"Ny anställningsform gör det lättare att få första jobbet" är titeln på en debattartikel i gårdagens DN, signerad Anna Kinberg Batra och Tomas Tobé. Budskapet i denna är att Nya Moderaterna vill genomdriva en "satsning" på tio miljarder kronor för att göra det billigare att anställa unga, bland annat genom något man kallar ett "förstajobbet-avdrag".
Kinberg Batra och Tobé är påfallande luddiga i sin förklaring av detta avdrag, men om jag förstår dem rätt är avsikten att den som för första gången börjar jobba skall ges ett skatteavdrag på tvåtusen kronor om året. Tanken med detta är att arbetsgivaren skall kunna sänka arbetstagarens nettolön med samma belopp. På detta sätt minskar arbetsgivarens lönekostnader, varför incitamenten att anställa unga och långtidsarbetslösa stärks.
Om detta låter bekant beror det på att vi har hört det flera gånger förut. Liknande (och betydligt mer extrema) reformer har klubbats tidigare. Resultatet har emellertid inte blivit fler jobb, utan att oseriösa arbetsgivare har satt i system att berika sig på skattebetalarnas pengar.
Om det nymoderata förslaget blir verkligen är detta med allra största sannolikhet vad som kommer att hända även denna gång. Resultatet kommer förvisso till skillnad från i fallet med lönesubventionerna inte bli att skattemedel förskingras, men väl att konkurrensen snedvrids och att skatteintäkterna minskar utan att det uppsatta målet uppfylls. Efter att fiaskot några år senare blivit pinsamt uppenbart kan vi därtill som en slutgiltig förolämpning räkna med nya rubriker på temat "vi har varit naiva".
Att det ser ut på det här sättet beror inte bara på att det svenska etablissemanget på många sätt liknar en flock skyddade tamdjur som plötsligt och lustigt blivit utsläppta bland rovdjur. Det beror också på att de söndertriangulerade nymoderaterna inte längre vågar ge sig på den av Socialdemokraterna stenhårt reglerade svenska arbetsmarknaden ens på marginalen.
Vad de nymoderata partistrategerna i stället gör är att gripa efter halmstrån. För varje nytt halmstrå de finner anlitar de en PR-byrå för att ge halmstrået ett klatschigt namn, varpå de gör ännu ett försök att med buller och bång sälja in halmstrået i fråga som den magiska reform som en gång för alla skall fixa problemen på den svenska arbetsmarknaden.
"I Sverige kan vi inte acceptera att människor hamnar utanför", skriver Kinberg Batra och Tobé i sin artikel. Att acceptera att människor hamnar utanför är emellertid precis vad de gör, och kring detta råder det bred konsensus i Sverige. En gång vad Moderaterna en motvikt till denna strutspolitik, men den tiden är sedan flera år förbi.
Läs även:
Motpol
DN1,
Exp1
