2013-09-30

Nytt lågvattenmärke i DN


Skärmdump från DN (klicka för större bild)


Henrik Arnstad – som har gjort sig ett namn genom att kalla i stort sett alla till höger om Karl Marx för fascister – deklarerar idag bombastiskt att det är en "sorgens dag för hela Europa". Anledningen till detta är att det idag meddelats att Fremskrittspartiet kommer att ingå i Norges nästa regering.

Att Arnstad därefter kallar Fremskrittspartiet för "utpräglat rasistiskt", det inträffade för en "nationell katastrof för Norge" och uttrycker "akut oro" för minoriteters medborgerliga rättigheter, är i sig extremt starka påståenden som DN inte borde låta få stå oemotsagda.

Det mest magstarka med DN-artikeln är emellertid att den påstår – och inte som ett direkt citat av Arnstad – att Fremskrittspartiets Per Sandberg krävt att "romer ska förbjudas i Norge".

Vad Sandberg har krävt är emellertid att individer ur denna grupp skall kunna nekas inresa i Norge, om man befarar att detta skulle komma att leda till kriminalitet.

Detta är givetvis ett minst sagt tveksamt krav. Att Arnstad och DN vinklar detta till att det är ett krav på förbud för romer i Norge som har framförts, är däremot en nyhetsrapportering så groteskt vinklad att Sandberg borde stämma DN för förtal.

Arnstad har anklagat sina meningsmotståndare för "tendentiös och vinklad journalistik som saknar relevans för det vetenskapliga samtalet". Ett annat sätt att uttrycka det är att Arnstad tycks sakna varje form av självinsikt.

Min gissning är att DN inte kommer göra något för att nyansera den bild som förmedlats av denna artikel. Tvärtom kommer den förmodligen inom kort kompletteras med en osignerad ledare, men med Peter "Elevrådsordförande" Wolodarskis alla kännetecken. Denna lär säga ungefär samma saker som Henrik Arnstad, lika indignerat, ännu mer förnumstigt men aningen mer inlindat.


SvD1, SvD2, SvD3, SR1, SR2, SR3, SR4, Sk1, Sk2, NSk1, NSk2, LR1, LR2, DN

Världens driftkucku

SvD:s reportageserie om FN-biståndet är en skrämmande läsning om hur miljard efter miljard av svenska skattekronor försvinner till korruption, till redan priviligerade FN-diplomaters lyxliv och till biståndsprojekt som inte gör nytta. Det handlar om åtskilliga tusenlappar per svensk, men trots att de ansvariga känner till problemen tillåts det hela att fortgå.

Parallellt med detta rapporteras om hur svenska pass på vift har blivit ett stort problem. Det finns nämligen ingenting som förhindrar någon från att hämta ut pass efter pass, så länge man rapporterar det gamla passet som borttappat. Detta utnyttjas till fullo av vissa, varför var fjärde person som försöker ta sig in i EU med någon annans pass, visade upp just ett svenskt sådant.

Riksdagen röstade nyligen ned ett förslag att begränsa antalet pass som fritt kunde hämtas ut under ett och samma år. "Problemet var för litet i förhållande till medborgarnas rätt att resa fritt", motiverades till människosmugglarnas stora glädje beslutet.

Att var fjärde person som reser in i EU på någon annans pass visar upp just ett svenskt pass är med andra ord ett "litet problem", enligt våra folkvalda. Och att inte fritt kunna hämta ut tre eller fler pass om året är ett hinder för vår rätt att resa fritt.

Sverige är inte en "humanitär stormakt". Sverige är världens driftkucku.
SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, SvD5, SvD6, SvD7, SvD8, SvD9, SvD10, SvD11, DN1, DN2, SR

2013-09-29

62 % analfabeter

"Somalier kan rädda jobben i kommunerna", kan man just nu läsa på SR.

Att kalla detta för vinklad nyhetsrapportering vore en underdrift. Läser man artikeln framgår det att näringslivet kräver minst gymnasiebehörighet för att finna någon anställningsbar, vilket många av somalierna som kommer till Borlänge saknar. I själva verket är – åtminstone enligt CIA:s statistik – 62 % av somalierna analfabeter.

Vad som egentligen sägs från Borlänge kommuns sida är att "i ett längre perspektiv" kan de somalier som "kommer tidigt in i skolsystemet" under "rätt förutsättningar" komma att få jobb.

Detta rubriksätter inte bara public service – långt bortom alla krav på objektiv nyhetsförmedling – som att somalierna är de som kommer att "rädda jobben", man antyder också att det skulle vara ett problem att det kommit färre än väntat.


Skärmdump från Sveriges radio (klicka för större bild)

SR1, SR1, SvD, LT, NSk, Sk1, Sk2

Upplopp och värdegrund

Doktoranden Malin Wieslander berättar idag i DN att polisen har ett särskilt tecken för "värdegrunds-timeout". "Ett tecken som innebär att man får säga vad som helst, ofta med rasistiska eller sexistiska inslag" förklarar Wieslander.

So what?

Det är naturligtvis inte okej med till exempel rasism inom poliskåren. Men föreställ dig själv att du precis har jobbat ett nattpass i Husby eller Rosengård. Kanske har du fått stenar kastade på dig, kanske har du skyddat brandmän på uttryckning från att attackeras av ungdomsgäng, kanske har du fått höra mängder med förolämpningar.

