Tartini_par_Louis-L%25C3%25A9opold_Boilly_1824.jpg" style="border: 0px none #ffffff; padding: 0px; spacing: 0px; box-shadow: 0px 0px 0px transparent;" />
</p>
<p title="Silver Bridge">Mina hårt prövade pendlare i Point Pleasant, WV och Gallipolis, OH:</p>
<p>I en värld där <a href="https://fnordspotting.blogspot.com/2020/07/arkitekturens-dod.html">arkitekter</a> inte bara sätter en stolthet i att formge byggnader som människor <i>inte</i> vill bo och verka i, utan därtill anstränger sig till det yttersta för att skapa offentliga miljöer så vederstyggliga att människors psykiska välmående tar skada av dem, måste man till slut allvarligt överväga möjligheten att moderniteten är en skapelse av fientligt sinnade krafter som aktivt vill människor illa. Genom historien har även de tyranner, despoter och kleptokrater som faktiskt levt upp till dessa epitet betydligt hellre uppfört vackra byggnader än frånstötande sådana, varför varken dålig smak eller historiematerialistiska analyser ytterst kan förklara det faktum att moderniteten aktivt inte bara bejakar det osköna, utan därtill det direkt motbjudande. Vad mer är, fenomenet begränsar sig inte på något sätt till estetikens område, utan gör sig även gällande i form av bland annat en aldrig sinande ström av <a href="https://www.expressen.se/kvallsposten/valdtaktsdomd-bedomdes--felaktigt-far-840-000-/">perversa juridiska utfall</a> och en politik som ständigt leder till nya <a href="https://twitter.com/sdriks/status/964100609237450752">hårresande orättvisor</a>. Oförstånd och missriktad välvilja räcker inte för att förklara sådana utfall, utan för att uppnå dem måste man tvärtom först utvecka en mycket långtgående förståelse för vad som är rätt och riktigt, och därefter <i>göra det direkt motsatta!</i></p>
<p>Hur kan man då förstå hur vi har hamnat där? Att analysera problemet på modernitetens egna villkor är svårt, dels för att moderniteten saknar den begreppsapparat som krävs för en sådan analys, dels för att moderniteten ytterst är ett tankesystem utformat för att leda i bevis att motbjudande arkitektur, frånstötande konst och groteska orättvisor är någonting bra och önskvärt. Vi behöver därför lämna de välbekanta referensramarna och se frågan ur ett helt nytt perspektiv. Precis ett sådant perspektiv står att finna på en mycket oväntad plats, och detta i form av en händelse som till synes är helt orelaterad till ovan nämnda missförhållanden. Det är september 1994, och i Zimbabwe surrar den mycket avancerade infrastruktur som <a href="https://fnordspotting.blogspot.com/2018/11/den-rhodesiska-kontrollgruppen.html">kontrollgruppen</a> lämnat efter sig sedan några dagar tillbaka av rykten om omen och järtecken i skyn. I Ruwa, ett par mil sydost om den stad som en gång kallades Salisbury, leker ett sextiotal barn till företrädesvis vita farmare på en skolgård. Erfarna halikaarnier med vältränade q-synapser kan för sitt inre se vad som <a href="https://mg.co.za/article/2014-09-04-remembering-zimbabwes-great-alien-invasion/">sedan sker</a>:</p>
<p><div style="margin-left: 1em; margin-right: 2em; margin-top: 1.5em; margin-bottom: 1.5em; font-family: Times; font-size: 11pt; text-align: justify;">
Luften dallrar av värme och elektricitet. De diskusformade farkosterna har landat, och det står nu varelser utanför dem. Varelserna rör sig inte, men plötsligt befinner de sig inte desto mindre en bit närmare barnen. Som genom en stroboskopeffekt kommer de successivt närmare, trots att de hela tiden står lika orörliga som stenstoder, och snart befinner de sig mitt bland eleverna. Konstiga bilder och budskap uppenbarar sig i barnens huvuden: <i>ta väl hand om jorden, använd inte teknik...</i> Efter en stund börjar varelserna avlägsna sig på samma stroboskopliknande sätt de närmat sig, och snart lämnar även farkosterna området. Lärarna hör barnen gråta, och springer förvånat ut från lärarrummet för att efter bästa förmåga lugna eleverna. Det vill säga, alla lärare förutom en. När de andra lärarna försöker få barnen att berätta vad som hänt är Judy Bates knäpptyst, och hennes blick alldeles tom.
