Frågan om vinstförbud är återigen på tapeten. Miljardbelopp läggs på PR, politiker gör utspel, en strid ström av debattartiklar publiceras, och så vidare. Inte desto mindre är det hela från början till slut en charad.
Jag är här naturligtvis frestad att ännu en gång påpeka att vinster i välfärden har väldigt lite med kapitalism och fria marknader att göra. Den texten är emellertid redan skriven, och dagens budskap är i grund och botten ett helt annat. Frågan om vinstförbud och vinsttak är nämligen irrelevant, alldeles oavsett den ideologiska bakgrunden.
Anledningen till detta är att det finns en solid riksdagsmajoritet mot det förslag som kommunistledaren och plakatpolitikern Jonas Sjöstedt nu lyckats göra till regeringens. Frågan är med andra ord parlamentariskt stendöd. Det vinsttak som diskuteras är ett icke-vinsttak. Den högljudda diskussion som förs om saken är blott ett blocköverskridande spel för gallerierna.
Varför fortsätter då lik förbannat detta apspel? Det hela kokar i grund och botten ned till dramaturgi. En högljudd låtsasdebatt om vinster i välfärden är nämligen praktisk ur politikernas synvinkel. Detta eftersom en sådan tämligen enkelt, åtminstone i kombination med lite politiskt spinn av den mer ohederliga karaktären, kan utmålas som en klassisk strid mellan höger och vänster.
Alliansen kan då, å ena sidan, utmåla socialism på entreprenad som en marknadslösning. Socialdemokraterna kan, å den andra, då utmåla vinster i vissa (och tämligen godtyckligt valda) välfärdssektorer som något väsensskilt från den genomkorporativistiska ideologi som hela partiets idégods kokar ned till. Därmed får man till stånd något som, åtminstone för den oinsatte, liknar en traditionell skiljelinje mellan höger och vänster.
Detta är synnerligen praktiskt i ett läge då Sverige har blivit ett smörgåsbord för internationella inbrottsligor. Detta är synnerligen praktiskt då en huvudlös migrationspolitik fortsätter kosta skattebetalarna astronomiska belopp, de ogenerade lögnerna om en anpassning till "EU:s miniminivå" till trots.
Detta är synnerligen praktiskt i ett läge då människor inte bara rånas, utan dessutom blir bundna och knivhuggna i sina egna hem och affärer. Detta är synnerligen praktiskt i ett läge då dödsskjutningar på allmän plats blivit vardagsmat, utan att politikerna gör något mer än att konstatera att det hela är "oacceptabelt".
Frågan om vinstförbud är med andra ord en pseudodebatt. Vinstförbud är någonting som politiker från såväl som höger gärna debatterar, eftersom de så länge denna debatt pågår slipper svara på obehagliga frågor om de lavinartat växande reella problem som Sverige står inför.
Frågan om vinstförbud är i grund och botten ingenting annat än en avledningsmanöver, iscensatt av de komplett ansvarslösa politiker som detta valår betydligt hellre vill bli omvalda än att stå till svars för de katastrofala problem de genom sin monumentala inkompetens har orsakat.
