2019-03-18

Om statligt påbjudna könsroller i ett förråat offentligt rum

En intressant aspekt av den statsfeministiska attacken på manligheten är att den sker i en tid då det i snabb takt blir alltmer farligt att utstråla svaghet. I en tid då allehanda kriminella ligor härjar så gott som fritt, och polisen inte förmår upprätthålla lag och ordning på allmän plats, blir den som lydigt följer etablissemangets alla påbud för hur en man bör bete sig också till ett lätt offer.

Den tanige, undergivne och feminiserade mannen blir inte sällan en naturlig måltavla för kriminella. Den mansideal som förespråkas av makthavarna genom dessas institutioner och medier är därmed, och alldeles oberoende av vad man anser om detta ideal i övrigt, direkt farligt för den enskilde i det förråade offentliga rum som blivit resultatet av den förda politiken. Effekten blir att män uppmanas att göra sig sårbara, samtidigt som man på politisk väg framkallat en situation där behovet att vara stark är större än på väldigt länge. Fällan man gillrat är diabolisk, alldeles oavsett om den är resultatet av en överlagd strävan att uppnå just detta resultat eller ej.

Moderna människor är duktiga på att intala sig själva att de är civiliserade och rationella varelser, fjärran från djuren. I mötet mellan människor är det inte desto mindre med reptilhjärnan de först kategoriserar och bedömer varandra. De reflexer med vilka de avgör vem som utgör ett hot, vem som utgör en naturlig ledare och vem som utgör ett lätt offer är urgamla, och deras inflytande över oss har med allra största sannolikhet som mest försvagats marginellt sedan vi bodde i grottor. Att de allra flesta intalat sig själva att de står över denna sorts djuriska instinkter, förändrar inte det faktum att deras inflytande över oss är starkt.

Av denna anledning gör den som vill maximera sina chanser i det förråade samhälle kaospolitikerna har skapat också klokt i att ignorera samma politikers påbud om könsroller – eller ännu bättre, betrakta dem som kontraindikatorer. Att kunna projicera styrka och ett mått av våldskapacitet är en frihetshandling i den verklighet vi faktiskt har att hantera. Vägen dit kan vara både svår och lång, men erbjuder också utsikten till en riklig belöning. Den som däremot inrättar sig efter makthavarnas påbud, ger också sig själv en uppenbar nackdel i ett samhälle som för varje dag blir allt råare.

Läs även:
Joakim Andersen – Konsten att klä sig som en man