När spanjorerna idag går till valurnorna så spås den regering som hade vakten då en stor byggbubbla blåstes upp, skapade välstånd och sedan sprack med massarbetslöshet som följd, röstas bort. När valet dessutom hålls lagom till att Spaniens räntor både har kommit ikapp och sprungit förbi de italienska - något orättvist kan tyckas, då Spanien är i betydligt "bättre" skick än Italien - så ser ännu ett europeiskt land ut att ha gått ned sig i en djup kris, som riskerar att hålla det i sin grepp i årtionden framöver.
I sådana tider kan det kännas bra att bo i Sverige, landet med en förhållandevis låg statsskuld och en budget i balans. Men verkligheten är som vanligt lite mer komplicerad än den förefaller vara. Sverige har en stor banksektor, aktiv även utanför landets gränser, vilket utgör en stor risk i tider som dessa. Går någon av de svenska storbankerna omkull så är det inte Björn Wahlroos eller Christian Clausen som får betala, kopplingen mellan bankens resultat och deras privatekonomier gäller nämligen bara så länge banken går bra. Går någon av de svenska storbankerna omkull - vilket för övrigt nästan var vad som hände för ett par år sedan - så blir det den svenska staten som får gå in och rädda dagen, och plötsligt så är Sverige i samma sits som Irland. Säg hejdå till den låga statsskulden och den balanserade statsbudgeten.
Bakom den låga statsskulden gömmer sig dessutom det faktum att de svenska hushållens skulder inte bara är väldigt höga, de ökar dessutom snabbast i hela Europa. Anledningen till detta är den bostadsbubbla som råder, som dels tvingar hushållen att ta höga lån för att kunna köpa en bostad, dels tillåter hushållen att öka belåningen på sina bostäder för att möjliggöra köp av fler iPhones, hemmabioanläggningar, köksöar i borstat aluminium med oljade ekskivor, et cetera. När denna bostadsbubbla spricker så kommer plötsligt de bostäder som utgjort säkerheter för lånen vara värda mindre än samma lån, och såväl "ägarna" till bostäderna som bankerna som lånat ut pengarna befinner sig plötsligt i en väldigt besvärlig situation. I värsta fall får mängder av familjer lämna sina hem, samtidigt som bankerna förblöder och tvingas söka statlig hjälp.
När Andreas Cervenka idag föreslår en omstart av hela vår börsrobotstyrda ekonomi, vem kan då egentligen komma på ett enda argument emot?