Skulle du själv prioritera en politiskt korrekt jargong i detta läge? Skulle du fördjupa dig i sociologiska resonemang? Skulle du vara benägen att resonerande försöka se båda sidorna av saken? Och hur skulle du reagera om en Södra Latin-utbildad innerstadsbo – med en lön avsevärt större än din egen – började ifrågasätta din "värdegrund"?

Den ofta hårda jargongen inom poliskåren beror naturligtvis delvis på dåliga attityder, men den beror också på den verklighet i vilken poliserna jobbar. Denna verklighet är en produkt av den förda politiken, men de politiker som är ansvariga för samma politik såväl bor som jobbar i regel på behörigt avstånd från densamma.

Poliskåren har däremot inte lyxen att kunna avskärma sig från denna verklighet. Att då förvänta sig att de skall ta handlingsplaner, värdegrundsarbeten och inhyrda konsulter på största allvar är inte bara ett tecken på en överlägsen och nedsättande attityd, det är också ett tecken på en akut brist på verklighetsförankring.

Malin Wieslanders sida på Karlstads universitet (Centrum för de samhällsvetenskapliga ämnenas didaktik) kan man läsa följande:
"Jag är också intresserad av metodfrågor och framför allt av metoder inom etnografisk forskning och diskursanalys."
Den meningen innehåller förmodligen en ganska stor del av förklaringen till varför poliskåren ibland önskar en timeout från värdegrundsarbetet.



SvD1, SvD2, DN, SR

2013-09-27

För journalister gäller andra regler?

Landets journalister tar sig själva på stort allvar, Ja, på så stort allvar att Expressen hängde ut gänget "Gipsy Bloods" med namn och bild efter att journalistkollegor hade blivit hotade. Den vanliga cirkusen med icke-signalementen på icke-vita förövare var med andra ord plötsligt ljusår borta.

Ett annat exempel på det allvar som genomsyrar journalistkårens självbild är att det nu stormar kring Hanne Kjöller. Det vill säga, det stormar kring Kjöller – inom journalistkåren.

Hanne Kjöllers har skrivit en bok i vilken hon anklagar media för att ägna sig åt grovt vinklad nyhetsförmedling. Kjöllers kritik går ut på att journalistkåren ofta utelämnar och vinklar fakta, även när detta ger en direkt felaktig bild av vad som har hänt.

Kjöllers problem är att hennes egen bok, i vilken hon illustrerat sin tes med ett antal exempel, även denna innehåller faktafel. Den journalistkår som Kjöller kritiserar har inte varit sen med att dra stora växlar på detta.

Jag har inte läst Kjöllers bok, och har därför ingen egen bild av den. Det finns dock skrämmande många välbelagda exempel på att Kjöllers kritik stämmer i sak. Av denna anledning tycker jag reaktionen på Kjöllers bok är rätt kuslig.

Hennes misstag är såklart genanta, men jag misstänker att i sin helhet utgör exemplen i hennes bok en ganska förödande käftsmäll på journalistkåren. Det ligger i så fall nära till hands att tro att detta är den egentliga anledningen till den hårda tonen mot Kjöller, och det faktum att så oproportionerligt många spaltmeter har skrivits om bokens faktafel de senaste dagarna.

I fallet med Carema pumpade media ut krigsrubriker om blöjvägning. Rättelserna, då de kom, var i regel små undanskymda notiser som få personer såg, Många har därför än idag en djupt felaktig bild av vad som hände på Koppargården.

I rapporteringen om Kjöllers bok har däremot hennes faktafel fått mycket större medial genomslagskraft än boken som sådan. Det tycks med andra ord som att när det kommer till journalistik om journalistiken, gäller helt andra regler.

Det mest ironiska i hela historien är att samtidigt som journalistkåren blånekar till Kjöllers anklagelser om vinklad nyhetsförmedling, pågår för fullt ett massivt och hämningslöst hårdvinklat mediedrev mot Skånepolisen.
Cornucopia?, SR1, SR2, SR3, SR4, SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, DN, Re1, Re2, Re3, Re4, Re5, Re6, Re7, Re8, Re9, Re10, Re11

2013-09-25

Skamligt!


Stora och utdragna polisutredningar innebär ett stort pappersarbete. Pappersarbete som till stor del handlar om namn. Namn som, föga förvånande, naturligtvis hamnar i polisens pärmar, datorsystem och "register".

Att polisutredningar på detta sätt innehåller stora mängder namn – ofta på laglydiga och helt vanliga medborgare – är ganska olustigt. Men allt annat skulle omöjliggöra en meningsfull polisutredning. Namnuppgifter i polisutredningar är helt enkelt ett pris vi får betala för en fungerande brottsbekämpning.

Det nu aktuella fallet skiljer sig inte från andra brottsutredningar av samma omfattning. Det enda som skiljer är att de inblandade tillhör en minoritet. Att alla tillhör en och samma minoritet beror på att de är släkt med varandra – det rör sig om en familjefejd.

Vad media har hittat är med andra ord gissningsvis en ganska normal polisutredning. Eftersom det rör sig om den minoritet det rör sig om, väljer man emellertid att sätta igång ett massivt drev där man till fullo spelar ut rasistkortet.

