"Högeråsikter kan vara dold sjukdom", skrev nyligen Anders Lindberg på ledarplats i Aftonbladet. Genom att peka på några amerikanska (Berkeley) experiment drog Lindberg (gissningsvis med avsikten att på en och samma gång försöka vara både lite rolig och ytterst allvarlig) slutsatsen att den som förespråkar skattesänkningar i Sverige lider av narcissistisk personlighetsstörning.
Vad som gör detta intressant är att det svenska skattetrycket är ett av de absolut högsta i hela världen. Vad Lindberg säger är med andra ord att så gott som alla i hela världen (gissningsvis inklusive de Berkeleyforskare han refererar till) utom svenska socialdemokrater, vänsterpartister och miljöpartister är en sorts psykopater.
Exakt samma inskränkthet gjorde sig Lindberg skyldig till då han i Almedalen hävdade att det var "redovisning av fakta, ingenting annat" att Sverigedemokraternas politik som sådan är rasistisk. Alldeles oavsett vad man tycker om Sverigedemokraterna så är det, för att använda Lindbergs egna ord, en "redovisning av fakta, ingenting annat" att det är den nuvarande svenska invandringspolitiken som är extrem, inte den som Sverigedemokraterna förespråkar.
Den nuvarande svenska asylpolitiken visar sig nämligen i en internationell jämförelse vara i en klass helt för sig. Om däremot den invandringspolitik Sverigedemokraterna förespråkar skulle bli verklighet skulle det svenska asylmottagandet fortfarande utmärka sig som ett de mer "generösa" i EU och bara vara marginellt mindre "generöst" än det tyska.
Om Anders Lindberg verkligen står för "alla människors lika värde" (vilket han själv påstår) består med andra ord världen enligt honom av å enda sidan av personer som antingen är psykopater eller rasister (i normalfallet både och) och å den andra svenska socialister. Det är en slutsats som är svår att komma till om man inte på en och samma gång är både väldigt chauvinstisk och påfallande provinsiell.
I själva verket anser naturligtvis inte Anders Lindberg att det förhåller sig på det sättet. De Berkeleyforskare han refererar till ser han som själsfränder, trots att det skattetryck den svenska högern förespråkar vore fullständigt oacceptabelt för dem, deras förmodade smakfulla västkustliberalism till trots. När journalister i Lindbergs egen tidning utmålar det tyska asylmottagandet som genenröst protesterar inte Lindberg, utan hyllar istället de tyska politiker som bedriver en invandringspolitik som är praktiskt taget identisk med den som Sverigedemokraterna förespråkar.
Att det förhåller sig på det där sättet säger rätt mycket om den svenska samhällsdebatten. Den är närsynt, den förs till stora delar helt fristående från fakta och den genomsyras av den chauvinistiska uppfattningen att det är det svenska folkets roll att vara en förebild för barbarerna i utlandet. Det är en påfallande både inskränkt och högmodig attityd.
DN1,
DN2,
DN3,
SvD1,
SvD2,
SvD3,
NSk1,
NSk2,
Ex1,
Ex2,
Ab1,
Ab2