2014-12-01

Statsministern som famlade efter halmstrån


I ledare efter ledare har Aftonbladet den senaste tiden i allt mer högljudda ordalag redogjort för varför de borgerliga partierna borde rösta för skattehöjningar, minskad valfrihet och en urholkad arbetslinje.

Jag finner sällan Aftonbladets opinionssidor meningsfull läsning, tvärtom brukar jag vanligtvis undvika dem, men den senaste tidens allt mer desperata utspel saknar inte underhållningsvärde. Av samma anledning fann jag det underhållande att se tidningens ledarskribent Anders Lindberg redogöra för sin synpunkt i SVT:s Gomorron Sverige. Likheten med en djupt indignerad elevrådsordförande var direkt skrattretande.

De senaste dagarna har det spekulerats kring att regeringen kommer att återremittera budgetpropositionen till finansutskottet, om Sverigedemokraterna imorgon skulle ge beskedet att de ämnar rösta för allianspartiernas budget. Frågan är bara vad Stefan Löfven hoppas att vinna på detta.

Allianspartierna har enats om eget gemensamt budgetförslag, varför det förefaller osannolikt att de hellre skulle stödja regeringens budgetproposition, oförändrad eller ej. Att regeringen skulle lägga om invandringspolitiken för att försöka vinna Sverigedemokraternas stöd förefaller – dessvärre – också väldigt osannolikt, varför inte heller detta parti lär byta fot. Det enda Löfven tycks ha att vinna på att i sista minuten skjuta upp budgetomröstningen är tid.

Vad hoppas då Stefan Löfven uppnå med en sådan tidsfrist? Jag är inte säker på att han ens själv vet svaret på den frågan, men om jag vore i Löfvens kläder skulle jag be Vänsterpartiet flyga och fara. I ett läge där regeringen behöver Alliansens eller Sverigedemokraternas stöd för att få igenom sin budget, framstår ett samarbete med Vänsterpartiet som anmärkningsvärt ogenomtänkt. Det var nämligen just Vänsterpartiet som tvingade fram att fler skulle tvingas betala statlig skatt samt stopp för läx-rut.

Genom dessa anpassningar till Vänsterpartiet breddade förvisso regeringen det parlamentariska stödet för sin budgetproposition, men lyckades trots detta inte erhålla någon parlamentarisk majoritet för densamma. Att i detta läge ändå gå Vänsterpartiet till mötes, trots att man därmed alienerade samtliga övriga partier, framstår som mer än lovligt dumt.

Relaterat: Anybody's Place, Den sjätte mannen
DN1, DN2, DN3, DN4, DN5, DN6, DN7, DN8, Sk1, NSk1, NSk2, LT1, SMP1, BT1, BT2, Av1, SvD1, SvD2, SvD3, Ex1, Ex2, Ex3, Ab1, Ab2, Ab3, Ab4, SR1