2013-07-04

Sjöstedt - recept på katastrof

Vänsterpartiets ideologi kokar ned till två punkter:
  1. Höj skatten för alla och anställ alla arbetslösa i offentlig sektor för pengarna.
  2. Överför de rikas tillgångar till folket staten.
Detta kan tyckas vara bra idéer. Den offentliga servicen skulle onekligen bli bättre med fler anställda och arbetslösheten skulle försvinna. Problemet är bara att det inte är så enkelt.

När ett land höjer skatterna och kraftigt bygger ut den offentliga sektorn för pengarna, kommer detta lägga sig som en våt filt över ekonomin. Konsumtionen kommer att sjunka med den disponibla inkomsten, vilket i sin tur leder till minskade momsintäkter och att fler jobb i den privata sektorn går förlorade. Detta leder i sin tur till att skatteintäkter minskar mer och på krav på ännu fler offentliga jobb, och så vidare. Systemet går in i en ond spiral.

När en lågkonjunktur därefter drabbar världsekonomin blir situationen omöjlig. Ännu fler privata jobb går förlorade och folket håller hårdare i sina pengar, vilket leder till att statens inkomster minskar ännu mer. Samtidigt är den offentliga lönekostnaden oförändrad eller snarare ökande, eftersom de nyligen uppsagda enligt Sjöstedts logik skall erbjudas ersättningsjobb inom offentlig sektor, eller åtminstone ges en a-kassa högre än dagens.

Sjöstedts recept på paradiset är ingenting nytt. När rekordåren efter kriget gick mot sitt slut försökte Socialdemokraterna upprätthålla full sysselsättning i Sverige med just en sådan politik - resultatet kom i form av 90-talskrisen. I Grekland byggde politikerna på liknande vis ut den offentliga sektorn för att vinna väljarnas gunst. Resultatet är ett land i upplösning.

Vad den andra punkten beträffar är det såklart lätt att bli upprörd över en skev fördelning av tillgångarna. Vänsterpartiet tycks emellertid tro att de rika likt Joakim von Anka sparar sina pengar i pengabingar. Det gör det inte. De rikas pengar är investerade.

För att kunna frigöra de rikas tillgångar är det därför deras investeringar - vanligtvis företag - man måste expropriera. Därefter måste samma företag antingen säljas - vilket ger en engångsintäkt som kan finansiera ett års budget, eller istället drivas i offentlig regi. Det senare ger förvisso en årlig vinst, men om denna vinst skall upprätthållas på längre sikt krävs att merparten av den återinvesteras i verksamheten.

Om man istället använder den för att, säg, öka personaltätheten i äldrevården kommer företaget snart sluta gå med vinst och därefter gå med förlust. Vilket såklart även kommer leda till att dess anställda antingen förlorar sina jobb, eller får fortsätta fast nu som utgiftsposter i statsbudgeten istället för som intäktsposter. Hur dessa utgiftsposter skall finansieras börjar vid detta stadium bli en ganska knivig fråga...

Nä, Sjöstedt, det är nog dags att tänka efter en gång till.


SR1, SR2, SR3, SvD1, SvD2, SvD3, Ab, SMP1, SMP2, NSK, Sk, LT