Bar
2014-07-31
Mångkultur och konsensuskultur
"Mångkulturen har misslyckats totalt", sammanfattade Angela Merkel 2010 sin syn på läget. Året efter gick såväl Storbritanniens som Frankrikes respektive ledare ut med samma budskap.
Att ledarna för EU:s tre största länder har kommit till denna slutsats har emellertid inte lämnat några avtryck i den svenska debatten. Istället fastlades mångkulturen, bara några månader efter Merkels uttalande, i den svenska grundlagen. Mångkulturskonceptet har blivit till en så självklar del av den svenska konsensuskulturen att den som, liksom Angela Merkel, ifrågasätter det kan räkna med att få sin moraliska heder allvarligt ifrågasatt.
Själv tycker jag emellertid att det är hög tid att ifrågasätta varför det inte anses rumsrent att vara av samma åsikt som Angela Merkel.
Det ironiska i sammanhanget är att konsensuskulturen, den sammanpressade lönestrukturen, de generösa välfärdssystemen och de höga ingångslönerna gör just Sverige särskilt illa rustat för mångkultur; det svenska välfärdssamhället kräver ett sammanhållande kitt. Detta kitt behöver inte vara etniskt, märk väl, tvärtom är förmodligen värderingar minst lika viktiga. Dessa värderingar delas emellertid ej i någon större utsträckning av etniska svenskar och nordafrikaner eller människor från Mellanöstern.
I Camerons Storbritannien, däremot, finns såväl de incitamenten som de låglönejobb som krävs för att nyanlända med låg utbildning skall kunna integreras i samhället. Därtill har landet, genom sitt uttalade klassamhälle, en lång tradition av en social indelning som på många sätt liknar idén om det mångkulturella samhället.
I Sverige saknas emellertid inte bara de brittiska förutsättningarna, dessa anses därtill av en bred majoritet av befolkningen som synnerligen oönskvärda. För mig framstår det emellertid som oundvikligt att det är just i en tydlig brittisk riktning som mångkulturskonceptet kommer att föra Sverige.
För övrigt uppmanar jag alla att läsa den här artikeln, och sedan fundera över hur vad som beskrivs hänger ihop med de sociala mekanismer som redogörs för i den här debattartikeln.
Relaterat: "Liberaler för fri invandring"
DN1, DN2, SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, SvD5, SvD6, SvD7, Sk1, Sk2, NSk1, NSk2, LT1, LT2, LT3, Dag1, Dag2, Dag3, SMP1, SMP2, SMP3, BT, Re1, Re2, Re3, Ex1, Ab1, Ab2
Att ledarna för EU:s tre största länder har kommit till denna slutsats har emellertid inte lämnat några avtryck i den svenska debatten. Istället fastlades mångkulturen, bara några månader efter Merkels uttalande, i den svenska grundlagen. Mångkulturskonceptet har blivit till en så självklar del av den svenska konsensuskulturen att den som, liksom Angela Merkel, ifrågasätter det kan räkna med att få sin moraliska heder allvarligt ifrågasatt.
Själv tycker jag emellertid att det är hög tid att ifrågasätta varför det inte anses rumsrent att vara av samma åsikt som Angela Merkel.
Det ironiska i sammanhanget är att konsensuskulturen, den sammanpressade lönestrukturen, de generösa välfärdssystemen och de höga ingångslönerna gör just Sverige särskilt illa rustat för mångkultur; det svenska välfärdssamhället kräver ett sammanhållande kitt. Detta kitt behöver inte vara etniskt, märk väl, tvärtom är förmodligen värderingar minst lika viktiga. Dessa värderingar delas emellertid ej i någon större utsträckning av etniska svenskar och nordafrikaner eller människor från Mellanöstern.
I Camerons Storbritannien, däremot, finns såväl de incitamenten som de låglönejobb som krävs för att nyanlända med låg utbildning skall kunna integreras i samhället. Därtill har landet, genom sitt uttalade klassamhälle, en lång tradition av en social indelning som på många sätt liknar idén om det mångkulturella samhället.
I Sverige saknas emellertid inte bara de brittiska förutsättningarna, dessa anses därtill av en bred majoritet av befolkningen som synnerligen oönskvärda. För mig framstår det emellertid som oundvikligt att det är just i en tydlig brittisk riktning som mångkulturskonceptet kommer att föra Sverige.
För övrigt uppmanar jag alla att läsa den här artikeln, och sedan fundera över hur vad som beskrivs hänger ihop med de sociala mekanismer som redogörs för i den här debattartikeln.
Relaterat: "Liberaler för fri invandring"
DN1, DN2, SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, SvD5, SvD6, SvD7, Sk1, Sk2, NSk1, NSk2, LT1, LT2, LT3, Dag1, Dag2, Dag3, SMP1, SMP2, SMP3, BT, Re1, Re2, Re3, Ex1, Ab1, Ab2
2014-07-30
Det här börjar bli kusligt
Putin kan så gott som ostraffat såväl iscensätta inbördeskrig som skjuta ned civila flygplan, ISIS härjar ostörda i Mellanöstern och Europa står handfallet inför den tilltagande islamismen.
Parallellt med detta är identitetspolitiken kung i Sverige, det anses på gränsen till islamofobi att rapportera om förföljelser av kristna i muslimska länder, public service klarar inte av att rapportera objektivt om vare sig Gaza eller Ukraina, islamismen flyttar fram sina positioner i Sverige och diskrepansen mellan de måttstockar med vilka höger- respektive vänsteråsikter bedöms har antagit direkt surrealistiska proportioner.
Med risk för att låta alarmistisk: Det här börjar bli riktigt, riktigt kusligt.
DN1, DN2, DN3, Bar1, Bar2, Bar3, SMP1, BT
Parallellt med detta är identitetspolitiken kung i Sverige, det anses på gränsen till islamofobi att rapportera om förföljelser av kristna i muslimska länder, public service klarar inte av att rapportera objektivt om vare sig Gaza eller Ukraina, islamismen flyttar fram sina positioner i Sverige och diskrepansen mellan de måttstockar med vilka höger- respektive vänsteråsikter bedöms har antagit direkt surrealistiska proportioner.
Med risk för att låta alarmistisk: Det här börjar bli riktigt, riktigt kusligt.
DN1, DN2, DN3, Bar1, Bar2, Bar3, SMP1, BT
2014-07-28
"Israel bröt vapenvilan"
Sveriges Radio rapporterade igår att Israel hade brutit vapenvilan i Gaza. Lyssnar man på ljudklippet i fråga framgår det emellertid att det var Hamas som bröt vapenvilan genom att beskjuta Israel med raketer.
På SVT:s nyhetssida rapporterades precis samma sak. Sidan i fråga har nu (precis som artikeln om Athena Farrokhzads sommarprogram) ändrats retroaktivt, men sidans URL röjer den ursprungliga rubriken och vinklingen.
Public service har därmed ännu en gång visat att man inte tar objektivitetskravet på allvar, utan att man istället använder licensbetalarnas pengar för att bedriva politisk vänsteraktivism. Därför uppmanar jag ännu en gång alla att avanmäla sina TV-innehav, alldeles oavsett om de äger en TV eller ej. Det är enkelt, kan göras online och tar bara någon minut.
Kalla det civil olydnad om du så vill, poängen är att det är en tydlig markering om att vad som pågår inte är okej.
DN1, DN2, DN3, DN4, DN5, DN6, Sk1, Sk2, NSk1, NSk2, LT1, LT2, SMP, BT, Dag1, Dag2, Dag3, Dag4, Dag5, Dag6, Re1, Re2, Ab1, Ab2, Ab3, Ab4 SR1
På SVT:s nyhetssida rapporterades precis samma sak. Sidan i fråga har nu (precis som artikeln om Athena Farrokhzads sommarprogram) ändrats retroaktivt, men sidans URL röjer den ursprungliga rubriken och vinklingen.
Public service har därmed ännu en gång visat att man inte tar objektivitetskravet på allvar, utan att man istället använder licensbetalarnas pengar för att bedriva politisk vänsteraktivism. Därför uppmanar jag ännu en gång alla att avanmäla sina TV-innehav, alldeles oavsett om de äger en TV eller ej. Det är enkelt, kan göras online och tar bara någon minut.
Kalla det civil olydnad om du så vill, poängen är att det är en tydlig markering om att vad som pågår inte är okej.