Kusligt få ifrågasättande röster har hörts, men den röst som faktiskt har hörts idag är också dagens hjälte, nämligen Peter Springare från Örebropolisen. Han har sagt ifrån, trots att det säkert kan kosta honom dyrt framöver.

Springare försöker inte bara nyansera den bild som sprids, han drar även ned byxorna på rikspolischefen Bengt Svenson. Svenson har försökt rädda sitt eget skinn genom att kasta Skånepolisen till vargarna. Springare gör dock klart att det enda Skånepolisen gjort är att jobba efter Svensons egna rekommendationer.

Medias rapportering kring Skånepolisens utredning har slagit nytt rekord i journalistisk ohederlighet. Skånepolisen – som redan drogs med dåligt rykte – har valt att göra en pudel, väl medvetna om att varje försök att förmedla en nyanserad bild är dödfött i den mediedramaturgi som råder.

Rikspolischefen å sin sida, rädd att drabbas av samma peststämpel, tvår sina händer, spelar med i den djupt ohederliga teatern och lämnar sina skånska kollegor i sticket.

Det är skamligt.

Lyssna: Peter Springare om register över Romer (12:30)

SR1, SR2, SR3, SR4, SR5, SR6, SR7, SR8, SR9, SR10, SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, SvD5, SvD6, SvD7, SvD8, SvD9, DN1, DN2, DN3, DN4, DN5, DN6, DN7, DN8, DN9, DN10, DN11, DN12, DN13, DN14, Sk1, Sk2, Sk3, Sk4, Sk5, Sk6

2013-09-24

Sila mygg och svälja kameler

För några dagar sedan berättade SvD om hur varje arbetande svensk under de senaste tre åren beskattats med 1 900 kronor kronor mer än nödvändigt, enbart för att FN-anställda av alla nationaliteter skall kunna vältra sig i lyx. Detta har bokförts som "bistånd".

Detta har emellertid inte uppmärksammats i någon större omfattning. Istället väljer SR idag att göra en stor sak av att en svensk person anställd för att jobba med bistånd har fått sin lön ur biståndsbudgeten.

Vad de som uttalar sig mest högljutt i frågan förmodligen inte har klart för sig, är att stora delar av biståndet redan används inom Sveriges gränser. Till exempel används en stor del till asylmottagande.

Anledningen till detta är inte att man vill minska biståndet i smyg, utan för att det annars är svårt att hitta nog med meningsfulla biståndsprojekt för att nå det så kallade enprocentsmålet. Enprocentsmålet innebär målsättningen att en procent av bruttonationalintäkten skall gå till bistånd.

Med andra ord, biståndet uppgår till ungefär 36 miljarder kronor årligen. Detta innebär 7 600 kr per arbetande svensk och år, eller annorlunda uttryckt 630 kr i månaden.

Eftersom det som sagt är svårt att hitta tillräckligt många meningsfulla biståndsprojekt för att göra av med dessa pengar, väljer man därför att bland annat finansiera FN-anställdas jet set-liv. Dessa FN-anställda har åtminstone inga svårigheter att sätta sprätt på pengarna.

Abuseanmält!
Detta oerhört kontroversiella inlägg har nu blivit abuseanmält två gånger, och därför blivit tagits bort från SvD:s artiklar. Då det dryper av rasism, sexism och näthat är detta fullt förståeligt.



Fnordspotting fyller 400 inlägg idag!

SR1, SR2, SR3, SR4, SR5, SR6, SvD1, SvD2, SvD3, LT, NSk, DN1, DN2, DN3, Da1, Da2, Da3, Da4

2013-09-23

Otäckt vinklad rapportering

Om vi för ett ögonblick förutsätter att Skånepolisen inte blåljuger, är det så kallade register som varit dagens stora snackis ett släktträd som har använts som utredningsmaterial i samband med en familjefejd.

Det är möjligt att det formellt sett är olagligt att sammanställa uppgifter på detta sätt. Det kan också diskuteras om barn bör vara med. (Det kan också ha funnit en hotbild mot barnen, vilket i så fall kan ha gjort deras namn relevanta.)

Utredningsmaterialet verkar dock inte vara något "rasregister" som Skånepolisen använder sig av för att hålla koll på folks etniska bakgrund. Detta är emellertid exakt den bild som förmedlats.

Att det förekommer stora mängder personuppgifter i polisutredningar är ingenting konstigt eller ovanligt. Ibland, som i utdragna utredningar av allvarliga brott förekommer tusentals eller ännu fler, varav de flesta är vanliga och laglydiga medborgare. Den som skulle kräva att få sitt namn bortplockat från en sådan utredning skulle knappast mötas av någon förståelse från vare sig polisiärt eller journalistiskt håll.

Det här är inte konstigare. Att familjebanden i detta fall har bedömts vara relevanta är inte särskilt konstigt, då det rör just en familjefejd. Människors släktförhållanden blir därmed givetvis relevanta.

På samma sätt är det inte särskilt konstigt att de inblandade delar en etnisk tillhörighet. Till familjefejders natur hör så att säga att de inblandade i regel är släkt med varandra.

