Illustration av "I fablernas land" (Facebook, Twitter)
Då det välstånd västvärlden åtnjuter idag hade varit omöjligt utan äganderätten, finns det anledning att återkomma till Anders Lindbergs attack på denna i ännu ett inlägg. Bakom de dramatiska utläggningarna om Florens och samurajer döljer sig nämligen Lindbergs egentliga budskap. Detta budskap är en uppmaning till regeringen att i högre omfattning börja beskatta dödsfall och förmögenheter.
I sann vulgärpopulistisk anda motiverar Lindberg detta med att de rika äger "vräkiga lyxbåtar", att det på grund av de rika "byggs allt mer i strandskyddat område" och att allmänheten (i ett ytterst fåtal fall) "hindras från att röra sig fritt" (på andras egendom). Detta är, menar Lindberg, "mycket illa" och ett tecken på att en påstådd pendelrörelse mot starkare yttrandefrihet har "svängt för långt".
Vad som driver Lindberg är dock inte någon omsorg om de personer som anser sig ha rätt att plocka andras kantareller eller de människor som fylls av avund vid åsynen av andras båtar. Vad Lindberg är ute efter är att de skatter som redan hör till världens högsta skall kunna höjas ytterligare. Detta så att Socialdemokraterna skall kunna både fortsätta och utöka sitt ogenerade köp av röster medelst gigantiska bidragsutbetalningar.
Problemet med detta är att Lindberg liksom de flesta andra vänsterdemagoger tycks tro att de rika precis som Joakim von Anka samlar sina pengar på hög i enorma pengabingar. Så är emellertid inte fallet, i stället återinvesteras den stora merparten av dessa tillgångar. Dessa investeringar resulterar i de produktförbättringar som är själva förutsättningen för att svenska företag även fortsättningsvis skall kunna erbjuda ett stort antal personer välavlönade jobb.
Vad Anders Lindberg vill är med andra ord att pengar tänkta för investeringar i stället skall gå till bidragstagares konsumtion. Detta är fullt jämförbart med att äta upp utsädet. På kort sikt får man inte bara möjligheten att äta sig mätt, utan därtill att anordna den ena brakfesten efter den andra. Året efteråt kommer man dock vare sig kunna så eller skörda, vilket obönhörligen leder till svält.
Om kapitalägarnas möjligheter till återinvesteringar minskar kommer svenska företag att börja halka efter sina utländska konkurrenter. När utländska företag vidareutvecklar sina produkter, kommer deras svenska motsvarigheters möjligheter att göra samma sak begränsas. I förlängningen leder detta till att svenska företag såväl blir mindre lönsamma som tappar marknadsandelar. Detta innebär i sin tur ironiskt nog både ökad arbetslöshet och minskade statliga skatteintäkter.
Vad Lindberg föreslår kan med andra ord förefalla trevligt på kort sikt, men är på lite längre sikt dåligt för alla inblandade. Detta hindrar bevisligen ändå honom inte från att ändå föreslå just sådana åtgärder. Huruvida detta beror på okunskap, eller på att han cyniskt är villig att offra framtiden för en valseger 2018, är en öppen fråga.
Tidigare i ämnet:
Anders Lindberg och äganderätten