2014-08-23

En blåljugande Anders Borg

För några år sedan – då invandringen till Sverige var betydligt mycket mindre än idag – skattade regeringens utredare Jan Ekberg invandringens kostnader till mellan 1,5 och 2 procent av BNP.

På frågan "När blir invandring en ekonomisk tillgång?" svarade Magnus Henrekson, VD på Institutet för Näringslivsforskning och professor i nationalekonomi, följande:
– När vi får kompetens som vi saknar. Man kan se på Australien, Nya Zeeland och Kanada, som framför allt har invandring av människor som har kompetens som arbetsmarknaden efterfrågar. Det handlar ofta om högutbildade människor med kapital och affärsidéer. Sådan invandring är lönsam. Men så ser ju inte invandringen till Sverige ut.
Expertisen är med andra ord ense. Invandringen till Sverige är inte lönsam, den kostar tvärtom väldigt mycket pengar. Detta hindrade emellertid inte Anders Borg från att att idag hävda att den rekordstora invandringen "så småningom kommer [...] ge en rätt betydande vinst för Sverige".

Det är svårt att tolka detta på något annat sätt än att Borg ljuger väljarna rakt upp i ansiktet. Detsamma gällde för Fredrik Reinfeldt, då han i SVT:s partiledarutfrågning sade att Sverige var redo att hantera den rekordstora invandringen. Det faktum att Sverige har det största sysselsättningsgapet i OECD mellan infödda och invandrare visar nämligen med all önskvärd tydlighet att Sverige inte är redo att hantera situationen.

Lästips: Jussi H. Lundell


Mer statistik och fullständiga källhänvisningar återfinns här.

DN1, DN2, DN3, DN4, DN5, DN6, DN7, DN8, DN9, DN10, DN11, SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, SvD5, SvD6, Sk1, Sk2, Sk3, Sk4, NSk1, NSk2, NSk3, NSk4, NSk5, LT1, LT2, LT3, LT4, Dag1, Dag2, Dag3, SMP1, SMP2, Re1, Re2, Re3, Av1, Ex1, Ex2, Ex3, Ex4, Ab1, Ab2, Ab3, Ab4, Ab5, Ab6, Ab7, Ab8, SR1, SR2, SR3

2014-08-22

Asylpolitiken i ett internationellt perspektiv

På Migrationsverkets statistiksida finns länkar till Eurostatstatistik över asylmottagandet i EU:s medlemsländer samt Island, Liechstenstein, Norge och Schweiz. Denna statistik sammanställer inte bara antalet asylsökande i nämnda länder, utan anger dessutom hur många negativa respektive positiva beslut dessa ansökningar utmynnar i. I diagramform ser siffrorna för positiva asylbeslut under 2013 ut som följande:


Under 2013 var Sverige med sina knappt 10
miljoner invånare EU:s största asylland.


I diagrammet ovan hamnar Sverige och Tyskland på ungefär samma nivå. Detta är emellertid missvisande, eftersom den tyska befolkningen är mer än åtta gånger större än den svenska. Kombinerar man istället Eurostats siffror med Wikipedias uppgifter om antalet invånare i Europas länder kan man istället räkna ut det mer relevanta jämförelsetalet positiva asylbesked per capita, eller för att vara exakt, antalet positiva asylbeslut per tusen invånare:

Under 2013 gav endast öriket Malta nära Afrikas kust
fler positiva asylbesked per capita än Sverige.


Eftersom små länder som Malta kan hamna högt upp på listan trots att deras totala asylmottagande är litet, kan det vara av intresse att komplettera ovanstående diagram med ett motsvarande över EU:s tio största asylländer:


Samma diagram som ovan, men begränsat till
EU:s tio största mottagarländer (i absoluta tal).


Ur Eurostats siffror går det också att läsa ut hur stor andel av det totala antalet asylansökningar som utmynnar i positiva besked i respektive land:


Av EU:s länder var 2013 det stora flertalet mer benägna
än Sverige att neka en begäran om asyl.