</div></p>
<p>Vad var det då som hände i Ruwa den 16 september 1994? Hade några utomjordingar rest under flera år genom den interstellära rymden, bara för att väl på plats i Zimbabwe uppmana några barn att sluta använda maskiner, innan de, tillfreds över ett väl utfört arbete, återigen klev in i sina anmärkningsvärt maskinliknande rymdskepp för att påbörja den långa resan hem igen? På den reaktionära tankesmedjan <i>Fnordspotting</i> förhåller vi oss något skeptiska till den hypotesen, men vilket reduktionistiskt-materialistiskt perspektiv man väljer att anlägga på händelseförloppet är å andra sidan ganska ointressant i sammanhanget. Vad som gör fallet Ariel School så intressant är någonting helt annat, nämligen att de barn som hade fått motta ett hippiebudskap om fred på jorden och vikten av att leva i harmoni med naturen i detta erfor någonting som lämnade dem <a href="https://www.youtube.com/watch?v=PVV4eqddgDU&t=80s">skräckslagna och i många fall också djupt traumatiserade</a>. Det direkta resultatet av det förmenta kärleksbudskapet blev rädsla, olust, obehag och förvirring.</p>
<p>Varför är då detta signifikant i ljuset av de missförhållanden som utmärker moderniteten? Alldeles oavsett hur man väljer att tolka de händelser som påstås ha utspelat sig på Ariel School 1994 illustrerar tilldragelsen någonting centralt, nämligen att ett budskap som till synes handlar om kärlek inte bara kan ha destruktiva effekter, utan också att sådana budskaps uppsåt många gånger med fog kan misstänkas vara den raka motsatsen till kärleksfullt. Detta kan förefalla självklart, men är i själva verket ett tankesprång människor gång på gång visar sig mycket obenägna att göra. Eleverna på Ariel School ifrågasätter inte att det "kärleksbudskap" de fick motta skulle vara äkta, de som skildrat händelsen ifrågasätter heller inte detta och själva insisterar vi på att förklara ett samhälle som för varje dag utmärker sig som alltmer diaboliskt med missriktad välvilja, trots att allting tyder på att det ligger betydligt mer ondskefulla motiv bakom. Kort sagt, så länge någonting bara paketeras som ett kärleksbudskap ifrågasätts så gott som aldrig avsändarens bevekelsegrunder, utan tvärtom betraktas allmänt de underliggande <i>motiven</i> bakom budskap och agendor som säljs in som godhjärtade som oantastliga, även i de fall <i>resultaten</i> av dem blir föremål för frän kritik.</p>
<p>I själva verket genomsyras moderniteten av förmenta kärleksbudskap som leder till kaos, rädsla och ångest. Det är i vår egen tid just de budskap som säljs in som kärleksfulla som så effektivt sår split, som så effektivt odlar hatet, som så effektivt gör gamla vänner till fiender och som så effektivt berövar barn deras trygghet. Bakom de förmenta kärleksbudskap som moderniteten pumpar ut döljer sig ett gift som splittrar, raserar och undergräver samhället, som skapar osäkerhet, vilsenhet och vanmakt, som får det fula att breda ut sig på det vackras bekostnad och som får människor att krympa i stället för att växa. Sånär som under de senaste generationerna har människan i alla tider direkt, instinktivt och utan svårigheter förmått urskilja agendan bakom sådana budskap för vad den är, nämligen som en oförtäckt ondska. Samma modernitet som gett oss just denna ondska har dock, som av en händelse, begåvat oss med en helt ny metafysik som inte bara förhindrar oss att se nämnda ondska för vad den är, utan därtill får oss att missta den för kärlek.</p>
<p>Tidigare generationer skulle utan att tveka identifiera vår samtid som demonisk, våra präster som besatta och vår metafysik som diabolisk. Att vad den moderna människan själv förmår se bara är missriktad välvilja är inte ett tecken på att hon uppnått större klarhet än sina förfäder, utan tvärtom på att hon någonstans på vägen förlorat förmågan att se det uppenbara.<p>Fnordspotterhttp://www.blogger.com/profile/09005873565735207454noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-454849378160568513.post-21395181495064175162021-08-13T10:34:00.003+02:002021-09-02T22:49:19.605+02:00Heinlein som revolutionär kulturkrigare<p style="text-align: center; margin-bottom: 2em;">
<img src="https://1.bp.blogspot.com/-ewmZW2VRYrE/YRWQCoT2WuI/AAAAAAAADdI/uAjobC0hpOobj7FSVU8-kYgnmbOQf4ZDgCLcBGAsYHQ/s480/Heinleins-house.jpg" style="border: 0px none #ffffff; padding: 0px; spacing: 0px; box-shadow: 0px 0px 0px transparent;" />