DN1, DN2, DN3, DN4, DN5, DN6, Sk1, Sk2, NSk1, NSk2, LT1, LT2, SMP, BT, Dag1, Dag2, Dag3, Dag4, Dag5, Dag6, Re1, Re2, Ab1, Ab2, Ab3, Ab4 SR1
Den normaliserade extremismen
Efter att Athena Farrokhzad fått medverka i Sommar i P1 och efter att det bara blev en notis då Pia Sundhage sade sig vilja träna Nordkorea kan vi konstatera följande:
I Sverige är det mindre kontroversiellt att vara stalinist, att försvara massmord på tiotals miljoner människor, att vara revolutionär och att vara för politiskt våld, än vad det är att förespråka en normaleuropeisk invandringspolitik.
... och sen har folk mage att snacka om "värdegrund".
Lästips: Thomas Gür, Motpol
Bar1, Bar2, Dag1, Dag2, Dag3, Dag4, Dag5, Dag6, Dag7, Dag8, Re1, Av1, IDG1, Ex1, SR1, SR2, SR3, SR4, SR5
I Sverige är det mindre kontroversiellt att vara stalinist, att försvara massmord på tiotals miljoner människor, att vara revolutionär och att vara för politiskt våld, än vad det är att förespråka en normaleuropeisk invandringspolitik.
... och sen har folk mage att snacka om "värdegrund".
Lästips: Thomas Gür, Motpol
Bar1, Bar2, Dag1, Dag2, Dag3, Dag4, Dag5, Dag6, Dag7, Dag8, Re1, Av1, IDG1, Ex1, SR1, SR2, SR3, SR4, SR5
2014-07-27
Liberaler för fri invandring
Allt oftare hörs kraven på fri invandring idag inte längre bara från vänsterhåll, utan även från liberalt håll. Det finns onekligen en logik i detta, där stor invandring i grund och botten går stick i stäv med folkhemstanken går den helt i linje med den liberala filosofin.
Bland nationalekonomer råder det emellertid konsensus kring att fri invandring är oförenligt med en välfärdsstat (se till exempel Assar Lindbeck, Tino Sanandaji och Magnus Henrekson), vilket innebär att den fria invandringen kommer med ett pris. Ett pris som en bred majoritet av svenskarna gissningsvis inte är beredda att betala.
Många liberaler – se till exempel vad Timbros VD Markus Uvell har att säga om saken – erkänner detta, och vill lösa integrationsproblemen med flexiblare arbetsmarknad med mera. Jag har inga problem med denna inställning eftersom den är intellektuellt hederlig och den fungerar. Men därefter börjar den intellektuellt hederliga ytan snart krackelera.
Förutom liberalerna är Sverigedemokraterna – tycka vad man vill om dem, och så vidare – de enda som tar nationalekonomernas ord på allvar. Deras lösningar är diametralt olika – där liberalernas lösning är att minska välfärden är Sverigedemokraternas att minska invandringen – men gemensamt för dessa två lösningar är att de tar konsekvenserna av vad nationalekonomerna säger.
Detta borde ge upphov till en intressant och livlig debatt, i synnerhet med tanke på att övriga partier väljer att låtsas som att man både kan äta kakan och ha den kvar, men så har inte blivit fallet. Istället väljer Timbro att sälla sig till Sverigedemokraternas belackare, trots att de själva har medgett att övriga partier helt saknar lösningar.
De liberaler som är för fri invandring är medvetna om priset för denna linje, men när det kommer till kritan så talar de ofta tyst om saken. Samtidigt som de avfärdar SD:s linje, stödjer de den politiska linje som gjort Sverige till såväl EU:s största asylland som det land i OECD som har det största sysselsättningsgapet mellan infödda och invandrare. Detta trots att de själva medger att denna politik som helhet är ohållbar och att den därmed också legitimerar SD:s linje.
Det är svårt att tolka detta på något annat sätt än att liberaler som Uvell arbetar för att ställa svenskarna inför fullbordat faktum, att de stödjer en politik som de själva finner ohållbar ända tills vi kommit dithän att vi inte längre har något annat val än att avveckla det svenska välfärdssamhället som vi känner det. Detta är i så fall inte bara djupt ohederligt, det är också ovärdigt den liberala filosofin.
Relaterat: Ilan Sadé: Timbro – ta ert intellektuella ansvar
För övrigt rekommenderar jag alla att lyssna på Nathan Shachar i Danmarks Röst (24:23 och framåt).
DN1, SvD1, SvD2, SvD3, Bar1, Bar2, SMP1, SMP2, NSk1, NSk2, NSk3, Dag1, Dag2, Av1
Bland nationalekonomer råder det emellertid konsensus kring att fri invandring är oförenligt med en välfärdsstat (se till exempel Assar Lindbeck, Tino Sanandaji och Magnus Henrekson), vilket innebär att den fria invandringen kommer med ett pris. Ett pris som en bred majoritet av svenskarna gissningsvis inte är beredda att betala.
Många liberaler – se till exempel vad Timbros VD Markus Uvell har att säga om saken – erkänner detta, och vill lösa integrationsproblemen med flexiblare arbetsmarknad med mera. Jag har inga problem med denna inställning eftersom den är intellektuellt hederlig och den fungerar. Men därefter börjar den intellektuellt hederliga ytan snart krackelera.
Förutom liberalerna är Sverigedemokraterna – tycka vad man vill om dem, och så vidare – de enda som tar nationalekonomernas ord på allvar. Deras lösningar är diametralt olika – där liberalernas lösning är att minska välfärden är Sverigedemokraternas att minska invandringen – men gemensamt för dessa två lösningar är att de tar konsekvenserna av vad nationalekonomerna säger.
Detta borde ge upphov till en intressant och livlig debatt, i synnerhet med tanke på att övriga partier väljer att låtsas som att man både kan äta kakan och ha den kvar, men så har inte blivit fallet. Istället väljer Timbro att sälla sig till Sverigedemokraternas belackare, trots att de själva har medgett att övriga partier helt saknar lösningar.
De liberaler som är för fri invandring är medvetna om priset för denna linje, men när det kommer till kritan så talar de ofta tyst om saken. Samtidigt som de avfärdar SD:s linje, stödjer de den politiska linje som gjort Sverige till såväl EU:s största asylland som det land i OECD som har det största sysselsättningsgapet mellan infödda och invandrare. Detta trots att de själva medger att denna politik som helhet är ohållbar och att den därmed också legitimerar SD:s linje.
Det är svårt att tolka detta på något annat sätt än att liberaler som Uvell arbetar för att ställa svenskarna inför fullbordat faktum, att de stödjer en politik som de själva finner ohållbar ända tills vi kommit dithän att vi inte längre har något annat val än att avveckla det svenska välfärdssamhället som vi känner det. Detta är i så fall inte bara djupt ohederligt, det är också ovärdigt den liberala filosofin.
Relaterat: Ilan Sadé: Timbro – ta ert intellektuella ansvar
För övrigt rekommenderar jag alla att lyssna på Nathan Shachar i Danmarks Röst (24:23 och framåt).
DN1, SvD1, SvD2, SvD3, Bar1, Bar2, SMP1, SMP2, NSk1, NSk2, NSk3, Dag1, Dag2, Av1
2014-07-26
Pia Sundhage och Stalins offer
Pia Sundhage har rönt viss uppmärksamhet efter att hon sagt sig vilja träna Nordkorea. På frågan om hur hon skulle kunna tacka ja till att jobba för en ytterst brutal diktatur svarar hon följande:
Som av en händelse är Pia Sundhage en aktiv medlem i Kommunistiska Partiet, mer känt under sitt tidigare namn KPML(r). Detta parti är inte bara stalinistiskt, det står också Nordkorea nära. En företrädare för partiet har till exempel påstått att Nordkorea är "mer demokratiskt än Sverige i många fall" och så sent som 2010 sade dåvarande partiledaren följande:
Det finns en tydlig tolerans för våldsamma politiska diktaturer i Sverige, så länge samma politiska diktaturer återfinns till vänster på den politiska skalan. Pia Sundhage brinner för ett parti som hyllar Stalin, en man med mellan 10 och 20 miljoner människoliv på sitt samvete. Detta röjer ingen större uppmärksamhet, men om någon i hennes ställning istället yttrat sympati för Pinochet, Franco eller Mussolini hade detta lett till ramaskri, trots att ingen av dessa har kommit i närheten av att mörda lika många.
