Sydsvenskan publicerade igår ett reportage om den kåkstad som har uppförts i Pildammsparken i centrala Malmö. Lokalpolitikerna vill å ena sidan inte att detta skall fortgå, men tycks å den andra vara ytterst ovilliga att ta tag i problemet. Istället för att upprätthålla lag och ordning talar de om alternativa lösningar på skattebetalarnas bekostnad. Istället för att bestraffa de personer som olovligen uppfört en kåkstad i Pildammsparken, vill man med andra ord belöna dem.
Vad som gör det hela än mer intressant är att kåkstaden bilden ovan föreställer i artikeln benämns som ett "tältläger". Med ett enda undantag är det emellertid inga tält som syns på bilden, utan skjul. Vad vi ser på bilden är med andra ord inget "tältläger", vad vi ser på bilden är en kåkstad. Ordet "tältläger" fungerar emellertid som en perceptionsbarriär, som ett sätt att värja sig mot det faktum att rumänska tiggare idag bygger kåkstäder i svenska städer.
Att artikeln genomgående använder två andra missvisande eufemismer – nämligen "EU-migranter" och "migranter" – för att beskriva kåkstadens invånare, är ett annat exempel på precis samma fenomen. När politikerna har misslyckats, när de folkvalda har visat sig oförmögna att hantera den verklighet vi faktiskt lever i, försöker vi istället uppnå samma syfte genom dubbeltänk och nyspråk.
Parallellt med att Malmöpolitikerna inte vågar göra sitt jobb hotar det lokala byggnadskontoret ett par i östgötska Skänninge med vitesförläggande, på grund av den färg husägarna använt för att måla sitt privata hus på sin privata mark. Att svenska politiker på en och samma gång bestraffar sina invånare för vad de gör på sin egen egendom och å den andra inte förmår bestraffa tillresta tiggare för de grova överträdelser de gör sig skyldiga till på andras egendom, är symptomatiskt för den kulturrelativism som idag genomsyrar Sverige.
Bakom talen om alla människors lika värde, bakom utläggningarna om internationella konventioner, bakom resonemangen om att vi måste ta hand om människor, gömmer sig en strukturell, undermedveten och högst påtaglig rasism. De tillresta tiggarna ses inte som människor kapabla att ta ansvar för sina egna handlingar, de tillresta tiggarna ses inte som människor på vilka man kan ställa samma krav som man ställer på etniska svenskar.
Istället ses de tillresta tiggare som i ett flagrant brott mot allt vad lagar och förordningar heter uppfört en kåkstad i Pildammsparken som barn, som förståndshandikappade, som boskap med rättigheter men inga skyldigheter. Det är här den "strukturella rasismen" är som tydligast i Sverige idag, det är här ett ord som "vithetsnorm" plötsligt får relevans i den svenska samhällsdebatten. Det är de politiker och debattörer som oftast talar om "alla människors lika värde" som själva är de starkaste förespråkarna av olikhet inför lagen.
DN1,
DN2,
DN3,
SvD1,
SvD2,
NSk1,
NSk2,
NSk3,
NSk4,
NSk5,
NSk6,
NSk7,
Ex1,
Ex2,
Ab1,
Ab2,
SR
