2015-07-27

Om Sommar i P1 och Malin Krutmeijers närsynthet

När Sveriges Radio några få månader före förra årets val sände Sommar i P1 hade hela programserien en kraftig slagsida åt vänster. Vad mer är, i fallet med sommarpratarna Kakan Hermansson och Athena Farrokhzad rörde det sig om personer med direkt vänsterextremistiska åsikter. Debattörer av ett slag som aldrig skulle ha kommit på fråga för Sommar i P1, hade deras extremism befunnit sig på höger- istället för på vänsterkanten.

Att det råder dubbla måttstockar i sammanhanget är inget nytt. Det är, trots allt, förhållandevis socialt acceptabelt att hylla både Lenin, Stalin och Mao i Sverige, samtidigt som det är socialt oacceptabelt att hylla till exempel Pinochet. Detta trots att den senare är att betrakta som en duvunge i jämförelse med de tre förstnämnda.

För den svenska vänstern är detta någonting så självklart att man sällan tycks reflektera över den groteska asymmetri detta är ett uttryck för. Av denna anledning väckte Alice Teodorescus medverkan i Sommar i P1 idag stor indignation på Aftonbladets kultursida. Efter att Teodorescus program hade sänts valde denna vänsterdemagogins högborg att publicera en kort men svavelosande text om det förkastliga i Sveriges Radios beslut att låta Teodorescu prata.

Inte nog med, kan man läsa, att Teodorescu är en narcissistisk fullblodsegoist långt ut på högerkanten. Sveriges Radio har därtill i och med Teodorescus medverkan valt att politisera Sommar i P1.

Malin Krutmeijer som skrivit artikeln verkar omedveten om att Teodorescu bara är en bråkdel så "extrem" som Farrokhzad och Hermansson. Hon verkar omedveten om att de senare talade under ett valår och att Teodorescu talade på i sammanhanget största möjliga tidsmässiga avstånd till nästa ordinarie val.

För Krutmeijer tycks Sveriges Radio beslut att i år (gissningsvis delvis till följd av den hårda kritik som riktades mot dem förra året) presentera en något mer balanserad lista över sommarpratare förefalla helt obegripligt. Kort sagt, Malin Krutmeijer verkar totalt omedveten om hur absurt hennes ställningstagande är.

Det är i ljuset av detta man förmodligen skall förstå de uppenbara problemen att upprätthålla objektivitetskravet som public service dras med. Inom stora delar av journalistkåren tycks vänsteråsikter vara någonting så självklart att man helt enkelt tror att begreppet "objektivitet" betyder vänsteråsikter, om än måhända sådana aningen till höger om de egna.

Med denna felkalibrerade syn på objektivitetsbegreppet blir en massmördare som Che Guevara en legitim företrädare för vänsteråsikter, samtidigt som en debattör som Teodorescu blir en extremist. Det hela är förstås groteskt, men debattörer som Krutmeijer är så fast i sin bubbla att de helt enkelt inte tycks kapabla att se detta.


SvD1, Ab1, SR1

2015-07-26

Ygeman börjar påminna om en skrävlande Ullenhag

Inrikesminister Anders Ygeman kommenterade tidigare idag laglösheten i Malmö med följande ord:
"Vi har haft tio, femton år av stigande arbetslöshet, växande klyftor, sjunkande skolresultat – det är klart att det färgar av sig på samhällsutvecklingen och därmed även på brottsligheten. Där är också regeringen fast besluten om att vara med och hjälpa till för att minska klyftorna, pressa tillbaka arbetslösheten och vända utvecklingen i skolan."
Precis som när Ygeman tidigare i veckan uttalade sig om den våldsbejakande extremismen låter det bra. Borta är de skönmålningar som tidigare har utmärkt såväl Stefan Löfvens och Fredrik Reinfeldts som andra debattörers kommentarer till situationen i Malmö. Istället vill Ygeman, sin vana trogen, framställa sig som en handlingens man.

Vad Ygeman lovar är emellertid en variation på vad andra politiker före honom har lovat i årtionden, nämligen en radikal och nära förestående förbättring av integrationspolitiken. I bjärt kontrast till alla dessa löften står emellertid det faktum att Sverige utmärker sig som landet med västvärldens sämsta integrationsresultat. Detta i ett läge då asyltrycket på Sverige är mer än dubbelt så stort som på något annat land i EU eller EFTA.

Situationen i Malmö har sedan 90-talet försämrats drastiskt, just på grund av detta. Alliansregeringens arbetslinje lyckades inte vända denna utveckling och regeringen Löfvens bidragslinje lär inte göra det heller. Tvärtom, om inte något drastiskt och ytterst oväntat sker lär den rekordstora invandringen fortsätta samtidigt som integrationsresultaten förblir usla eller (mer sannolikt) försämras ytterligare.