Det är i en sådan miljö som AFA och RF blivit så rumsrena att de hyllas av journalister och kolumnister, det är i en sådan miljö som Sveriges största tidnings ledarsida kan hylla antidemokratiska metoder utan att detta väcker någon uppmärksamhet.
Det stinker!
Lästips: David Lindén, Anybody's Place, Den hälsosamme ekonomisten
Tidigare i ämnet: Kretsen kring Proletären & KPML(r), Sven "KPML(r)" Wollter
SvD, SR1, SR2
"Det är det som är grejen. Man vet inte hur landet ser ut."
Problemet är bara att vi vet hur landet ser ut. I Nordkorea har mellan hundratusentals och miljoner människor svultit ihjäl på grund av vanstyre. I Nordkorea sitter hundratusentals männniskor i koncentrations- och arbetsläger.
Som av en händelse är Pia Sundhage en aktiv medlem i Kommunistiska Partiet, mer känt under sitt tidigare namn KPML(r). Detta parti är inte bara stalinistiskt, det står också Nordkorea nära. En företrädare för partiet har till exempel påstått att Nordkorea är "mer demokratiskt än Sverige i många fall" och så sent som 2010 sade dåvarande partiledaren följande:
"Man skall heller inte förledas att tro att Kim Jong Il är någon slags diktator. Det är borgerlig mytbildning. Nordkorea är förmodligen det mest kollektivistiska landet i världen och det präglar också ledarskapet."
Jag tycker egentligen att Pia Sundhage får stödja vilka partier och träna vilka fotbollslag hon vill, vad jag stör mig på är de dubbla standarderna. Om Sundhage istället engagerat sig i ett parti som öppet stödde till exempel Pinochet är det tveksamt om hon hade fått de jobb hon fått, och hon hade definitivt inte fått medverka i TV under gemytliga former och sjunga politiska sånger.
Det finns en tydlig tolerans för våldsamma politiska diktaturer i Sverige, så länge samma politiska diktaturer återfinns till vänster på den politiska skalan. Pia Sundhage brinner för ett parti som hyllar Stalin, en man med mellan 10 och 20 miljoner människoliv på sitt samvete. Detta röjer ingen större uppmärksamhet, men om någon i hennes ställning istället yttrat sympati för Pinochet, Franco eller Mussolini hade detta lett till ramaskri, trots att ingen av dessa har kommit i närheten av att mörda lika många.
Det är i en sådan miljö som AFA och RF blivit så rumsrena att de hyllas av journalister och kolumnister, det är i en sådan miljö som Sveriges största tidnings ledarsida kan hylla antidemokratiska metoder utan att detta väcker någon uppmärksamhet.
Det stinker!
Lästips: David Lindén, Anybody's Place, Den hälsosamme ekonomisten
Tidigare i ämnet: Kretsen kring Proletären & KPML(r), Sven "KPML(r)" Wollter
SvD, SR1, SR2
2014-07-25
Marika Formgren - ännu en gång
Jag har skrivit om och lovordat Marika Formgren här på bloggen tidigare. I förrgår medverkande hon i Danmarks röst, och redogjorde på ett i mitt tycke mycket intressant sätt för sin syn på konsensuskulturen, invandring och tabun med mera. Jag rekommenderar alla att lyssna på vad Formgren har att säga, hon kommer in i programmet efter fem minuter.
Mer av Marika Formgren: "En demokratisk plikt att vara en konservativ röst?"
DN1, SvD1, SvD2, SvD3, Sk1, NSk1, Dag1, Dag2, Dag3, Dag4, Dag5, Dag6, Dag7, SMP1, SMP2, Av1
Mer av Marika Formgren: "En demokratisk plikt att vara en konservativ röst?"
DN1, SvD1, SvD2, SvD3, Sk1, NSk1, Dag1, Dag2, Dag3, Dag4, Dag5, Dag6, Dag7, SMP1, SMP2, Av1
2014-07-24
142 000 personer men ingen valfråga
Migrationsverket har idag släppt en ny asylprognos för 2014. Enligt denna uppskattas 80 000 personer söka asyl i Sverige under året. Utöver dessa väntas 62 000 personer anhöriginvandra till Sverige, vilket totalt ger 142 000 personer. Detta motsvarar befolkningen i Sveriges sjätte största kommun, nämligen Västerås.
Sverige blev redan förra året – i absoluta mått mätt, inte relativa – EU:s största asylland. Parallellt med detta har vi "det största sysselsättningsgapet i OECD mellan infödda och invandrare", eller i klartext, den sämsta integrationspolitiken av alla världens i-länder. I praktiken innebär detta att av de som får uppehållstillstånd i Sverige 2014 kommer över hälften fortfarande vara arbetslösa 2021.
De 142 000 personerna motsvarar 1,5 % av Sveriges befolkning. De kommer till ett land i vilket det inte bara råder bostadsbrist, utan även råder fullständig politisk låsning då det kommer till att åtgärda samma bostadsbrist.
Om några månader är det val, och allt detta kommer med största sannolikhet vara icke-frågor i valrörelsen. Istället kommer vi att gång på gång få höra vilket rasistiskt och genomruttet folk vi är.
Läs också: Merit Wager, Motpol
DN1, DN2, DN3, DN4, SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, Sk1, Sk2, Sk3, NSk1, NSk2, LT1, Dag1, Dag2, Dag3, Dag4, Dag5, Dag6, Dag7, Dag8, SMP1, SMP2, SMP3, Av1, IDG1, Bar1, Bar2
Sverige blev redan förra året – i absoluta mått mätt, inte relativa – EU:s största asylland. Parallellt med detta har vi "det största sysselsättningsgapet i OECD mellan infödda och invandrare", eller i klartext, den sämsta integrationspolitiken av alla världens i-länder. I praktiken innebär detta att av de som får uppehållstillstånd i Sverige 2014 kommer över hälften fortfarande vara arbetslösa 2021.
De 142 000 personerna motsvarar 1,5 % av Sveriges befolkning. De kommer till ett land i vilket det inte bara råder bostadsbrist, utan även råder fullständig politisk låsning då det kommer till att åtgärda samma bostadsbrist.
Om några månader är det val, och allt detta kommer med största sannolikhet vara icke-frågor i valrörelsen. Istället kommer vi att gång på gång få höra vilket rasistiskt och genomruttet folk vi är.
Läs också: Merit Wager, Motpol
DN1, DN2, DN3, DN4, SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, Sk1, Sk2, Sk3, NSk1, NSk2, LT1, Dag1, Dag2, Dag3, Dag4, Dag5, Dag6, Dag7, Dag8, SMP1, SMP2, SMP3, Av1, IDG1, Bar1, Bar2
2014-07-23
Om Arnstad och om att tåla lite bly i nackarna
Hyckleriet i att norska statsministern, som plockade in Breivik-partiet i regeringen, "hedrar" offren på Utøya. pic.twitter.com/uqKiFrBvGg
— Henrik Arnstad (@arnstad) 23 juli 2014Henrik Arnstad har idag på Twitter kallat norska Fremskrittspartiet för "Breivik-partiet", vilket är svårt att tolka på något annat sätt än att Arnstad håller ett norskt regeringsparti medansvarigt för morden på 77 människor.
Arnstads anklagelse är egentligen så låg att den inte förtjänar en kommentar. Av någon anledning tas emellertid Arnstad på allvar i Sverige, han anlitas gång på gång som expertkommentator av media och hans utlåtande att Sverigedemokraterna är ett fascistiskt parti har blivit närmast till en medial sanning, trots att historiker har sågat Arnstads tes.
Att Arnstad ogillar – för att inte säga är maniskt besatt av – Fremskrittspartiet har varit uppenbart länge. Han har bland annat kallat Fremskrittspartiet för "världens största neofascistiska parti" och påstått att "den norska rasismen är unik i Europa". Men när han nu använder tragedin på Utøya för att kasta skit på den norska regering han uppenbarligen avskyr är det Arnstad själv som på det skamligaste och mest cyniska av vis gör sig till en hycklare, inte Erna Solberg.
För övrigt 1:
Jag har lite svårt att bli upprörd över att en Ebba Grön-låt spelades i Athena Farrokhzads sommarprogram. Ebba Grön är trots allt ett av Sveriges viktigaste band, och jag lyssnar själv fortfarande på dem från och till.