</p>
<p title="Rico's Roughnecks">Mina tagalogtalande skadedjursbekämpare:</p>
<p>På den reaktionära tankesmedjan <i>Fnordspotting</i> har vi mången gång bekymrat fått tillfälle att notera hur den sirensång som utmärker vissa subversiva vänsterelement tycks utöva en mycket <a href="https://fnordspotting.blogspot.com/2020/02/nyliberalens-anatomi.html">förrädisk attraktionskraft</a> på många i övrigt tillförlitliga aktörer inom högerkretsar. I den ständigt leende <a href="https://fnordspotting.blogspot.com/2020/08/framstegsmyten-och-dess-funktion.html">whighistorikern</a> Johan Norbergs framstegsevangelism och i Ayn Rands kliniska skildringar av mycket fyrkantiga men svårt empatistörda människors sexliv finner vi två klassiska exempel på företeelsen i fråga, ehuru idag också ganska färdiganalyserade sådana. Riktigt intressant blir det först när vi lyfter blicken något, och betraktar det anmärkningsvärt förbisedda exempel på nämnda fenomen vi finner i den hyllade och mycket uppskattade amerikanske science fiction-författaren Robert Heinlein.</p>
<p>Som historieberättare förkroppsligade Heinlein på en och samma gång <i>pulp</i>-litteraturens orädda pionjäranda, den faustiska civilisationens respektlöshet och en <i>belle époque</i>-inställning till livet som i ett Amerika berusat av sin nyvunna status som världshegemon och på behörigt avstånd från 1900-talets slagfält lyckades dröja sig kvar några årtionden längre än vad som var fallet i Europa. Heinleins universum var ett sådant i vilket ingenting var omöjligt, där inget Stilla havet som omöjliggjorde vidare expansion västerut fanns, och där den kärve men rättrådige cowboyen var kung. Det är mot just denna bakgrund Heinleins popularitet som historieberättare måste förstås, men ironiskt nog var det också precis denna bakgrund <i>ideologen</i> Heinlein bidrog till att rasera.</p>
<p>Om Heinleins ideologiska hållning har det skrivits mycket, inte minst för att nämnda hållning förefaller så spretig. Olika Heinlein-romaner har till synes gett uttryck för sinsemellan helt oförenliga ståndpunkter, varför han till följd av selektiv läsning inte bara funnit beundrare bland <a href="https://en.wikipedia.org/wiki/The_Moon_Is_a_Harsh_Mistress">libertarianer</a>, amerikanska konstitutionalister, <a href="https://en.wikipedia.org/wiki/Stranger_in_a_Strange_Land">hippies</a> och <a href="https://en.wikipedia.org/wiki/The_Number_of_the_Beast_(novel)">hedonister</a>, utan också bland <a href="https://en.wikipedia.org/wiki/Starship_Troopers">jüngerska krigsromantiker</a> och övertygade anhängare av det planetariska massmordets undergörande pedagogiska effekter såsom <a href="https://en.wikipedia.org/wiki/Jerry_Pournelle">Jerry Pournelle</a>. Detta har genom åren gett upphov till viss förvirring, och inte sällan också tagits till intäkt för uppfattningen att Heinlein skulle ha varit en ideologisk kameleont, notoriskt oförmögen att hålla fast vid en och samma hållning särskilt länge. De förmenta motsägelser sådana tolkningar av det heinleinska budskapet är ett uttryck för är dock skenbara, och i själva verket behöver man inte gå längre än till Heinleins egen bibliografi för att finna den nyckel som får vad som kan förefalla vara en oupplöslig paradox att försvinna.</p>
<p>Romanen <a href="https://en.wikipedia.org/wiki/Double_Star"><i>Double Star</i></a> är vid första anblick en rafflande och hårdkokt roman om antihjältar, arkeofuturistiska monarker, <a href="https://en.wikipedia.org/wiki/Barsoom">burroughsianska Marscivilisationer</a> och personlig utveckling, men mellan raderna framträder sida för sida ett helt annat budskap. <i>Double Star</i> utgör i själva verket en mycket insmickrande skildring av vänstern, och om hur denna steg för steg flyttar fram sina positioner. Romanens protagonister är en machiavellisk klick av progressiva politiker som inte bara ljuger, myglar och går över lik, utan därtill till fullo insett att makt är någonting man uppnår genom att låta en karismatisk galjonsfigur med välsmort munläder lura folket att rösta för en agenda som inte är deras. Vad mer är, denna machiavelliska klick vet också att arbeta whighistoriskt. Väl vid makten flyttar de