Till detta skall tilläggas att Sverige har det största sysselsättningsgapet i OECD mellan infödda och invandrare. Att svenska tidningar inte är fulla av information av det här slaget, inte minst efter Fredrik Reinfeldts tal förra helgen, är någonting som åtminstone jag finner väldigt iögonfallande.
DN1, DN2, DN3, DN4, DN5, DN6, DN7, DN8, DN9, SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, SvD5, Sk1, Sk2, Sk3, Sk4, NSk1, NSk2, NSk3, NSk4, NSk5, LT1, LT2, LT3, LT4, Dag1, Dag2, BT, SMP, Dag1, Dag2, Dag3, Re1, Re2, Re3, Av1, Ex1, Ex2, Ex3, Ex4, Ex5, Ex6, Ab1, Ab2, Ab3

2014-08-21

Dansk utveckling

Ända sedan Sverigedemokraterna kom in i Riksdagen har det talats om risken för en "dansk utveckling", om den farliga frestelsen att börja samarbeta med partiet, om risken för att partiet får inflytande och om risken för att andra tar efter deras frågor.

Det har funnits visst fog för dessa farhågor. Sverigedemokraternas historia är allt annat än rumsren, partiets tidiga år är direkt motbjudande och man dras än idag med flera motbjudande företrädare. Samtidigt kan ungefär samma sak sägas om Vänsterpartiet. Det senares historia har präglats av att man ställt sig bakom såväl Sovjetunionen som Stalins angrepp på Finland.

Hade partiets tveksamma historia varit begränsad till tiden före 50-talet hade måhända detta varit irrelevant idag. Till saken hör dock att man såg kommunistdiktaturerna i Östeuropa som ideologiska bundsförvanter ända tills dessa störtades under det sena 80-talet.

Sverigedemokraternas bakgrund är såklart inte irrelevant då man diskuterar vilket inflytande de bör få, men det är heller inte det faktum att Sverige är EU:s största asylland. Sverigedemokraterna är det enda svenska parti som är emot en invandringspolitik som i en internationell jämförelse är direkt extrem. Jämförelser med Danmark blir då inte bara skeva, att så gott som all kritik av invandringspolitiken så slentrianmässigt misstänkliggörs visar därtill på ett ganska stort mått av intolerans inför avvikande åsikter.

Att risken för en "dansk utveckling" ändå lyfts så ofta – inte minst från vänsterhåll – trots att invandringen under regeringen Reinfeldt har blivit rekordstor, har förmodligen inte bara med Sverigedemokraterna att göra. När de så kallade kultursidorna gång på gång varnar för denna utveckling har detta förmodligen lika mycket handlat om att tvinga in den svenska borgerligheten i ett hörn.

Så länge antydningarna om borgerlighetens latenta rasism hålls levande och så länge ett samarbete med Sverigedemokraterna framställs som något borgerligheten frestas av, kommer borgerligheten också slå knut på sig själv för att bevisa att så inte är fallet.

Det är kanske också därför regeringen gjorde upp med Miljöpartiet om ännu öppnare gränser, det är kanske därför som Fredrik Reinfeldt så tydligt markerade mot Tobias Billström då denna använde det till synes oskyldiga ordet "volymer" och det är kanske därför ett teknokratiskt och icke-hudfärgsrelaterat begrepp som "etniska svenskar" kan få vuxna människor att låta som skamsna barn som kommer med osannolika men kreativa bortförklaringar då de förnekar det uppenbara.

Lästips: Jens Kittel, Fredrik Antonsson, Motpol, Anybody's Place
DN1, DN2, DN3, DN4, DN5, DN6, DN7, DN8, DN9, SvD1, SvD2, SvD3, Sk1, Sk2, Sk3, Sk4, NSk1, NSk2, LT1, LT2, Dag1, Dag2, Dag3, Dag4, SMP1, SMP2, Re1, Av1, Ex1, Ex2, Ex3, Ex4, Ex5, Ex6, Ex7, Ab1, Ab2, Ab3

2014-08-20

Det ohämmade demokratiföraktet

Att Fredrik Reinfeldt i helgen valde att vara överraskande ärlig om invandringens kostnader har föranlett några väldigt märkliga uttalanden från socialdemokratiskt håll.

Först ut var Margot Wallström som lät meddela att det var hade varit bättre om Reinfeldt hade hållt käften, eftersom Reinfeldts budskap riskerade att spela Sverigedemokraterna i händerna. Därefter gjorde LO ett riktigt lågt Twitterutspel som inte kan tolkas på något annat sätt än att det vore bäst om Migrationsverkets utgifter helt frikopplades från statsbudgeten. Idag var det så Magdalena Anderssons tur, då hon valde att kalla Reinfeldts ärlighet om budgetutrymmet för ett "ett märkligt inslag i valrörelsen".