Diskussionen om att "tåla lite bly i nackarna" är emellertid intressant. Inte för att jag chockeras av formuleringen, men för att jag undrar vilka i dagens överkänsliga samhällsdebatt som egentligen så att säga tål lite bly i nackarna. Feministiskt initiativ? Sveriges Unga Muslimer? Åsa Romson och Mona Sahlin? Om inte så är det kanske läge att fråga sig varför just borgerligheten bör tåla det.
För övrigt 2:
Ordföranden för Sveriges Unga Muslimer (SUM) uttryckte häromveckan förhoppningar om att cyberterroristen och talibanstödjaren Babar Ahmad snart skall friges. Detta är bara det senaste i en lång rad av övertramp från islamistorganisationen SUM:s sida, men lär varken lyftas av pressen eller påverka Sveriges Unga Muslimers möjligheter att få bidrag.
För övrigt 3:
På frågan om någon med högersympatier fått uttrycka sig lika drastiskt som Athena Farrokhzad svarar Sveriges Radio så här:
"Det är en jättesvår fråga. Vi kan inte bryta mot vårt sändningstillstånd."
De dubbla standarder som präglar public service kan inte illustreras särskilt mycket bättre än så.
SvD1, SMP1, Bar, Re1
2014-07-22
TV-avgift, nej tack
Jag försvarade länge TV-avgiften. Jag ogillade förvisso formerna för denna avgift, det är principiellt fel att behöva betala för innehav av en TV alldeles oavsett om den används för att titta på SVT eller ej, men i praktiken fungerade systemet. SVT-tittarna (och till dessa hörde i praktiken alla som betalade TV-avgift) fick reklamfri och högkvalitativ TV.
På senare tid har jag emellertid omvärderat denna ståndpunkt. SVT och SR är idag regelrätta indoktrineringskanaler för identitetspolitik och postmodernistiska diskurser. Reportagen är onyanserade och vinklade, vänsterextremister som Athena Farrokhzad och Kakan Hermansson får mängder med sändningstid, Janne Josefssons kollegor protesterar då han granskar vänsterextremismen, Aktuellts rapportering om MH17 liknar något taget från Putins propagandamegafon RT och SVT förmår inte längre ens att producera en balanserad valvaka.
Förklaringen till att det ser ut på det här viset är enkel, av public service-medarbetarna sympatiserar en överväldigande majoritet med det rödgröna blocket. En majoritet så överväldigande att enbart Miljöpartiet får över hälften av public service-medarbetarnas röster. Att detta så tydligt avspeglas i public services produktioner visar med all (o)önskvärd tydlighet att man inte tar objektivitetskravet på allvar.
Jag har idag avanmält mitt TV-innehav. Det är enkelt, kan göras online och tar bara någon minut. Om man inte röstar rödgrönt finns det inte heller någon anledning att betala över två tusen kronor om året för att stödja rödgrön politik.
DN, Re1, IDG1, IDG1, SvD1, SvD2, SvD3, Bar, SMP
På senare tid har jag emellertid omvärderat denna ståndpunkt. SVT och SR är idag regelrätta indoktrineringskanaler för identitetspolitik och postmodernistiska diskurser. Reportagen är onyanserade och vinklade, vänsterextremister som Athena Farrokhzad och Kakan Hermansson får mängder med sändningstid, Janne Josefssons kollegor protesterar då han granskar vänsterextremismen, Aktuellts rapportering om MH17 liknar något taget från Putins propagandamegafon RT och SVT förmår inte längre ens att producera en balanserad valvaka.
Förklaringen till att det ser ut på det här viset är enkel, av public service-medarbetarna sympatiserar en överväldigande majoritet med det rödgröna blocket. En majoritet så överväldigande att enbart Miljöpartiet får över hälften av public service-medarbetarnas röster. Att detta så tydligt avspeglas i public services produktioner visar med all (o)önskvärd tydlighet att man inte tar objektivitetskravet på allvar.
Jag har idag avanmält mitt TV-innehav. Det är enkelt, kan göras online och tar bara någon minut. Om man inte röstar rödgrönt finns det inte heller någon anledning att betala över två tusen kronor om året för att stödja rödgrön politik.
DN, Re1, IDG1, IDG1, SvD1, SvD2, SvD3, Bar, SMP
2014-07-19
Croneman gör sig till Putins språkrör
Det finns mycket att säga om vad som sker i Ukraina. Att landets befolkning sparkade ut en Moskvavänlig regering för att några år ersätta den med en ny, bara för att därefter sparka ut även denna, säger rätt mycket om splittringen i landet. Polarisering är stark, det finns i stort sett bara gråzoner och avsaknaden av hederliga politiker är närmast total.
Det ryska agerandet mot landet sedan Majdanprotesterna är emellertid bortom all kritik. Som hämnd för att – det förvisso splittrade och ombytliga – ukrainska folket hellre vilje närma sig EU än styras av en Moskvamarionett, har Ryssland har annekterat Krim och iscensatt ett mindre inbördeskrig.
Det kunde ha begränsat sig till detta, men det gjorde inte det. De Putinstödda banditerna i östra Ukraina sköt i bästa sovjetrobotiska vilda östernstil ned ett civilt passagerarflygplan, gissningsvis i tron att det var ett ukrainskt militärflygplan som närmade sig. Plötsligt hade den ukrainska tragedin skördat närmare 300 nya liv. Merparten av dem kom från Nederländerna och allra utom ett fåtal hade förmodligen ingen aning om att de befann sig över Ukraina.
Att Putin är ett praktarsel är inte direkt någon nyhet. Mänskligheten har alltid producerat den sortens patetiska exemplar som Putin är ett exempel på, och den lär fortsätta att göra detta länge än. Vad som är patetiskt är att så många svenskar gärna skyndar till hans försvar.
DN:s 68-relik Johan Croneman är ett exempel på detta. Croneman skriver i en krönika om politiker som låtsas att de bryr sig och som cyniskt använder 300 döda för att främja sina egna agendor och karriärer. Särskilt riktar Croneman in sig på Carl Bildt.
Croneman har en poäng i att man bör ta det lite försiktigt med sina uttalanden före saken är ordentligt utredd. Det motbjudande med Croneman är emellertid hans hyckleri. Det är Croneman själv som låtsas att han bryr sig. Det är Croneman som cyniskt använder sig av 300 döda för att försöka tvåla till Carl Bildt.
Det vore lätt att förklara detta som ett utfall av den radikala vänstervågen och den polarisering som råder, men i Cronemans fall går det djupare än så. Cronemans text är bara det senaste resultatet av en värdsbild som Croneman hållt sig med i decennier. En världsbild där avskyn för USA tycks gå så djupt att Croneman närmast reflexmässigt försvarar alla som ogillas i Washington, D.C., oavsett om de heter Slobodan Milošević eller Vladimir Putin. En avsky som går så djupt att Croneman mer än gärna agerar språkrör för Putins propaganda.
DN har mycket att skämmas över, men jag lutar allt mer åt att det är Croneman som står för de värsta avarterna.
Uppdatering: Av opartiska SVT:s rapportering får tittaren intrycket att det verkar lite hugget som stucket huruvida det var Kreml eller Ukraina som sköt ned planet. Själv har jag fått stänga ned kommentarsfältet efter att Putintrogna krafter försökt använda det för att sprida sin propaganda, vilket jag för övrigt sett även på andra bloggar.
Relaterat: Franz Ferdinand, Croneman och Krim
DN1, DN2, DN3, DN4, DN5, DN6, Sk1, NSk1, LT1
2014-07-12
Faran med tankeförbud
Det intressanta med morallagar som förbjuder information som sådan, är att de ibland inte bara drabbar seriefantaster. Ibland drabbar de även rättsväsendets företrädare då dessa försöker utreda allvarliga brott.
Orden "tänk om, tänk rätt" ligger nära till hands...
Ilan Sadé (själv jurist) gjorde denna träffande jämförelse...
DN1, DN2, DN3, DN4, SvD1, SvD2, Sk1, Sk2, Sk3, NSk1, NSk2, LT1, LT2, SMP1, Ex1, Ab1, Ab2, SR1, SR2
Orden "tänk om, tänk rätt" ligger nära till hands...
Ilan Sadé (själv jurist) gjorde denna träffande jämförelse...
