2016-04-08

Den normativa normkritiken

På den statliga riskkapital- och innovationsmyndigheten Vinnovas blogg återfinns sedan några dagar ett inlägg av genusvetaren Sophia Ivarsson, i vilket man kan läsa att myndigheten försöker styra marknaden för virtual reality och spel i en mer normkritisk riktning. Det är mycket som är märkligt med detta.

För det första är projektets ekonomiska potential minimal. De statliga spel som utvecklas inom ramen för projektet kommer näppeligen efterfrågas av marknaden och lär inte heller bidra med någon kunskap som kommersiella aktörer får användning för. Tvärtom, vad som sker är att skattemedel vikta för forskning och näringslivsstöd i själva verket går till statliga uppfostringskampanjer. Att detta sker inom ramen för Vinnovas budget borde få varje riksrevisor med självaktning att höja på ögonbrynen.

För det andra är Vinnovas projekt bara ännu ett i raden av exempel på hur myndigheters och politikers klåfingrighet blivit så långtgående att inte ens subkulturer lämnas i fred, utan tvärtom ses som verktyg i statens tjänst. Ambitionen är till sin natur närmast totalitär, och vad som gör detta ännu mer kusligt är att uppfostringskampanjer som denna gång på gång initierats helt utan att de efterfrågats av väljarna.

Det krävs en raffinerad brist på humor och självdistans för att komma på tanken att kalla detta för "normkritik". Begreppet är omsorgsfullt valt för att signalera någonting frigjort och rebelliskt, men verkligheten är en helt annan. Få av samtidens strömningar är så auktoritära eller har så normativa ambitioner som just de som torgförs under benämningen normkritik.

Detta förhållande bottnar i det faktum att normkritikens företrädare inte ser den egna hållningen som den radikala vänsterideologi den är, utan som objektiv sanning. Att samhället inte överensstämmer med deras ideal blir då ett bevis på att samhället är genomsyrat av skadliga värderingar. Vad mer är, att många motsätter sig de förändringar de vill åstadkomma blir då ett bevis på att de reaktionära och onda krafterna i samhället är starka och måste bekämpas till varje pris.

Detta förhållningssätt är direkt fanatiskt, och det faktum att det blivit en del av den officiella politiken är ett tecken på att någonting står väldigt fel till i samhället. Vad som samtidigt gör det hela närmast komiskt är att normkritikerna i regel är postmodernister, och därmed vanligtvis å det bestämdaste avfärdar existensen av samma objektiva sanning som de nu påstår sig ha funnit.


Vinnovaprojektet diskuterades även i dagens avsnitt av radio bubb.la.
(Gillar du vad bubb.la gör? Stöd dem gärna genom att bli premiummedlem.)