På väg till jobbet idag mindes jag plötsligt 2008. Det rådde finanskris, men personligen märkte jag väldigt lite av den. Sverige hade fått en ny regering som sänkte skatterna samtidigt som min lön ökade kraftigt. Regeringen lät som en högerregering borde göra, den ekonomiska politiken var sund, ett avskaffande av apoteksmonopolet stod för dörren och man hade börjat rensa upp i den vildvuxna floran av klåfingriga myndigheter.
Mellan valen 2006 och 2010 gick Sverige åt helt rätt håll. Politiken var ett tydligt brott med den socialistiska omhändertagandepolitiken och luften i Sverige blev lättare att andas. Vad luttrade svenska högerväljare praktiskt taget hade slutat att hoppas på blev plötsligt en realitet. Sedan kom valet 2010.
Först märktes inte så mycket. Regeringen satt kvar och Socialdemokraternas kris förvärrades. Mona Sahlin tvingades avgå, ersattes av Håkan Juholt och den svenska politiken fick plötsligt (åtminstone från den högra planhalvan betraktat) ett sällan skådat underhållningsvärde. Samtidigt som den politiska nyhetsrapporteringen dominerades av den ständigt pågående Juholtkrisen förändrades emellertid regeringspolitiken, utan att detta fick den uppmärksamhet det förtjänade.
Reformpolitiken avstannade eftersom regeringen (som nu var en minoritetsregering) var rädd att åka på bakslag i riksdagen. Regeringen slöt en uppgörelse med Miljöpartiet om en radikalt förändrad migrationspolitik, precis innan inbördeskriget i Syrien bröt ut. Den radikala nyvänstervågen fick starkt medialt genomslag och samma regering som några år tidigare hade avskaffat monopol och lagt ned flummiga myndigheter började nu missta strömningar på kultursidorna för strömningar i väljarkåren.
Därefter gick det snabbt utför. Regeringen valde att bemöta det växande stödet för Sverigedemokraterna med att föra en tvärtompolitik, även när denna inte alls var förenlig med den egna politiska ideologin. Regeringen började flörta med identitetspolitiken och samma regering som hade blivit vald bland annat på motstånd till kvotering började nu förespråka kvotering själv.
I spåren av det växande stödet för Sverigedemokraterna havererade också det svenska debattklimatet fullständigt. Överorden och de grova anklagelserna haglade, polariseringen tilltog, vänner sade upp bekantskapen med varandra och den politiska retoriken blev allt mer föraktfull och hatisk. Parallellt med detta såg Aftonbladet sin chans att få till ett regeringsskifte, varför man på ledarplats inledde en extremt tendentiös smutskastningskampanj mot sina politiska motståndare.
Resultatet av allt detta blev att Sverigedemokraterna gjorde ett rekordval 2014 och att regeringen fick avgå. En ny och rekordsvag regering, oförmögen att ens baxa sin egen budgetproposition genom riksdagen, tillträdde i dess ställe. När situationen strax därefter blev ohållbar blev det politiska etablissemangets svar DÖ, en överenskommelse som vidgade klyftan mellan allianspartierna och deras väljare ytterligare.
Resultatet har inte bara blivit att Sverige är mer polariserat än någonsin. Resultatet har också blivit att politikerföraktet ökat lavinartat och att de gamla partierna blöder både väljare och förtroendekapital. Samtidigt som många av de röster som bidrog till att piska upp den polarisering som råder närmast har valt att göra avbön, är sannolikheten att Sverige inom överskådlig tid skall få en handlingskraftig regering nu minimal.
Detta samtidigt som bostadsmarknaden går mot en kollaps. Detta samtidigt som integrationsmisslyckandet är på väg att bli ett gigantiskt problem för Sverige. Detta samtidigt som behovet av impopulära strukturreformer är skriande. Detta samtidigt som andelen asylsökande i många kommuner uppgår till eller överskrider fem procent av befolkningen.
Idag – dagen efter att en icke-socialistisk minoritet med "borgerligt" stöd klubbade igenom en socialistisk budget – kom jag att tänka på 2008. Då hade luften i Sverige blivit avsevärt lättare att andas, idag är den samma luft mer kvav än på väldigt, väldigt länge.
Är ni nöjda med det, politiker och opinionsbildare? Var det verkligen detta ni ville åstadkomma? Tycker ni att det var värt priset?
DN1,
DN2,
DN3,
DN4,
SMP1,
SMP2,
Re1,
Ex1,
Ex2,
Ex3,
Ab1,
Ab2
