Antalet asylsökande har under de senaste veckorna minskat. De senaste sju dagarna har 6 134 personer sökt asyl i Sverige, vilket är en förhållandevis kraftig nedgång jämfört med tidigare veckors över 10 000.
Ett asyltryck på 6 134 personer i veckan motsvarar emellertid på årbasis nästan 320 000 personer. Detta är nästan fyra gånger så många som sökte asyl i Sverige under 2014. Fredrik Reinfeldt bedömde då trycket på Sverige som så stort, att han i en valrörelse förklarade att det inte skulle finnas något reformutrymme under den kommande mandatperioden över huvud taget.
Det är detta regeringen nu har att förhålla sig till. För att komma tillbaka till 2014 års volymer (volymer som i sig var ohållbara) måste antalet asylsökande per vecka ned till under 1 600. Väldigt lite talar emellertid för att den åtstramning av asylpolitiken regeringen tillkännagav förra veckan kommer att resultera i en så kraftig minskning.
Även om så skulle bli fallet kommer emellertid regeringen inte, om man får tro Fredrik Reinfeldt, ha råd med några andra satsningar. Vad mer är, efter årets anstormning har vi inte längre några reserver kvar. Underskotten är nu väldigt stora och vad mer är, om vi nu inte börjar bygga bostäder i samma takt som det kommer nya asylsökande kommer antalet människor som måste bo i tält och gymnastiksalar hela tiden öka.
Kort sagt, Sverige har inte längre några möjligheter att ta emot nya asylsökande ens på motsvarande 2014 års nivå. Om inte antalet asylsökande snart minskar drastiskt kommer ekvationen inte gå ihop med mindre att regeringen kraftigt höjer skatterna, minskar utgifterna och börjar konfiskera privat egendom.
Gustav Fridolin talade igår om att omläggningen av migrationspolitiken endast är tillfällig, och att denna omläggning framför allt syftar till att Sverige nu skall förberedas för att på sikt permanentera höstens ohållbara volymer. Vad Fridolin gav uttryck för var emellertid rena önskedrömmar.
Den socialistiska omfördelningspolitik Miljöpartiet förespråkar är fullständigt omöjlig att kombinera med den asylpolitik som partiet i flera år kämpat med näbbar och klor för. Såväl Moderaterna som Socialdemokraterna vet om detta, men har länge valt att låtsas som att så ej är fallet. Hösten 2015 blev verkligheten emellertid en så stark kraft att räkna med, att man inom dessa två partier inte längre kunde fortsätta leva i förnekelse.
Nu är anden ute ur flaskan, broarna brända och alla tabun brutna. Det kommer förmodligen krävas en regeringsombildning, en regeringskris eller ett nyval för att få kontroll över situationen, men när detta väl har skett kommer den omläggning av politiken som då är ett faktum att bestå så länge den svenska välfärdsstaten inte bantas kraftigt.
I slutändan kommer det kanske något bra ur allt detta. En vänsterextrem radikaliseringsvåg som annars hade kunnat bestå i många år till, kommer måhända nu att på detta sätt ta död på sig själv. Kanske kommer nu acceptansen för de skyhöga skatter svenska löntagare tvingas betala till slut eroderas. Kanske kommer då de förvuxna curlingbarn som under flera år tillåtits sätta tonen för den politiska debatten tvingas börja förhålla sig till verkligheten.
DN1,
DN2,
DN3,
DN4,
DN5,
SvD1,
SvD2,
SvD3,
SvD4,
SvD5,
SvD6,
SvD7,
SVT1