DN1, DN2, DN3, DN4, SvD1, SvD2, Sk1, Sk2, Sk3, NSk1, NSk2, LT1, LT2, SMP1, Ex1, Ab1, Ab2, SR1, SR2
2014-07-10
Sahlin, Arpi och extremismen (uppdaterad)
Mona Sahlin har vid upprepade tillfällen med nostalgi i rösten berättat om hur hon inledde sin politiska bana genom att stödja en krigisk kommunistisk diktatur som var villig att offra hundratusentals människorliv för att nå sina mål. Idag utsågs hon till "nationell samordnare mot våldsbejakande extremism".
Sahlins onyanserade inställning till Vietnamkriget är bara en av alla invändningar som kan göras mot detta. En annan är att tillsättningen cementerar en bild av politiker som hellre ger varandra högavlönade toppjobb än tillsätter tjänster efter kompetens. En tredje är hennes tveksamma val att anlita Masoud Kamali för att utreda diskriminering i Sverige. En fjärde är att en Googlesökning på '"Mona Sahlin" högerextremism' genererar 285 000 träffar, medan en sökning på '"Mona Sahlin" vänsterextremism' bara genererar 74 000.
Det senare är högst intressant eftersom Magasinet Neo idag – som av en händelse samma dag som Sahlins tillsättning blev offentlig – publicerade en artikel av Ivar Arpi om vänsterextremismens utbredning i Sverige. Artikeln i fråga är något av det mest intressanta – och kusliga – jag har läst i år. I artikeln upprepas inte bara det faktum att Säpo anser vänsterextremismen vara ett större hot mot demokratin än högerextremismen, av artikeln framgår precis varför detta inte är den gängse bilden som målas ut.
Här berättas om hur Janne Josefssons planer på ett program om vänsterextremismen väckte motstånd internt på SVT, eftersom hans public service-kollegor ansåg att vad vänsterextremisterna gjorde var bra. Här berättas om journalister som själva är engagerade i militanta vänstergrupper. Här berättas om journalisten på "en av Sveriges största nyhetsredaktioner" som säger följande:
Vad Arpi beskriver gör mig mörkrädd. Jag visste att det var illa, men inte att det var så här illa.
Uppdatering:
Ännu mer mörkrädd blir jag efter att ha sett reportaget om och med Sahlin i Aktuellt (09:07). Vänsterextremism nämns en gång, och detta i förbigående och av programledaren. I övrigt är det fullt fokus på högerextremism som gäller. Mona Sahlin själv säger rakt ut att hon ser sitt uppdrag som att "bekämpa rasismen". Och samtidigt som liberaler misshandlas av vänsterextremister lovordas Sahlin av sin uppdragsgivare Birgitta Ohlsson.
DN1, DN2, DN3, SvD1, SvD2, SvD3, Sk1, NSk1, LT1, Ex1, Ex2, Ab1, Ab2
Sahlins onyanserade inställning till Vietnamkriget är bara en av alla invändningar som kan göras mot detta. En annan är att tillsättningen cementerar en bild av politiker som hellre ger varandra högavlönade toppjobb än tillsätter tjänster efter kompetens. En tredje är hennes tveksamma val att anlita Masoud Kamali för att utreda diskriminering i Sverige. En fjärde är att en Googlesökning på '"Mona Sahlin" högerextremism' genererar 285 000 träffar, medan en sökning på '"Mona Sahlin" vänsterextremism' bara genererar 74 000.
Det senare är högst intressant eftersom Magasinet Neo idag – som av en händelse samma dag som Sahlins tillsättning blev offentlig – publicerade en artikel av Ivar Arpi om vänsterextremismens utbredning i Sverige. Artikeln i fråga är något av det mest intressanta – och kusliga – jag har läst i år. I artikeln upprepas inte bara det faktum att Säpo anser vänsterextremismen vara ett större hot mot demokratin än högerextremismen, av artikeln framgår precis varför detta inte är den gängse bilden som målas ut.
Här berättas om hur Janne Josefssons planer på ett program om vänsterextremismen väckte motstånd internt på SVT, eftersom hans public service-kollegor ansåg att vad vänsterextremisterna gjorde var bra. Här berättas om journalister som själva är engagerade i militanta vänstergrupper. Här berättas om journalisten på "en av Sveriges största nyhetsredaktioner" som säger följande:
–Jag känner mig tvingad att ta bort i mina reportage. Man måste ta bort jättemycket för att inte trigga vänsteretablissemanget. Tycker man inte exakt som den vänstern så brunmålas man. Jag är själv vänster, men dagens vänstervind gör mig orolig.
–Det har också gjort att jag själv inte orkar längre. En stor del av min nyfikenhet som journalist har försvunnit. Jag är livrädd för de reaktioner som Aftonbladets ledarsida och kultursida triggar.
Anna-Lena Lodenius – som skrivit om både höger- och vänsterextremism – går så långt att hon säger att sanningen har börjat bli betraktad som "kontraproduktiv information". Det låter melodramatiskt, ända tills man börjar läsa en i Arpis text omnämnd kulturartikel av Ann Heberlein. I denna kallas de vänsterextema såväl för hjältar som liknas vid syskonen Scholl och Nelson Mandela. Efter detta ter sig inte Lodenius beskrivning särskilt alarmistisk längre.
–Det har också gjort att jag själv inte orkar längre. En stor del av min nyfikenhet som journalist har försvunnit. Jag är livrädd för de reaktioner som Aftonbladets ledarsida och kultursida triggar.
Vad Arpi beskriver gör mig mörkrädd. Jag visste att det var illa, men inte att det var så här illa.
Uppdatering:
Ännu mer mörkrädd blir jag efter att ha sett reportaget om och med Sahlin i Aktuellt (09:07). Vänsterextremism nämns en gång, och detta i förbigående och av programledaren. I övrigt är det fullt fokus på högerextremism som gäller. Mona Sahlin själv säger rakt ut att hon ser sitt uppdrag som att "bekämpa rasismen". Och samtidigt som liberaler misshandlas av vänsterextremister lovordas Sahlin av sin uppdragsgivare Birgitta Ohlsson.
DN1, DN2, DN3, SvD1, SvD2, SvD3, Sk1, NSk1, LT1, Ex1, Ex2, Ab1, Ab2
2014-07-09
Den rumsrena islamismen
Sveriges Unga Muslimer (SUM) har idag polisanmält SvD:s ledarskribent Ivar Arpi. Detta efter att Arpi i förra veckan skrev en text i vilken han skarpt kritiserade det faktum att SUM:s tidigare ordförande Mehmet Kaplan jämförde jihadister som åker till Syrien för att kriga med frivilliga i finska vinterkriget, samt det faktum att förbundets nuvararande ordförande Rashid Musa instämde i detta.
I sin polisanmälan låtsas SUM att den kritik Arpi framför mot de jihadistiska grupperna i själva verket avser SUM. SUM:s lättsamma inställning till vad dessa grupper sysslar med kan förstås tolkas på det sättet, men detta får i så fall stå för SUM själva. Kaplan tog efter hård kritik tillbaka sitt uttalande, vilket å ena sidan hedrar honom men å den andra inte känns särskilt trovärdigt när det kommer från någon som utan att tveka gjorde jämförelsen från första början. Rashid Musa, å sin sida, står fast vid sitt ställningstagande.
Detta borde i sig vara ett tydligt tecken på att något står allvarligt fel till när det kommer till SUM, men detta är bara början. En annan tidigare SUM-ordförande, Mustafa Al sayid Issa, har till exempel kallat anklagat Carina Hägg, Hanna Gadban och Nalin Pekgul för att vara "islamofober som går runt i finkläder".
SUM har vidare valt att bjuda in en imam från Muslimska brödraskapet som bland annat kallat självmordsbombningar för hjältedåd, en predikant som anser att homosexualitet bör straffas med döden samt en predikant som gett tips om hur man på bästa sätt slår sin hustru.
Dessa arrangemang – ofta arrangerade tillsammans med Muslimska Mänskliga Rättighetskommittén och Studieförbundet Ibn Rushd (i vilka Rashid Musa också har varit engagerad) – har bland annat finansierats med medel från Allmäna arvsfonden.
Att SUM:s verksamhet är direkt ljusskygg har inte fått lett till att Kaplan brutit med förbundet, tvärtom deltog såväl han själv som Erik Ullenhag i förbundets almedalsaktiviteter. Vad som gör Kaplans agerande ännu mer iögonfallande är att han idag är Miljöpartiets gruppledare i Riksdagen.
SUM får med andra ord inte bara bidrag, förbundet har har också integrationsministerns öra i islamofobirelaterade frågor och har i åtminstone ett fall utgjort språngbräda för en framgångsrikt politisk karriär.
