Nätverket "Migro" - som är Svenskt näringslivs förlängda arm - har bekänt färg. De avfärdar problemen med att undantag från reglerna för anhöriginvandring görs i 99,65 % av fallen med att allt annat än västvärldens största invandring vore "inhumant".
Migro är emellertid hederliga nog att medge att det finns en grundläggande motsättning mellan en rekordstor invandring och det svenska välfärdssamhället. Detta tycks dock inte vara något problem för Migro för man konstaterar krasst:
"Om det finns oro för belastning på bidragssystemen
är det bidragssystemen som måste åtgärdas."
är det bidragssystemen som måste åtgärdas."
Migro tycker alltså att en invandring på 111 000 personer årligen är så viktig att den är värd att offra välfärdssamhället för. I valet mellan en rekordstor invandring och välfärd väljer Migro den rekordstora invandringen. Det är, enligt Migro, ett offer som det svenska folket får acceptera.
Därmed infinner sig ofrånkomligen några funderingar:
- Har alla de rödgröna väljare som massdelat Svenskt näringslivs debattinlägg på Facebook funderat över vilka de gått till sängs med?
- Är Svenskt näringslivs plötsliga intresse för att främja det "humana" motiverad av omsorg om människor i första hand, eller kan det vara så att det snarare är utsikterna till att tjäna mer pengar i det sköna nya Sverige som är den huvudsakliga drivkraften?
- Någon mer än jag som plötsligt kommer att tänka på en viss (och i vänsterkretsar ofta uppskattad) bok av Naomi Klein?
SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, SvD5