"Allt färre prenumererar på tidningar och allt färre sitter bänkade framför Rapport på kvällen. Vi konstruerar alltmer vår egen verklighetsbild genom att välja, gilla och blocka. Public service fungerar dessutom ibland självt som ett eko av den polariserade debatten genom att lyfta fram Twitterstormar som stora nyheter."
Jag känner, tyvärr, igen mig själv väldigt väl i detta. Jag brukade nästan alltid se nyheterna i TV, och en gång i tiden var Aftonbladet den nättidning jag vanligen vände mig till för att få en snabb överblick av nyhetsläget. Så är emellertid inte längre fallet.
Att läsa tidningarna online är förvisso ofta dåligt för mitt blodtryck, men till skillnad från TV-nyheterna kan jag åtminstone välja bort det jag inte vill se. Av denna anledning ser jag aldrig längre på Rapport eller Aktuellt. När jag läser tidningarna online kommer aldrig Aftonbladet längre på fråga, och när det kommer till flera ämnen bryr jag mig i regel heller inte om att ens läsa artiklarna – jag utgår från att vad som står är hårdvinklat och på gränsen till lögn.
Vad värre är har jag också brutit kontakten med flera personer – allitfrån bekanta till nära vänner – som hamnat på andra sidan av den spricka som går igenom det svenska samhället idag. En del kanske tycker min reaktion låter farlig, och jag är den förste att hålla med. Jag vill få olika perspektiv på vad som händer i Sverige och världen, jag vill diskutera med människor som tycker annorlunda än jag. Jag vill inte leva i en bubbla och bara söka mig till information som bekräftar vad redan tycker. Detta brukade inte vara något problem för mig, men det har blivit det.
Jag har fått nog av halvsanningar och direkta lögner i public service. Jag har fått nog av tidningar som försvarar antidemokratiska metoder på ledarplats och som upplåter sina debattsidor till extremt grova och ogrundande rasismanklagelser. Jag har fått nog av nyspråksord som "hen" och "rasifierad". Jag har fått nog av hur personer med terror- och islamismkopplingar ges en medial gräddfil och av hur våldsamma vänsterextremister anlitas av regeringen för att kartlägga rasism.
Jag har fått nog av hur fascismbegreppet missbrukas. Jag har fått nog av absurda påståenden som att det inte finns några etniska svenskar. Jag har fått nog av hur extremt grova anklagelser i syfte att misstänkliggöra politiska motståndare blivit vardagsmat, av hur veritabla häxjakter belönas med prestigefulla priser och av hur ett regeringsparti i ett grannland utan vidare beskrivs som "ett parti som är känt för sin rasistiska, homofoba, transfoba och antifeministiska politik".
Så ja, polariseringen har definitivt satt sina klor även i mig. Jag tänker inte för ett ögonblick be om ursäkt för att jag reagerar med avsky, men ibland blir jag orolig för att jag överreagerar och att mitt sinne för proportioner och anständighet blir förvridet. Det är nämligen precis det som är den stora risken med ett debattklimat så polariserat som det som råder i Sverige idag.
Lästips: Merit Wager
DN1, DN2, DN3, DN4, DN5, DN6, DN7, DN8, DN8, DN9, DN10, DN11, DN12, DN13, DN14, DN3, SVT, Ab1, Dag1, Dag2, Dag3, Dag4, Dag5, Ex1, LT1, NSk1, Re1, Re2, Sk1, Sk2, SMP1, SvD1, SvD2
