I politiska diskussioner framförs ofta åsikter som om de vore fakta och fakta som om de vore åsikter. Det är en olycklig företeelse då denna utarmar såväl betydelsen av fakta och åsikter som debatten som sådan.
Ett av de mer utmärkande exemplen på detta är hur vänstern ofta argumenterar utifrån premissen att regleringar och andra statliga interventioner är någonting bra för ekonomin, vilket helt enkelt inte är sant. Detta betyder dock inte heller att vänsterpolitik är något som kan avfärdas på rent vetenskapliga grunder.
Frågan om huruvida omfördelningspolitik och omfattande välfärdsprogram är någonting önskvärt eller ej är ideologisk. Det finns inget objektivt rätt eller fel svar på frågan, utan bara åsikter. När det däremot kommer till om huruvida man kan reglera fram tillväxt och exportframgångar har vi dock lämnat ideologin bakom oss. Här finns stora mängder empirisk forskning tillgänglig, och denna visar påfallande entydigt visar hur hela förhåller sig.
Denna forskning vägrar dock vänstern (och påfallande ofta också allianspartierna) att ta till sig. Lögnen att politiken genom marknadsingripanden kan skapa välstånd finner i stället näring i det faktum att många politikers, statssekreterares och tjänstemäns sysselsättning och karriärer är beroende av att den upprätthålls.
Det mest ironiska med regleringsivern är emellertid inte att den försämrar för såväl allmänheten som driftiga entreprenörer. Det mest ironiska med de regleringar som drivs igenom med socialistiska och rationalistiska motiv är att de gynnar svågerkapitalister. En påfallande stor del av näringslivet utgörs idag av företag vilkas verksamhet står och faller med att politiker skapar ett artificiellt behov av de tjänster och produkter de tillhandahåller
Det är här marknaden kommer in i bilden. Marknaden har i den den gängse diskursen blivit Marknaden™, en mystisk företeelse som utspelar sig i ekpanelsklädda styrelserum där cigarrökande män med monoklar möts och gör upp om vad som skall gälla. Detta är en total missuppfattning av marknadsbegreppet, men ironiskt nog en missuppfattning som betydligt bättre beskriver en hårt reglerad ekonomi än en fri.
En fri marknad är endast summan av alla konsumenters och producenters val. Som fenomen blir marknaden naturligtvis, givet det stora antalet konsumenter, väldigt komplex. Som koncept är marknaden dock inte det minsta mystisk. Vad mer är, genom sin konstruktion garanterar den fria marknaden att praktiskt taget hela makten över den ligger i konsumenternas händer.
För varje gång marknaden regleras fjärmar den sig emellertid från detta tillstånd. Varje reglering innebär att konsumenterna antingen får betala mer för sina val än vad som annars vore fallet, att de pressas att göra val de annars inte hade gjort eller att de helt tvingas avstå från de val de annars hade gjort. Kort sagt, marknadsregleringar innebär att konsumenternas makt begränsas.
Om till exempel du vill lägga dina pengar på den populära produkten X, men staten (eventuellt därtill påhejad av svågerkapitalister) föredrar att du köper den mindre populära produkten Y, börjar staten inte sällan på en och samma gång såväl straffbeskatta X som subventionera Y.
Om du trots detta fullföljer ditt inköp av X får du då inte bara betala mer än vad som annars vore fallet, utan tvingas dessutom mot din vilja subventionera andras inköp av Y. Om du däremot faller till föga och köper Y får du inte det du helst ville ha. Om du är helt ointresserad av Y, men ej heller vill betala det på politisk väg höjda priset på X, tvingas du avstå från båda.
Detta är bra för de politiker som ännu en gång lyckats öka sin makt på din bekostnad. Det är också bra för tillverkaren av Y, vars av marknaden ratade produkt i och med ingripandet fått ökat skydd mot konkurrens från X. Det hela är däremot dåligt för dig, då ingripandet inneburit att du antingen fått betala ett överpris eller helt fått avstå från X.
Exemplet med X och Y ovan är inget obskyrt specialfall, utan tvärtom ett typexempel på hur regleringar och marknadsinterventioner fungerar. Både klåfingriga politiker och svågerkapitalister föredrar dock att du inte blir på det klara med detta, eftersom du då kan tänkas sluta stödja de regleringar som för politikerna är ett sätt att utöka sin makt.
Därför har marknadsbegreppet mystifierats. Därför har marknaden blivit Marknaden™, det vill säga en mystisk och ondskefull kraft som ständigt bekämpas av hjältemodiga politiker. Förvandlingen av marknaden till Marknaden™ har därmed blivit en av politikerklassens viktigaste verktyg.
Här finns gott om lågt hängande frukt för alla marknadsvänliga krafter som vill vrida problemformuleringsprivilegiet ur vänsterns händer. När den svenska högern nu går till motoffensiv mot vänstern är det emellertid inte marknadsliberalismen man tar strid för.
Den kamp den svenska högern just nu utkämpar handlar i stället om näringslivets rätt att verka på en artificiell "marknad", där alla skattebetalare under hot om rättsliga påföljder tvingas vara betalande "kunder" och där såväl priser som efterfrågan bestäms av staten. Det är sorgligt att åse.
För övrigt:
Glöm inte att gå ur PKU-registret medan det fortfarande är möjligt!
SvD1