aktivt fram sina positioner, men när i stället deras <a href="https://fnordspotting.blogspot.com/2019/09/om-liberalism-och-konservatism-genom.html">Toryliknande</a> rivaler vinner ett val bidar de sin tid, väl medvetna om att spelets regler inte tillåter högern att "vrida klockan tillbaka", och om att den djupa statens institutioner inte kommer tillåta de politiker som formellt sitter vid makten att skrota några av de avgörande "reformer" vänstern redan genomdrivit. På lång sikt kan samhället därför bara röra sig <a href="https://fnordspotting.blogspot.com/2019/01/om-vanstern-som-politisk-entropi.html">i en riktning</a>, nämligen vänsterut.</p>
<p>I ljuset av detta blir även Heinleins övriga ideologiska ställningstaganden fullt begripliga. Den brutalitet han emellanåt förespråkar är precis samma sorts progressiv och etablissemangsvälsignad brutalitet som vi i vår egen värld möter i form av allt från <a href="https://en.wikipedia.org/wiki/Bombing_of_Dresden_in_World_War_II">terrorbombningar</a> mot civila barockskatter och blodiga men misslyckade försök att <a href="https://en.wikipedia.org/wiki/2011_military_intervention_in_Libya">bomba fram demokrati</a> i orientaliska klansamhällen till deplattformering av dissidenter, <a href="https://unherd.com/2021/05/how-facebook-censored-the-lab-leak-theory/">censur utlagd på entreprenad</a> och rättsprocesser mot <a href="https://sverigesradio.se/artikel/6113693">åsiktsbrottslingar</a>. Den promiskuitet och hedonism Heinlein ger uttryck för i andra sammanhang är bara varianter av den av etablissemanget påbjudna promiskuitet och hedonism vi bevittnar i vårt eget samhälle. När Heinlein beskriver rymden i termer av vilda västern hyllar han i själva verket bara den process genom vilken ett San Francisco som erövrats av cowboys, guldletare och <a href="https://fnordspotting.blogspot.com/2020/08/sexkopslagen-som-falsk-dikotomi.html">bordellägare</a> är dömt att bli en fristad för triggervarningsmissbrukande snöflingor. Hans hyllningar av den vackra kvinnans former och kropp, och hans tendenser att beskriva krigaren i heroiska och jüngerska termer, avslöjar honom förvisso som någon vars uttryck hunnit bli en aning daterade, men i allt väsentligt står han inte desto mindre på vänsteretablissemangets sida även 33 år efter sin död.</p>
<p>Ideologen Heinlein bör, kort sagt, varken förstås som den komplexa figur han ofta tas för eller som någon som i sina ljusa stunder med fördel kan tjäna som en högerikon. Ideologen Heinlein var en revolutionär som i allra högsta grad bidrog till att förgifta den rika mylla ur vilken <i>berättaren</i> Heinleins historier fann sin näring. Den till synes så sympatiske författaren var en progressiv kulturkrigare stadigt förankrad någonstans mellan nyliberalismen och neokonservatismen, och bör betraktas med precis den misstänksamhet en sådan subversiv hållning tarvar.</p>Fnordspotterhttp://www.blogger.com/profile/09005873565735207454noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-454849378160568513.post-6804063441921813412021-07-29T20:05:00.003+02:002021-07-29T20:05:50.196+02:00Liberalen som förhärdad historierevisionist<p style="text-align: center; margin-bottom: 2em;">
<img src="https://1.bp.blogspot.com/-ArqsubFHP_c/YQLtxJlWBII/AAAAAAAADc0/jC1oaIJ6LVQSGLKfroABiQ_yDZJnwWV_QCLcBGAsYHQ/s480/The_Parable_of_the_Mote_and_the_Beam_%2528Matthew_7-3%2529_MET_DP827297.jpg" style="border: 0px none #ffffff; padding: 0px; spacing: 0px; box-shadow: 0px 0px 0px transparent;" />
</p>
<p title="1848">Mina revolterande ungrare och kontrarevolterande slovaker:</p>
<p>Nationalismen hör, påstår liberaler med en <a href="https://fnordspotting.blogspot.com/2020/08/framstegsmyten-och-dess-funktion.html">whighistorisk tankefigur</a> så fort de får tillfälle, hemma på historiens sophög, medan liberalismen utgör dess naturliga motpol. I dylika utspel lyckas de enligt den egna självbilden så kultiverade och idéhistoriskt bevandrade liberalerna med konststycket att på en och samma gång både avslöja sig själva som okunniga och göra sig skyldiga till en form av <a href="https://en.wikipedia.org/wiki/Psychological_projection">projektion</a> så flagrant att den med fördel skulle kunna tjäna som skolboksexempel på företeelsen. Nationalismen började nämligen inte bara som en i allra högsta grad liberal uppfinning, utan till detta kommer ironiskt nog också att de argument liberaler åberopar mot dagens nationalism, ehuru hysteriska och groteskt överdrivna, hade utgjort mycket tunga invändningar om de i stället riktades mot den nationalism som <i>liberaler själva</i> en gång entusiastiskt och utan en tillstymmelse till eftertänksamhet <a href="https://fnordspotting.blogspot.com/2020/01/nationalismens-dubbelnatur.html">släppte loss i Europa</a>.</p>