Anders Ygemans vackra ord om att "pressa tillbaka arbetslösheten och vända utvecklingen i skolan" framstår därmed som rena baghdadboberier. Antingen är Ygeman så naiv att han själv tror på dem eller så målar han med berått mod upp en framtid som han själv mycket väl vet inte kommer att infria sig. Jag är osäker på vilket av alternativen som är det mest skrämmande.
DN1, DN2, DN3, DN4, Ex1, GP1, Ab1, Ab2, Ab3

2015-07-25

Om vapenbrott och nivån på den svenska politiken

Efter den senaste tidens "oro" (handgranatsexplosioner i tätbebyggelse) i Mamö gjorde Katrin Stjernfeldt Jammeh, kommunstyrelsens ordförande och finanskommunalråd, igår ett utspel om att vapenlagstiftningen bör skärpas.

Dylika krav har de senaste åren blivit väldigt vanliga när politiker yttrar sig om det grova våld och den grova kriminalitet som numera har blivit till vardagsmat i Sverige. Dessvärre är det en form av utspel som inte betyder någonting. Det är en floskel som politiker upprepar för att framstå som handlingskraftiga, ungefär som när de förklarar att de vill se "ett smalare men vassare EU" samtidigt som de kontinuerligt överlåter mer och mer makt till Bryssel.

I själva verket är utspel som Stjernfeldt Jammehs absurda. Vad de säger är redan grovt kriminella individer, villiga att avfyra vapen och detonera handgranater i tättbebyggt område, skall avskräckas från brott genom att man skärper straffen för ett av de mindre brotten de gör sig skyldiga till. Detta skulle emellertid sannolikt inte någon effekt alls, annat än att man möjligen försvårar tillvaron för landets jägare.

De lagändringar som däremot skulle kunna hjälpa, till exempel skärpta straff och tidiga och kraftfulla insatser mot unga på väg in på brottets bana, är man däremot helt ovilliga att genomdriva. Vad man istället gör är att vänta tills det är alldeles för sent. Först då väljer man att ingripa, och då med ett slag i luften.

Detta är typiskt för hur de svenska politikerna väljer att möta dagens "utmaningar". Först vägrar man att se verkligheten för vad den är, sen fortsätter man att vägra se verkligheten för vad den är, sen drabbas man av panik och låtsas vara handlingskraftig samtidigt som man i praktiken fortsätter att inte göra något åt problemet. När alla har genomskådat även detta gör man ett utspel på temat "vi har varit naiva" och genomdriver därefter en halvmesyr enligt devisen för lite, för sent.
DN1, DN2, SvD1, Ab1

2015-07-24

Anders Ygeman och naiviteten

"Sverige har varit naivt" i arbetet mot våldsbejakande extremism, hävdade igår inrikesminister Anders Ygeman i en intervju. Det är ett intressant uttalande, inte minst i ljuset av den ledare i vilken Expressens Ann-Charlotte Marteus tidigare i juli sågade svenska politiker för att gång på gång yttra precis de orden som Ygeman yttrade igår.

I det aktuella fallet finns det emellertid en subtil skillnad. När Ygeman säger att "Sverige" har varit naivt naivt menar han i själva verket att den förra regeringen var det. I sak har Ygeman helt rätt i detta, och Ygeman själv har själv gjort en stor sak av att verka handlingskraftig i frågan. Han har till och med tagit en pistollektion, något som av en händelse råkade ske när en pressfotograf var närvarande.

Att Ygeman till skillnad från de flesta andra svenska politiker relativt rakryggat går ut med att den våldsbejakande extremismen (och då inte bara i form av nazism) är både en avskyvärd företeelse och ett stort samhällsproblem hedrar honom. Hans användning av tempus lämnar emellertid väldigt mycket övrigt att önska.

Ygemans Hans Holmérinspirerade mediedramaturgi signalerar måhända att naivt är något Sverige "har varit". Vad Socialdemokraterna och regeringspartierna däremot gör visar emellertid att naivt är något som "Sverige" (det vill säga politikerkåren) fortfarande är.

Regeringen släpar benen efter sig när det kommer till att reformera terrorlagstiftningen. Regeringen bjuder in terrorismens apologeter till samkväm på kulturdepartementet. Regeringspartierna i Stockholms stad gör utspel om att belöna de terrorister som gjort sig skyldiga till massmord, etnisk rensning och våldtäkter med förtur i bostadskön. Regeringen fortsätter på den inslagna linjen att se radikala och islamistiska organisationer som goda företrädare för "det muslimska civilsamhället". Och så vidare.

