2014-12-19

En fördämning av floskler, förnekelse och missvisande statistik

Efter Kristdemokraternas utspel igår rapporterade bland annat Dagens Industi att det även inom Folkpartiet pågick "ett arbete för att förändra integrationspolitiken". Som av en händelse fick vi redan i dag en inblick i detta arbete, efter att Svenska Dagbladet låtit publicera debattartikeln "Tio punkter för en bättre integration" – gissningsvis skriven i stor hast – av Erik Ullenhag och Roger Haddad.

Att elevrådsordförande Ullenhag står som medförfattare är emellertid precis lika illavarslande som det låter. Vi behöver "se till att fler länder i Europa tar ett större ansvar för att ge människor skydd" skriver artikelförfattarna redan i andra stycket, och sätter därmed också tonen för resten av artikeln. Detta påstående har upprepats många gånger av svenska politiker. Dessvärre betyder det ingenting av den enkla anledningen att det inte kommer att leda till någonting. Informationsvärdet är noll.

Övriga länders politiker ser ingen anledning att ta efter sina svenska kollegors extrema hållning, deras väljare önskar inte en sådan utveckling och de svenska politikernas mandat slutar vid riksgränsen. Att Ullenhag och Haddad likväl skriver detta bör ses som en pliktskyldig ritual. De tror sig förmodligen signalera handlingskraft, men vad de signalerar är vanmakt, oförmåga och att det enda de har att komma med är floskler.

Så där håller det på. Flera av de tio punkterna handlar över huvud taget inte om integration. En av punkterna handlar till exempel om "kunskapshöjande insatser" i skolan, det vill säga någonting som kommer farligt nära renodlad indoktrinering av barn. Tre av punkterna handlar om hur Sverige skall hantera den akuta bristen på bostäder, som uppstått i spåren av att Sverige både har en sönderreglerad bostadsmarknad och ger fler positiva asylbesked än något annat EU-land.

De svar som Folkpartiet har att ge är inte marknadshyror och uppluckrade byggregler, utan statlig intervention i massiv skala och att urholka det kommunala självstyret ännu mer. Vad värre är, av de sex förslag som faktiskt handlar om integration är samtliga gammal skåpmat. Vi har hört dem förut, de är vagt formulerade och de skulle med allra största sannolikhet inte ge någon större effekt. Med andra ord, Folkpartiets försök att komma till rätta med OECD-ländernas sämsta integrationsförmåga är ett dåligt skämt.

Just därför är det emellertid viktigt att Kristdemokraterna faktiskt får stöd – såväl i ord som i opinionen – efter sitt utspel igår. Visar sig Göran Hägglunds satsning gå hem kommer detta sätta press på såväl Jan Björklund som Anna Kinberg Batra. Det är inte särskilt länge sedan Folkpartiet tack vare Mauricio Rojas gjorde ett succéval, och inom Moderaterna råder närmast upprorsstämning.

Det vore naivt att vara överdrivet optimistiskt, men mycket talar trots allt för att anden är på väg att ta sig ut ur flaskan. Den svenska invandringsdebatten är blockerad, men det är bakom en fördämning av floskler, förnekelse och missvisande statistik man försöker hålla tillbaka den krassa verkligheten. De första större sprickorna i detta fuskbygge till fördämning kan redan skönjas, och när verkligheten väl börjar sippra ut genom dessa kommer de snabbt följas av fler.

Om Moderaterna finner sig tvingade att följa i Kristdemokraternas fotspår – vilket de kommer att göra om de börjar blöda väljare till både Jimmie Åkesson och Göran Hägglund – kommer snart Socialdemokraterna tvingas följa efter. Miljöpartiet och Vänsterpartiet lär skrika som stuckna grisar, men förtrollningen är i detta läge bruten och de kommer inte längre förmå att hålla övriga partier som gisslan. Utopismens tidevarv kommer att vara över.

Läs också: Den hälsosamme ekonomisten, Richard Swartz
DN1, DN2, DN3, DN4, DN5, DN6, DN7, Sk1, Sk2, NSk1, NSk2, NSk3, LT1, LT2, LT3, SMP1, SMP2, BT1, Re1, SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, SvD5, SvD6, SvD7, SvD8, SvD9, SvD10, SvD11, SvD12, Ex1, Ex2, Ex3, Ex4, Ab1, Ab2, Ab3, Ab4, Dag1, Dag2, Dag3, Dag4, Dag5, Dag6, Dag7, Dag8

2014-12-18

KD 2015?