Detta hindrar såklart inte den svenska kränkthetsindustrin att gå igång på alla cylindrar, erfarenhetsmässigt vore allt annat förvånande. Men bilden som ges är obehagligt vinklad, polisen svartmålas och bilden av det rasistiska "hårda och kalla Sverige" förstärks ännu några steg.

Uppdatering: Det stora hysteriska flödet av ogenomtänkt moralpanik har nu faktiskt kompletterats med en sansad artikel. Läs den!


SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, SvD5, SvD6, SvD7, SvD8, SvD9, SvD10, SvD11, DN1, DN2, DN3, DN4, DN5, DN6, DN7, DN8, DN9, DN10, DN11, DN12, DN13, SR1, SR2, SR3, SR4, SR5, SR6, SR7, SR8, SR9, SR10, SR11, SR12, SR13, SR14, SR15, SR16, SR17, Sk1, Sk2, Sk3, Sk3, Sk4, Sk5, Sk6, Sk7, Sk8

Flyttskatt

Veronica Palm anses förmodligen internt inom Socialdemokraterna vara ett ungt och spännande stjärnskott. Det är ingen långsökt gissning att den dag vi får en socialdemokratiskt ledd regering väntar en ministerpost med hennes namn på.

För de icke-troende är hon kanske mest känd för sin taffliga krishantering då en medlem av muslimska brödraskapet på kort tid blev såväl invald i som sparkad från den socialdemokratiska partistyrelsen. En och annan minns kanske också hur hon efter Juholts avgång gjorde bedömningen att partiet befann sig i ett "exhibitionellt läge".

Hur som helst har Veronica Palm en blogg, på vilken hon tycks vilja profilera sig inom bostadspolitiken. På bloggen kan man till exempel läsa om varför "marknaden självt inte klarar att lösa bostadskrisen".

Problemet med Palms resonemang att marknaden klarar detta utmärkt utanför Sverige. I Oslo, Köpenhamn och Helsingfors är det inte bara möjligt att få ett hyreskontrakt, folk har dessutom råd!

Skillnaden mot våra grannländer består främst i svenska hyresregleringar, strikta detaljplaner, svårigheter att få bygglov och hårda krav på till exempel handikappanpassning. Med andra ord, faktorer orsakade av den offentliga reglering Palm talar sig så varm för.

Efter mina tidigare utläggningar om jobbskatteavdrag och den faktiska skattenivån i Sverige vill jag därför uppmärksamma ett annat fenomen:

På politikerspråk kallas det för "reavinstbeskattning", men det borde kallas för "flyttskatt". När du säljer en bostad som gått upp i pris skall nämligen 22 procent av prisökningen betalas i skatt. Detta trots att "vinsten" kan vara en ren produkt av inflationen. Detta trots att den bostad du flyttar till i regel också gått upp i pris.

Rent praktiskt kan detta betyda följande:
  1. Ett par köper 1980 ett hus för 400 000 kr.
  2. Paret amorterar av sina lån och blir skuldfria.
  3. År 2013 förlorar paret sina jobb i en företagsnedläggning och måste flytta till en annan stad.
  4. Paret säljer sitt hus för två miljoner kr.
  5. Paret köper ett likadant hus på den nya bostadsorten, till samma belopp de sålde sitt gamla hus för.
  6. Paret bedöms av Skatteverket ha gjort en vinst på 1 600 000 kr.
  7. Paret tvingas betala 352 000 kr i skatt.
  8. Det skuldfria paret tvingas ta ett lån för att få råd med skatten.
På grund av den höga inflationstakten under åttiotalet, och på de bostadspriser som den förda politiken fått att skena, straffbeskattas således ett strävsamt och skuldfritt par med över en tredjedels miljon kronor. Utan att de har gjort någon reell vinst alls, men för att de var villiga att flytta dit jobben fanns.

Det finns endast ett ord som beskriver detta: Perverst!
SvD1, SvD2, SvD3, SvD4

Journalistiskt haveri

Som "Den hälsosamme ekonomisten" påpekar är det polisregister som just nu genererar krigsrubriker i tidningarna en mild västanfläkt jämfört med vad FRA håller på med.

Att, likt Dagens Förnumstigheter, bombastiskt kalla samma register för en "nationell katastrof" blir därmed rätt löjligt.

Att Erik Ullenhag kallar det inträffade för "oacceptabelt" fick mig däremot att le, eftersom det förmodligen var dagens mest förutsägbara kommentar.

Om man som Ullenhag och Wolodarski gått i skolor som Södra latin, varit elevrådsordförande och kämpat för könsneutrala toaletter, är polisens agerande måhända obegripligt.

Det är emellertid ingen särskilt långsökt gissning att de svenskar som bott grannar eller gått i skola tillsammans med de utpekade, i allmänhet är avsevärt mindre chockerade.

Och nej, jag tycker inte det är okej. Men jag tvivlar på att registret har tillkommit för att polisen tyckte det var kul. Jag tycker FRA är värre. Jag tycker det är värre att dina personuppgifter, dina inkomster och ditt passfoto är offentliga handlingar som vem som helst kan ta del av. Och har du någon gång varit kallad som till exempel vittne i ett brottsfall finns du också med i polisens register.

