På sjuttiotalet motionerade Folkpartiet om löntagarfonder. Ett parti som såg sig som både liberalt och borgerligt arbetade med andra ord aktivt för ett förstatligande av det privata näringslivet. Det säger en hel del om hur extremt radikaliserat samhällsklimatet under denna tid egentligen var.
Den här perioden framstår idag som bisarr. Excesserna är så skruvade att de framstår som parodier på sig själva, kulturyttringarna har med tiden blivit ökända och många av periodens politiska diskussioner framstår idag som direkt sektliknande. Vad många idag emellertid inte ser är att vår samtid har blivit så skruvad att en framtida betraktare lär finna denna minst lika skruvad som vi själva finner åren efter 1968.
Detta har inte bara tagit sig uttryck i företeelser som Feministiskt initiativ eller Åsa Romsons ökända almedalstal. Det har också (ännu en gång) tagit sig uttryck i folkpartistiska utspel om till exempel om tvångskvotering av både bolagsstyrelser och föräldraförsäkringen. Den stannar emellertid inte där. Den radikaliserade postmoderna nyvänsterns tankegods har även gjort avtryck även bland svenska libertarianer.
Det har tagit sig uttryck i att svenska libertarianer har försökt omtolka nyvänsterns galenskaper som liberala idéer. Det har tagit sig uttryck i att svenska libertarianer har tagit efter den radikaliserade nyvänsterns nyspråk. Det har också tagit sig uttryck i den infekterade invandringsdiskussionen.
Många svenska libertarianer argumenterar för fri invandring. Det är en åsikt som ligger helt i linje med den libertarianska filosofin. Problemet med denna hållning är emellertid att Sverige inte är ett libertarianskt land. Tvärtom, Sverige är ett land präglat av en stark statsmakt, höga skatter, höga bidrag samt hårdreglerade bostads- och arbetsmarknader.
Invandringen till Sverige är idag förvisso inte fri, men den är trots detta i en internationell jämförelse extremt stor. När denna påfallande libertarianska invandringspolitik möter den allt annat än libertarianska svenska ekonomiska politiken blir resultatet arbetslöshet och bidragsberoende. Detta har inte bara lett till att båda blocken i förra årets val gick till val på höjda skatter, utan därtill till att skattebetalarna får sämre valuta för dessa skattepengar.
Ett flertal namnkunniga svenska libertarianer applåderar denna utveckling. De föreslår förvisso utöver fri invandring även avregleringar och att både skatter och bidrag skall sänkas. De är emellertid fullt medvetna om att libertarianska reformer på den ekonomiska politikens område i nuläget är högst osannolika. När det kommer till deras krav på ytterligare liberaliseringar av invandringspolitiken har de emellertid ogenerat anslutit sig till den radikaliserade vänsterns linje.
Resultatet har blivit att dessa libertarianers opinionsarbete får politiskt genomslag. Den libertarianska invandringspolitiken har emellertid inte kompletterats med någon libertariansk ekonomisk politik, någonting som inte heller lär bli fallet inom överskådlig tid. Vad detta rent konkret innebär är att dessa libertarianska opinionsbildare har bidragit till bland annat höjda skatter, mer av socialistisk omfördelningspolitik och att bostadsbubblan förvärrats.
När samma libertarianska debattörer därefter har fått kritik för detta har de ibland ogenerat bemött denna kritik med halvsanningar, lögner och rasismanklagelser. En argumentation som hade varit omöjlig, om det inte vore för att existensen av en allt annat än frihetlig åsiktskorridor låtit dem komma undan med det.
Jag älskar libertarianismen. Jag anser förvisso att den måste kompletteras med en rejäl dos krass realism för att inte bli utopistisk, men när det kommer till kritan har den varit en fantastisk kraft i samhällsdebatten och jag vill definitivt se samhället förändras i libertariansk riktning.
Vad jag däremot har svårt för är en libertarianism som försöker rida på nyvänsterns mediala framgångar. En libertarianism som försöker utnyttja en extremt icke-libertariansk åsiktskorridor för att tysta sina motståndare. En libertarianism vars argument bottnar i förvanskning av forskningsresultat. En libertarianism vars opinionsarbete både leder till att skatter höjs och till att skattebetalarna får sämre valuta för dessa skattepengar. En sådan libertarianism är ingenting annat än en repris på Folkpartiets löntagarfonder.
DN1,
DN2,
Dag1,
Dag2,
SMP1,
SMP2,
Re1,
SvD1,
Ex1,
Ex2,
Ab1,
Ab2,
Ab3,
SR1,
SR2
