Nice, juli 2016. Ännu ett namn och en tidpunkt har lagts till en lista som är fullständigt oacceptabel, men som vi samtidigt lite till mans blir mer och mer avtrubbade inför.
Det sägs ofta att terroristernas mål är att provocera fram ökat misstro och tilltagande hat mellan kristna och muslimer i Europa. Jag är personligen inte helt säker på att detta faktiskt är deras avsiktliga strategi, men sannolikheten för att en sådan utveckling blir verklighet är oavsett vilket hög, vilket naturligtvis är väldigt farligt.
Inte desto mindre är det något som skaver med varningarna för överreaktioner. Dessa varningars underförstådda budskap är nämligen inte sällan att det nu är upp till Europas inhemska befolkning att vända andra kinden till. Att invandrare och personer med invandrarbakgrund begår terrordåd är, lyder den outtalade implikationen, något vi får finna oss i.
Det finns dock ingen som helst anledning att finna sig i detta. Ingen kollektiv skuld bör givetvis utgå, men ansvaret för att undvika en eskalering ligger inte hos några kristna européer. Skulden ligger givetvis i första hand hos terroristerna själva, men i förlängningen återfinns den också bland alla de muslimer som underblåser deras världsbild.
Kollektiv skuld är en vedervärdig tankefigur, men bakom kollektiv återfinns individer. Individer som inte sällan ser en dotters intresse för pojkar som mycket mer problematiskt än en sons ständiga klammeri med polisen. Individer som, trots hög status i egenskap av äldre, ignorerar sina barn och barnbarns kriminella aktiviteter.
Bakom kollektiv återfinns individer som reproducerar konspirationsteorier om judars skuld, false flag-operationer och Mossads inblandning i allehanda händelser. Bakom kollektiv återfinns individer som i betydligt större omfattning än någon välartikulerad folkpartist i sin omsorgsfullt odlade bubbla av naivitet ens kan ana delar islamismens tankegods. Individer som skrämmande ofta upphöjer hatpredikanter till auktoriteter.
Om mer misstro, mer hat, mer polarisering och fler terrordåd skall kunna undvikas är det upp till det så kallade muslimska civilsamhällets auktoriteter att skärpa sig. Deras metoder har måhända tidigare fungerat i medeltida klansamhällen i och omkring ogästvänliga öknar, men i en europeisk kontext är deras tankegods inte sällan en direkt destruktiv kraft, både för deras egna och för alla andra.
Eftersom detta knappast är något de har för avsikt att göra på egen hand är det upp till samhället att sätta press på dem. De skall inte ursäktas utan granskas. Deras islamism och separatism skall inte gynnas med skattepengar, utan motarbetas så fort den inte håller sig innanför lagens ramar.
Vidare måste det bli betydligt svårare att isolera sig i etniska enklaver utan att själv bidra till sin försörjning. Samtidigt som frågan om medborgarlön diskuteras av svenska idealister är medborgarlön för asylinvandrare i praktiken redan en realitet sedan åtskilliga år tillbaka. Att arbeta – med allt vad detta innebär av möjligheter till integrering – är i utanförskapsområdena ofta en ren samvetsfråga.
Allt detta måste naturligtvis göras med finess. Samhället skall inte präglas av särlagstiftning. Inte heller skall någon självförsörjande människa tvingas på en livsstil av staten. När det kommer till kritan är det emellertid inte där skon klämmer.
Att Alice Bah Kuhnke stödjer islamism med skattemedel har ingenting med likhet inför lagen att göra. Tvärtom ger i själva verket de befintliga lagar vi idag av feghet ofta väljer att inte tillämpa lika för alla oss ganska stora möjligheter. När det kommer till människor som ber oss om pengar och/eller beskydd är vi dessutom i vår fulla rätt att ställa praktiskt taget vilka motkrav vi vill.
I stället har de moraliskt korrupta akademiker och vänsterdemagoger som ursäktat, bortförklarat och förminskat islamisternas illdåd inte bara tillåtits sätta tonen för både den svenska samhällsdebatten och myndigheternas insatser, utan dessutom givits en arena där de oemotsagda fått förtala sina kritiker.
Effekten har blivit att terrordåd som det i Nice har underlättats. Det är precis lika perverst som det låter.
DN1,
DN2,
DN3,
SvD1,
SvD2,
SvD3,
Syd1