Vad tidningarna däremot idag inte fylls av är de (förvisso ej bekräftade) uppgifter som påstår att det finns åtminstone tre svensksomalier bland terroristerna i Nairobi. Uppgifter som, hur man än vrider och vänder på dem, borde vara av absolut högsta relevans i dagens svenska nyhetsflöde.

Med andra ord har vi idag det tvivelaktiga nöjet att bevittna ännu ett haveri för den svenska journalistkåren.

(Vadslagningen om hur lång tid det kommer ta för det här inlägget att bli abuseanmält börjar... nu!)
SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, SvD5, SvD6, SvD7, SvD8, SvD9, SvD10, SvD11, SvD12, SvD13, SvD13, SR1, SR2, SR3, SR4, SR5, SR6, SR7, SR8, SR9

7000 kr per arbetande svensk

Den svenska EU-avgiften för år 2013 är 33,5 miljarder kronor.

De nettoskattebetalare – det vill säga arbetande svenskar – som betalar denna avgift utgörs av 4 766 000 personer.

Utslaget per arbetande svensk blir medlemsavgiften därför något över 7 000 kronor per år.

Av de 33,5 miljarder kronorna går 11,6 miljarder tillbaka till Sverige, vilket betyder att varje krona i EU-bidrag som utgår till Sverige kostar svenskarna 2,89 kronor.

Väljer vi istället att räkna nettokostnaden per arbetande svensk landar denna därför på 4 600 kronor och år.
SR

2013-09-22

1900 kr till diplomaters lyxliv

I SvD-artikeln "Sverige är FN:s jultomte" av Jenny Nordberg kan man läsa följande:

  1. De senaste tre åren har Sverige skickat 24 miljarder svenska kronor till FN.
  2. Mer än hälften är ett kontantbidrag till budgeten som FN får göra vad det vill med.
  3. Tre fjärdedelar av många FN-organs grundbudget går till löner och förmåner.

Nordberg ger därefter en lång lista exempel på vad "löner och förmåner" egentligen innebär. I korthet, ett liv i extrem lyx för FN-anställda som påfallande ofta är direkt olämpliga för sina uppdrag.

Så låt oss analysera punkterna ovan igen. Om hälften av de 24 miljarderna administreras fritt av FN innebär detta 12 miljarder kronor. Om tre fjärdedelar av dessa tolv miljarder går till löner och förmåner innebär detta att 9 miljarder svenska kronor går till samma löner och förmåner.

Vad innebär då detta för svenskarnas del? Jo, det innebär naturligtvis att det är det svenska skatteunderlaget – det vill säga arbetande svenskar – som fått betala dessa nio miljarder kronor. I krassa siffror räknat har varje arbetande svensk i snitt fått betala 1 900 kronor i skatt för att kunna möjliggöra dessa dessa FN-diplomaters lyxliv.

Med Nordgrens ord: Det gör oss dock uppskattade inom FN, eftersom Sverige, som en ambassadör uttrycker det, uppträder som deras "jultomte".

Frågan är bara om det är denna sorts uppskattning de svenska skattebetalarna vill ha? Är det månne för att kunna upprätthålla system som dessa som de rödgröna samarbetar med Sverigedemokraterna för att stoppa skattehöjningar?

2013-09-21

MP:s demokratisyn svajar

Rasism och främlingsfientlighet är ett hot mot demokratin, anser Miljöpartiet. Man har tillsatt en arbetsgrupp mot högerextremistm, i vilken bland annat "Timbuktu" ingår (oklart på vilka meriter). I sin skuggbudget har Miljöpartiet avsatt 350 miljoner kronor för att förverkliga arbetsgruppens förslag

Jag har verkligen lika lite till övers för vit makt-grupper som Maria Ferm. Jag tycker däremot inte det är förenligt med de demokratiska spelreglerna att avsätta pengar i statsbudgeten (skuggbudgeten) för att bedriva opinionsbildning mot en regerings (skuggregerings) politiska motståndare.

Att partierna gör detta är helt i sin ordning. När staten gör det är däremot den enda skillnaden mot IB:s åsiktsregistrering av socialdemokraternas politiska motståndare på 70-talet en av grad.

Men det inte är detta som är det mest smaklösa i Miljöpartiets förslag.

Vit makt-grupper omfattas precis som alla andra av demonstrationsfriheten. Detta har odemokratiska vänsterextremister som AFA svårt att acceptera, varför de systematiskt och med ytterst våldsamma metoder försöker störa dessa demonstrationer.

De vänsterextremas gruppernas agerande gör att omfattande polisinsatser blir en nödvändighet vid dessa demonstrationer. Dessa polisinsatser kostar naturligtvis pengar.

Istället för att se att det finns fler än en sorts extremister väljer Maria Ferm dock att beklaga sig över att "vit-maktmiljöerna är kostsamma i form av polisinsatser". Om AFA & co sägs inte ett ord.

Maria Ferms skuldbelägger därmed inte bara en grupp för en annan grupps våldsdåd, hon visar även prov på en flagrant (men selektiv) brist på respekt för den grundlagsskyddade demonstrationsfriheten.

Detta är ett riktigt lågvattenmärke, även med miljöpartistiska mått mätt.
SvD

Suhonen vilseleder

"Nu har Reinfeldt genomfört Lundgrens ratade politik", skriver Daniel Suhonen i dagens DN.