Något otippat var det Kristdemokraterna som blev först med att bryta med den utopism som så länge har legat som en blöt filt över den svenska samhällsdebatten. Göran Hägglunds debattartikel i Dagens Nyheter drog inatt in som en frisk vind genom ett syrefattigt svenskt debattklimat.

Reaktioner av typen extremt förutsägbara budskap från extremt förutsägbara personer har förstås inte låtit vänta på sig. "KD är alliansens SD", skriver Åsa Linderborg i en så kallad kulturartikel. "Gammal Allianspolitik i ny SD-förpackning", skriver Martin Klepke i en synnerligen världsfrånvänd ledare i Arbetet. Därtill passar politiska konnässörer som Niklas Strömstedt och Malena Ernman på att förbättra sin cred bland nätets alla slacktivister, genom att leverera ännu några grovt förenklade plakatbudskap.

Enligt Miljöpartiets 29 år gamla migrationspolitiska talesperson Maria Ferm riskerar Hägglunds utspel att "förpesta hela samhällsdebatten". Att samhällsdebatten redan är förpestad tycks emellertid ha gått de svartvita världsåskådningarnas Ferm helt förbi. Ej heller tycks hon ha reflekterat över vilken roll den populistiska utopism hon själv och det parti hon representerar står för kan ha spelat, när det kommer till varför det förhåller sig på det sättet. Ferm har haft sitt roliga, men nu har även de vuxna gett sig in i debatten.

Av betydligt större intresse är emellertid att Jan Björklund säger sig välkomna Kristdemokraternas utspel. Det är inga panikartade avståndstaganden, inga nervösa försök att antyda att vad Göran Hägglund egentligen menade var någonting helt annat. Droppen har börjat urholka stenen och anden tycks vara på väg att ta sig ut flaskan. I bästa fall kommer inte bara det kristdemokratiska utspelet ge de folkpartister som vill se en återgång till Mauricio Rojas linje vind i seglen. Det kommer därtill göra det svårare för Anna Kinberg Batra att fortsätta ignorera det starka interna missnöjet med den politiska linjen.

Det går så klart att vara kritisk mot Hägglund för att han inte bröt tystnaden tidigare. Trots allt sade Hägglund inte ifrån före valet, ej heller gav han KDU:s ordförande Sara Skyttedal sitt stöd då hon i augusti sade ungefär samma saker som Hägglund själv säger idag. Detta trots att Skyttedals uttalanden den gången föranledde såväl ett mediedrev som att personer inom moderpartiet sade sig "må illa". Men som PJ Anders Linder idag skriver:
"På ett sätt känns det konstigt att ge beröm åt Göran Hägglunds debattartikel i dagens DN. Han gör ju inget märkvärdigare än att lägga några hyggligt konkreta och rimliga förslag i en aktuell politisk fråga, det vill säga just det som politiska ledare bör ägna sin arbetstid åt. Men med tanke på hur laddad och låst integrations- och migrationspolitiken har varit betyder naturligtvis inlägget mycket mer än så."
Att det tog så lång tid innan någon partiledare utanför Sverigedemokraterna lyfte denna fråga är ett sorgligt underbetyg till den svenska politiken. Nu var det emellertid Kristdemokraterna och inga andra som lyfte frågan, och givet hur förpestat det svenska debattklimatet är förtjänar de en stor eloge för detta.

Det finns all anledning att ha is i magen idag. Borgerliga politiker har legat bakom liknande utspel tidigare, bara för att strax därefter lägga om politiken i helt motsatt riktning. Det finns därför all anledning att hålla ögonen på Kristdemokraterna framöver.

Spelar de sina kort väl har de emellertid alla chanser att göra ett riktigt bra val. Det finns många djupt besvikna borgerliga och konservativa väljare som inget annat vill än få ett tredje alternativ till Reinfeldtlinjen och Sverigedemokraterna. Jag är själv en av dem, och om Kristdemokraterna förmår framstå som seriösa i frågan ända fram till valet kommer de också att få min röst.