Sveriges Unga Muslimer är emellertid ett förbund som gång på gång blivit påkommet med att stödja islamism och att legitimera terrorism. Det är ingen legitim samtalspartner, det förtjänar inga bidrag från Allmäna arvsfonden och det är definitivt ingen legitim bakgrund för en gruppledare i Riksdagen.
Sveriges Unga Muslimer är ett extremistiskt förbund, och det är väldigt hög tid att Sverige börjar betraktar det som ett sådant.
DN1, DN2, DN3, DN4, DN5, Bar, SvD1, SvD2, Sk1, Sk2, Sk3, Sk4, NSk1, NSk2, NSk3, NSk4, LT1, LT2, LT3, LT4, Dag1, Ab1, Dag1, Dag2, Dag3, Dag4, Dag5, Dag6, Dag7
I sin polisanmälan låtsas SUM att den kritik Arpi framför mot de jihadistiska grupperna i själva verket avser SUM. SUM:s lättsamma inställning till vad dessa grupper sysslar med kan förstås tolkas på det sättet, men detta får i så fall stå för SUM själva. Kaplan tog efter hård kritik tillbaka sitt uttalande, vilket å ena sidan hedrar honom men å den andra inte känns särskilt trovärdigt när det kommer från någon som utan att tveka gjorde jämförelsen från första början. Rashid Musa, å sin sida, står fast vid sitt ställningstagande.
Detta borde i sig vara ett tydligt tecken på att något står allvarligt fel till när det kommer till SUM, men detta är bara början. En annan tidigare SUM-ordförande, Mustafa Al sayid Issa, har till exempel kallat anklagat Carina Hägg, Hanna Gadban och Nalin Pekgul för att vara "islamofober som går runt i finkläder".
SUM har vidare valt att bjuda in en imam från Muslimska brödraskapet som bland annat kallat självmordsbombningar för hjältedåd, en predikant som anser att homosexualitet bör straffas med döden samt en predikant som gett tips om hur man på bästa sätt slår sin hustru.
Dessa arrangemang – ofta arrangerade tillsammans med Muslimska Mänskliga Rättighetskommittén och Studieförbundet Ibn Rushd (i vilka Rashid Musa också har varit engagerad) – har bland annat finansierats med medel från Allmäna arvsfonden.
Att SUM:s verksamhet är direkt ljusskygg har inte fått lett till att Kaplan brutit med förbundet, tvärtom deltog såväl han själv som Erik Ullenhag i förbundets almedalsaktiviteter. Vad som gör Kaplans agerande ännu mer iögonfallande är att han idag är Miljöpartiets gruppledare i Riksdagen.
SUM får med andra ord inte bara bidrag, förbundet har har också integrationsministerns öra i islamofobirelaterade frågor och har i åtminstone ett fall utgjort språngbräda för en framgångsrikt politisk karriär.
Sveriges Unga Muslimer är emellertid ett förbund som gång på gång blivit påkommet med att stödja islamism och att legitimera terrorism. Det är ingen legitim samtalspartner, det förtjänar inga bidrag från Allmäna arvsfonden och det är definitivt ingen legitim bakgrund för en gruppledare i Riksdagen.
Sveriges Unga Muslimer är ett extremistiskt förbund, och det är väldigt hög tid att Sverige börjar betraktar det som ett sådant.
Frankrikes hyckleri i Syrienfrågan blir inte tydligare än nu när de återupplever kolonialismen i Mali.
— Omar Mustafa (@Omar_Mustafa) 16 januari 2013"Sveriges Unga Muslimer anmäler SvD och Ivar Arpi". Bra av SUM att säga ifrån den ständiga demoniseringen av aktiva muslimer.
— Omar Mustafa (@Omar_Mustafa) 9 juli 2014DN1, DN2, DN3, DN4, DN5, Bar, SvD1, SvD2, Sk1, Sk2, Sk3, Sk4, NSk1, NSk2, NSk3, NSk4, LT1, LT2, LT3, LT4, Dag1, Ab1, Dag1, Dag2, Dag3, Dag4, Dag5, Dag6, Dag7
2014-07-08
Kurdo Baksi och helgonglorian
Kurdo Baksi är den legendariske antirasisten som startade den antirasistiska tidskriften Svartvitt och som garanterade Expos ekonomiska överlevnad. Baksi debatterar och föreläser om rasism och har anordnat antirasistiska manifestationer. Kurdo Baksi är kort sagt en God människa. Eller?
Kurdo Baksi har nyligen blivit miljöpartist. Han stod tidigare i år som kandidat till EU-parlamentet och kandiderar nu till Riksdagen. Miljöpartiets radikala och närmast hatiska framtoning tycks inte avskräcka Baksi, tvärtom uppmärksammades det härom veckan att hade liknat en moderat riksdagsledamot med en nazist, krigsförbrytare och polismördare.
Efter hård kritik raderade Baksi inlägget och tog tillbaka sitt uttalande. Det handlade emellertid inte om något förbehållslös ursäkt. När Baksi förklarade sig valde han att vid åtminstone två tillfällen att länka till en artikel på Nyheter24 som framställer Hani Bali i dålig dager.
Nu blev emellertid inte inlägget "genast" raderat, det blev raderat över ett år senare i samband med att det plötsligt fick uppmärksamhet. Betydligt mer uppseendeväckande var emellertid det längre inlägg Baksi valde att skriva på Facebook:
Enligt denna "ursäkt" bekämpar Hanif Bali svenskar med invandrarbakgrund. Även här väljer dessutom Baksi som synes att länka till den över ett år gamla artikeln från Nyheter24, i vilken det för övrigt tydligt framgår att Bali bett om ursäkt för det uttalande som genererade den.
Vad Kurdo Baksi sysslar med är inget annat än regelrätt smutskastning av Hanif Bali. Baksi klarar inte ens av att be förbehållslöst om ursäkt för sitt extremt plumpa uttalande, tvärtom gör hans försök till ursäkter bara saken värre.
Vem är då helgonet Kurdo Baksi egentligen? För och främst ser sig inte Baksi som turk, han ser sig som kurd. Detta vore inte särskilt konstigt om det inte vore för att Baksi i högljudda ordalag varit en del av den neurotiska diskussionen som har förts i vårt land om vem som är svensk.
Av samma anledning är det iögonfallande att Baksi är en anhängare av tanken på en kurdisk stat. En sådan skulle nämligen vara en nationalstat på etnisk grund. Baksi må ogilla formuleringen "massinvandring", men frågan är vad han skulle tycka om en invandring av turkar och araber till ett framtida självständigt Kurdistan, i nivå med dagens invandring till Sverige.
Kurdo Baksi har under så gott som hela sitt vuxna liv varit professionell antirasist, för vilket han belönats med bland annat Olof Palmepriset. I ljuset av Baksis behandling av Hanif Bali, och med hans hyckleri i nationalismfrågan i bakhuvudet, har jag emellertid svårt att komma till någon annan slutsats än att Baksis helgongloria verkar tämligen oförtjänt. Det faktum att Baksis klavertramp, liksom övriga miljöpartistiska sådana, varit icke-händelser i media är minst sagt också talande.
Läs också: Den sjätte mannen, Den hälsosamme ekonomisten
DN1, DN2, DN3, SvD1, SvD2, SvD3, Dag1, SMP
Kurdo Baksi har nyligen blivit miljöpartist. Han stod tidigare i år som kandidat till EU-parlamentet och kandiderar nu till Riksdagen. Miljöpartiets radikala och närmast hatiska framtoning tycks inte avskräcka Baksi, tvärtom uppmärksammades det härom veckan att hade liknat en moderat riksdagsledamot med en nazist, krigsförbrytare och polismördare.
Efter hård kritik raderade Baksi inlägget och tog tillbaka sitt uttalande. Det handlade emellertid inte om något förbehållslös ursäkt. När Baksi förklarade sig valde han att vid åtminstone två tillfällen att länka till en artikel på Nyheter24 som framställer Hani Bali i dålig dager.
