@johnpodesta Yes, we get it. The elite eat better than the peasants they abuse.
— WikiLeaks (@wikileaks) 14 oktober 2016
För den som främst följer den amerikanska presidentvalskampanjen via till exempel Dagens Nyheters rapportering är det lätt att få intrycket att det är en ängel som är den minst sagt bufflige Donald Trumps motkandidat. För den som däremot även följer den inhemska amerikanska rapporteringen är bilden en annan.
Den bild som framförs i amerikanska vänstermedier är förvisso snarlik den bild som målas upp deras svenska motsvarigheter, men till skillnad från i Sverige finns i USA även tunga och etablerade nyhetsmedier som lutar åt höger. Även om man så bara tror på en bråkdel av vad som rapporteras i dessa, så inser man snart att Hillary Clinton är allt annat än den snövita idealist hon utmålas som i till exempel just Dagens Nyheter.
Just nu skakas det demokratiska partiet av en serie läckor. Det faktum att mycket tyder på rysk inblandning i dessa är naturligtvis både anmärkningsvärt och skrämmande. Läckorna har emellertid varit av en sådan art att de, alldeles oavsett avsändaren, i allra högsta grad varit skadliga för såväl den demokratiska presidentkandidaten som hennes parti. De har nämligen visat att det förment goda demokratiska partiets ledning består av personer som hycklar tämligen skamlöst.
I centrum för det hela befinner sig de e-postmeddelanden som läckt ut från Clintons kampanjchef John Podesta. Dessa e-postmeddelanden har publicerats via WikiLeaks, vilket som tweeten ovan visar fått Podesta att öppet håna Julian Assange. Detta är tämligen anmärkningsvärt ut svensk horisont. Det svenska rättsväsendets minst sagt iögonfallande hantering av fallet Assange tycks nämligen blivit en faktor i det amerikanska presidentvalet.
Man skall inte överdriva det hela, uppgifterna hade sannolikt läckt ut ändå. Julian Assanges paranoia hade emellertid sannolikt varit betydligt mindre om han inte sedan flera år befunnit sig på Ecuadors ambassad i London. Om det inte vore för det svenska rättsväsendets minst sagt bisarra hantering av honom hade han sannolikt varit betydligt mindre hämndgirig, och därmed mindre benägen att låna ut namnet WikiLeaks till vad som mycket väl kan tänkas vara mörka krafters agenda.
Åklagare Marianne Ny anade givetvis inte detta då hon 2010 utfärdade en europeisk arresteringsorder, men faktum är att detta beslut sex år senare skulle göra henne till en maktfaktor i det amerikanska presidentvalet. Om Donald Trump senare i år blir vald till Förenta staternas president, kommer åklagare Nys och det svenska rättsväsendets bisarra agerande i fallet Assange sannolikt i någon mån ha bidragit till utfallet.
Att det svenska rättsväsendet hanterat fallet Assange som det gjort är en direkt följd av den postmoderna radikaliseringsvåg som förpestat det svenska samhällsklimatet de senaste åren. Att en av denna radikaliseringsvågs effekter kan bli att det amerikanska folket väljer Donald Trump till president är onekligen en tanke som får tankarna att svindla.
DN1, DN2, SvD1, SvD2
