Vad som kanske mer än något annat utmärker libertarianismen är att den är de negativa friheternas och rättigheternas ideologi. Enligt libertarianismen är du fri att göra precis vad du vill så länge detta inte skadar någon annan, men har i gengäld inte heller rätt till någonting på någon annans bekostnad.
Detta gör libertarianismen till socialismens och de andra progressiva ideologiernas motpol. Enligt dessa ideologier är det helt i sin ordning att den enskilde förbjuds att utföra åtskilliga handlingar, även när dessa inte skadar någon annan. Däremot betonar förespråkarna för dessa ideologier mer än gärna den enskildes rätt till omfattande förmåner på andras bekostnad.
Skillnaden mellan dessa bägge synsätt kokar ned till två helt olika sätt att betrakta individen. Enligt de progressiva ideologierna är individen närmast att betrakta som en byggsten i den sociala ingenjörskonstens samhällsbygge, och behöver därför styras och formas för att passa in. Enligt libertarianismen är däremot det enda krav det omgivande samhället har rätt att ställa på den enskilde att vederbörande ej inkräktar på sina medmänniskors (negativa) fri- och rättigheter.
Därmed finns det inte någon särskild libertarianskt livsstil. Så länge en libertarian respekterar andras fria val kan vederbörande vara såväl hedonist som asket, såväl puritan som frigjord, såväl djupt religiös som ateist och såväl cannabisbrukare som absolutist. Libertarianismen kan sägas vara den ideologiska motsvarigheten till sekularismen, nämligen ett system för den enskilde att fritt få utöva sin livsstil (religion) utan diktat ovanifrån.
Inte desto mindre försöker många kombinera libertarianismen med livsstilsnormer och positiva rättigheter. De fyller libertarianismbegreppet med progressiva idéer som inte har någonting där att göra. De kräver högljutt av sina medmänniskor att dessa utan vidare och i libertarianismens namn skall ställa sig bakom ungefär samma progressiva åskådningar som just nu är på modet i offentligheten i stort.
Detta är dock helt oförenligt med libertarianismens premisser. En libertarian blir inte en sämre libertarian av att vara vegan eller nykterist. Ej heller blir en libertarian en sämre libertarian av att vara familjekonservativ, gammaltestamentlig, heteronormativ eller ens fördomsfull eller kreationist. Så länge detta är åsikter man inte försöka påtvinga andra människor är de också till 100 procent förenliga med libertarianismen.
När det offentliga Sverige för några år sedan bestämde sig för att reprisera 1970-talets vänsterradikaliseringsvansinne drogs många libertarianer med. Det gjorde mig grymt besviken, och fick mig under flera år att vända libertarianismen ryggen. Jag hittade så småningom tillbaka, men på vägen dit blev jag varse om att det är bland högerkonservativa merparten av den klassiska liberalismens försvarare återfinns idag.
Fredagens inlägg var i mångt och mycket en produkt av detta. Libertiner finner måhända sina allierade bland socialister och den progressiva och rationalistiska libertarianismen finner måhända allierade bland centerpartister. Det är emellertid inte där den som tror på utveckling underifrån och på empirismens spontana ordning bör leta.
Tidigare i ämnet:
Något om Johan Norberg och konservatismen (1/3)
Uppföljning i ämnet:
Om libertarianism och migration (3/3)