Jag vill bara meddela att jag raderade genast mitt tweet: "Är Hanif Bali moderaternas nye Jackie Arklöv. http://t.co/S31jYT0QuR
— Kurdo Baksi (@KurdoBaksi) 6 juli 2014Nu blev emellertid inte inlägget "genast" raderat, det blev raderat över ett år senare i samband med att det plötsligt fick uppmärksamhet. Betydligt mer uppseendeväckande var emellertid det längre inlägg Baksi valde att skriva på Facebook:
Enligt denna "ursäkt" bekämpar Hanif Bali svenskar med invandrarbakgrund. Även här väljer dessutom Baksi som synes att länka till den över ett år gamla artikeln från Nyheter24, i vilken det för övrigt tydligt framgår att Bali bett om ursäkt för det uttalande som genererade den.
Vad Kurdo Baksi sysslar med är inget annat än regelrätt smutskastning av Hanif Bali. Baksi klarar inte ens av att be förbehållslöst om ursäkt för sitt extremt plumpa uttalande, tvärtom gör hans försök till ursäkter bara saken värre.
Vem är då helgonet Kurdo Baksi egentligen? För och främst ser sig inte Baksi som turk, han ser sig som kurd. Detta vore inte särskilt konstigt om det inte vore för att Baksi i högljudda ordalag varit en del av den neurotiska diskussionen som har förts i vårt land om vem som är svensk.
Av samma anledning är det iögonfallande att Baksi är en anhängare av tanken på en kurdisk stat. En sådan skulle nämligen vara en nationalstat på etnisk grund. Baksi må ogilla formuleringen "massinvandring", men frågan är vad han skulle tycka om en invandring av turkar och araber till ett framtida självständigt Kurdistan, i nivå med dagens invandring till Sverige.
Kurdo Baksi har under så gott som hela sitt vuxna liv varit professionell antirasist, för vilket han belönats med bland annat Olof Palmepriset. I ljuset av Baksis behandling av Hanif Bali, och med hans hyckleri i nationalismfrågan i bakhuvudet, har jag emellertid svårt att komma till någon annan slutsats än att Baksis helgongloria verkar tämligen oförtjänt. Det faktum att Baksis klavertramp, liksom övriga miljöpartistiska sådana, varit icke-händelser i media är minst sagt också talande.
Läs också: Den sjätte mannen, Den hälsosamme ekonomisten
DN1, DN2, DN3, SvD1, SvD2, SvD3, Dag1, SMP
2014-07-06
Hög tid för borgerlig självrannsakan
Såväl DN som SvD har på ledarplats kraftigt markerat mot Åsa Romsons obehagliga Almedalstal tidigare i veckan. De är inte heller ensamma, det tycks som att rätt stora delar av den svenska borgerligheten tycker att osmaklighetens gräns definitivt har passerats.
På många sätt har den svenska borgerligheten sig själv att skylla att det blivit på detta sätt. Den har framgångsrikt lett Sverige genom vad som utanför våra gränser varit väldigt hårda krisår, men trots detta ser det nattsvart ut i opinionsundersökningarna. Att vänstern inte bara har ett överläge i opinionen, utan att samma vänster därtill är extremt radikaliserad, beror på att borgerligheten så länge helt överlåtit problemformuleringen åt samma vänster.
Den svenska borgerligheten har inte utmanat Margareta Winbergs och Gudrun Schymans syn på jämställdhet. Tvärtom, de har inte bara gjort denna syn till sin egen, de har dessutom verkat för att radikalisera den ytterligare. Som en tragikomisk konsekvens av detta är det idag den förment liberala Schymankopian Maria Arnholm som är Sveriges jämställdhetsminister.
När det kommer till invandringspolitiken har den borgerliga regeringen gjort Sverige till såväl EU:s största asylland som landet med världens mest liberala regelverk för arbetskraftsinvandring. Ingen av dessa i en internationell jämförelse direkt extrema positioner är rumsrena att ifrågasätta i Sverige.
Tvärtom har högern anammat den nymarxistiska vänsterns extremt snäva rasismbegrepp så till den grad att Urban Ahlin blir anklagad för rasism då han inte delar regeringens uppfattning i arbetskraftsinvandringsfrågan. Parallellt med detta har högern så tagit kulturrelativismen till sitt hjärta att Muslimska Brödraskapet fått representation i Riksdagen.
Den svenska borgerligheten har förfärats i kapp med vänstern varje gång en ytterst marginaliserad grupp nazister har synts eller hörts. Den svenska borgerligheten har förfärats i kapp med vänstern varje gång en vänsterdebattör som som betett sig som en idiot fått motta mordhot. Parallellt med att detta föranlett den svenska borgerligheten att diskutera näthat och ändrade lagar, har den varit knäpptyst när liberaler misshandlats och hotats av samma vänstergrupper som kulturvänstern öppet hyllar.
Det är inte särskilt konstigt att det blir legitimt att vältra sig i hat över den som är vit, man, heterosexuell eller icke-transsexuell i ett sådant skevt och polariserat debattklimat. Borgerligheten har väldigt goda skäl att rannsaka sin egen roll i detta.
DN1, DN2, DN3, DN4, DN5, DN6, DN7, DN8, DN9, DN10, DN11, DN12, DN13, DN14, DN15, DN16, SvD1, SvD2, Sk1, Sk2, Sk3, Sk4, NSk1, NSk2, LT1, LT2, Dag1, SMP1, Ab1, Ab2
På många sätt har den svenska borgerligheten sig själv att skylla att det blivit på detta sätt. Den har framgångsrikt lett Sverige genom vad som utanför våra gränser varit väldigt hårda krisår, men trots detta ser det nattsvart ut i opinionsundersökningarna. Att vänstern inte bara har ett överläge i opinionen, utan att samma vänster därtill är extremt radikaliserad, beror på att borgerligheten så länge helt överlåtit problemformuleringen åt samma vänster.
Den svenska borgerligheten har inte utmanat Margareta Winbergs och Gudrun Schymans syn på jämställdhet. Tvärtom, de har inte bara gjort denna syn till sin egen, de har dessutom verkat för att radikalisera den ytterligare. Som en tragikomisk konsekvens av detta är det idag den förment liberala Schymankopian Maria Arnholm som är Sveriges jämställdhetsminister.
När det kommer till invandringspolitiken har den borgerliga regeringen gjort Sverige till såväl EU:s största asylland som landet med världens mest liberala regelverk för arbetskraftsinvandring. Ingen av dessa i en internationell jämförelse direkt extrema positioner är rumsrena att ifrågasätta i Sverige.
Tvärtom har högern anammat den nymarxistiska vänsterns extremt snäva rasismbegrepp så till den grad att Urban Ahlin blir anklagad för rasism då han inte delar regeringens uppfattning i arbetskraftsinvandringsfrågan. Parallellt med detta har högern så tagit kulturrelativismen till sitt hjärta att Muslimska Brödraskapet fått representation i Riksdagen.
Den svenska borgerligheten har förfärats i kapp med vänstern varje gång en ytterst marginaliserad grupp nazister har synts eller hörts. Den svenska borgerligheten har förfärats i kapp med vänstern varje gång en vänsterdebattör som som betett sig som en idiot fått motta mordhot. Parallellt med att detta föranlett den svenska borgerligheten att diskutera näthat och ändrade lagar, har den varit knäpptyst när liberaler misshandlats och hotats av samma vänstergrupper som kulturvänstern öppet hyllar.
Det är inte särskilt konstigt att det blir legitimt att vältra sig i hat över den som är vit, man, heterosexuell eller icke-transsexuell i ett sådant skevt och polariserat debattklimat. Borgerligheten har väldigt goda skäl att rannsaka sin egen roll i detta.
DN1, DN2, DN3, DN4, DN5, DN6, DN7, DN8, DN9, DN10, DN11, DN12, DN13, DN14, DN15, DN16, SvD1, SvD2, Sk1, Sk2, Sk3, Sk4, NSk1, NSk2, LT1, LT2, Dag1, SMP1, Ab1, Ab2
Är Ullenhag Sveriges Baghdad Bob?
Ganska komiskt att Åkesson, som varje dag försöker hävda att rasister i SD inte alls är rasister, häromdagen kallade mig för Bagdad Bob.
— Erik Ullenhag (@erikullenhag) 3 juli 2014- På regeringens hemsida har Erik Ullenhag låtit lägga upp en undersida med påstådda myter om invandringen till Sverige. Om detta skrev statsvetaren Andreas Johansson Heinö och debattören Paulina Neuding i en debattartikel bland annat följande: "Att regeringen ger sig in i debatten om invandring och integration med grunda och delvis vilseledande argument är moraliskt tvivelaktigt".
