Det är viktigt med en bra logotyp. Det vill säga, om man till exempel är ett vinstdrivande företag. Det är däremot definitivt inte viktigt med en bra logotyp om man är en en statlig myndighet.
I en TT-artikel berättas idag hur Socialstyrelsen lagt 1,5 miljoner kronor på en ny grafisk profil. Av texten att döma är det upprörande i sammanhanget dels att profilbytet blev dyrare än beräknat, dels att den nya profilen i slutändan förkastades.
Mitt eget förslag till logotypförändring. Jag nöjer mig med 1 000 000 kr för besväret, önskas en annan färg kostar detta dock 100 000 kr extra.
Det uppröranda är emellertid att Socialstyrelsen överhuvudtaget använder skattepengar för denna typ av verksamhet. Ett grafiskt profilbyte innebär ingen som helst fördel alls för skattebetalarna. De skall därför inte heller behöva betala för att på detta sätt sponsra designbyråer.
Mot detta kan man såklart invända att 1,5 miljoner kronor är kaffepengar i sammanhanget. Argument som detta faller emellertid platt till marken av tre skäl.
- Det är en principsak.
- Detta inte en isolerad företeelse, utan ett av oräkneliga exempel på hur skattepengar slösas bort på precis lika onödiga utgifter.
- Om 1,5 miljoner är kaffepengar, ge då samma belopp till mig.
Eller för att citera August Strindberg (Röda rummet):
Där var stort materialkollegium, som pågick sedan tre veckor tillbaka. Protonotarien satt ordförande, och tre kanslister skötte protokollet. Leverantörernas insända prov lågo strödda omkring borden, vid vilka alla lediga kanslister, kopister och notarier tagit plats. Man hade ehuru med stor meningsskiljaktighet beslutat sig för 2 balar Lessebopapper, och efter upprepade provklippningar stannat vid 48 saxar av Gråtorps prisbelönta tillverkning (i vilket bruk aktuarien ägde 25 aktier); provskrivningen med stålpennorna hade fordrat en hel vecka, och protokollet över densamma hade slukat 2 ris papper; nu hade man kommit till pennknivarne och satt just och prövade desamma på de svarta bordsskivorna.
DN, SvD1, SvD2, LT, NSk, Sk, SmP, Re