Anledningen till detta är att regeringen Reinfeldts totala skattesänkninger uppgår till 130 miljarder kronor – åtminstone om man räknar med den sänkta statliga skatt som Suhonens parti precis i samarbete med SD har stoppat. Detta är lika många miljarder som Bo Lundgren ville sänka den svenska skatten med 2002.

Att Suhonen inkluderar den sänkta statliga skatt som Socialdemokraterna tack vare SD lyckades stoppa är emellertid inte det enda fel Suhonen gör. Suhonen bortser även från inflationen.

Om Lundgrens skattesänkningar skulle genomdrivas under en mandatperiod som Suhonen skriver, innebär detta att de 130 miljarderna avser samma belopp år i 2006 års kronvärde. Värdet av 130 miljarder kronor 2006 motsvarade ungefär värdet av 144 miljarder kronor idag. Suhonens siffra avviker med andra ord 14 miljarder från det egentliga värdet.

Utöver detta har tillväxten gjort att ekonomin växt en hel del sedan 2006, även om man tar höjd för inflationen. Detta innebär att 130 (eller 144) miljarder är en avsevärt mindre andel av det totala skatteuttaget idag än vad det var 2006. Detta gör Reinfeldts skattesänkningar relativt sett mindre än Lundgrens. Att befolkningen är ungefär fem procent större idag än 2006 gör naturligtvis också sitt till.

Om Suhonen tycker att de 54 procent som svenskarna i realiteten får betala i skatt är för lite, behöver han emellertid inte misströsta. På Cornucopia får Suhonen goda tips hur han på egen hand kan göra för att höja sin skatt.



Jimmie Åkesson ger Stefan Löfven ett tips (hoppa till 26:25)


Ej att förglömma är heller ögonblicksbilderna som uppstår...

De rödgröna skruvar besvärat på sig när Jimmie Åkesson ger dem ett tips om hur de kan stoppa regeringens planer på att sänka den statliga skatten. Dagen efter gjorde de rödgröna precis som Åkesson hade föreslagit. Klicka för större bild.

DN

2013-09-20

Vad gör Riksbanken?

När jag kom hem från jobbet idag möttes jag av följande:


Klicka för större bild

Min första reaktion var att det var en försändelse till kalifen i Baghdad som hade kommit på avvägar, men vid närmare titt visade det sig vara ett informationsblad från Riksbanken. På denna kunde man läsa – ja, det mesta kunde jag förstås inte läsa alls – följande:

"Riksbanken ansvarar för att försörja landet med sedlar och mynt".

Detta är såklart rätt i sak, men det är inte på något sätt Riksbankens huvuduppgift. Riksbankens främsta funktion är att till låg ränta låna ut pengar till banker, så att samma banker till hög ränta kan låna ut samma pengar till allmänheten och näringsidkare.

Detta är ett praktisk arrangemang för bankernas direktörer och ägare, då de billiga krediter staten tillhandahåller deras verksamhet möjliggör en extremt lönsam verksamhet. En verksamhet som, Anders Borgs förmaningar till trots, drivs under väldigt ansvarslösa och riskabla former, eftersom bonusar och aktieutdelning blir avsevärt mycket större på detta vis.

Kort sagt, när någon lånar pengar av banken för att köpa bostad lånar banken i sin tur upp pengarna av Riksbanken. Riksbanken tar endast ut en låg ränta för besväret, banken tar däremot ut en hög, och hela mellanskillnaden hamnar i bankens fickor. Tanken med arrangemanget är att denna mellanskillnad är en kompensation banken får för att det är den som tar risken för kreditförluster.

Denna riskkompensation är emellertid väldigt akademisk till sin natur, för så länge merparten av låntagarna klarar av att betala sin ränta gör banken en vinst, även om en och annan skulle ställa in sina betalningar. Skulle däremot en stor andel av låntagarna inte klara av sina ränteåtaganden börjar banken i snabb takt närma sig konkursens brant. Skulle detta vara på väg att ske går staten in med skattebetalarnas pengar och räddar banken.

Krasst uttryck är således bankerna endast ett onödigt mellanled, med det enda syftet att mjölka stat och låntagare på pengar. Skulle Riksbanken istället låna ut pengarna direkt till fastighetsköparna skulle räntorna gå ned och/eller de samhällsekonomiska riskerna minska.

Eller, annorlunda uttryckt: Riksbanken ansvarar i första hand inte för att försörja landet med sedlar och mynt. Riksbanken ansvarar i första hand för att försörja banksektorn med feta vinster. Detta är för övrigt en verksamhet som är inflationsdrivande, det vill säga orsakar att pengarna inte behåller sitt värde över tiden
SR1, SR2, SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, SvD5 SvD6, SvD7, LT1, NSk1

Skattmasen tar 54 %

Efter den senaste tidens skattebråk vill jag ännu en gång påminna om hur hög skatten i Sverige egentligen är.

"30 procent", tänker säkert många nu. "Mindre än 30 efter vi sänkte den!", ropar regeringen stolt.

