I dagens Svenska Dagbladet intervjuas partisekreterarna för de bägge partier som gör anspråk på att vara statsbärande om den senaste tidens opinionsframgångar för Sverigedemokraterna. Det är, på sitt sätt, fascinerande läsning.
Socialdemokraternas Carin Jämtin kommenterar läget med följande ord: "Vi är inte nöjda utan målet är att vi ska öka. Vi kommer prioritera fler jobb och en bättre skola eftersom det i grunden är de frågor som gör Sverige starkare. Samtidigt genomför vi också vår politik på fler politikområden eftersom vi är ett parti som tar oss an de utmaningar vi ser i verkligheten."
Vad Jämtin i praktiken säger är: "Vi skall fortsätta att stoppa våra huvuden i sanden och hoppas att problemen försvinner av sig själva, samtidigt som vi utmålar detta som en handlingskraftig linje. Vi kommer även fortsättningsvis undvika diskussion i den fråga saken gäller, och i stället sätta vårt hopp till en jobbpolitik som endast fem procent av svenskarna tror på samt till en utbildningsminister som endast sex procent av väljarna längre har förtroende för."
Moderaternas Tomas Tobé å sin sida talar om att Sverige "står inför stora utmaningar " och att detta "kräver ett ledarskap". Det "ledarskap" Tobé åsyftar är, får man förmoda, den svaga borgerliga minoritetsregering som han hoppas kommer kunna tillträda 2018 inom ramen för DÖ. Problemet med detta resonemang är att det "ledarskap" Tobé utlovar är av precis samma slag som det regeringen Löfven visar prov på idag, nämligen ett "ledarskap" som endast kan utövas två gånger om året och då endast genom att bruka våld på budgetordningen.
Mellan budgetpropositioner och tilläggsbudgetar kommer Sverige emellertid, precis som idag, driva vind för våg. Vad mer är, även vid dessa två tillfällen kommer den tilltänkta moderatledda regeringens möjligheter till ett "ledarskap" kapabelt att möta "stora utmaningar" kraftigt undergrävas av den hänsyn man måste visa de socialliberala virrpannorna i till exempel Folkpartiet.
"Vi är alltid beredda att samtala om viktiga samhällsutmaningar" kommenterar Tobé förslagen om en bred och blocköverskridande uppgörelse om migrationspolitiken, varpå han kritiserar regeringens brist på förslag i frågan och pekar på förslag Moderaterna själva har lagt. Inget av dessa försiktiga och urvattnade förslag lades emellertid när Moderaterna befann sig i regeringsställning.
Vad man gjorde då var i stället att i antingen panik eller affekt sluta en ytterst oansvarig uppgörelse med Miljöpartiet, lansera en etableringslotsreform som inte skapade några jobb med som gödde såväl terrorister som charlataner med skattemedel samt, i ett famöst utspel, uppmana svenskarna att öppna sina hjärtan.
Barn som har råkat förstöra något väljer inte sällan att inte säga något till sina föräldrar, i en naiv förhoppning om att dessa inte skall märka något. Vad såväl den socialdemokratiska som den moderate partisekreteraren säger i artikeln att denna hållning idag är upphöjd till de bägge partiernas uttalade politik.
Lästips:
Thomas Gür,
Anna Dahlberg
Me1,
DN1,
DN2,
SvD1,
SvD2,
SvD3,
SvD4,
SvD1,
SvD2,
SvD3,
Ab1,
Ex1,
Ex2,
Ex3,
Ex4,
Ex5,
Ex6,
Ex7,
Ex8,
Ex9,
SR1,
SR2,
SR3,
SR4,
SR5
