I Expressen publicerades under eftermiddagen en intervju med Stefan Löfven, som just nu är i Bryssel för att medverka på ett toppmöte där migration är en av huvudpunkterna. De svar Löfven ger i intervjun är en skrämmande påminnelse om vidden av regeringens inkompetens.
Den skenande asylinvandringen till Sverige är något regeringen enligt Löfven inte kan göra något åt, eftersom "vi är bundna av internationella konventioner". För det första är detta inte sant, för det andra blir detta uttalande väldigt märkligt i ljuset av vad Löfven säger i övrigt. I intervjun upprepar Löfven nämligen också besvärjelsen att "alla medlemsstater ska ta sitt ansvar".
Poängen med internationella konventioner är att de är just internationella. Om övriga EU-länder inte tar "sitt ansvar" betyder detta i praktiken att de inte heller följer de internationella konventioner som de är lika bundna av som Sverige. Vad Löfven antyder är således att övriga EU-länder bryter mot de internationella konventioner som vi är bundna av. Om så är fallet är vi emellertid bevisligen inte "bundna" av dem, helt enkelt eftersom övriga länder visar att det går alldeles utmärkt att bryta mot dem.
Därtill är det såklart realpolitiskt omöjligt att som enda land upprätthålla en "internationell" konvention som alla andra bryter mot. De "internationella" konventioner Stefan Löfven hänvisar till är i realiteten nationella. När han säger att "alla medlemsstater ska ta sitt ansvar" menar han i själva verket att resten av EU borde harmonisera sina respektive lagstiftningar och tillämpningen av dessa med den svenska.
Eftersom svenska politiker är oförmögna att stifta lagar utomlands, men däremot fullt förmögna att göra samma sak på hemmaplan, är deras ovilja att förändra invandringspolitiken obegriplig. Genom att lägga om den svenska invandringspolitiken skulle de uppnå samma resultat som om resten av Europas länder lade om sin politik. Av någon anledning insisterar de emellertid på att gå över ån efter vatten.
Att "alla medlemsstater ska ta sitt ansvar" är en ofta upprepad floskel i svensk politik, men den saknar i själva verket all mening. Det spelar ingen roll hur många gånger svenska politiker upprepar detta mantra, ingenting kommer att förändras för det. Att svenska politiker upprepar dessa ord är bara för att ge skenet av att de tar ett ansvar som de i själva verket har kapitulerat inför. Istället för att säga "alla medlemsstater ska ta sitt ansvar" hade Löfven lika väl kunnat sjunga Inatt jag drömde eller We Shall Overcome.
Därefter blir det märkligare och märkligare. Löfven gör i intervjun en stor sak av att den stora invandringen till Sverige enligt honom är någonting väldigt bra. Detta gör talet om att "alla medlemsstater ska ta sitt ansvar" obegripligt. Om den extremt stora invandringen är en sådan tillgång, och om övriga länder är ointresserade av att ta del av denna tillgång, blir talet om att "alla medlemsstater ska ta sitt ansvar" en självmotsägelse. I så fall bör Löfven i Bryssel även driva frågan att alla länder måste "ta sitt ansvar" för att bidra till en rättvis fördelning av till exempel den svenska skogsnäringens intäkter.
Genom en bättre integrationspolitik skall problemen lösas, lovar Löfven. Det är precis samma sak som andra politiker före honom har lovat i årtionden, men dessvärre har dessa löften aldrig infriats. Tvärtom, den svenska integrationspolitiken är (åtminstone om vad man mäter är sysselsättningsgapet mellan inrikes och utrikes födda, snarare än "ambitionsnivån" och anhöriginvandringens storlek) sämst i hela OECD. Att Löfven med sin bidragslinje skulle lyckas med vad alliansregeringen trots sin arbetslinje inte lyckades med finns inte på kartan.
Som slutkläm börjar Löfven tala om de "läkare, specialistläkare, sjuksköterskor, ingenjörer" som nu kommer till Sverige. Även detta är ett återkommande retoriskt knep, problemet är bara att det har väldigt lite med verkligheten att göra. Att han därtill talar om vikten av att fylla hundratusentals vakanser som framöver kommer uppstå i den offentliga sektorn (samtidigt som sysselsättningsgraden med allra högsta sannolikhet kommer vara lägre än idag) tyder därtill på att han inte är förmögen ens till en grundläggande nationalekonomisk analys.
Stefan Löfven har ingen plan för den uppkomna situationen. Han har ingen aning om vad han skall göra och han har ingen politik för att möta de "utmaningar" som Sverige står inför. Vad Stefan Löfven däremot har är snömos och floskler. Dessvärre är det pengar, inte snömos och floskler, som krävs för att betala löner, välfärd och räntorna på statsskulden. Stefan Löfvens oförmåga att ta ens grundläggande ansvar kommer därför istället få betalas med skattehöjningar och lån.
Läs även:
Motpol
DN1,
DN2,
DN3,
SvD1,
SvD2,
SvD3,
Ex1,
Ex2,
Ex3,
Ex4,
Ex5,
Ab1,
Ab2,
Ab3,
Ab4,
Ab5,
Ab6,
SR1,
SR2,
SR3