Vad Ygeman igår signalerade var att svenska politiker har varit naiva tidigare, men att så inte längre är fallet. Det är precis samma sak som oräkneliga andra svenska politiker under många år har sagt före honom. Det var inte sant då, och det är inte sant den här gången heller.
DN1, DN2, DN3, LT1, LT2, LT3, LT4, SMP1, SvD1, SvD2, SvD3, Ex1, Ex2, Ex3, Ex4, Ab1, Ab2, Ab3, Ab4, SR1, SR2, SR3

2015-07-23

Fiaskot

Så kom till slut det som alla en längre tid förstått skulle komma. I en rykande färskt opinionsundersökning seglade Sverigedemokraterna upp som det näst största partiet. Vad mer är, förutom att Moderaterna får nöja sig med tredjeplatsen är den socialdemokratiska ledningen reducerad till 0,8 procentenheter.

I det aktuella fallet rör det sig om en opinionsundersökning. Nästa undersökning kommer förmodligen att visa något annat, men en psykologiskt viktig gräns har passerats, trenden är tydlig och så småningom kommer säkert fler opinionsundersökningar att visa samma sak. Vad mer är, den påfallande lilla socialdemokratiska ledningen antyder därtill att en opinionsundersökning i vilken Sverigedemokraterna tar även förstaplatsen mycket väl kan komma inom bara några månader.

Det finns två väldigt tungt vägande faktorer till att det har blivit så här. Den ena är att regeringen Reinfeldt tillsammans med Miljöpartiet började driva en invandringspolitik som visat sig vara påfallande impopulär. I och med DÖ gjorde allianspartierna trots detta klart att denna invandringspolitik är något de prioriterar högre än allt från skattesänkningar till valfriheten, arbetslinjen och näringspolitiken. Allianspartierna har (även om de förmodligen inte riktigt förstått detta själva) i praktiken gjort den både impopulära och extrema invandringspolitiken till sin huvudfråga.

Den andra orsaken till det nymoderata fiaskot (för ett fiasko är precis vad dagens opinionsundersökning visar att det är) är att den svenska borgerligheten har triangulerat sig själv till oigenkännlighet. Vad man erbjuder väljarna idag är skattehöjningar, kvotering, identitetspolitik, fortsatt statligt alkoholmonopol och fortsatt icke-fungerande bostads- och arbetsmarknader. Allianspartierna erbjuder inte längre en borgerlig politik, vad de erbjuder väljarna är en socialdemokratisk politik med en gnutta borgerligt strössel på.

Om allianspartierna har den minsta ambition att återigen göra sig relevanta måste de lägga om sin politik illa kvickt. De måste våga utmana den socialdemokratiska bidragslinjen och de måste våga stå för skattesänkningar. De måste sluta säga "vi var naiva" och istället peka med hela handen när det kommer till grov kriminalitet, extremism och terror. De måste sluta att tillsammans med Socialdemokraterna låtsas som att problemen på bostads- och arbetsmarknaderna kommer att lösa sig själva om vi bara fortsätter som idag, och istället skapa konflikt kring dessa frågor.

Vad invandringspolitiken beträffar måste de, oavsett vilken linje de väljer att företräda, erkänna och förklara konsekvenserna av denna linje. Vill de driva en invandringspolitik som dagens måste de i så fall också göra klart att detta kräver kontroversiella reformer som liberaliseringar av arbetsmarknaden och ett kraftigt uppstramat bidragssystem.

Vill de däremot stå för en mindre extrem linje än idag har de i så fall den samlade nationalekonomin på sin sida. Vad mer är, om Socialdemokratin fortsätter förneka de ekonomiska konsekvenserna av dagens politik har allianspartierna i så fall guldläge att göra slarvsylta av sin gamla ärkefiende. Att däremot ignorera både forskningen och verkligheten och istället peka på påhittade glädjekalkyler som de Dagens Arena och Behrang Kianzad sprider är dock en ansvarslöshet som tangerar den deras kollegor i Grekland ägnar sig åt.

Oavsett vilket måste de komma ihåg att det är de potentiella borgerliga väljarna de behöver övertyga, inte de socialistiska demagoger, populister och skolgårdsmobbartyper som skriver på kultursidorna och ledarsidor som Aftonbladets. De senare kommer bemöta allianspartierna med invektiv, överord och smutskastning, alldeles oavsett vilken politik allianspartierna driver. Den förra mandatperioden gjorde detta väldigt tydligt.

Viktigast av allt är kanske dock att allianspartierna väljer att ignorera Sverigedemokraterna när de utformar sin politik, istället för att som nu neurotisk inte ha något annat än Sverigedemokraterna i åtanke när de ängsligt gör sina utspel. Om dagens opinionsundersökning säger något så är det hur katastrofalt illa den senare strategin egentligen har fungerat.

Läs även:
HAX, Den sjätte mannen, Jens Kittel, Motpol
SvD1, DN1, DN2, Ab1, GP1, GP2, Exp1, Jo1