Att det allt annat än neutrala ordet "chockbesked" användes var ingen slump. Reportagets vinkling var tydlig. Någon hade rätt till något men ett hjärtlöst landsting försökte smita från sitt ansvar, var budskapet. Berättarrösten lät därtill antyda att rättsläget var glasklart, trots att det var tämligen uppenbart att landstingen och Socialstyrelsen sinsemellan tolkade lagen väldigt annorlunda.
Reportaget var anmärkningsvärt av flera skäl. Dels för att det så uppenbart brast i objektivitet. Dels för att vad som togs upp var ett icke-problem. Allt den gravida kvinnan behövde göra för att få gratis förlossningsvård var att åka till sitt hemland. Istället framställdes det emellertid som en självklarhet att hon istället gratis borde få föda i ett land till vilket hon saknade anknytning och där hon varken hade jobb eller gick i skolan.
Därtill vilade hela reportagets argumentationen (alldeles oavsett rättsläget) på en absurd premiss, nämligen att kvinnan i egenskap av "papperslös" har rätt till subventionerad vård. "Papperslös" är emellertid bara en eufemism för att hon vistas i Sverige olagligt, vilket i det aktuella fallet betyder att hon stannat kvar i Sverige längre än de tre månader under vilka den fria rörligheten för EU-medborgare som inte kan försörja sig själva gäller.
Kvinnans status som "papperslös" är med andra ord en följd av att hon bryter mot lagen, någonting hon med andra ord enligt reportaget och Socialstyrelsen bör belönas för. Hade förlossningen däremot inträffat under de tre första månaderna av hennes vistelse i Sverige (det vill säga när hon befann sig här lagligt) hade hon enligt Socialstyrelsen inte haft rätt till subventionerad vård. Denna (eventuella) rättighet gäller i sammanhanget endast den som bryter mot lagen.
Reportaget fungerade med allra största sannolikhet som en vattendelare. Å ena sidan insåg (förmodligen) de flesta det absurda i SVT:s vinkling. Å andra sidan upplevde säkerligen en stor grupp tittare att skattebetalarna självfallet borde stå för notan. Till den senare gruppen hörde säkerligen många som helt enkelt förvirrades av ordet "papperslös".
Många tillhörde emellertid säkerligen samma grupp som, då tidningarna ensidigt återger en berättelse om någon som anser sig vara orättvis behandlad, automatiskt utgår från att det inte kan finnas någon annan bild av vad som har inträffat. Fenomen som mediala aprilskämt säger en hel del om hur okritiskt vi ofta förhåller oss till nyhetsförmedling.
Sist men inte minst är det värt att notera att man i textvarianten av reportaget kan läsa att kvinnan och hennes pojkväns tanke med att resa till Sverige var "att söka jobb och tjäna pengar", men att detta "som papperslös rom [...] inte varit lätt". De var emellertid inte "papperslösa" när de kom hit, "papperslösa" blev de först när de efter tre månader valde att stanna kvar i Sverige olagligt.
Därtill bör de (givet hur länge rumänska romer har rest till Sverige för att tigga) ha varit synnerligen medvetna om att deras chanser till att hitta jobb i Sverige inte bara var synnerligen minimala, utan därtill förmodligen också betydligt sämre än deras chanser att hitta jobb i Rumänien. Däremot är det högst sannolikt att de var väl införstådda med att svenskar var givmilda och att svenska myndigheter dåliga på att upprätthålla lagen. Att utan kommentar återge dylika uppgifter är därmed ett exempel på påfallande dålig journalistik.
Reportage som det vi kunde se igår är inte ovanliga, tvärtom har vi allt sedan rumänska tiggare blev ett stående inslag i den svenska stadsbilden kunnat ta del av oräkneliga sådana. De framstår för varje dag som mer och mer surrealistiska, de målar upp en bild av tiggarna som få känner igen sig i och de återspeglar en syn på frågan som inte delas av folkmajoriteten.
De följer emellertid den dramaturgi som de radikaliserade kultursidorna och twitterdreven kräver. Och vad dessa kultursidor och dessa twitterdrev kräver misstas allt oftare av ledande politiker för både folkviljan och den enda vägens politik.
DN1, Ex1, Ab1