Läs också: Ivar Arpi, Dick Erixon, Sanna Rayman, Anybody's Place
DN1, DN2, DN3, DN4, DN5, DN6, DN7, DN8, DN9, DN10, DN11, DN12, SMP1, SMP2, SMP3, SMP4, Sk1, Sk2, Sk3, Sk4, Sk5, Sk6, NSk1, NSk2, NSk3, NSk4, NSk5, LT1, LT2, LT3, LT4, LT5, LT6, LT7, Re1, SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, SvD5, SvD6, SvD7, SvD8, SvD9, SvD10, SvD11, SvD12, SvD13, Ex1, Ex2, Ex3, Ex4, Ex5, Ex6, Ex7, Ex8, Ex9, Ab1, Ab2, Ab3, Ab4

2014-12-17

Floskulös sifferdemagogi och evangeliska ideologer

"Floskler, lögner och självcensur har inget i borgerligheten att göra och har i varje fall hitintills inte hjälpt invandrare komma i arbete", skriver Tino Sanandaji i Realtid. Hans text är en brutal uppgörelse med allianspartiernas oförmåga att hantera invandrings- och integrationspolitiken på ett seriöst och ansvarsfullt sätt:
"Alliansens trovärdighet har tagit skada av att man i stället för riktiga forskare alltmer lutar sig mot ideologiska tankesmedjor som Timbro/Migro eller Fores. Erik Ullenhag tog uttryckligen avstånd från Jan Ekberg, landets mest seniora forskare på området migrationens ekonomiska effekter. I stället förlitar man sig på expertis från evangeliska ideologer som Fredrik Segerfeldt, Johan Norberg och Andreas Bergström, som sinsemellan inte ens har en ekonomexamen från Fairfax University att dela på."
Den syrliga formuleringen "evangeliska ideologer" är befogad. Sanandaji har vid ett flertal tillfällen avslöjat både Migro och Fores som postmoderna charlataner. Den här gången är det emellertid i första hand regeringen Reinfeldt som är föremål för hans obarmhärtiga granskning. Det hela utvecklas till en regelrätt massaker på alliansregeringen i allmänhet och på Erik Ullenhags floskulösa sifferdemagogi i synnerhet.

Att kritiken Sverigedemokraterna efter intervjun med Björn Söder ännu en gång har utvecklats till masshysteri är talande i sammanhanget. Det finns många goda skäl till att vara skeptisk mot Sverigedemokraterna, men detta förklarar inte de ryggmärgsreflexartade och direkt hysteriska reaktionerna på till exempel Söders uttalanden.

Att så många just nu gör sig dummare än vad de är bottnar förmodligen i två huvudsakliga anledningar. Dels i en kombination av okunskap och en vilja att använda Sverigedemokraterna som en projektionsyta för egna fel, brister och dåliga samveten. Dels i en kalkylerad undanmanöverstrategi från partiets politiska motståndares sida.

Saken är nämligen den att övriga partier står handfallna inför invandringens och integrationens utmaningar. Den svenska nationalekonomins nestor, professor emeritus Assar Lindbeck, har flera gånger pekat på den inbyggda motsättningen mellan en invandringspolitik som dagens och en välfärdsmodell som den svenska.

Den postmoderna nyvänstern tycks emellertid känna att denna motsättning dekonstrueras om man inte låtsas om den. De tilltufsade, ängsliga och skadeskjutna Socialdemokraterna vågar å sin sida inte längre lyfta frågan. Vänstern är, som Anna Dahlberg så observant påpekade, tomhänt i migrationsdebatten.

Vad Sanandaji emellertid med skrämmande tydlighet visar i sin artikel är att detta även gäller den svenska borgerligheten. Fredrik Reinfeldt förmådde inte hantera situationen, och i danska Politikens närmast ökända intervju med den tidigare statsministern blir det hur närmast pinsamt tydligt hur verklighetsfrånvänt han såg på situationen. Vad värre är, inte heller hans efterträdare Anna Kinberg Batra tycks utmaningen mogen.

Vad detta innebär i praktiken är att den politiska debatten har lämnat verkligheten bakom sig, och istället flyttat in i ett parallellt universum. Ett ofta upprepat argument är till exempel att Sverigedemokraterna saknar integrationspolitik. Det ligger mycket i detta, problemet är bara att som vi just har sett är detta sant för alla övriga partier också, såvida man inte med integrationspolitik menar "floskler".

Av samma anledning påstås det ofta att Sverigedemokraterna står för stängda gränser. Detta påstående har upprepats även av de borgerliga ledarskribenter som på sistone valt att kritisera invandringspolitiken, då de sagt ungefär att "det borde finnas ett alternativ mellan den nuvarande politiken och att stänga gränserna som Sverigedemokraterna förespråkar".