Vad få svenskar förmodligen är på det klara med är emellertid att före en genomsnittlig löntagare kan omsätta sin lön i konsumtion kommer skattmasen ta 54 procent. Rent praktiskt går det till som följande:

År 2012 var genomsnittslönen i Sverige 29 800 kr. Före dessa kronor dök upp på lönebeskedet hade emellertid redan 9 363 kronor dragits genom den dolda skatt som går under namnet "arbetsgivaravgift".

Hur mycket skatt som därefter drogs från denna lön varierar med kommun och landsting, men på Jobbskatteavdrag.se kan man se att den i genomsnitt uppgick till 7 320 kronor.

När återstående 22 480 kronor spenderas tillkommer moms. Denna varierar beroende på vad det är som köps för pengarna, men för ett normalköp innebär detta en momssats på 25 procent, vilket innebär att 20 procent av det pris som prislappen anger är ren skatt. 4 496 kronor ytterligare försvinner därmed i skatt.

Med andra ord har den som arbetat in denna genomsnittslön fått betala 21 179 kronor i skatt. Själv har vederbörande fått behålla 17 984 kronor. Detta innebär att den totala skattesatsen landar på något över 54 procent.

Därtill tillkommer diverse andra skatter på de pengar som redan beskattats flera gånger, såsom fastighetsavgift, energiskatt, trängselskatt, övriga punktskatter med mera. För en genomsnittlig eluppvärmd villa som använder 20 000 kWh elenergi om året tillkommer till exempel 5 860 kronor per år i punktskatt på el.

Att de offentliga verksamheter som får sin finansiering genom denna beskattning fullständigt har tappat respekten för dessa skattepengar illustreras väl av hur till exempel politikerna i Götene slösade bort 7 600 skattekronor för varje invånare i kommunen på "Medeltidens värld".

Det är ingen långsökt gissning att Göteneborna hade använt dessa pengar till något betydligt mer konstruktivt, hade politikerna bara sett dem som mogna nog att välja själva.


Dagens länktips: Dick Erixon om en skenhelig journalistkår
DN1, DN2, DN3, DN4, DN5, DN6, SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, SvD5, SR1, SR2, SR3, LT1, LT2, NSk, Sk1, Sk2, SMP

2013-09-19

Naiv vänster & lömska nyliberaler

Efter att Isabella Andersson från "Ungdom mot rasism" för några dagar sedan i en debattartikel förklarade att den höga arbetslösheten bland invandrare beror på rasism, ger Timbro/Migro ikväll svar på tal.

Fredrik Segerfeldt från Migro medger rakt upp och ned att den är den låga utbildningsnivån bland invandrare som, i kombination med den relativt hårt reglerade svenska arbetsmarknaden, är problemet. Det är en påfallande klarsynt analys, även om Segerfeldt förskönar en smula när han benämner den 62-procentiga analfabetismen i Somalia som "endast förgymnasial utbildning".

Segerfeldts lösning är därför att försvaga arbetsrätten och sänka skatten. Om bidragen skriver Segerfeldt ingenting, men i en annan debattartikel från Migro konstaterades krasst följande:

"Om det finns oro för belastning på bidragssystemen är det bidragssystemen som måste åtgärdas."

Med andra ord är nyliberaler och vänster rörande eniga om att i-världens största invandring måste bli ännu större. Där nyliberalerna är slipade nog att se att detta innebär en kraftig försvagning av den svenska modellen, ser emellertid vänstern bara rosa moln och rasistiska svenskar.

När arbetsrätten försvagas, kollektivavtalen avskaffas och låglönejobben blir legio, kommer det vara vänstern som gjort detta möjligt. Deras nya bästa vänner i Timbro lär skratta hela vägen till banken.

Den naive är den lömskes bästa verktyg.


Källa: UNHCR

Magstarkt av Stureplanscentern

"Smygrasismen har blivit legitim", säger Annie Lööf idag på centerstämman.

Ett annat sätt att se det är förstås att debatten om invandring och rasism har spårat ur fullständigt, att folk knappt vågar öppna käften i frågan längre och att rasismanklagelser idag används så slentrianmässigt för att tysta sina motståndare att begreppet blivit närapå meningslöst.

Personligen tycker jag det är väldigt magstarkt att å ena sidan beskylla det svenska folket för att vara smygrasister, samtidigt som man å den andra cyniskt försöker använda en rekordstor invandring av lågutbildade för att undergräva den svenska välfärdsmodellen. Någonting som för övrigt även den centerpartistiske riksdagsledamot som Staffan Danielsson kritiserar partiet för.

Det är fullt legitimt att verka för att samhället skall förändras i en mer nyliberal riktning. Att hävda att man gör det för att värna utsatta grupper är däremot hyckleri så det stinker om det.
DN, SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, SvD5, SvD6, SvD7, SvD8, SvD9, SvD10, SvD11, SR1, SR2, SR3, SR4, SR5, SR6

Provoceras du av fakta?

Jag lade, apropå Staffan Danielssons debattartikel på Brännpunkt, tidigare idag upp ett blogginlägg som i diagramform illustrerar UNHCR:s siffror över asylmottagandet i världens i-länder.

Inlägget blev nyss abuseanmält och borttaget från de länkade artiklarna. Därtill har någon idag även abuseanmält ett inlägg i vilket jag försvarade Elisabeth Svantessons rätt att ha en avvikande åsikt i abortfrågan.