- Då den omtalade rapporten om att Sandviken skulle ha tjänat en halv miljard på invandringen figurerade i media, var Erik Ullenhag inte sen med att påpeka att "Sandviken påminner om att vi också blir rikare av öppenhet". Detta trots att rapporten snabbt visade sig vara felaktig, vilket borde varit uppenbart för någon med Erik Ullenhags arbetsuppgifter.
- Den låga sysselsättningsgraden (och däremed också höga arbetslösheten) bland invandrare har varit tämligen konstant sedan 2006. Detta har Erik Ullenhag försökt dölja genom att beskriva det faktum att fler invandrare har jobb idag än 2006 som "en väldigt positiv utveckling". Att detta inte beror på att arbetslösheten bland invandrare har minskat, utan på att antalet invandrare har ökat, undlät Ullenhag emellertid att nämna.
- Tidigare i år släppte tankesmedjan "Den Nya Välfärden" en uppdaterad version av "Utanförskapets karta", som visade att antalet utanförskapsområden hade ökat ganska kraftigt. "Utanförskapets karta" hade tidigare släppts i flera omgångar av det dåvarande oppositionspartiet Folkpartiet, vilket man emellertid upphörde med snart efter att partiet hamnat i regeringsställning.
Då Den Nya Välfärdens rapport var klar, men ännu ej publicerad, valde Folkpartiet oväntat att själva släppa en uppdaterad version av kartan. Denna version visade istället att antalet utanförskapsområden hade minskat från 156 till 155. Erik Ullenhag medgav att man hade ändrat metod, men motiverade detta med att den nya metoden var bättre. Att de nya siffrorna på grund av metodbytet inte längre kunde jämföras med de gamla valde han emellertid att bortse från.
Då Jimmie Åkesson kritiserade Ullenhag för detta kallade statsvetaren Andreas Johansson Heinö detta för "hård ammunition mot regeringen". Timbros VD Markus Uvell anklagade samtidigt Folkpartiet för att ha "manipulerat rapporten".
Det är inte särskilt svårt att hålla sig för skratt.
Högmod går före... pall?!
DN1, DN2, DN3, DN4, DN5, SvD1, SvD2, SvD3, Sk1, Sk2, Sk3, Sk4, NSk1, NSk2, LT1, LT2, Dag1, Dag2, Dag3, Dag4, Re1, Av1, IDG1, IDG2, Ex1, Ex2, Ex3, Ex4, Ex5, Ab1, Ab2, Ab3
2014-07-04
En vecka med Miljöpartiet
I veckan tycks alla spärrar släppt för Miljöpartiet.
Det började då partiets gruppledare i Riksdagen, Mehmet Kaplan, på ett seminarium jämförde svenska jihadister som strider i Syrien med svenska friviliiga i finska vinterkriget. Värt att notera är att Rashid Musa, ordförande för Sveriges Unga Muslimer (SUM) också var där och instämde i Kaplans slutsatser. Detta är intressant eftersom Kaplan är en av Musas företrädare på posten som SUM-ordförande. En annan tidigare ordförande, Mustafa Al sayid Issa, har å sin sida bland annat anklagat Nalin Pekgul för att vara islamofob.
Åsa Romson fann inte någon anledning att kommentera Kaplans uttalande då hon några dagar senare talade i Almedalen. Istället valde hon att angripa vita heterosexuella män på ett sätt som var extremt osmakligt och som inte bara andades fundamentalism, utan också renodlat hat.
När det dagen efter var Fredrik Reinfeldts tur att tala stördes evenemanget av att en barbröstad kvinna försökte ta sig fram till scenen. Efteråt framkom det att kvinnans var en viss Jenny Wenhammar, som är fjärdenamn på Miljöpartiets riksdagslista för distriktet Skåne västra.
Utöver detta kom det fram att Kurdo Baksi – numera även han miljöpartist – härom året liknade en moderat riksdagsledamot med invandrarbakgrund med polismördaren Jackie Arklöv.
Eftersom Miljöpartiet är medias älsklingar är det endast "bröstchocken" som genererat några större rubriker i media. I övrigt har kritiken i princip helt begränsat sig till inlägg på borgerliga ledarsidor.
Det är med en allt större klump i magen som jag följer den svenska valrörelsen. Inte bara för att Vänsterpartiet numera framstår som ett av de mer seriösa partierna på den rödgröna sidan, utan även för att två nära släktingar meddelat att de ämnar rösta på Feministiskt initiativ och deras totalt orealistiska politik. Det är inte roligt längre.
Lästips: Fredrik Antonsson, Per Hagwall
DN1, DN2, DN3, DN4, DN5, DN6, SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, SvD5, Sk, Dag1, Dag2 Re1, Re2, Ex1, Ex2, Ab1
2014-07-01
En intressant Twitterdiskussion
Bästa moderater, socialdemokrater och övriga:
Timbros VD är tydlig med hur han vill lösa utanförskapet. Han har också – om jag tolkar honom rätt – precis underkänt era förslag till lösningar.
Den 14 september är det val och, let's face it, ni är skyldiga väljarkåren ett svar. Vill ni gå på Uvells linje eller föredrar ni en annan? Är ni överhuvudtaget uppgiften mogna? Det finns egentligen inga felaktiga svar, men vad som däremot finns är en avsaknad av svar, vilket är allt ni förmått leverera hittills.
Utanförskapet och integrationspolitiken är ödesfrågor för Sverige, och för varje gång ni undviker att svara ökar Jimmie Åkessons legitimitet. Är det verkligen så ni vill ha det?
DN1, DN2, DN3, DN4, DN5, DN6, DN7, DN8, DN9, DN10, DN11, SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, SvD5, SvD6, SvD7, SvD8, SvD9, SvD10, SvD11, SvD12, Sk1, Sk2, Sk3, Sk4, NSk1, NSk2, NSk3, NSk4, LT1, LT2, LT3, LT4, Dag1, Dag2, Dag3, Dag4, Re1, Re2, Re3
Timbros VD är tydlig med hur han vill lösa utanförskapet. Han har också – om jag tolkar honom rätt – precis underkänt era förslag till lösningar.
Den 14 september är det val och, let's face it, ni är skyldiga väljarkåren ett svar. Vill ni gå på Uvells linje eller föredrar ni en annan? Är ni överhuvudtaget uppgiften mogna? Det finns egentligen inga felaktiga svar, men vad som däremot finns är en avsaknad av svar, vilket är allt ni förmått leverera hittills.
Utanförskapet och integrationspolitiken är ödesfrågor för Sverige, och för varje gång ni undviker att svara ökar Jimmie Åkessons legitimitet. Är det verkligen så ni vill ha det?
Vad gäller utanförskapet har förstås Åkesson rätt i att integrationspolitiken är ett fiasko. Men själv vill han öka utanförskapet ännu mer.
— Markus Uvell (@markus_uvell) 1 juli 2014@markus_uvell Liberalernas förslag till lösning är mer flexibel arbetsmarknad. Delar du min inställning att vänstern saknar lösning öht?
— Fnordspotting (@Fnordspotting) 1 juli 2014@Fnordspotting Absolut.
— Markus Uvell (@markus_uvell) 1 juli 2014@markus_uvell Vore det inte ett bra uppslag till konfliktyta inför valet? Extremt viktig framtidsfråga imho.Och vänstern är skyldig ett svar
— Fnordspotting (@Fnordspotting) 1 juli 2014@Fnordspotting Jo, men alliansen är helt ointresserad. De har väl inte så mycket att skryta över.
— Markus Uvell (@markus_uvell) 1 juli 2014@markus_uvell Absolut, Alliansen är vänster i sammanhanget. Men jag tycker Timbro skulle kunna vara rejält aggressiva här. Bara en tanke. :)
— Fnordspotting (@Fnordspotting) 1 juli 2014@markus_uvell Som det är nu stoppar båda blocken sina huvuden i sanden. Och det ger SD massa legitimitet.
— Fnordspotting (@Fnordspotting) 1 juli 2014@Fnordspotting Jo tyvärr.
— Markus Uvell (@markus_uvell) 1 juli 2014DN1, DN2, DN3, DN4, DN5, DN6, DN7, DN8, DN9, DN10, DN11, SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, SvD5, SvD6, SvD7, SvD8, SvD9, SvD10, SvD11, SvD12, Sk1, Sk2, Sk3, Sk4, NSk1, NSk2, NSk3, NSk4, LT1, LT2, LT3, LT4, Dag1, Dag2, Dag3, Dag4, Re1, Re2, Re3
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)