Inte heller detta påstående är förankrat i verkligheten. Den asylpolitik som Sverigedemokraterna förespråkar ligger i linje med den tyska. Tyskland beskrivs emellertid sällan som ett land med "stängda gränser", tvärtom är Tyskland ett land som tillsammans med Sverige ofta beskrivs som generöst. Att man inte förmår/vill/väljer att väga in Tysklands många gånger större befolkning i resonemanget är ett exempel på samma vilseledande användning av statistik som Sanandaji skriver om i sin artikel.

Det är därför Stefan Löfven väljer att kalla Sverigedemokraterna för "nyfascistiskt" och det är därför han väljer att hoppa på tåget när Björn Söder utsätts för ett intellektuellt ohederligt drev. Stefan Löfven och Anna Kinberg Batra kan nämligen inte vinna en saklig debatt mot Sverigedemokraterna, åtminstone inte så länge de inte kraftigt lägger om sin respektive politik. Sverigedemokraternas framgångar beror inte på skicklighet eller på Jimmy Åkesson, Sverigedemokraternas framgångar är en produkt av de övriga partiernas inkompetens.

Lästips: Motpol, Dick Erixon
DN1, DN2, DN3, DN4, DN5, DN6, DN7, Sk1, Sk2, Sk3, Sk4, Sk5, Sk6, Sk7, NSk1, NSk2, NSk3, NSk4, NSk5, NSk6, NSk7, NSk8, LT1, LT2, LT3, LT4, LT5, LT6, LT7, LT8, LT9, LT10, LT11, LT12, SMP1, SMP2, BT1, Re1, SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, SvD5, SvD6, SvD7, SvD8, SvD9, SvD10, SvD11, SvD12, SvD13, Ex1, Ex2, Ex3, Ex4, Ex5, Ex6, Ab1, Ab2, Ab3, Ab4

2014-12-16

En gästbloggare om svenskhet

Dagens inlägg är en text (skriven igår) av gästbloggaren Mattias Sjödin. Den anknyter väl till gårdagens diskussion och inlägg.

Vi är vad vi själva känner oss som, skriver Sakine Madon idag. Jag delar i princip den synen om man talar om nationalitet. Ofta blandas begreppen medborgarskap, nationalitet och etnicitet medvetet ihop, eller definieras inte, vilket leder till onödig moralisk upprördhet.

På RIX FM idag lät Robert Aschberg läsarna ringa in med sina bästa idéer vad som var verkligt svenskt. Sällan mår ledande mediepersonligheter bättre än när de kan tillintetgöra Tommy från Ludvika eller Karin från Solna på detta sätt, "Sa han Kalle Anka var svensk, haha o Walt Disney kom från Alingsås, då eller?"

Saken är den att det naturligtvis inte det låter sig göras att definiera vad som är svenskt, norskt, amerikanskt eller italienskt, på detta sätt. En journalist som Aschberg, är väl medveten om detta, och kan alltid idiotförklara lyssnarens förslag. Ändock är det fascinerande att det som inte går att definiera ofta ändå låter oss identifiera en svensk familj på 10 meter avstånd i New York såväl som Bangkok. Själv tycker jag Ted Ströms Vintersaga fångar vad som är svenskt, vad ni tycker är upp till er, men vad vi inte kommer ifrån är att vi svenskar i olika utsträckning delar erfarenheter, traditioner, kultur, historia, moral och värderingar.
DN1, DN2, DN3, DN4, DN5, Sk1, Sk2, Sk3, Sk4, Sk5, Sk6, Sk7, NSk1, NSk2, NSk3, NSk4, NSk5, NSk6, NSk7, NSk8, NSk9, LT1, LT2, LT3, LT4, LT5, LT6, LT7, LT8, LT9, SMP1, Re1, Re2, SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, SvD5, SvD6, SvD7, SvD8, Ex1, Ex2, Ex3, Ex4, Ex5, Ex6, Ex7, Ex8, Ex9, Ab1, Ab2, Ab3, Ab4, Ab5, Ab6

2014-12-15

Konsensuskulturens trollkarlar

Under dagen har Niklas Orrenius intervju med Björn Söder väckt stor uppståndelse. Måhända överraskar jag någon nu, men jag tycker faktiskt artikeln är riktigt bra. Det finns en del saker man kan ha åsikter om – som till exempel ingressen och att en medarbetare på Aftonbladet kultur får uttala sig om Söder utan att detta kompletteras med någon motbild – men överlag har Orrenius gjort ett bra jobb.