<p>Ett av de tidigaste exemplen på liberal nationalism fick vi i revolutionens Frankrike, där jakobinerna ville omvandla vad som tidigare hade varit ett mycket heterogent Frankrike i vilket de flesta invånare inte talade franska till en enhetlig fransk nationalstat. Resultatet blev en mycket brysk förfranskningspolitik, som med tiden kom att närmast utplåna ett stort antal regionala identiteter, språk och kulturer. Ett ännu mer belysande exempel finner vi i Centraleuropa, där den nationalism liberala krafter odlade låg bakom merparten av den blodspillan som skedde under det i övrigt anmärkningsvärt fredliga <a href="https://fnordspotting.blogspot.com/2020/10/om-1800-talet-och-den-alternativa.html">1800-talet</a>, och som 1914 till slut exploderade i form av det blodigaste och mest förödande krig mänskligheten dittills hade sett.</p>
<p>Vad som gjorde nationalismen farlig under 1800-talet var just det faktum att Europa vid denna tid ännu <i>inte</i> bestod av nationalstater. Denna omständighet hindrade dock inte, som historien så tydligt visar, liberalismen från att, likt en branschorganisation för sociopatiska pyromaner, med varje uns av frenesi den kunde uppbåda elda på en nationalism som vid denna tid faktiskt var farlig. Det var först efter att nationalstaten på gott och ont blivit ett etablerat faktum, och nationalismen därmed också ofarlig, som liberalerna abrupt bytte fot. De nationalstater som hade kunnat upprättas först efter blodspillan och i många fall också generationer av såväl förtryck som aggressivt kulturkrig skulle nu i stället, bestämde sig plötsligt liberalerna, bli laboratorier för experiment med en mångkulturalism långt mycket mer heterogen än den som hade präglat 1800-talets Europa.</p>
<p>Det nya liberala projektet blev ett Europa där folk som varken delade språk, religion, kultur, historia eller andra livserfarenheter skulle mötas; och då inte bara när de reste till grannprovinsen eller huvudstaden, utan överallt och varje dag. De fördelar och den stabilitet man i samband med nationalstatens upprättande hade uppnått valde liberalismen i och med detta att över en natt kasta bort, trots att det pris allmänheten hade behövt betala för att uppnå detta för gårdagens liberaler så angelägna mål i många fall varit ohyggligt. Det är i detta Europa som liberaler beskyller nationalister för att vara ansvarslösa demagoger som förespråkar en ordning som leder till splittring, hat och krig, och det är mot denna bakgrund liberalers ogenerade lögner om att liberalismen skulle utgöra nationalismens naturliga motpol måste förstås.</p>
<p>I påståendet att liberalismen skulle utgöra nationalismens motpol finner vi i själva verket ett ogenerat exempel på flagrant historierevisionism, men det slutar inte där. Den liberala nationalismen var ett extremt, vårdslöst och brutalt projekt iscensatt av generationer av fanatiker, men när dessa fanatiker till slut hade rott sitt projekt i land skulle de snart också, i stället för att nöjt luta sig tillbaka, med fanatikerns iver ta sig an ett nytt projekt, därtill ett sådant om möjligt ännu mer extremt, vårdslöst och brutalt än det tidigare. Det är dessa liberaler som idag inte bara menar sig utgöra en naturlig motpol till nationalismen, utan som också med narcissistens känsla för ödmjukhet berömmer sig själva för att stå för en balanserad, måttfull, nyanserad, eftertänksam, resonerande och vetenskaplig ideologisk hållning, och därmed också utgöra en naturlig motpol till alla former av extremism i största allmänhet. Kort sagt, vad liberalismen faktiskt representerar är en kombination av självbedrägeri, skenhelighet, dumdryghet, förljugenhet och självupptagenhet tämligen oöverträffad genom historien.</p>Fnordspotterhttp://www.blogger.com/profile/09005873565735207454noreply@blogger.com