Att Jimmie Åkesson i sitt (rätt spretande) almedalstal lade fokus på annat än invandringsfrågan var förmodligen ett smart val. Var partiet står i invandringsfrågan är välkänt och kunskapen om hur både invandringen till Sverige och integrationsproblemen ser ut är idag betydligt mer spridd än tidigare. Partiets analys att det behöver bredda sig för att växa är med stor sannolikhet därför riktig.
Om partiet vill få reellt genomslag för sin politik räcker det emellertid inte att bli större. För att Sverigedemokraterna skall få genomslag för sina hjärtefrågor måste de få ett samarbete med andra partier till stånd. I ljuset av detta är Sverigedemokraternas agerande bitvis svårbegripligt.
Sverigedemokraternas dag i Almedalen präglades inte bara av att Jimmie Åkesson i sitt tal var påfallande konfrontativ mot övriga partier. Tidigare under dagen valde därtill partiets gruppledare Mattias Karlsson att kommentera Ebba Busch Thors almedalstal med att Kristdemokraterna "verkar på väg mot att bli SD light inom borgerligheten". Det är ett uttalande som såväl kan komma att användas mot Busch Thor som potentiellt kan försvaga henne internt i sitt parti.
Mattias Karlssons ord riskerar därmed att upprätthålla polariseringen, snarare än att överbrygga den. En sådan utveckling kan säkerligen vara bra för Sverigedemokraternas opinionssiffror. Detta sker emellertid till priset av att den djupa klyftan mellan Sverigedemokraterna och övriga partier består, någonting som i sin tur minskar sannolikheten för att partiet uppnår politiskt inflytande.
Inom partiet har man därför nu all anledning att ägna sig åt självreflektion. Är det för valframgångar och platser vid köttgrytorna man kämpar, eller är det för att få genomslag för den egna politiska linjen?
DN1,
DN2,
DN3
SvD1,
SvD2,
SvD3,
SvD4,
Ex1,
Ex2,
Ex3,
Ex4,
Ex5,
Ab1,
Ab2,
Ab3,
Ab4,
Ab5,
Ab6,
Ab7,
SR1