Vad som är uppseendeväckande i sammanhanget är emellertid inte artikeln som sådan, utan reaktionerna på densamma. Under dagen har krav rests på Söders avgång och i en artikel i Svenska Dagbladet är man noga med att poängtera att "Niklas Orrenius [...] säger att Söder fick kontrollera alla citat före publiceringen och att inget är ryckt ur sitt sammanhang". Gott så. Låt oss därför titta lite närmare på det citat som väckt sådan uppmärksamhet:
"Jag tror att de flesta med judiskt ursprung som blivit svenskar lämnar sin judiska identitet. Men gör de inte det behöver inte det vara ett problem. Man måste skilja på medborgarskap och nationstillhörighet. De kan fortfarande vara svenska medborgare och leva i Sverige. Samer och judar har levt i Sverige under lång tid."
Först och främst vill jag påpeka att Söder enligt mig har fel. Jag känner flera judar som såväl är väldigt svenska som trygga och väl förankrade i sin judiska identitet. Jag har emellertid svårt att läsa in något fientligt eller ovälkomnande i Söders påstående. Resonemanget tyder, enligt mig, på att Söder gör en väl stor sak av identiteter och etnicitet. Det är emellertid inte samma sak som att han antyder att samer eller judar inte hör hemma i Sverige.

Vad mer är, den samiska respektive judiska identiteten är väldigt viktig för många svenskar. Dessa identiteter är per definition etniska (det kan här vara värt att påminna sig om vad detta ord egentligen står för), men delas emellertid inte av svenskar i allmänhet. Tvärtom är dessa identiteter på många sätt exkluderande, för inom dessa båda grupper skiljer man på dem som tillhör gruppen och dem som inte gör det. Denna exkludering är inte på något sätt absolut, men för att upptas i någon av grupperna krävs det betydligt mer än att flytta över någon geopolitisk gräns.

På samma sätt som det finns en samisk och en judisk etnicitet, finns det också en svensk. Den är inte lika väl avgränsad, tvärtom är dess gränser ofta vaga och flytande och den kan överlappa med andra etniciteter, men den finns. Detta är ingenting man reflekterar över särskilt mycket till vardags, men det räcker med att åka till Norge för att känna av den.

Reser man längre bort – i geografisk eller kulturell bemärkelse – märks den av ännu mer. Den svenska etniciteten må vara svår eller rent av omöjlig att definiera, men hamnar du ensam bland människor som inte delar den är detta ingenting som går obemärkt förbi. Någonting som kan vara lika sant i en förort som på Kinaresan. Just därför visar de högljudda reaktionerna på Söders uttalande att folk gör sig dummare än vad de är.

Efter att Söder – måhända i något bombastiska och insnöade ordalag – funderat högt kring etnicitetsbegreppet började rasismanklagelserna och avgångskraven att hagla. Att alla svenskar i grund och botten vet att den svenska etniciteten – precis som till exempel den koreanska – är en realitet, tycks i sammanhanget vara sekundärt.

I den svenska åsiktskorridoren har konsensuskulturens trollkarlar svingat sina postmoderna trollspön och dekonstruerat etnicitetsbegreppet, eller rättare sagt, det svenska etnicitetsbegreppet. Efter denna exorcism talar man inte längre ostraffat om vad som alla innerst inne vet fortfarande finns där.

Det är ett fattigdomsbevis att ett uttalande som Söders leder till en flodvåg av rasismanklagelser, avgångskrav och indignerade Facebookinlägg. Att det räckte med ett uttalande som Söders för att väcka all denna ilska, alla dessa krav på vedergällning, alla dessa grova anklagelser och påhopp, är ett symptom på ett intolerant, ängsligt och direkt neurotiskt samhälle.

Att så många människor – från landets statsminister till dina Facebookvänner – så okritiskt och så reflexmässigt hoppade på tåget visar inte bara på att det kritiska tänkandet är satt på undantag. Det illustrerar dessutom på ett obehagligt sätt masshysterins mekanismer. Det är beklämmande att se.

Lästips: Per Bauhn, Andreas Johansson Heinö, Susanna Varis
DN1, DN2, DN3, DN4, DN5, DN6, DN7, DN8, Sk1, Sk2, Sk3, NSk1, NSk2, NSk3, NSk4, NSk5, NSk6, NSk7, NSk8, LT1, LT2, LT3, LT4, LT5, LT6, LT7, Dag1, Dag2, Dag3, Dag4, SMP1, SMP2, Re1, SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, SvD5, SvD6, SvD7, SvD8, SvD9, Ex1, Ex2, Ex3, Ab1, Ab2, Ab3, Ab4, Ab5, Ab6, Ab7, Ab8, Ab9, Ab10, SR1, SR2, SR3, SR4, SR5