2015-03-19

Om granskningen av Researchgruppen (What would Putin do?)

Vladimir Putins propagandaapparat är ett effektivt verktyg. Den arbetar inte genom att sprida enskilda lögner som kan falsifieras, utan genom att översvämma medielandskapet med en aldrig sinande ström av olika halvsanningar och lögner. Dessa står inte sällan i direkt motsättning till varandra, men detta är inte någon nackdel från Putins synvinkel. Tvärtom.

På detta sätt får alla möjligheten att finna sin favoritteori, vilket gör att desinformationen når fler människor. Dessutom hamnar många fler lögner i omlopp vilket dels gör det betydligt svårare att falsifiera alla lögner, dels mycket bemöta alla dessa lögners förespråkare och nå ut med motbevis. Som alltid är det mycket lättare att sprida lögner än att sprida de motbevis som vederlägger dem.

I Sverige tror vi oss ofta vara immuna mot detta och att det bara är oinformerade ryssar som berörs av Putins propagandakrig. Dessvärre är detta långtifrån sant. I svenska tidningar har man sedan Putin inledde sitt krig mot Ukraina kunnat läsa om irrationell "rysskräck", den brutala kidnappningen av esten Eston Kohver har beskrivits som ett "gripande" och de ryska propagandauppgifterna om MH17:s mördade passagerare och besättning har vid ett flertal tillfällen letat sig in i den svenska nyhetsrapporteringen.

Det finns en uppenbar – och väldigt kuslig – likhet mellan detta postmoderna propagandakrig och hur den svenska nyvänsterns idag bedriver sin aggressiva opionionsbildning. Behrang Kianzads och Johan Ehrenbergs artiklar och reportage i Ordfront magasin respektive ETC om invandringen till Sverige är uppenbara exempel på detta. Ett annat – och dagsaktuellt – exempel är Ola Sandstigs granskande reportage om Researchgruppen.

När Sandstigs reportage häromveckan skulle publiceras i Fokus, lyckades ett Twitterdrev stoppa publiceringen genom att utmåla honom som högerextremismanstruken. Att det inte förhöll sig på det sättet var enkelt att kontrollera, men en tendentiös och ohederlig anklagelse var då ändå fullt tillräcklig för att Researchgruppen skulle få sin vilja fram.

Idag publicerades istället reportaget i Dagens Samhälle, något som tidningen och dess chefredaktör Mats Edman skall ha all heder för (även om det egentligen borde varit ett självklart beslut att ta för varje chefredaktör med självaktning). Att ett långt och kritiskt reportage om Researchgruppen nu till slut har publicerats har emellertid väckt väldigt ont blod hos den vänster som gärna åsiktsregistrerar allmänheten, men själva uppenbarligen anser sig stå över allt behov av granskning.

Vänsterpartiets Ali Esbati har till exempel ryckt ut till Researchgruppens försvar genom att sprida ett inlägg som avfärdar den vänsterextrema organisationens raljanta och ytterst obehagliga uttalanden som ett "skämt". Researchgruppens Martin Fredriksson har å sin sida meddelat att han ämnar anmäla Dagens Samhälle till Pressombudsmannen.

Anmälan kommer såklart inte utmynna i någon påföljd, men att man meddelat sin avsikt att anmäla, och att därtill Dagens Media har rapporterat om saken, bidrar enligt gällande medielogik till att misstänkliggöra Sandstigs reportage. När hans reportage kommer upp i debatten lär Fredrikssons anmälan åberopas som argument för påståendet att granskningen skulle ge en felaktig bild av Researchgruppen.

Alla de påhopp på Sandstig och Dagens Samhälle som nu görs har exakt samma syfte som de propagandalögner som ständigt pumpas ut av Kreml, nämligen att desinformera, förvirra och misstänkliggöra. Att påhoppen är osakliga spelar i sammanhanget inte så stor roll, för så länge de syns, hörs och sprids kommer många att tro på dem. En del kommer säkerligen få höra talas om Sandstigs artikel för första gången i samband med att dessa lögner sprids, och därmed kommer många också att vara misstänksamma till den utan att ens ha läst den.

Det är en fruktansvärt ful metod, men dessvärre fungerar den. Om etablerade medier hade förmått att ta avstånd från den hade den blivit mindre effektiv, men i polariseringens och clickbaitjournalistikens tidevarv är tyvärr så inte fallet. Att Fokus tvärtom stoppade publiceringen har bara bidragit till att förstärka de vänsterextrema krafterna i och runt Researchgruppens position i den kamp om "sanningen" som pågår.
DN1, DN2, DN3, Re1, SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, SvD5, Ex1, Ex2, Ex3, Ex4, Ex5, Ab1