Det krävdes ingen större fantasi för att misstänka att tidskriften Kvartals tämligen spektakulära rekrytering av Sveriges Radio-ankaret Jörgen Huitfeldt häromveckan skulle mötas att en uppsjö av fula antydningar och anklagelser från vänsterhåll. Dessa misstankar visade sig också snabbt vara välgrundade.
Bland de första på banan var en skribent på Aftonbladets ledarredaktion, där man uppenbarligen står fast vid sin syn på vuxenmobbning som legitimt verktyg för opinionsbildning, den praktskandal som i dagarna skakat samma redaktion till trots. Ledarskribenten i frågas utspel bestod i ett försök att förminska såväl Kvartal som Huitfeldt, genom att beskriva det hela som att den senare hade lämnat Sveriges Radio "för att blogga jättelångt ihop med Tomas [sic!] Gür".
För en serie utfall av ännu hätskare sort stod en namnkunnig, och inom mediesvängen hyllad, aktivist. I nämnda hätska utfall lät aktivisten i fråga antyda – om än utan att säga detta direkt – att Huitfeldt var rasist, och att detta hade märkts i hans reportage i Sveriges Radio.
En relativt prominent ståuppkomiker kallade Kvartal för "ett slags Avpixlat light", och sade sig vara besviken över "de som borde stå längst fram sjunker lägst ner". När en tölp spred såväl felaktig som grovt missvisande information om Kvartal gillades detta av ordföranden för Miljöpartiet i Uppsala kommun. Och så vidare.
Kort sagt, som vanligt visade sig stora delar av den salongsfähiga vänstern sig fullständigt sakna spärrar. Det hela hade måhända inte varit särskilt anmärkningsvärt om påhoppen hade framförts av okunniga privatpersoner, men det handlade i många fall om påfallande prominenta debattörer. Debattörer som både åtnjuter respekt och sitter på tunga positioner, och vilkas ställning inte lär påverkas av deras plumpa påhopp.
Att det förhåller sig så bottnar i att svensk samhällsdebatt urartat till någonting som bäst kan liknas vid handlingen i William Goldings Flugornas herre. En grupp illasinnade "barn" (det vill säga den svenska vänsterns mest samvetslösa debattörer) har i frånvaron av "vuxna" passerat den ena gränsen efter den andra, ända tills skräckväldet blivit det nya normala.
Det finns mycket att orda om detta, inte minst kring vad det säger oss om vänsterns rättrådighet och dess grandiosa anspråk på moralisk överlägsenhet. En kanske viktigare poäng i sammanhanget är dock att den frånvarande vuxenvärlden utgörs av den svenska högern. Det är högern som inte sagt ifrån, det är högern som inte satt ned foten och det är högern som valt att anpassa sig till den fullständigt skrupelfria vänsterns moraliskt depraverade metoder.
Så länge den svenska högern fortsätter att be om ursäkt för varje knytnävsslag vänstern utdelar i dess ansikte, kommer knytnävsslagen fortsätta att komma. När det kommer till kritan är det är inte svårare än så.
Den som uppskattar Kvartal och vill stödja deras arbete för en mer anständig samhällsdebatt kan göra det här.