De socialdemokratiska utspelen kan inte tolkas på så många andra sätt än att det vore bättre om väljarna hölls okunniga om invandringens ekonomiska realiteter. Detta är inte bara, för att låna Anderssons eget ord, märkligt, det är framför allt ett uttryck för ett ohämmat och öppet förakt inför väljarkåren och den demokratiska processen. Inom vilka fler områden anser Andersson och Wallström egentligen att väljarna borde hållas okunniga? FRA? Vapenexport? Arbetsgivaravgifternas storlek? Politikerinkomster och -pensioner? Korruptionens utbredning?

Det värsta är att Wallström och Anderssons reaktioner inte är exempel på enstaka övertramp, tvärtom är de symptomatiska på hur invandringsfrågan hanteras i Sverige. Hur många väljare vet egentligen att Sverige med sina färre än tio miljoner invånare är EU:s största asylland? Hur många väljare vet egentligen att Sverige har det största sysselsättningsgapet i OECD mellan infödda och invandrare, det vill säga sämst integration av alla världens i-länder? Hur många väljare vet egentligen att regeringens egen utredare skattade invandringens kostnader till ett belopp mellan 1,5 och 2 procent av BNP?

Svaret på alla tre frågorna är "inte särskilt många". Istället anklagas så gott som all kritik mot den förda invandringspolitiken för att vara rasistisk. Att bevisbördan i sammanhanget istället borde ligga på de politiker och debattörer som ser vår status som EU:s största asylland som den enda vägens politik, tycks knappt ha föresvävat någon.

Att Wallströms och Anderssons ryggmärgsreflex är att hålla väljarkåren i största möjliga okunskap är såklart intimt förknippat med detta.

Måsteläsning: Jens Kittel

Enligt Socialdemokraternas partiorgan Aftonpravdan bör informationen till valjarkåren censureras, så att inte väljarna blir "rädda och osäkra"

DN1, DN2, DN3, DN4, DN5, DN6, SvD1, SvD2, SvD3, Sk1, Sk2, NSk1, NSk2, NSk3, LT1, LT2, BT, Bar, Dag1, Dag2, Dag3, Dag4, SMP1, SMP2, Re1, Re2, Av1, Ex1, Ex2, Ex3, Ex4, Ex5, Ex6, Ex7, Ex8, Ab1, Ab2, Ab3, SR1, SR2

2014-08-19

Den självutplånande politiken

I en artikel i Sydsvenskan kan man idag läsa att "i oktober väntas Migrationsverket öka sin prognos för flyktingmottagandet till 100 000 asylsökande".

Att Migrationsverket enligt Sydsvenskan ämnar vänta till oktober med att släppa en prognos som uppenbarligen redan är färdig är ganska iögonfallande, eftersom prognosen därigenom inte blir offentlig förrän efter valet. Ännu mer intressant är emellertid siffran 100 000.

100 000 asylsökande är nämligen 20 000 fler än vad Migrationsverkets juliprognos angav. Detta innebär inte bara att en redan närmast osannolikt hög siffra höjs med 25 %, det innebär också att endast denna ökning ligger i linje med det genomsnittliga antalet asylsökande per år mellan 2000 och 2010.

Sverige är idag såväl EU:s i absoluta mått mätt största asylland som landet med OECD:s största sysselsättningsgap mellan infödda och invandrare. Att kalla den svenska invandringspolitiken för "generös" är en närmast komisk underdrift, den skulle nämligen i ett internationellt perspektiv fortfarande vara generös om vi så minskade invandringen med 75 %.

Det ord som bäst beskriver den svenska invandringspolitiken är snarare "självutplånande". Detta illustrerades tydligt då vår statsminister i dagarna förklarade att vår extrema invandringspolitik hade ätit upp hela reformutrymmet och vädjade om "tålamod".

Måsteläsning: Jens Kittel
DN1, DN2, DN3, DN4, SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, SvD5, Sk1, Sk2, Sk3, Sk4, Sk5, NSk1, NSk2, NSk3, NSk4, NSk5, LT1, LT2, LT3, Dag1, Dag2, Dag3, Dag4, Dag5, SMP1, SMP2, SMP3, SMP4, SMP5, Re1, Re2, Re3, Av1, Ex1, Ex2, Ex3, Ex4, Ex5, Ab1, Ab2