2009 gav dåvarande Ungdomsstyrelsen en förening vid namn "Sveriges Imam Förbund" 416 000 kronor av skattebetalarnas pengar för att "[u]tveckla nya arbetssätt och metoder för att motverka eller förebygga rasism och islamofobi i samhället". Dessa pengar användes därefter till att sätta upp en wahhabistisk hemsida där den ökände Gävleimmamen förespråkade att muslimer i Sverige strikt bör isolera sig från den otrogna majoritetsbefolkningen.
Detta var inte någon isolerad företeelse. Tvärtom har just Ungdomsstyrelsen (bland annat under tiden denna myndighet leddes av nuvarande kulturminister Alice Bah Kuhnke) vid åtskilliga tillfällen låtit skattepengar gå till denna sorts verksamhet. Att just Alice Bah Kuhnke även efter att hon blev minister har figurerat i dylika sammanhang gör det hela ännu mer anmärkningsvärt
En starkt bidragande förklaring till detta är naivitet och aningslöshet. Islamister som Abo Raad vet precis vilka knappar de skall trycka på. Så länge de påstår sig vilka bekämpa rasism och "islamofobi" finns det åtskilliga välmenande men extremt blåögda myndighetsrepresentanter som är villiga att öppna skattebetalarnas plånböcker, utan att ställa några kritiska frågor eller göra någon uppföljning.
Naiviteten räcker emellertid inte som förklaring. Att så är fallet illustreras med all önskvärd tydlighet av hur till exempel ett flertal vänsterpartister just nu med emfas förnekar att kvinnor i miljonprogramsförorterna skulle vara mer utsatta för kvinnoförtryck än andra, trots att dessa debattörer finner patriarkala strukturer precis överallt annars. För att förstå varför i övrigt radikalfeministiska politiker så lättvindigt är beredda att se mellan fingrarna när det kommer till det högst konkreta patriarkat som drabbar invandrarkvinnor krävs tre andra förklaringar.
Den första är att svenska politiker i allmänhet och svenska vänsterpolitiker i synnerhet envist håller fast vid föreställningen att socialistisk klassanalys är en fullt tillräcklig förklaringsmodell när det kommer till sociala problem. De uppenbara skillnader som finns mellan å ena sidan ett samhälle med stark social sammanhållning som det svenska och å andra sidan en klankultur som den som präglar Mellanöstern väljer man att ignorera eller förneka.
Den andra är att den svenska samhällsdebatten idag genomsyras av en undermedveten kulturrelativism. Bakom de ständiga talen om värdegrund döljer sig den allt annat än vackra sanningen att ledande politiker idag omedvetet utgår från att det inte går att ställa samma krav på invandrare som på etniska svenskar. Därför har muslimer som Omar Mustafa och Abdirizak Waberi fått höga uppdrag som etniska svenskar med deras extremistiska världsbild aldrig skulle fått.
Den tredje är att den svenska samhällsdebatten är neurotisk. Svenska politiker och debattörer är idag så livrädda för att bli anklagade för rasister att de dagligen slår knut på sig själva för att förebygga sådana anklagelser. Med tiden har denna rädsla blivit så internaliserad att få längre ens reagerar över den. Därför kan islamistiska föreningar, moskéer och politiker år efter år bedriva sin verksamhet med statliga bidrag och med höga politikers välsignelse.
I ett sådant debattklimat kan även kritik av den mest bestialiska terror på allvar beskyllas för att vara rasistisk och ett exempel på att "fiska i grumliga vatten". De dubbla måttstockarna är idag inte bara institutionaliserade, de är därtill institutionaliserade av just de människor som ständigt åberopar "alla människors lika värde".
Det riktigt perversa i sammanhanget är hur det är just de människor som har varit som mest pådrivande i denna utveckling som idag satt sig på de högsta hästarna i den svenska debatten. De är inte bara så övertygade om sin egen förträfflighet att de inte för ett ögonblick inser att det är de själva som göder islamismen, segregationen, radikaliseringen och kvinnoförtrycket. De är därtill så uppfyllda av sin egen skenhelighet att de inte för en sekund reflekterat över att de utgör de bästa valarbetare Sverigedemokraterna kan få.
DN1,
DN2,
DN3,
DN3,
DN4,
DN5,
SvD2,
Ex1,
Ex2,
Ab1,
Ab2,
ReT