Den person som blir provocerad av fakta och finner rasism i UNHCR:s statistik, bör fundera lite över sin egen demokratisyn. Själv vägrar jag att ge efter för dylika försök att undanhålla allmänheten fakta, och publicerar därför inlägget igen:

SR, SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, SvD5, SvD6, DN



Under 2012 sökte sammanlagt 479 300 personer asyl i i-länder. Av dessa var det 43 900 (9,2 procent) som sökte asyl i Sverige, vilket gjorde Sverige till i-världens fjärde största asylland i absoluta tal mätt, efter USA, Tyskland och Frankrike.

(För 2013 ligger det svenska asylmottagandet så här långt 12 procent över fjolårets.)

De amerikanska, tyska och franska befolkningarna är emellertid 33, åtta respektive sju gånger större än den svenska, varför en direktjämförelse blir missvisande. Jämför man istället asylsökande per tusen invånare erhålls följande tabell:



Ett annat sätt att illustrera ett lands asylmottagande är i procent av det svenska.

I följande tabell anger mittenkolumnen landets relativa asylmottagande (asylsökande per invånare) i procent av motsvarande värde för Sverige. Högerkolumnen anger samma jämförelsetal för det absoluta asylmottagandet, det vill säga utan hänsyn till ländernas varierande befolkningsstorlek.

I de fall jämförelsetalet blir högre än motsvarande svenska värde har det fetstilats i tabellen.

LandRelativ jämförelse (%)Absolut jämförelse (%)
Malta104,34,7
Sverige100100
Luxemburg85,14,7
Schweiz72,359,1
Montenegro51,13,5
Österrike44,739,7
Norge42,622,3
Liechtenstein40,40,2
Belgien36,242,2
Cypern31,93,7
Danmark23,414,0
Frankrike19,1125,2
Grekland17,021,8
Tyskland17,0147,0
Australien14,936,0
Kanada12,846,7
Finland10,66,7
Nederländerna10,620,2
Storbritannien8,562,5
Island8,50,3
Makedonien6,41,5
Serbien6,46,3
Kroatien6,42,7
USA6,4190,1
Italien6,435,8
Polen4,320,9
Turkiet4,338,1
Ungern4,34,9
Irland4,32,1
Bulgarien4,32,8
Litauen4,31,2
Slovenien2,10,6
Rumänien2,15,7
Slovakien2,11,3
Lettland2,10,4
Nya Zeeland2,10,7
Estland2,10,2
Spanien2,15,9
Tjeckien1,11,2
Portugal0,60,7
Sydkorea0,52,6
Japan0,45,8
Bosnien0,30,1
Albanien0,20,0

Källa: UNHCR

Asylmottagande i västvärlden

Apropå Staffan Danielssons debattartikel på Brännpunkt idag, vill jag återigen påminna om hur Sveriges asylmottagande ser ut jämfört med andra länders.

Under 2012 sökte sammanlagt 479 300 personer asyl i i-länder. Av dessa var det 43 900 (9,2 procent) som sökte asyl i Sverige, vilket gjorde Sverige till i-världens fjärde största asylland i absoluta tal mätt, efter USA, Tyskland och Frankrike.

(För 2013 ligger det svenska asylmottagandet så här långt 12 procent över fjolårets.)

De amerikanska, tyska och franska befolkningarna är emellertid 33, åtta respektive sju gånger större än den svenska, varför en direktjämförelse blir missvisande. Jämför man istället asylsökande per tusen invånare erhålls följande tabell:



Ett annat sätt att illustrera ett lands asylmottagande är i procent av det svenska.

I följande tabell anger mittenkolumnen landets relativa asylmottagande (asylsökande per invånare) i procent av motsvarande värde för Sverige. Högerkolumnen anger samma jämförelsetal för det absoluta asylmottagandet, det vill säga utan hänsyn till ländernas varierande befolkningsstorlek.

I de fall jämförelsetalet blir högre än motsvarande svenska värde har det fetstilats i tabellen.

LandRelativ jämförelse (%)Absolut jämförelse (%)
Malta104,34,7
Sverige100100
Luxemburg85,14,7
Schweiz72,359,1
Montenegro51,13,5
Österrike44,739,7
Norge42,622,3
Liechtenstein40,40,2
Belgien36,242,2
Cypern31,93,7
Danmark23,414,0
Frankrike19,1125,2
Grekland17,021,8
Tyskland17,0147,0
Australien14,936,0
Kanada12,846,7
Finland10,66,7
Nederländerna10,620,2
Storbritannien8,562,5
Island8,50,3
Makedonien6,41,5
Serbien6,46,3
Kroatien6,42,7
USA6,4190,1
Italien6,435,8
Polen4,320,9
Turkiet4,338,1
Ungern4,34,9
Irland4,32,1
Bulgarien4,32,8
Litauen4,31,2
Slovenien2,10,6
Rumänien2,15,7
Slovakien2,11,3
Lettland2,10,4
Nya Zeeland2,10,7
Estland2,10,2
Spanien2,15,9
Tjeckien1,11,2
Portugal0,60,7
Sydkorea0,52,6
Japan0,45,8
Bosnien0,30,1
Albanien0,20,0

Källa: UNHCR
SR, SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, SvD5, SvD6