Att vilja att något skall vara sant räcker inte

I en debatt mellan socialdemokrater och företrädare för regeringssidan diskuteras huruvida regeringen eller oppositionen har den bästa politiken för att minska klyftorna i landet. De kunde lika gärna ha debatterat huruvida månen var en kub eller ett klot. Huruvida minskade klyftor är bra eller dåligt är i grund och botten en ideologisk fråga. Det finns goda argument för att samhället tjänar på såväl ökande som minskade klyftor, men i grund och botten kan dessa argument endast värderas utifrån en ideologisk grund. Vad som dock kan beläggas vetenskapligt och helt fristående från ideologi är detta:

• Högerpolitik leder till ökade klyftor.
• Vänsterpolitik med generösa bidragssystem leder till högre arbetslöshet.

Detta stoppar dock vare sig politiker, proffstyckare eller för den delen mannen på gatan från att argumentera utifrån sitt önsketänkande. Högerpolitiker påstår att deras politik leder till minskade klyftor. Vänsterpolitiker hävdar att en frikostig a-kassa leder till lägre arbetslöshet. Det är fullt möjligt att de ljuger väljarna rätt upp i ansiktet. Det är också fullt möjligt att de så gärna vill tro på vad de säger att de lyckas intala sig själva att det också är sant. Det finns antagligen gott om exempel på båda delar, men till syvende och sist spelar det ingen roll, för de ljuger.

Detta är bara två exempel på en ideologisk blindhet som fullständigt genomsyrar all samhällsdebatt. Beror jordskredet i Norge på utsläppen av växthusgaser? Beror den milda vintern på klimatförändringar? Berodde de två föregående kalla vintrarna på klimatförändringarna? Har våldet i samhället ökat, och i så fall varför? Leder gårdsförsäljning av alkohol till ökade alkoholskador? Var avskaffandet av apoteksmonopolet bra eller dåligt för konsumenterna? Vilket land har mest framgångsrik drogpolitik, Sverige eller Nederländerna? Leder hårdare straff till minskad brottslighet?

Av svaren på dessa frågor kan man i regel direkt utläsa en persons politiska tillhörighet, trots att frågeställningarna egentligen har ganska lite med politik att göra. Det svar som erhålls ges oftast med en politisk ryggmärgsreflex, trots att vetenskapen ibland är långt ifrån att ha det rätta svaret, eller för den delen, trots att vetenskapen vissa fall har ett tydligt svar att ge, om man bara tar sig tid att lyssna på vad den har att säga i frågan. Ibland är frågan helt enkelt dåligt ställd, som i fallet med avskaffandet av apoteksmonopolet - för att avgöra om det har varit bra eller inte måste man helt enkelt först definiera vad man menar med "bra".

Gemensamt för alla frågorna är dock att bara för att man vill att de skall ha ett visst svar, så blir detta svar inte automatiskt sant. Om fler skulle bemöda sig med att skilja mellan vad man vill skall vara sant och vad som faktiskt är det, så skulle samhällsdebatten ha en chans att lyfta sig en bra bit över den nuvarande sandlådenivån.