Anna Kinberg Batra visade sig ikväll vara fullt förmögen att framföra ett tal. Dessvärre visade det parti hon leder sig inte förmöget att fylla samma tal med innehåll.
Anna Kinberg Batra inledde med att säga tack ett flertal gånger, varpå hon övergick till att tala om Grekland. Personligen var jag övertygad om att detta skulle sluta med en sensmoral om vikten av att upprätthålla DÖ, men istället var den något ofokuserade poängen med utläggningen istället att det är viktigt med ordning och reda.
Grekland har inte genomdrivit viktiga reformer, underströk Kinberg Batra, något som hon även påpekade att inte heller Stefan Löfven har för avsikt att göra. I detta hade hon i sak helt rätt, men dessvärre är detta även något som utmärkte Moderaterna under deras tid vid makten. På den ekonomiska politikens område genomfördes förvisso ett stort antal förändringar till det bättre, men av de stora strukturreformer som krävs för att lösa de problem den svenska ekonomin dras med blev det intet.
Dessa reformer lyste även med sin frånvaro under Kinberg Batras tal, hennes försäkringar om att Moderaterna till skillnad från Stefan Löfven står för verkstad och inte bara snack till trots. Det nya nymoderata reformviljan begränsade sig till en förhållandevis blygsam tiomiljarderssatsning som mest bestod av gammal skåpmat.
Dels, förklarade Kinberg Batra, kommer nu Moderaterna satsa på vuxenutbildning, det vill säga precis det som Socialdemokraterna inför varje val lovar en gång för alla skall lösa problemet med arbetslösheten. Dels, fortsatte Kinberg Batra, har man nu gjort den folkpartiska hjärtefrågan om lärlingsplatser till sin. Dels, avslutade Kinberg Batra, föreslår man nu ett sjätte jobbskatteavdrag (på mindre än 200 kr/månad) som man – genom att inte kalla det för jobbskatteavdrag – hoppas skall få magiska integrations- och arbetslöshetseffekter.
Alla dessa reformer utgör små steg i rätt riktning, men de lär knappast förändra någonting annat än på marginalen. Vad som gör Kinberg Batras nya skattesänkning än märkligare är att den är precis en sådan reform som partiet i valrörelsen förklarade att Sverige (på grund av invandringspolitiken) inte har råd med. Tvärtom gick partiet då till val på skattehöjningar, något som emellertid inte hindrade Kinberg Batra från att i sitt tal lyfta just de höga skatterna som exempel på vad som skapar problem på den svenska arbetsmarknaden.
Liknande tveksamma utspel var ett återkommande tema i Kinberg Batras tal. Hon talade om vad alliansen skall göra när den "senast 2018" vinner nästa val, och tycktes därigenom försöka antyda att det parti hon leder inte har lovat att hålla Stefan Löfven under armarna i flera år framöver. Inför en publik som bland andra bestod av Cecilia Widegren lät hon därtill förstå att en röst på Moderaterna var en röst på ett starkare försvar, trots att Moderaterna precis gjort upp med Socialdemokraterna om att bara ge försvaret en bråkdel av de pengar det behöver.
Vad som också utmärkte Kinberg Batras tal var det som partisekreterare Tomas Tobé tidigare under dagen hade gett uttryck för. Han förklarade då att man inom partiet var medvetna om att det fanns ett missnöje med integrationspolitiken, och valde därmed att omtolka missnöjet med invandringspolitiken som ett missnöje med någonting annat. Denna inställning genomsyrade det tal hans partiledare senare under kvällen skulle hålla
Kinberg Batra hann nämligen i sitt tal med att nämna "öppenheten" (det vill säga den extrema invandringspolitiken) i samma andetag som demokrati och andra självklara världen. Hon talade därtill länge och väl om problemen i miljonprogramsförorterna, varpå hon påpekade att man skall akta sig för enkla förklaringsmodeller. Därefter lät hon antyda att problemens orsak endast var en fråga om arbetslöshet.
Moderaterna strategi att omdefiniera invandringsfrågan till en integrationsfråga hade kunnat vara en vinnande strategi om man inom Moderaterna visade att man tog integrationen på allvar, men det gjorde partiet idag dessvärre klart att man inte gör. Enligt Moderaternas egna beräkningar kommer till exempel det nya jobbskatteavdraget skapa 10 000 nya jobb, vilket bara är en bråkdel av det antal nya invandrare som varje år går rakt in i långtidsarbetslöshet.
Till skillnad från Centern och Kristdemokraterna valde Kinberg Batra inte att ta strid för en mer flexibel arbetsmarknad med lägre lägstalöner. Vad detta rent konkret innebär är att integrationen även nästa mandatperiod, oavsett regering, kommer att förbli ett för skattebetalarna ytterst dyrbart fiasko. Av denna anledning var det måhända klokt av Kinberg Batra att begränsa sin kritik av Sverigedemokraterna till deras bidrags- och skattepolitik. Allt annat hade varit självmål.
Läs även:
Den sjätte mannen
DN1,
DN2,
DN3,
DN4,
DN5,
SvD1,
SvD2,
SvD3,
SMP1,
Re1,
Av1,
Ex1,
Ab1
